Korta grejer som inte är bråttom att svara på tar jag gärna på chatt/sms men annars är jag en telefonpratare av rang. Har jag tid pratar jag gärna 3-4 timmar utan problem. Jag sörjer faktiskt det faktum att så många föredrar skriven konversation men respekterar det såklart. Till endel känner jag det där att jag är rädd att störa men samtidigt tänker jag att ringer jag inte så kan jag och hen gå miste om en trevlig stund så oftast ringer jag ändå. Kan hen inte prata då utgår jag ifrån att hen säger det eller inte svarar.
De gånger jag kan hoppa till när telefonen ringer är om det ringer efter 21 på kvällen. Då har jag vanligtvis redan lagt mig och förväntar mig inte "bara prata" samtal. Annars är telefonen på ljudlös när jag inte kan prata.