Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist.
2022 blev mitt halvblod ensam och behövde sällskap. Min dotter var 8 och var väldigt pigg på en egen ponny. Hittade efter många om och men en B- ponny, då 19 år, som minsann aaaaaldrig haft fång och gått på gräs utan problem och dessutom jättesnäll. Ponnyn kunde tycka det var lite jobbigt att gå ifrån sina kompisar men skärpte sig efter en stund enligt säljaren. På provridningen ignorerade jag det faktum att ponnyn gick med en shettis och islandshäst och det så kallade betet inte innehöll särskilt mycket gräs, att hon skrek efter sina kompisar som gick i hagen intill paddocken och hade svårt att koncentrera sig. Jag tyckte det var konstigt att säljaren inte brydde sig om att min dotter visade sig från sin allra sämsta sida och betedde sig som en bortskämd skitunge just där och då. Hade det varit jag som sålde en ponny så hade jag definitivt frågat om barnet verkligen ville ha en ponny om det betedde sig som min dotter gjorde där och då.. Jag var nära på att sätta mig i bilen och åka när säljaren vill höja priset i sista minuten, men då hen insåg att jag var väldigt bestämd över priset vi bestämt så köpte jag denna lilla ponny trots att varningsklockorns skrek. Jag hade ingen bra magkänsla, men vet hur svårt det är att få tag i en ponny som klarar av att gå på bete och jag började bli desperat att hitta ett sällskap till min häst.
Vår ponny fungerade klockrent från första minut med mitt halvblod. Ponnyn fäster sig så pass att hon hoppade ur boxen när jag skulle iväg med min häst och vi fick bygga om boxen som hade öppna fronter. Hon blir besatt av min häst och inget barn i världen klarar av att rida henne om inte min häst är med. Är halvblodet med är ponnyn världens snällaste. Hon är klockren! Och att ta henne till nya platser är inga som helst problem. Lugn, trygg, mjuk i munnen och lätt för skänkeln och världens bästa nybörjarponny som snällt och försiktigt bär väldigt små barn samtidigt som hon ger världens självförtroende till den som börjat galoppera och hoppa riktiga hinder.
Förra sommaren fick hon fång och det visade sig vara både PPID och EMS med väldigt hög insulinresistens. Så pass att hon aldrig någonsin kommer kunna äta ens i närheten av det jag lät henne göra med mitt halvblod. Jag tänkte sälja henne billigt, men efter att både min sambo och dotter lipat sig sönder och samman beslöt vi att köpa 2 hästar till. Jag vet. Vansinnigt men jag älskar också denna lilla ponny trots hennes egenheter.
Jag köpte således en shettis till ponnyn. Den första månaden ignorerade ponnyn shettisen och hängde mest och suktade efter min häst. Jag har faktiskt aldrig varit med om en häst som varit så besatt av en annan häst. Efter många turer har ponnyn börjat visa visst intresse för shettisen. Shettisen i sin tur har visat sig vara väldigt ranghög över ponnyn och jagar ponnyn varje dag vid flertal tillfällen. Oftast vid matsituationer men shettisen är rätt hård mot ponnyn ganska ofta.
Idag skulle vi inviga ponnysarnas skogshage vi slitit med att bygga och rensa upp. Den ligger kanske 300 m bort från stallet och de stora hästarnas hage. Det var som vanligt skrik och gnägg och dansade på ponnyn när vi tar henne ifrån sin älskade häst (Vi har dock övat att lämna stallet utan min häst så det är ändå mycket bättre än var det var för några månader sen). Väl i skogen så släpper vi ponnysarna, shettisen sätter efter ponnyn som i sin tur är blixtsnabb och tar sig ut ur hagen innan jag hinner stänga den. Hon har beslutsångest en bra stund om hon ska försöka ta sig tillbaka till shettisen som nu är hysterisk eller springa hem. Tillslut väljer hon det sistnämnda och galopperar imponerande snabbt hem, hoppar in i sin hage intill de stora hästarna. När vi kommer tillbaka med shettisen så jagar den ponnyn så fort hon kommer tillbaka in i hagen. Rätt på bara, Som en liten pansarvagn det första hon gör.
Den här sista incidenten är kanske det som fått bägaren att rinna över för mig. Jag vet inte om jag orkar så mycket mer. Dottern har inte samma intresse för ridning som när vi köpte ponnyn och det känns som jag tvingar henne hålla på med ridning ibland. Hon älskar att pyssla med hästarna, men hon har inte alls samma glöd för ridning som de flesta andra hästtjejer. Tycker så synd om ponnyn som blir jagad i tid och otid och som längtar så efter min häst. Det är ju inte optimalt för hennes PPID att bli så uppjagad som hon blir när min häst inte är i närheten.
Jag har beslutat att inte ge upp riktigt än. Kanske blir det bättre när ponnysarna kommer ifrån de stora hästarna och kan bekanta sig med varandra utan att min häst hägrar. Kanske kan ponnysarna bonda när de går och letar mat i skogen istället för att gå på grus och bli utfodrade. Men. Jag börjat dock tänka i banorna att det kan bli så att det inte funkar. Jag är inte dum utan fattar ju att ponnyn kommer bli svårsåld och att jag nästintill kommer få skänka bort henne. Min oro ligger mycket i att hon kan hamna i fel händer eftersom hon inte är värd så mycket i rena pengar. Hon har varit ridskoleponny i många, många år innan hon såldes till förra ägaren och ska ha blivit såld för att hon tröttnat på ridskolelivet. Jag funderar ändå i banorna att höra av mig till någon ridskola och fråga om de är intresserade av att låna henne gratis mot mat, husrum, snälla kompisar och hovvård. Hamnar hon på en ridskola blir hon i alla fall motionerad ordentligt, behöver inte ridas utan andra hästar och kan få en massa pyssel och kärlek från ungar som tycker hon är söt.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägget. Är det någon annan som haft en häst som blivit besatt av en annan häst å det här viset? Ska jag rida min häst måste jag ta in övriga 3 annars blir det fullständig kaos om resterande blir kvar i hagen. Kan man lösa den här situationen? Tror ni det finns hopp att ponnysarna kan bli bättre vänner? Just nu är ponnyn ganska rädd för shettisen (även om de kan stå en meter i från varandra utan gnabb för jämnan). Hur länge är rimligt att vänta och se om de blir vänner? Eller är det jag som överreagerar över att shettisen jagar henne så ofta?
Tips, tankar?
Jag känner mig så nedslagen för jag har gjort allt i min makt att ponnyn ska få leva ett så bra liv som det bara går! Ändå blir det inte bra.
2022 blev mitt halvblod ensam och behövde sällskap. Min dotter var 8 och var väldigt pigg på en egen ponny. Hittade efter många om och men en B- ponny, då 19 år, som minsann aaaaaldrig haft fång och gått på gräs utan problem och dessutom jättesnäll. Ponnyn kunde tycka det var lite jobbigt att gå ifrån sina kompisar men skärpte sig efter en stund enligt säljaren. På provridningen ignorerade jag det faktum att ponnyn gick med en shettis och islandshäst och det så kallade betet inte innehöll särskilt mycket gräs, att hon skrek efter sina kompisar som gick i hagen intill paddocken och hade svårt att koncentrera sig. Jag tyckte det var konstigt att säljaren inte brydde sig om att min dotter visade sig från sin allra sämsta sida och betedde sig som en bortskämd skitunge just där och då. Hade det varit jag som sålde en ponny så hade jag definitivt frågat om barnet verkligen ville ha en ponny om det betedde sig som min dotter gjorde där och då.. Jag var nära på att sätta mig i bilen och åka när säljaren vill höja priset i sista minuten, men då hen insåg att jag var väldigt bestämd över priset vi bestämt så köpte jag denna lilla ponny trots att varningsklockorns skrek. Jag hade ingen bra magkänsla, men vet hur svårt det är att få tag i en ponny som klarar av att gå på bete och jag började bli desperat att hitta ett sällskap till min häst.
Vår ponny fungerade klockrent från första minut med mitt halvblod. Ponnyn fäster sig så pass att hon hoppade ur boxen när jag skulle iväg med min häst och vi fick bygga om boxen som hade öppna fronter. Hon blir besatt av min häst och inget barn i världen klarar av att rida henne om inte min häst är med. Är halvblodet med är ponnyn världens snällaste. Hon är klockren! Och att ta henne till nya platser är inga som helst problem. Lugn, trygg, mjuk i munnen och lätt för skänkeln och världens bästa nybörjarponny som snällt och försiktigt bär väldigt små barn samtidigt som hon ger världens självförtroende till den som börjat galoppera och hoppa riktiga hinder.
Förra sommaren fick hon fång och det visade sig vara både PPID och EMS med väldigt hög insulinresistens. Så pass att hon aldrig någonsin kommer kunna äta ens i närheten av det jag lät henne göra med mitt halvblod. Jag tänkte sälja henne billigt, men efter att både min sambo och dotter lipat sig sönder och samman beslöt vi att köpa 2 hästar till. Jag vet. Vansinnigt men jag älskar också denna lilla ponny trots hennes egenheter.
