Vad ska jag ta mig till med mitt liv?

Twihard

Trådstartare
Varning långt och negativt inlägg.

Jag blir så ledsen. :( Jag slutade förra året mitt hästjobb pga en incident och blev då timvikarie inom barnomsorgen. Det är roligt men jag vill jobba mer fysiskt då jag på ett år gått upp 20-25 kg och känner mig sååå otroligt fet och ful. :( Jag fann en YH-utbildning jag sökte inom djurvård och har hela året längtat och hoppats (väntat på att få söka och sedan väntat på svar)... Men fick i veckan veta att jag inte ens kom in som reserv då min kommun inte ville bevilja min utbildning (kommunen betalar). Känner mig så sviken av min egen kommun på nått vis, även om jag förstår om de inte har råd. Min motivation var att det finns mycket sådana jobb häromkring där folk behövs, och att det är ända sättet för mig att bo kvar, annars måste jag flytta.

Jag har alltid haft usla tankar och varit negativ, men denna gång hoppades jag för mycket - jag gjorde som folk var och försökte vara positiv. :( Det gick åt helvete. :( Jag är såå ledsen, för denna utbildning kan man bara söka i september varje år och pågår bara ett år. Och jag vägrar vänta ett år till för att söka så drömmen om djurvårdare är för evigt förbi. (Jag kan inte bli djursjukskötare. 1. inte tillräckligt smart, 2. fattas kurser och betyg som måste pluggas upp först = extra år på det och 3. vill helst inte studera i hundraelva år). Jag har inte tid att vänta. Jag är 26 år och tiden rinner iväg. Jag vill bara ha ett fast jobb igen och kunna flytta till eget boende igen - fick ju dessvärre flytta hem hastigt efter 5 år i eget hus. Just nu övningskör jag för hann inte ta körkort när jag jobbade i stall. :( Känner mig såååå dum som inte valde att studera efter studenten, då hade jag varit klar nu och säkert med körkort också. :(

Nu har jag INGA mål och motivationer med mitt liv. Alla idéer är slut. Kan inte bli fast anställd på dagis eftersom jag är outbildad - även om jag i flera månader jobbat 100 procent. Vill inte jobba med detta i resten av mitt liv heller. Så, har någon en idé på vad jag kan söka för KORT utbildning som ger jobb då inga jobb jag sökt vill ha mig (jag är ju bara hästarbetare = onödigt i deras värld), behöver inte bli miljonär. Jag vill inte jobba med telefonförsäljning eller annan förnedringsyrke (förlåt de som jobbar med det, men jag gillar inte det systemet) och jag kan inte jobba inom äldreomsorgen.

Annars kan jag i princip ta vad som helst. Men har inget körkort. :( Jag har lovat mig själv att lyckas jag inte bli lycklig inom tio år begår jag självmord. Ska inte lida ett helt liv liksom - men har ännu tio år på mig att försöka bli lycklig. Vill träffa kärleken för aldrig blivit älskad eller kär själv - inte lätt när man är ful :( Det är bara fakta, det finns snygga och fula människor och jag är ful. Och osminkad på det. :(

Usch jag tycker jag förtjänar att få vara lycklig och må bra efter allt tragiskt jag varit med om senaste 10 åren (vet att folk har/haft det värre, men kan inte rå för att känna så) - men istället går det bakåt för mig och mina "fiender" fröjdar sig i att gå fria och lyckliga. :( Finns ingen karma eller rättvisa. :(
Behövde bara få skriva av mig för är sååå ledsen över mitt liv. :(
 
Jag tror du behöver prata med någon. Det är ok att ha hopplöshetskänslor ibland men du känns helt uppäten av dem.

Tips på jobb: tidningsdistributör (finns både cykel-, gång- och bildistrikt beroende på ort). Stallpersonal på någon ridskola. Butiksjobb.
 
Sen hindrar du dig själv lite tycker jag. Sök djurvårdsutbildningen igen nästa år och försök jobba med annat fram till dess. I min yh-klass var det nog fyra personer över 30 som tog examen, den äldsta över 50. Det är ju aldrig för sent att gå en utbildning som leder till ett jobb man blir glad av och även om det ligger en bit in i framtiden är det ju aldrig dumt att investera tid i något som gör en lycklig
 
Sen hindrar du dig själv lite tycker jag. Sök djurvårdsutbildningen igen nästa år och försök jobba med annat fram till dess. I min yh-klass var det nog fyra personer över 30 som tog examen, den äldsta över 50. Det är ju aldrig för sent att gå en utbildning som leder till ett jobb man blir glad av och även om det ligger en bit in i framtiden är det ju aldrig dumt att investera tid i något som gör en lycklig

Ja men jag vill helst inte vikariera på dagis ett helt år till och hittar ju inget annat så är ju tvungen till det. Därför måste jag försöka finna en utbildning eller något då inga jobb utom dagis vill ha mig - och då på ett så osäkert vik att jag inte kan flytta hemifrån då jag vissa månader kanske får lite lön - även om jag fått bra lön senaste månaderna kan det ju vända.
 
Vill du ha tips på kortare utbildningar så är ju oftast yrkeshögskola på 1-2 år. Vet inte var du bor men kan ju finnas i närheten av där, och om inte så finns det en hel del på distans också.
 
Varning långt och negativt inlägg.

Jag blir så ledsen. :( Jag slutade förra året mitt hästjobb pga en incident och blev då timvikarie inom barnomsorgen. Det är roligt men jag vill jobba mer fysiskt då jag på ett år gått upp 20-25 kg och känner mig sååå otroligt fet och ful. :( Jag fann en YH-utbildning jag sökte inom djurvård och har hela året längtat och hoppats (väntat på att få söka och sedan väntat på svar)... Men fick i veckan veta att jag inte ens kom in som reserv då min kommun inte ville bevilja min utbildning (kommunen betalar). Känner mig så sviken av min egen kommun på nått vis, även om jag förstår om de inte har råd. Min motivation var att det finns mycket sådana jobb häromkring där folk behövs, och att det är ända sättet för mig att bo kvar, annars måste jag flytta.

Jag har alltid haft usla tankar och varit negativ, men denna gång hoppades jag för mycket - jag gjorde som folk var och försökte vara positiv. :( Det gick åt helvete. :( Jag är såå ledsen, för denna utbildning kan man bara söka i september varje år och pågår bara ett år. Och jag vägrar vänta ett år till för att söka så drömmen om djurvårdare är för evigt förbi. (Jag kan inte bli djursjukskötare. 1. inte tillräckligt smart, 2. fattas kurser och betyg som måste pluggas upp först = extra år på det och 3. vill helst inte studera i hundraelva år). Jag har inte tid att vänta. Jag är 26 år och tiden rinner iväg. Jag vill bara ha ett fast jobb igen och kunna flytta till eget boende igen - fick ju dessvärre flytta hem hastigt efter 5 år i eget hus. Just nu övningskör jag för hann inte ta körkort när jag jobbade i stall. :( Känner mig såååå dum som inte valde att studera efter studenten, då hade jag varit klar nu och säkert med körkort också. :(

Nu har jag INGA mål och motivationer med mitt liv. Alla idéer är slut. Kan inte bli fast anställd på dagis eftersom jag är outbildad - även om jag i flera månader jobbat 100 procent. Vill inte jobba med detta i resten av mitt liv heller. Så, har någon en idé på vad jag kan söka för KORT utbildning som ger jobb då inga jobb jag sökt vill ha mig (jag är ju bara hästarbetare = onödigt i deras värld), behöver inte bli miljonär. Jag vill inte jobba med telefonförsäljning eller annan förnedringsyrke (förlåt de som jobbar med det, men jag gillar inte det systemet) och jag kan inte jobba inom äldreomsorgen.

Annars kan jag i princip ta vad som helst. Men har inget körkort. :( Jag har lovat mig själv att lyckas jag inte bli lycklig inom tio år begår jag självmord. Ska inte lida ett helt liv liksom - men har ännu tio år på mig att försöka bli lycklig. Vill träffa kärleken för aldrig blivit älskad eller kär själv - inte lätt när man är ful :( Det är bara fakta, det finns snygga och fula människor och jag är ful. Och osminkad på det. :(

Usch jag tycker jag förtjänar att få vara lycklig och må bra efter allt tragiskt jag varit med om senaste 10 åren (vet att folk har/haft det värre, men kan inte rå för att känna så) - men istället går det bakåt för mig och mina "fiender" fröjdar sig i att gå fria och lyckliga. :( Finns ingen karma eller rättvisa. :(
Behövde bara få skriva av mig för är sååå ledsen över mitt liv. :(
Du är bara 26. Du är definitivt inte gammal. Det finns många chanser kvar. Du lägger krokben för dig själv när du prompt måste "få ordning" på ditt liv, nu på en gång med detsamma.

Släpp tanken på att yttre attribut ska "göra dig lycklig". Med den synen på livet kommer det alltid att finnas något mer man ska göra eller uppnå för att man sen ska kunna bli lycklig. Det blir hela tiden sen, sen, sen. Gör det bästa av situationen du har, men det finns ingen anledning att vara olycklig för att du inte lyckats nå något mål inom en viss tid. När jag var i din ålder var jag sjuk. Det tog mig totalt 27 år att bli frisk, även om jag hade perioder under den tiden då jag var så kallat frisk. På den tiden kunde jag bara drömma om att ha ett jobb. Men nu har jag det, trots att det tog tid.

