OutOfService
Trådstartare
Vet inte egentligen vad som hänt, men jag har verkligen känt dom senaste veckorna att jag dalar neråt igen, i den mörka tunneln där jag var i höstas/vintras. Och efter i söndags när en av mina absolut bästa vänner sårade mig så vart det inte direkt bättre.
Motivationen är återigen som bortblåst. Jag har ingen lust att göra nånting, får återigen tvinga mig själv att göra dom mest vardagliga saker som att duscha, laga mat, borsta tänderna, vattna blommorna, städa osv. Känns jätte löjligt, men jag kan verkligen inte motivera mig själv, helst har jag lust att gömma mig under sängen och göra ingenting.
Jag har sjukskrivit mig själv nu i 2 dagar och lär göra i 2 dagar till, sen är jag ledig över helgen. Men sen har jag två helvetes veckor framför mig på jobbet med 7 pass/veckan och bara tanken på det får mig att gråta och ger mig panik. Jag orkar inte jobba, jag orkar liksom inte engagera mig och jag känner själv att jag låter otrevlig fastän att det inte är meningen, tålamodet existerar inte.
Sömnen har även börjat strula igen, svårare att somna och vaknar efter alldeles för få timmar.
Vet att jag borde tagit samtalskontakt i höstas när jag träffade väggen pga allt som hände, men jag gjorde inte det, dum som jag var.
Tor att enda sättet att ta mig ur det här är professionell hjälp med samtalskontakt och kanske delvis sjukskriven ett tag. För när jag jobbar så gör jag ingenting annat varken före eller efter, jag sitter här i min soffa. Vilket bara det gör mig olycklig.
Kan inte ens få mig själv att berätta för mina nära att jag är på väg neråt igen, för det känns så löjligt! Jag vet ju inte ens varför jag mår dåligt igen, sista jobbiga saken som hände var ju när morfar dog och det var veckan innan jul. Det är ju längesen, jag borde inte vara på väg neråt nu igen..tycker inte jag. Och därför skäms jag.
Men vad ska jag säga när jag ringer till VC!? Jag hatar att ringa och tycker det är pinsamt. Känns fjantigt att ringa dit och be om läkartid för att jag mår dåligt och skulle dom protestera så skulle jag inte säga emot
Motivationen är återigen som bortblåst. Jag har ingen lust att göra nånting, får återigen tvinga mig själv att göra dom mest vardagliga saker som att duscha, laga mat, borsta tänderna, vattna blommorna, städa osv. Känns jätte löjligt, men jag kan verkligen inte motivera mig själv, helst har jag lust att gömma mig under sängen och göra ingenting.
Jag har sjukskrivit mig själv nu i 2 dagar och lär göra i 2 dagar till, sen är jag ledig över helgen. Men sen har jag två helvetes veckor framför mig på jobbet med 7 pass/veckan och bara tanken på det får mig att gråta och ger mig panik. Jag orkar inte jobba, jag orkar liksom inte engagera mig och jag känner själv att jag låter otrevlig fastän att det inte är meningen, tålamodet existerar inte.
Sömnen har även börjat strula igen, svårare att somna och vaknar efter alldeles för få timmar.
Vet att jag borde tagit samtalskontakt i höstas när jag träffade väggen pga allt som hände, men jag gjorde inte det, dum som jag var.
Tor att enda sättet att ta mig ur det här är professionell hjälp med samtalskontakt och kanske delvis sjukskriven ett tag. För när jag jobbar så gör jag ingenting annat varken före eller efter, jag sitter här i min soffa. Vilket bara det gör mig olycklig.
Kan inte ens få mig själv att berätta för mina nära att jag är på väg neråt igen, för det känns så löjligt! Jag vet ju inte ens varför jag mår dåligt igen, sista jobbiga saken som hände var ju när morfar dog och det var veckan innan jul. Det är ju längesen, jag borde inte vara på väg neråt nu igen..tycker inte jag. Och därför skäms jag.
Men vad ska jag säga när jag ringer till VC!? Jag hatar att ringa och tycker det är pinsamt. Känns fjantigt att ringa dit och be om läkartid för att jag mår dåligt och skulle dom protestera så skulle jag inte säga emot
Senast ändrad: