Vad ska jag göra?

[Exile]

Ursäkta den luddiga titeln, tänkte rätt länge men kom inte på något bättre. Ber också om ursäkt på förhand för att det här troligtvis blir långt.

Jag har en relativt lång bakgrund av depression som behandlats både med medicin, terapi och.. självhjälp. Det kommer och går i skov hur illa det är men jag känner att jag med hjälp kan hålla det relativt okej just nu. Jag pratar med någon (dock ej inom sjukvården) som hjälper mig hantera det. Jag är inte frisk men jag är fungerande så att säga, ibland lite mindre och ibland lite mer men jag håller mig över ytan och kan ha ett heltidsjobb.

Det här är något jag inte pratar så mycket med familjen om. Nu vill jag inte att ni missuppfattar det som att jag har dålig kontakt med mina föräldrar för det har jag absolut inte, vi är bara inte såna som pratar så mycket om känslor osv, det bara är så och det är inget jag sörjer. Tyvärr vet jag dock också att mina föräldrar tenderar att vara lite mer åt "ryck upp dig"-hållet, dvs jag tror inte de på allvar förstår hur stor påverkan en depression har på en människa och att det är mer än att bara vara deppig.

Jag har bara släkt på min ena förälders sida och de bor alla väldigt nära varandra.. men drygt 80 mil från vår familj. Vi var där ganska mycket när vi var mindre men det har minskat med åren. Min syster har jobbat på orten och har väldigt god kontakt med mina kusiner men jag har alltid varit utanför.

Det är absolut inget "bad blood" här och ingen är otrevlig och jag känner mig uppskattad och trevligt bemött av min släkt även om vi ses extremt sällan. I vuxen ålder ses vi inte oftare än varannan jul i princip då vi alltid firar varannan jul där, mina föräldrar (främst den vars släkt det är då) och min syster är där oftare.

Nu till kruxet då.

Jag är i lite av en svacka i mitt mående just nu. Det är långt ifrån så illa som det varit förr och det är helt hanterbart men bra är det inte. Jag har nu kommit lite till insikt med att ju närmare jul det drar sig desto jobbigare känns det och ju fler stressymptom får jag. Jag är en introvert person (hatar egentligen såna här "fack" men det är nog så jag skulle beskrivas) och det "förvärras" ju äldre jag blir. Jag är inte alls osocial men mycket folk och ståhej är jobbigt och tärande.

Den här julen innebär 4 dagar borta där jag inte kommer få vara ifred, samtidigt inte kunna ägna mig åt mina intressen eller ha speciellt mycket att göra. Det är stressigt och jobbigt och min kropp bara skriker att jag vill inte. Jag är egentligen inget superfan av julen även om jag tycker det är mysigt så för min del struntar jag i om jag är ensam på julafton. Vi kommer oavsett "fira" helgen innan här innan vi åker och jag känner att det skulle räcka för mig.

Jag vet dock inte om jag ens vågar eller borde nämna det för mina föräldrar att jag vill stanna hemma. Jag har nämnt det förut men då inte på något "seriöst" sätt och det har låtit i princip att kommer inte på fråga att jag firar jul själv. Självklart kan de inte tvinga iväg mig men jag tror att de helt enkelt skulle vägra åka utan mig vilket innebär skuldkänslor över att de stannar, alternativt att de åker och mår dåligt över att jag är ensam hemma.

Det finns liksom ingen win-win här. Jag vill verkligen följa med av den simpla anledningen att jag inte vill svika mina föräldrar eller på något sätt få dem att må dåligt, samtidigt är hela situationen så otroligt jobbig och jag typ dagdrömmer om hur jag blir beordrad att jobba den 23e för att alla andra är sjuka typ (jag har tyvärr inte ett jobb just nu där jag ens har möjlighet att jobba röddagar). Jag har på riktigt funderar på om det finns något sätt jag göra mig själv så förkyld att jag bara inte kan åka. Jag vill inte, jag mår redan dåligt och jag vet av erfarenhet att det här inte hjälper. Ofta är det ju så att det blir roligt när man väl gör det men här är det lite för mycket för att det ska gälla.

