Nu ska jag skriva någonting som kanske sticker lite i ögonen för någon, men det är ett perspektiv som jag tycker är viktigt att ta med.
Min upplevelse av att planera stora fester, hippor och bröllop är att det är extremt komplext och ofta väldigt påfrestande. Det är många människors förväntningar som vägs in, budget och praktiska arrangemang. När jag planerade hippa så var det för en brud som hade väldigt höga förväntningar på hela sin bröllopsupplevelse. Jag tyckte att det var fånigt då, men förstår nu lite bättre som förlovad att det här med bröllopsförväntningar inte heller är helt enkelt att orientera sig i. Jag skulle i alla fall vara hederstärna och planera hennes hippa. Under samma period gick jag igenom en svår depression själv, gick på beroendeklinik och kissade i en burk varje vecka och tampades med suicidaltankar. Jag var nog den som hade sämst ekonomi i hela gruppen, så gränsen på 970:- var nog mest av allt för min egen skull. De andra hade det betydligt bättre ställt. Jag tyckte att det var svårt att orientera mig i förväntningarna från bruden, förväntningarna från deltagarna och mitt eget skick just då. Men det gick ihop sig, och jag tyckte att det blev en toppenhippa. Jag fick ändå feedback efteråt av en utav deltagarna att hon inte var helt nöjd. Inte med priset men med en del av innehållet.
Gällande vår egen bröllopsplanering så har det också varit väldigt tufft. Jag trodde inte det, jag trodde att livet som nyförlovad skulle vara lite sådär på rosa moln. Men vi har haft det svårt. Vi har haft olika förväntningar, vi har olika krav på oss själva och känslor som jag inte visste att jag hade har bubblat upp. Jag har fullkomligt brutit ihop och gråtit några gånger, vilket har med lite större frågor att göra som jag inte vill gå in på just nu. Jag har läst på om precis alla alternativ som som finns och tagit hänsyn till precis allt som går att ta hänsyn till. Jag tror att jag har funderat på precis varenda gäst och hur dennes upplevelse skulle bli. Nu börjar vi närma oss någonting som känns lustfyllt, och börjar kravla upp ur den här gropen som vi hamnade i. Och då har vi inte ens närmat oss det praktiska arrangemanget ännu och allt vad det innebär.
Det jag försöker säga är att det är inte alltid är enkelt. Det är ofta väldigt roligt när det väl sker, men resan dit är inte alltid lätt och det är omöjligt att veta vad festplanerarna har fått göra för kompromisser på vägen och varför. Jag har planerat många fester i mitt liv och vid nästan varje tillfälle så har det blivit uppenbart för mig att de flesta gäster inte har förståelse för den omfattande planering som krävts. Vilket jag inte på något vis kräver, det är mest en intressant observation.
Innan man fnyser åt ett pris, en lite för lång resa till någonting eller ett visst upplägg så ska man nog tänka tanken att det kanske finns en anledning till att det är så. Om du är inbjuden som gäst så har du all rätt att tacka nej. Men skulle arrangörer behöva göra samtliga fullt ut nöjda så skulle det aldrig bli några fester. Med det sagt så anser jag alltid att man ska ta hänsyn till sina gäster och inte planera saker som är krångliga eller alldeles för dyra. Men ofta måste man nog komromissa lite på något plan för att det ska kunna bli av.