Där kom det jag väntat på hela tråden: åldersfaktorn.
När alla förfasade sig som mest över mig så tänkte jag på ålder.
När jag växte upp hade man inte papperskorg i badrummet. Det är ett senare påfund. Jag minns att jag noterade det som en nyhet när det började dyka upp.
Tamponger var onämnbart. Det var inte min mamma som lärde mig använda det, det gjorde kompisar och så läste man sig till det. Att min pappa, som var rörläggare och alltså borde vara noga med frågan, skulle lära mig något om det var otänkbart. Jag tror än idag inte att ordet tampong förekommit mellan honom och mig i något enda sammanhang. (Möjligen skulle det ha gjort det om vi bott i hus och själva behövt hantera problem i avloppet).
Eventuella skyltar på toaletter nämnde garanterat inte ordet, där stod förmodligen något på temat om att inga främmande föremål skulle spolas ner. Vad främmande föremål var definierades inte.
I den miljön nöter man in en vana. Lika reflexmässigt som jag bytte tampong (jag kan lätt göra det i sömnen), lika reflexmässigt spolade jag ner den.
Det kan ju dessutom ha varit som du säger - att en av fördelarna med tampong ansågs vara att den gick att spola ner. Jag minns att mamma använde tampax med införingshylsa. Förmodligen slängde hon papphylsan i soporna och spolade ner tampongen - för att det var så man gjorde.