Det här är svamligt och jag vet inte riktigt vad frågeställningen är. Jag vet inte om jag vill ha råd över hur jag ska prata med mina föräldrar (jag känner ju dem och tror inte att det finns något sätt de faktiskt kan acceptera detta oavsett hur pedagogisk jag är) eller bara bli tillsagd att skärpa till mig och åka när det nu är så sällan.

Mest behöver jag bara skriva av mig då hela den här situationen är enormt påfrestande.

 

[Tonto]

Ursäkta den luddiga titeln, tänkte rätt länge men kom inte på något bättre. Ber också om ursäkt på förhand för att det här troligtvis blir långt.

Jag har en relativt lång bakgrund av depression som behandlats både med medicin, terapi och.. självhjälp. Det kommer och går i skov hur illa det är men jag känner att jag med hjälp kan hålla det relativt okej just nu. Jag pratar med någon (dock ej inom sjukvården) som hjälper mig hantera det. Jag är inte frisk men jag är fungerande så att säga, ibland lite mindre och ibland lite mer men jag håller mig över ytan och kan ha ett heltidsjobb.

Det här är något jag inte pratar så mycket med familjen om. Nu vill jag inte att ni missuppfattar det som att jag har dålig kontakt med mina föräldrar för det har jag absolut inte, vi är bara inte såna som pratar så mycket om känslor osv, det bara är så och det är inget jag sörjer. Tyvärr vet jag dock också att mina föräldrar tenderar att vara lite mer åt "ryck upp dig"-hållet, dvs jag tror inte de på allvar förstår hur stor påverkan en depression har på en människa och att det är mer än att bara vara deppig.

Jag har bara släkt på min ena förälders sida och de bor alla väldigt nära varandra.. men drygt 80 mil från vår familj. Vi var där ganska mycket när vi var mindre men det har minskat med åren. Min syster har jobbat på orten och har väldigt god kontakt med mina kusiner men jag har alltid varit utanför.

Det är absolut inget "bad blood" här och ingen är otrevlig och jag känner mig uppskattad och trevligt bemött av min släkt även om vi ses extremt sällan. I vuxen ålder ses vi inte oftare än varannan jul i princip då vi alltid firar varannan jul där, mina föräldrar (främst den vars släkt det är då) och min syster är där oftare.

Nu till kruxet då.

Jag är i lite av en svacka i mitt mående just nu. Det är långt ifrån så illa som det varit förr och det är helt hanterbart men bra är det inte. Jag har nu kommit lite till insikt med att ju närmare jul det drar sig desto jobbigare känns det och ju fler stressymptom får jag. Jag är en introvert person (hatar egentligen såna här "fack" men det är nog så jag skulle beskrivas) och det "förvärras" ju äldre jag blir. Jag är inte alls osocial men mycket folk och ståhej är jobbigt och tärande.

Den här julen innebär 4 dagar borta där jag inte kommer få vara ifred, samtidigt inte kunna ägna mig åt mina intressen eller ha speciellt mycket att göra. Det är stressigt och jobbigt och min kropp bara skriker att jag vill inte. Jag är egentligen inget superfan av julen även om jag tycker det är mysigt så för min del struntar jag i om jag är ensam på julafton. Vi kommer oavsett "fira" helgen innan här innan vi åker och jag känner att det skulle räcka för mig.

Jag vet dock inte om jag ens vågar eller borde nämna det för mina föräldrar att jag vill stanna hemma. Jag har nämnt det förut men då inte på något "seriöst" sätt och det har låtit i princip att kommer inte på fråga att jag firar jul själv. Självklart kan de inte tvinga iväg mig men jag tror att de helt enkelt skulle vägra åka utan mig vilket innebär skuldkänslor över att de stannar, alternativt att de åker och mår dåligt över att jag är ensam hemma.

Det finns liksom ingen win-win här. Jag vill verkligen följa med av den simpla anledningen att jag inte vill svika mina föräldrar eller på något sätt få dem att må dåligt, samtidigt är hela situationen så otroligt jobbig och jag typ dagdrömmer om hur jag blir beordrad att jobba den 23e för att alla andra är sjuka typ (jag har tyvärr inte ett jobb just nu där jag ens har möjlighet att jobba röddagar). Jag har på riktigt funderar på om det finns något sätt jag göra mig själv så förkyld att jag bara inte kan åka. Jag vill inte, jag mår redan dåligt och jag vet av erfarenhet att det här inte hjälper. Ofta är det ju så att det blir roligt när man väl gör det men här är det lite för mycket för att det ska gälla.

Det här är svamligt och jag vet inte riktigt vad frågeställningen är. Jag vet inte om jag vill ha råd över hur jag ska prata med mina föräldrar (jag känner ju dem och tror inte att det finns något sätt de faktiskt kan acceptera detta oavsett hur pedagogisk jag är) eller bara bli tillsagd att skärpa till mig och åka när det nu är så sällan.

Mest behöver jag bara skriva av mig då hela den här situationen är enormt påfrestande.

Jag har också mått dåligt över julen när jag varit tvungen att vara social. Jag hade nog sagt att jag behövde jobba, och hade inte det gått så hade jag fejkat en magsjuka eller matförgiftning, om jag nu inte kan prata med föräldrarna så att dom förstår.

Tycker absolut inte du ska ha skuldkänslor, inte ens skuldkänslor för att dra en vit lögn (du är trotts allt sjuk, även om det inte är en magsjuka du lider av) ibland behöver man lite "selfcare" faktiskt. Ibland behöver man utöva det lite mer aggressivt än andra gånger.

 

[TygerTyger]

Jag är inne på samma spår som @Tonto - att fejka fysisk sjukdom låter enklare än att behöva utsättas för övertalning/pepp eller ifrågasättande. Helt acceptabel vit lögn, skulle jag säga.

Tillägg: Läste igen. Att framkalla riktig förkylning för att slippa ljuga är jätteonödigt.

 

[Lovisaleonora]

Ursäkta den luddiga titeln, tänkte rätt länge men kom inte på något bättre. Ber också om ursäkt på förhand för att det här troligtvis blir långt.

Jag har en relativt lång bakgrund av depression som behandlats både med medicin, terapi och.. självhjälp. Det kommer och går i skov hur illa det är men jag känner att jag med hjälp kan hålla det relativt okej just nu. Jag pratar med någon (dock ej inom sjukvården) som hjälper mig hantera det. Jag är inte frisk men jag är fungerande så att säga, ibland lite mindre och ibland lite mer men jag håller mig över ytan och kan ha ett heltidsjobb.

Det här är något jag inte pratar så mycket med familjen om. Nu vill jag inte att ni missuppfattar det som att jag har dålig kontakt med mina föräldrar för det har jag absolut inte, vi är bara inte såna som pratar så mycket om känslor osv, det bara är så och det är inget jag sörjer. Tyvärr vet jag dock också att mina föräldrar tenderar att vara lite mer åt "ryck upp dig"-hållet, dvs jag tror inte de på allvar förstår hur stor påverkan en depression har på en människa och att det är mer än att bara vara deppig.

Jag har bara släkt på min ena förälders sida och de bor alla väldigt nära varandra.. men drygt 80 mil från vår familj. Vi var där ganska mycket när vi var mindre men det har minskat med åren. Min syster har jobbat på orten och har väldigt god kontakt med mina kusiner men jag har alltid varit utanför.

Det är absolut inget "bad blood" här och ingen är otrevlig och jag känner mig uppskattad och trevligt bemött av min släkt även om vi ses extremt sällan. I vuxen ålder ses vi inte oftare än varannan jul i princip då vi alltid firar varannan jul där, mina föräldrar (främst den vars släkt det är då) och min syster är där oftare.

Nu till kruxet då.

Jag är i lite av en svacka i mitt mående just nu. Det är långt ifrån så illa som det varit förr och det är helt hanterbart men bra är det inte. Jag har nu kommit lite till insikt med att ju närmare jul det drar sig desto jobbigare känns det och ju fler stressymptom får jag. Jag är en introvert person (hatar egentligen såna här "fack" men det är nog så jag skulle beskrivas) och det "förvärras" ju äldre jag blir. Jag är inte alls osocial men mycket folk och ståhej är jobbigt och tärande.

