Baugalin
Trådstartare
För 1 1/2 år sen förändrades mitt liv, iom en grov våldtäckt så blev jag mycket psykiskt sjuk. Har svår panik ångest och har PTSD, vist mår jag mycket bättre idag en vad jag gjorde för ett halv år sen men är fortfarande med stor medecinering. Självklart har detta betytt att jag har behövat anpassa mitt liv till denna förändring hos mej, men det jag tycker är svårast just nu är just hur vill jag göra med mina hästar.
Jag äger just nu 5 hästar och ett tillskott på vägen (föl ), men sedan händelsen har jag lite kunnat rida. Tidigare har jag arbetat som beridare och unghäst tränare, så jag har varit en ganska orädd och stabil ryttare. Men efter händelsen så försökte jag rida ut som vanligt men hästarna kände såklart av min ångest och räddsla och när mitt mest stabila sto var rädd för sin egen skugga med mej på ryggen så gav jag upp och gav upp med ridning. I somras var jag i stor förnekelse av allt och kunde då otroligt nog rida ut precis som vanligt men som vi flesta vet så tar förnekelse man bara visst långt och idag så kan jag rida men det om jag känner mej extra stabil och då bara på mitt mest stabila sto. Känner mej som ett fån och mår mycket illa över det hur pass lite jag kan rida ut. Folket som hyr boxar hos mej vet såklart inte hela sagan men vet att jag är sjuk på nåt sätt men det får folk bara mer att prata skit om mej En sådan pass fit och ser inte sjuk ut tjej som är bara 26 år borde ju kunna ta ett ridpass på häst X och Y också ibland. När jag besöker tävlingar eller andra stall så måste alla dela med sej sina tankar om att det går ju inte att jag rider så pass lite som jag gör och att det kommer bara göra mej bra om jag rider ut mera. Har även fått vilt främande folk på besök i stallet som har sagt till mej att mina hästar mår illa av hur pass lite jag rider ut på dem Och om jag sägjer att jag kan inte göra det just nu pga sjukdom då måste alla veta vad det är jag lider av och si och så.
Så det hela känns ganska hopplöst just nu, borde jag ta och försöka sälja mina hästar eller helt enkelt försöka hitta en nya väg i mitt hästliv? Samtidigt är jag rädd för att göra för drastiska ändringar och sen kommer jag te.x. må mycket bättre efter ett år. Sen kan jag inte sägja att jag delar andras tankar på att mina hästar mår illa av att inte ridas, heller tror jag att dom saknar mer sin matte som kunde må bra och vara med dom en stor del av dagen. Men pga allt omtal så mår jag mindre bra i stallet, känner mej ut pekad som nån slags jag vet inte ens vad , vilket gör att jag har mindre lust av att te.x. spendera dagen där i att rykta och bara mysa med hästarna.
Jag äger just nu 5 hästar och ett tillskott på vägen (föl ), men sedan händelsen har jag lite kunnat rida. Tidigare har jag arbetat som beridare och unghäst tränare, så jag har varit en ganska orädd och stabil ryttare. Men efter händelsen så försökte jag rida ut som vanligt men hästarna kände såklart av min ångest och räddsla och när mitt mest stabila sto var rädd för sin egen skugga med mej på ryggen så gav jag upp och gav upp med ridning. I somras var jag i stor förnekelse av allt och kunde då otroligt nog rida ut precis som vanligt men som vi flesta vet så tar förnekelse man bara visst långt och idag så kan jag rida men det om jag känner mej extra stabil och då bara på mitt mest stabila sto. Känner mej som ett fån och mår mycket illa över det hur pass lite jag kan rida ut. Folket som hyr boxar hos mej vet såklart inte hela sagan men vet att jag är sjuk på nåt sätt men det får folk bara mer att prata skit om mej En sådan pass fit och ser inte sjuk ut tjej som är bara 26 år borde ju kunna ta ett ridpass på häst X och Y också ibland. När jag besöker tävlingar eller andra stall så måste alla dela med sej sina tankar om att det går ju inte att jag rider så pass lite som jag gör och att det kommer bara göra mej bra om jag rider ut mera. Har även fått vilt främande folk på besök i stallet som har sagt till mej att mina hästar mår illa av hur pass lite jag rider ut på dem Och om jag sägjer att jag kan inte göra det just nu pga sjukdom då måste alla veta vad det är jag lider av och si och så.
Så det hela känns ganska hopplöst just nu, borde jag ta och försöka sälja mina hästar eller helt enkelt försöka hitta en nya väg i mitt hästliv? Samtidigt är jag rädd för att göra för drastiska ändringar och sen kommer jag te.x. må mycket bättre efter ett år. Sen kan jag inte sägja att jag delar andras tankar på att mina hästar mår illa av att inte ridas, heller tror jag att dom saknar mer sin matte som kunde må bra och vara med dom en stor del av dagen. Men pga allt omtal så mår jag mindre bra i stallet, känner mej ut pekad som nån slags jag vet inte ens vad , vilket gör att jag har mindre lust av att te.x. spendera dagen där i att rykta och bara mysa med hästarna.