Och vad gäller att hitta kärleken - utseendet är inte avgörande. De inre egenskaperna övertrumfar utseendet alla dagar i veckan.
 
Jag förstår precis hur du har det, är i en liknande situation själv. Gick och hoppades och trodde att jag skulle få ett arbetsstipendie under hösten, men slutade med att jag inte fick det. Jag blev så otroligt besviken att jag tappade all lust till det mesta, sedan föll alla bitar i mitt liv en efter en.
Är tufft när de drömmar man har inte går att nå upp till på det sätt man hoppats på att de skulle göra. Jag tror man då behöver ta ett steg tillbaka och försöka hitta ett nytt sätt att nå sitt mål på.
Det jag lärde mig var att inte sätta allt mitt hopp till en sak, utan jobba på att nå mitt mål med olika vägar samtidigt. Inte låta det stå och falla på en en väg inte längre är möjlig.

Jag skulle råda dig att gå och prata med en studie- och yrkesvägledare, bör finnas inom kommunen. De är duktig på att vägleda dig till att hitta den utbildning eller yrke som skulle vara rätt för dig. Jag gick till en studie- och yrkesvägledare när jag gick på universitetet och hade kris över vad jag skulle ta mig till när jag hade slutat. Hon hjälpte mig mycket.
 
Varning långt och negativt inlägg.

Jag blir så ledsen. :( Jag slutade förra året mitt hästjobb pga en incident och blev då timvikarie inom barnomsorgen. Det är roligt men jag vill jobba mer fysiskt då jag på ett år gått upp 20-25 kg och känner mig sååå otroligt fet och ful. :( Jag fann en YH-utbildning jag sökte inom djurvård och har hela året längtat och hoppats (väntat på att få söka och sedan väntat på svar)... Men fick i veckan veta att jag inte ens kom in som reserv då min kommun inte ville bevilja min utbildning (kommunen betalar). Känner mig så sviken av min egen kommun på nått vis, även om jag förstår om de inte har råd. Min motivation var att det finns mycket sådana jobb häromkring där folk behövs, och att det är ända sättet för mig att bo kvar, annars måste jag flytta.

Jag har alltid haft usla tankar och varit negativ, men denna gång hoppades jag för mycket - jag gjorde som folk var och försökte vara positiv. :( Det gick åt helvete. :( Jag är såå ledsen, för denna utbildning kan man bara söka i september varje år och pågår bara ett år. Och jag vägrar vänta ett år till för att söka så drömmen om djurvårdare är för evigt förbi. (Jag kan inte bli djursjukskötare. 1. inte tillräckligt smart, 2. fattas kurser och betyg som måste pluggas upp först = extra år på det och 3. vill helst inte studera i hundraelva år). Jag har inte tid att vänta. Jag är 26 år och tiden rinner iväg. Jag vill bara ha ett fast jobb igen och kunna flytta till eget boende igen - fick ju dessvärre flytta hem hastigt efter 5 år i eget hus. Just nu övningskör jag för hann inte ta körkort när jag jobbade i stall. :( Känner mig såååå dum som inte valde att studera efter studenten, då hade jag varit klar nu och säkert med körkort också. :(

Nu har jag INGA mål och motivationer med mitt liv. Alla idéer är slut. Kan inte bli fast anställd på dagis eftersom jag är outbildad - även om jag i flera månader jobbat 100 procent. Vill inte jobba med detta i resten av mitt liv heller. Så, har någon en idé på vad jag kan söka för KORT utbildning som ger jobb då inga jobb jag sökt vill ha mig (jag är ju bara hästarbetare = onödigt i deras värld), behöver inte bli miljonär. Jag vill inte jobba med telefonförsäljning eller annan förnedringsyrke (förlåt de som jobbar med det, men jag gillar inte det systemet) och jag kan inte jobba inom äldreomsorgen.

Annars kan jag i princip ta vad som helst. Men har inget körkort. :( Jag har lovat mig själv att lyckas jag inte bli lycklig inom tio år begår jag självmord. Ska inte lida ett helt liv liksom - men har ännu tio år på mig att försöka bli lycklig. Vill träffa kärleken för aldrig blivit älskad eller kär själv - inte lätt när man är ful :( Det är bara fakta, det finns snygga och fula människor och jag är ful. Och osminkad på det. :(

Usch jag tycker jag förtjänar att få vara lycklig och må bra efter allt tragiskt jag varit med om senaste 10 åren (vet att folk har/haft det värre, men kan inte rå för att känna så) - men istället går det bakåt för mig och mina "fiender" fröjdar sig i att gå fria och lyckliga. :( Finns ingen karma eller rättvisa. :(
Behövde bara få skriva av mig för är sååå ledsen över mitt liv. :(

Du är verkligen inte för gammal, men tydligen väldigt vanligt att känna panik strax innan 30 enligt professionella källor på KY utbildning. Jag var 38 när jag läste på nytt på heltid. Go girl!
 