Den här julen innebär 4 dagar borta där jag inte kommer få vara ifred, samtidigt inte kunna ägna mig åt mina intressen eller ha speciellt mycket att göra. Det är stressigt och jobbigt och min kropp bara skriker att jag vill inte. Jag är egentligen inget superfan av julen även om jag tycker det är mysigt så för min del struntar jag i om jag är ensam på julafton. Vi kommer oavsett "fira" helgen innan här innan vi åker och jag känner att det skulle räcka för mig.

Jag vet dock inte om jag ens vågar eller borde nämna det för mina föräldrar att jag vill stanna hemma. Jag har nämnt det förut men då inte på något "seriöst" sätt och det har låtit i princip att kommer inte på fråga att jag firar jul själv. Självklart kan de inte tvinga iväg mig men jag tror att de helt enkelt skulle vägra åka utan mig vilket innebär skuldkänslor över att de stannar, alternativt att de åker och mår dåligt över att jag är ensam hemma.

Det finns liksom ingen win-win här. Jag vill verkligen följa med av den simpla anledningen att jag inte vill svika mina föräldrar eller på något sätt få dem att må dåligt, samtidigt är hela situationen så otroligt jobbig och jag typ dagdrömmer om hur jag blir beordrad att jobba den 23e för att alla andra är sjuka typ (jag har tyvärr inte ett jobb just nu där jag ens har möjlighet att jobba röddagar). Jag har på riktigt funderar på om det finns något sätt jag göra mig själv så förkyld att jag bara inte kan åka. Jag vill inte, jag mår redan dåligt och jag vet av erfarenhet att det här inte hjälper. Ofta är det ju så att det blir roligt när man väl gör det men här är det lite för mycket för att det ska gälla.

Det här är svamligt och jag vet inte riktigt vad frågeställningen är. Jag vet inte om jag vill ha råd över hur jag ska prata med mina föräldrar (jag känner ju dem och tror inte att det finns något sätt de faktiskt kan acceptera detta oavsett hur pedagogisk jag är) eller bara bli tillsagd att skärpa till mig och åka när det nu är så sällan.

Mest behöver jag bara skriva av mig då hela den här situationen är enormt påfrestande.

Du ska lyssna på en människa. Dig själv. Och du verkar HELT klar över hur du vill ha det.

Det är OK att dra en vit lögn. Det är också helt OK att säga som det är att du inte vet hur du ska klara av fyra dagar med så intensivt umgänge, när du nu känner dig skör.

 

[Tonto]

Jag är inne på samma spår som @Tonto - att fejka fysisk sjukdom låter enklare än att behöva utsättas för övertalning/pepp eller ifrågasättande. Helt acceptabel vit lögn, skulle jag säga.

Tillägg: Läste igen. Att framkalla riktig förkylning för att slippa ljuga är jätteonödigt.

Många ser ju inte psykiskt sjukdom som en sjukdom, så då är det skönt att kunna säga att "Jag kommer inte pga feber". Man är ju trots allt sjuk, och ingen behöver egentligen veta vad för sjukdom eller problem man har.

 

[Ramona]

Du ska lyssna på en människa. Dig själv. Och du verkar HELT klar över hur du vill ha det.

Man ska lyssna på sig själv om man tror att det man säger är friskt och vettigt. Lyssnar man på sig själv att man inte ska göra någonting trots att det är ganska så bra för en att faktiskt kämpa på så är det rent destruktivt att lyssna på sig själv och avstå från den där utvecklingen som faktiskt behövdes för ett friskare och mer välmående liv.

 

[Ramona]

Jag vet dock inte om jag ens vågar eller borde nämna det för mina föräldrar att jag vill stanna hemma. Jag har nämnt det förut men då inte på något "seriöst" sätt och det har låtit i princip att kommer inte på fråga att jag firar jul själv. Självklart kan de inte tvinga iväg mig men jag tror att de helt enkelt skulle vägra åka utan mig vilket innebär skuldkänslor över att de stannar, alternativt att de åker och mår dåligt över att jag är ensam hemma.

Om du ska avstå från att åka måste du förklara varför. Tex att det stjäl mer energi från dig och att ditt mående inte behöver den påfrestningen just nu. Det är stigmatiserat att fria jul själv, och jag kan tänka mig att dina föräldrar känner sig som svikare som tillåter dig att sitta ensam på jul. De vill inte känna sig som svikare så därför kommer de att vilja att du åker med, samtidigt som de säkerligen vill fira jul med dig såklart.

Frågan är om det verkligen gynnar dig att stanna hemma? Kan det inte vara lite skönt att komma bort från vardagen och träffa människor som bryr sig om dig? Att du tycker att det är jobbigt förstår jag verkligen, jag kan känna likadant titt som tätt, men gynnar det dig verkligen i längden att följa dessa känslor? Det är verkligen jättesällan som att dra sig undan och isolera sig resulterar i ett bättre mående.

 

[parellikusken]

Jag är oense med mina föräldrar just nu pga. olika saker och det i kombination att jag är deprimerad gör att jag inte kommer åka upp och fira jul med dom. Kommer istället fira med en nära vän här nere där jag bor nu.
Min pappa tog det argt, min mamma okej och min bror är nog i chock. Har ingen släkt dock, utan har bara närmsta familjen.

Men ja, jag kommer sätta mig själv främst denna jul. Jag vill inte riskera att må sämre.
Det enda som känns trist är väl att jag inte får uppleva den norrländska vintern i år.

 

[Exile]

Tack snälla ni för svaren.

Att dra en vit lögn kommer inte fungera. Jag bor nära mina föräldrar och mamma skulle dessutom se igenom den vita lögnen direkt. Att skylla på jobb fungerar inte då jag som sagt inte jobbar då utan ska jag ta diskussionen så att säga så är det sanningen som gäller. För resten av släkten fungerar en vit lögn bra, men inte för familjen.

Jag förstår precis vad du menar @Ramona och jag försöker alltid ha det här i åtanke, att utmana mig själv för att inte totalt isolera mig. Problemet här är att det inte riktigt går att "kompromissa" så att säga utan det är allt eller inget. Det är antingen stanna hemma eller åka och umgås intensivt med en massa människor (inräknat flera HÖGLJUDDA barn vilket jag har svårt för) i flera dagar.

Hade det varit närmare hade jag kunnat åka hem på kvällen för att återhämta mig men nu blir det så mycket.

 

[MiniLi]

Kan du inte bara säga att du vill vara hemma och vila?

 

[Tonto]

Om du ska avstå från att åka måste du förklara varför. Tex att det stjäl mer energi från dig och att ditt mående inte behöver den påfrestningen just nu. Det är stigmatiserat att fria jul själv, och jag kan tänka mig att dina föräldrar känner sig som svikare som tillåter dig att sitta ensam på jul. De vill inte känna sig som svikare så därför kommer de att vilja att du åker med, samtidigt som de säkerligen vill fira jul med dig såklart.

Frågan är om det verkligen gynnar dig att stanna hemma? Kan det inte vara lite skönt att komma bort från vardagen och träffa människor som bryr sig om dig? Att du tycker att det är jobbigt förstår jag verkligen, jag kan känna likadant titt som tätt, men gynnar det dig verkligen i längden att följa dessa känslor? Det är verkligen jättesällan som att dra sig undan och isolera sig resulterar i ett bättre mående.

Fast det beror mycket på person. I de flesta fall skulle jag hellre skulle slicka på ett smutsigt golv på en allmän plats än att umgås med folk som bara stjäl energi. För mig är det skadligt att umgås med andra människor om jag känner att jag inte vill. Jag mår mycket bättre av att få vara ensam och bli lämnad ifred, så jag förstår att TS inte vill fira jul med en massa energitjuvar hen inte kan komma ifrån när hen känner att hen inte vill.

 

[monster1]

Tack snälla ni för svaren.

Att dra en vit lögn kommer inte fungera. Jag bor nära mina föräldrar och mamma skulle dessutom se igenom den vita lögnen direkt. Att skylla på jobb fungerar inte då jag som sagt inte jobbar då utan ska jag ta diskussionen så att säga så är det sanningen som gäller. För resten av släkten fungerar en vit lögn bra, men inte för familjen.

Jag förstår precis vad du menar @Ramona och jag försöker alltid ha det här i åtanke, att utmana mig själv för att inte totalt isolera mig. Problemet här är att det inte riktigt går att "kompromissa" så att säga utan det är allt eller inget. Det är antingen stanna hemma eller åka och umgås intensivt med en massa människor (inräknat flera HÖGLJUDDA barn vilket jag har svårt för) i flera dagar.

Hade det varit närmare hade jag kunnat åka hem på kvällen för att återhämta mig men nu blir det så mycket.

Kan du inte bara säga att du inte vill? Du kanske inte behöver ange ett skäl för att du inte vill utan du känner att iår vill du stanna hemma och ta det lugnt över jul?

 

[Lingon]

Måste det vara allt eller inget? Kan du inte vara ärlig och förklara hur du mår och att du behöver kunna dra dig tillbaka och vara ensam även under juldagarna? Bor ni på hotell eller hos släkten? Finns det nåt av gästrummet som är lugnare än de andra? Osv.

Skulle det verkligen vara så hemskt om dina föräldrar stannade hemma och firade jul med dig i lugn och ro? Hade min dotter behövt det hade jag med glädje gjort det! Utan att tveka och jag hade gjort mitt bästa för att göra det till en mysig och avkopplande jul. Sen hade jag kollat upp om jag kunde hälsat på släkten över nyår eller någon annan gång istället.

 

[DarkInNight]

Känner med dig.

Finns det något du kan göra för att underlätta vistelsen ifall du väljer att åka?
Exempelvis att om det är sagt att ni ska bo med släkten att du istället bor på hotell eller liknande?

Jag har också lite liknande problematik med ångest, dåligt med energi och väldigt känslig för intryck etc. Jag har märkt att det är väldigt smidigt att skylla trötthet, utmattad, kort med tålamod etc på jobbet. "det är mycket på jobbet nu, jag är väldigt trött".
Folk ifrågasätter liksom inte den förklaringen.

Skyll på jobbet, sov någon annanstans är mina tips

 

[Exile]

Kan du inte bara säga att du inte vill? Du kanske inte behöver ange ett skäl för att du inte vill utan du känner att iår vill du stanna hemma och ta det lugnt över jul?

Måste det vara allt eller inget? Kan du inte vara ärlig och förklara hur du mår och att du behöver kunna dra dig tillbaka och vara ensam även under juldagarna? Bor ni på hotell eller hos släkten? Finns det nåt av gästrummet som är lugnare än de andra? Osv.

Skulle det verkligen vara så hemskt om dina föräldrar stannade hemma och firade jul med dig i lugn och ro? Hade min dotter behövt det hade jag med glädje gjort det! Utan att tveka och jag hade gjort mitt bästa för att göra det till en mysig och avkopplande jul. Sen hade jag kollat upp om jag kunde hälsat på släkten över nyår eller någon annan gång istället.

Det är inte så enkelt, det BORDE vara det men nej.

Vi träffar släkten väldigt sällan, framförallt min ena förälder vill ju hemsk gärna träffa sin pappa. Hans fru dog för inte alltför länge sedan också och vet att han skulle bli ledsen om vi inte kom.

För mig är det som sagt lite skit samma när det ska firas men resten av min familj är väldigt traditionella, det är typ det sorgligaste som finns att vara ensam på jul typ. Jag har ju en syster också och hon skulle vägra stanna hemma vilket då skulle innebära att mina föräldrar måste välja barn eller dela på sig. Oavsett så splittrar det familjen över jul.

Det är en hopplös situation egentligen och det finns ingen riktigt "lösning" utan åka med och må dåligt eller stanna hemma och göra folk ledsna och besvikna är liksom mina val. Men det är skönt att prata om det som hela tiden snurrar i huvudet med någon utomstående så jag uppskattar den här tråden.

 

[Exile]

Känner med dig.

Finns det något du kan göra för att underlätta vistelsen ifall du väljer att åka?
Exempelvis att om det är sagt att ni ska bo med släkten att du istället bor på hotell eller liknande?

Jag har också lite liknande problematik med ångest, dåligt med energi och väldigt känslig för intryck etc. Jag har märkt att det är väldigt smidigt att skylla trötthet, utmattad, kort med tålamod etc på jobbet. "det är mycket på jobbet nu, jag är väldigt trött".
Folk ifrågasätter liksom inte den förklaringen.

Skyll på jobbet, sov någon annanstans är mina tips

Jag kan som sagt inte skylla på jobbet, min familj vet hur jag jobbar och jag har inte en tjänst där jag ens får jobba röda dagar även om jag ville.

Tyvärr bor min släkt på ett sånt sätt att det inte finns möjlighet att bo annat än hos släktingar. Visst kan jag säkert få "gömma undan" mig lite men jag är också en person som är tryggast hemma hos mig. Jag kan inte riktigt slappna av när jag är hos andra även om jag så att säga får vara ifred. Borta bra men hemma bäst draget till det extrema typ

 

[Bison]

Om du ska avstå från att åka måste du förklara varför. Tex att det stjäl mer energi från dig och att ditt mående inte behöver den påfrestningen just nu. Det är stigmatiserat att fria jul själv, och jag kan tänka mig att dina föräldrar känner sig som svikare som tillåter dig att sitta ensam på jul. De vill inte känna sig som svikare så därför kommer de att vilja att du åker med, samtidigt som de säkerligen vill fira jul med dig såklart.

Frågan är om det verkligen gynnar dig att stanna hemma? Kan det inte vara lite skönt att komma bort från vardagen och träffa människor som bryr sig om dig? Att du tycker att det är jobbigt förstår jag verkligen, jag kan känna likadant titt som tätt, men gynnar det dig verkligen i längden att följa dessa känslor? Det är verkligen jättesällan som att dra sig undan och isolera sig resulterar i ett bättre mående.

Nu kan jag inte svara för ts men för mig personligen är det mycket bättre att dra sig undan och vara själv.
Jag är inte deprimerad, jag tycker bara inte om att umgås med andra människor, speciellt inte högljudda människor där jag inte kan dra mig undan.
Firar inte jul, säger tack men nej tack varje gång inbjudan om julfirande kommer.

Jag är så glad att jag lärt mig säga nej till julfirande, kalas osv. Mår så otroligt mycket bättre av att vara själv hemma.

Till ts.
Jag tycker du ska försöka stå på dig om att stanna hemma. Ha inte dåligt samvete om dina föräldrar inte vill åka, det är deras val.

 

[athena_arabians]

@Exile: Bara du vet vad som fungerar för dig, oavsett om du åker eller inte

Jag kan för egen del säga att lära sig sätta sig själv främst ibland är bra. Det innebär inte att man är ego utan att man tar hand om sig själv också och inte bara alla andra. Om du tycker din släkt förtjänar din omsorg och omtanke, varför skulle du inte förtjäna den?

Du har fått många förslag på hur du kan göra och kanske har det gett dig lite fler infallsvinklar på situationen. Jag vet att jag själv tenderar att få skygglappar och inte se flera alternativ till lösningar om jag är stressad och inte i toppform och då är det bra att få input från andra

 

[gammalek]

Det är inte så enkelt, det BORDE vara det men nej.

Vi träffar släkten väldigt sällan, framförallt min ena förälder vill ju hemsk gärna träffa sin pappa. Hans fru dog för inte alltför länge sedan också och vet att han skulle bli ledsen om vi inte kom.

För mig är det som sagt lite skit samma när det ska firas men resten av min familj är väldigt traditionella, det är typ det sorgligaste som finns att vara ensam på jul typ. Jag har ju en syster också och hon skulle vägra stanna hemma vilket då skulle innebära att mina föräldrar måste välja barn eller dela på sig. Oavsett så splittrar det familjen över jul.

Det är en hopplös situation egentligen och det finns ingen riktigt "lösning" utan åka med och må dåligt eller stanna hemma och göra folk ledsna och besvikna är liksom mina val. Men det är skönt att prata om det som hela tiden snurrar i huvudet med någon utomstående så jag uppskattar den här tråden.

Skulle det funka att säga att du vill komma men att du är för sliten och trött för att orka?

 

[gammalek]

Skulle det funka att säga att du vill komma men att du är för sliten och trött för att orka?

Ändrar mig: Skulle det funka att säga att du önskar att du orkar men att du för trött och sliten och behöver vila.?