Jag köpte således en shettis till ponnyn. Den första månaden ignorerade ponnyn shettisen och hängde mest och suktade efter min häst. Jag har faktiskt aldrig varit med om en häst som varit så besatt av en annan häst. Efter många turer har ponnyn börjat visa visst intresse för shettisen. Shettisen i sin tur har visat sig vara väldigt ranghög över ponnyn och jagar ponnyn varje dag vid flertal tillfällen. Oftast vid matsituationer men shettisen är rätt hård mot ponnyn ganska ofta.
Idag skulle vi inviga ponnysarnas skogshage vi slitit med att bygga och rensa upp. Den ligger kanske 300 m bort från stallet och de stora hästarnas hage. Det var som vanligt skrik och gnägg och dansade på ponnyn när vi tar henne ifrån sin älskade häst (Vi har dock övat att lämna stallet utan min häst så det är ändå mycket bättre än var det var för några månader sen). Väl i skogen så släpper vi ponnysarna, shettisen sätter efter ponnyn som i sin tur är blixtsnabb och tar sig ut ur hagen innan jag hinner stänga den. Hon har beslutsångest en bra stund om hon ska försöka ta sig tillbaka till shettisen som nu är hysterisk eller springa hem. Tillslut väljer hon det sistnämnda och galopperar imponerande snabbt hem, hoppar in i sin hage intill de stora hästarna. När vi kommer tillbaka med shettisen så jagar den ponnyn så fort hon kommer tillbaka in i hagen. Rätt på bara, Som en liten pansarvagn det första hon gör.
Den här sista incidenten är kanske det som fått bägaren att rinna över för mig. Jag vet inte om jag orkar så mycket mer. Dottern har inte samma intresse för ridning som när vi köpte ponnyn och det känns som jag tvingar henne hålla på med ridning ibland. Hon älskar att pyssla med hästarna, men hon har inte alls samma glöd för ridning som de flesta andra hästtjejer. Tycker så synd om ponnyn som blir jagad i tid och otid och som längtar så efter min häst. Det är ju inte optimalt för hennes PPID att bli så uppjagad som hon blir när min häst inte är i närheten.
Jag har beslutat att inte ge upp riktigt än. Kanske blir det bättre när ponnysarna kommer ifrån de stora hästarna och kan bekanta sig med varandra utan att min häst hägrar. Kanske kan ponnysarna bonda när de går och letar mat i skogen istället för att gå på grus och bli utfodrade. Men. Jag börjat dock tänka i banorna att det kan bli så att det inte funkar. Jag är inte dum utan fattar ju att ponnyn kommer bli svårsåld och att jag nästintill kommer få skänka bort henne. Min oro ligger mycket i att hon kan hamna i fel händer eftersom hon inte är värd så mycket i rena pengar. Hon har varit ridskoleponny i många, många år innan hon såldes till förra ägaren och ska ha blivit såld för att hon tröttnat på ridskolelivet. Jag funderar ändå i banorna att höra av mig till någon ridskola och fråga om de är intresserade av att låna henne gratis mot mat, husrum, snälla kompisar och hovvård. Hamnar hon på en ridskola blir hon i alla fall motionerad ordentligt, behöver inte ridas utan andra hästar och kan få en massa pyssel och kärlek från ungar som tycker hon är söt.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägget. Är det någon annan som haft en häst som blivit besatt av en annan häst å det här viset? Ska jag rida min häst måste jag ta in övriga 3 annars blir det fullständig kaos om resterande blir kvar i hagen. Kan man lösa den här situationen? Tror ni det finns hopp att ponnysarna kan bli bättre vänner? Just nu är ponnyn ganska rädd för shettisen (även om de kan stå en meter i från varandra utan gnabb för jämnan). Hur länge är rimligt att vänta och se om de blir vänner? Eller är det jag som överreagerar över att shettisen jagar henne så ofta?
Tips, tankar?
Jag känner mig så nedslagen för jag har gjort allt i min makt att ponnyn ska få leva ett så bra liv som det bara går! Ändå blir det inte bra.
Jag tror att det kan bli ganska svårt att hitta en lämplig person eller verksamhet som vill ta emot en ponny med fånghistorik, EMS och PPID. Enbart PPID:n gör ju att ponnyn kommer med en extrakostnad och inbyggd besvärlighet utöver allt det andra, med dyr medicin som ska ges dagligen. Lägg till att ponnyn enligt förra ägaren var trött på ridskolelivet, och att den inte verkar vara en okomplicerad sällskapshäst, så minskar chanserna ännu mer att det blir bra för både ponny och ny ägare.