Vänta nu, du är bara 26 år! Det är ju luuuungt!
Klart det är värt att plugga upp betygen och söka in till den utbildningen du är intressera av! Det är bara att sätta igång! På så sätt var det ju nästan "bra" att du inte kom in nu, nu har du tid på dig att läsa upp kurser och söka in till djursjukvårdare om det är det du vill bli! :)
Sen är det ju aldrig för sent att ändra sig! Du kanske kommer på på vägen att du vill ändra inriktning, det drabbar ju många och då är det bara följa den ingivelsen!

Jag läste till arkeolog, pluggade massa liknande kurser och tog examen inom arkeologi. Sen kom jag på att nej fan, arkelog är nog inget för mig. Men min utbildning känns absolut inte bortkastad! Jag lärde känna vänner för livet, fick kunskaper, livserfarenheter. Sen gick jag bara vidare till ngt annat :)
Nu jobbar jag i PR/modebranschen där jag halkade in på ett bananskal utan egentlig utbildning.

Livet är pågående, ofta sker saker av slumpen, någon du träffar eller så får du ett erbjudande helt plötsligt. Var öppen och använd dina kontakter så kommer allt lösa sig!

Det är aldrig försent till förändring!
 
Det är inte så farligt att börja om ibland, och vara lycklig. tror fan inte jag var lycklig fören i år! och jag är 44!
Det finns en bra framtid även för dig. jag lovar det.
 
Jag började plugga när jag var 29 och det var inga som helst problem. Livet dessförinnan var inte på något sätt bortkastat för att jag startade senare än mina kursare. Snarare var jag hjälpt av att ha så många praktiska erfarenheter som jag kunde hänga upp de nya kunskaperna på. Hade också dåliga betyg och vill därför tipsa om högskoleprovet. Vet inte om det är relevant för just YH-utbildningar men kanske finns något du vill läsa på högskola så att det kan vara en väg in?

En sista sak: Om allt känns så jävligt att du ser självmordsbenägenhet inom tio år som en reell risk så skulle jag absolut överväga en flytt till en mer lämplig kommun, så att du kan få bättre praktiska förutsättningar och en nystart.
 
Ja men jag vill helst inte vikariera på dagis ett helt år till och hittar ju inget annat så är ju tvungen till det. Därför måste jag försöka finna en utbildning eller något då inga jobb utom dagis vill ha mig - och då på ett så osäkert vik att jag inte kan flytta hemifrån då jag vissa månader kanske får lite lön - även om jag fått bra lön senaste månaderna kan det ju vända.

Det löser sig alltid! Som timvikarie brukar det alltid bli jobb i slutändan, tillslut lär man sig att det alltid löser sig, trots att man till en början känner sig osäker. Det ÄR ju en osäker anställningsform, men min erfarenhet är att det alltid blir mer jobb än man förväntar sig ;)
Det är ju svårt att tex låna till BR i ditt läge, men kan du fixa ett hyreskontrakt? Kan vara lite knivigare i större städer om man saknar kontaktnät, men det går alltid!
Kan du ta ytterligare en timanställning? Då har du lite alternativ och "backup". Tipsar om butiksjobb helger, handels har bra ob! Även om det kanske inte är drömjobbet så är det ett perfekt extrajobb med förhållandevis bra betalt jämfört med tex vården.
 
Jag är inte suicidal nu men om tio år kommer jag vara det om det fortsätter såhär.
Tio år är oceaner av tid
Det går att på den tiden gå från kroniskt deprimerad och sucidal till att få en högskoleexamen, jobb med vettig lön, vänner, parner och trevlig lägenhet
Den T-shirten har jag. ;)

Hade någon 2003 beskrivit mitt liv och hur jag skulle må hade jag trott att de bara drev med.

Men att försöka få professionell hjälp är nog en bra början
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 348
Senast: Thaliaste
·
Skola & Jobb Jag vet inte om det är för att jag blivit gammal, det har varit den mest tragiska semesterperioden ever, eller om jag verkligen bara...
2 3
Svar
51
· Visningar
4 309
Senast: Inte_Ung
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
771
Senast: miumiu
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 123
Senast: malumbub
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp