Vad ska jag göra? (alla tankar välkomna- dressyr)

[Lenis]

Har ju som en del säkert sett en vavva-valp. Han är 4 månader och jag har haft honom i en. Han brukar anpassa sig snabbt & bra till nya situationer- tex när jag fick hoom var han riktigt rädd för större hundar (en malteser var SÅÅÅÅ stor ) men det har gått kanon. Likaså var tunnelbanan läksig- men bara första gången. Osv osv. Miljögrejjer är alltså ok.

Hunden är inte lika tuff & framåt som de jag haft innan, så jag har verkligen inga problem med ledarskapet utom rena valpfasoner som att vägra gå åt ett visst håll, få för sig att klippa klorna blev jättehemskt just idag och fan-ta-dig-om-du-klipper Men då jag upplevt honom som en ganska lugn hund som accepterar mkt & är väldigt människovänlig har jag inte sett honom som rent vek.

Problemen är egentligen två- det första är att jag inte tror han fattar röstlägen alls. Han är inte döv-han kommer när man ropar "mat" tex- men om jag jollrar järnet eller husse säger med sin mörkaste röst "Vad gör du! Fy!" (han bet på sladdar) så spelar det inte hunden någon roll. Och jag har alltid tränat mina hundar mkt med hjälp av rösten, men det verkar man få glömma helt här.

Och så till det stora problemet; jag vet inte hur jag ska kunna lära honom saker. Vi har försökt med de mest basic som finns. Sitt, vänta, varsågod, hit, stå. Men oavsett om man visar lugnt & fint, gullar med rösten som tusan & visar med hela kroppen att man tycker han är duktig om han sitter (tex), och ger godis- om han förstår att man vill att han ska göra något så åker svansen ner, öronen bak & han kryper iväg

Vi har aldrig, upprepar aldrig nånsin sagt nej eller fy eller dylikt när han inte gjort som man vill. Och jag har haft hand om raser av alla de slag, alaskan, dvärgpinschrar, leonbergers, flat, cavalier king charles.. Jag har inte misslyckats såhär med nån.

Det enda som han inte kryper iväg ifrån är när man säger "vänta" när han ska få mat. Men han ser besvärad ut. Och han reagerar aldrig nånsin positivt när man belönar med rösten, får han godis som belöning ålar han till godiset på golvet (han tar det inte från handen i detta läge när han tror man vill nåt, han undviker ögonkontakt osv). Jag känner mig som bödeln i robin hood fast jag sitter & jollrar & gulligullar & leker att hela världen är bäst om hans rumpa ens nuddat golvet

Om man ger godis annars är han bara glad som tusan, men inte när han förstår att man vill nåt.. Jag har försökt tänka att det går över, han är liten än & att komma på inkallning & kunna sitt är väl inte hela världen.. Men nu börjar jag fundera på vad som händer om det inte blir bättre med mognad, & hur jag ska göra. Dels med träningen i sig (vad tusan kan vara fel?) och dels om jag verkligen vill ha en hund som jag inte kan göra något med. Jag vill prova agility, åka på utställningar med en hund som inte dör av skräck så fort man säger "fot" eller "stå" osv. Jag vet att jag inte har tiden att aktivera en riktig brukshund & är beredd att få kämpa med en med mindre will-to-please-ras men det här är ju rena parodin.

Jag vet att det låter som att jag skrämt ihjäl hunden & är jättedominant men jag har hanterat såna små skakiga varelser på djursjukhuset & vet hur jag ska röra mig & prata för att de ska känna sig lugna. Men det funkar inte på den här.

(Vi gjorde ett test nyss för att se innan jag skrev den här tråden.. husse pratade med dov, arg röst & rörde sig hotfullt mot valpis-han viftade på svansen & skuttade fram & jagade husses tår. Husse pratar snällt & lägger sig på golvet & fjantar- exakt samma resultat.)

Tilläggas kan att husse bara behöver gå tyst två steg mot lejonet med detta kroppsspråk när hon blivit för stimmig för att hon ska lägga sig ner & sluta skutta på folk. Hon fattar direkt att oj, nu borde jag skärpa mig lite. Och min leonberger är INTE det smartaste äpplet på trädet Så det är inte bara mig som lillen läser fel.

Tips, kommentarer, vad som kära bukare, för jag vill verkligen det ska gå bra. Hunden är kanonbra, pigg & med på allt & världens mysigaste annars. Ska man ge upp & inse att det är fel hund & omplacera hos nån som accepterar en hund som inget kan & inget vill, utom att följa med och älska en i ens vardag? Det är ju inte illa men jag vill egentligen ha ut lite mer av mitt hundägande.. Många funderingar, hoppas nån orkat läsa

 

[pepp]

Sv: Vad ska jag göra? (alla tankar välkomna- dressyr)

Puttar upp din tråd, tycker det skulle vara intressant att läsa svaren du får!

 

[Gnist]

Sv: Vad ska jag göra? (alla tankar välkomna- dressyr)

Har ju som en del säkert sett en vavva-valp. Han är 4 månader och jag har haft honom i en.


Problemen är egentligen två- det första är att jag inte tror han fattar röstlägen alls. Han är inte döv-han kommer när man ropar "mat" tex- men om jag jollrar järnet eller husse säger med sin mörkaste röst "Vad gör du! Fy!" (han bet på sladdar) så spelar det inte hunden någon roll.

(Vi gjorde ett test nyss för att se innan jag skrev den här tråden.. husse pratade med dov, arg röst & rörde sig hotfullt mot valpis-han viftade på svansen & skuttade fram & jagade husses tår. Husse pratar snällt & lägger sig på golvet & fjantar- exakt samma resultat.)

Som du själv skriver: Det är en valp och du har bara haft honom ett kort tag.

Istället för att trycka in nya intryck/kommandon/beteenden etc., så låt honom finnas och acclimatisera sig ordentligt först.

För mig låter det som om han är väldigt osäker och att göra som husse

pratade med dov, arg röst & rörde sig hotfullt mot valpis

helt utan orsak dessutom och därmed förstärka osäkerheten är ju bara vansinne

Ge valpen mer tid att landa i eran miljö och era rutiner och sluta skrämma honom, då det endast förstärker hans osäkerhet är alltså mitt tips!

 

[cassiopeja]

Sv: Vad ska jag göra? (alla tankar välkomna- dressyr)

Jag har orkat läsa, och tyckte det var intressant och fick en del tankar. Tyvärr är jag ingen person som är i den sitsen att jag kan dela ut råd om hundar, vilket jag först och främst vill att du ska veta! (Jag har ingen hundutbildning, är inte med i SKK's "inne-gäng-jargong" (dvs delar inte deras hallelujah-åsikter om hundhållning och hundägandeskap) och har haft svårt att köpa hund från seriösa uppfödare för att dom tycker jag är olämplig).
Men jag kan ju i alla fall skriva lite om mina erfarenheter, så får du ta dom med en nypa salt.

Min första spontana tanke är "han är bara 4 månader och ni har bara varit tillsammans i en månad"! Det är egentligen ingen tid alls att hinna bygga upp en relation på. Speciellt inte om man har råkat på en individ som behöver tid på sig för att skapa en relation. Min förra valp kämpade jag i sex månader med innan jag inte orkade mer och omplacerade honom, och då tycker jag ändå att det kanske nästan var lite för kort tid, men på grund av att vi tyckte så illa om varandra och att han gjorde utfall mot oss och jag aldrig märkte någon förbättring så orkade jag bara inte mer. Men under dom sex månaderna var mitt enda mål att försöka skapa kontakt och samförstående mellan oss. Någon form av lydnads- och trixträning var inte att tänka på - han förstod mig inte för fem öre. Det var liksom ingen idé att försöka prata med någon som varken ville lyssna eller ens förstod vad man sa... Så jag försökte inrikta mig på att "bara vara", och göra saker tillsammans så mycket som möjligt, för att helt enkelt "lära känna" varandra.

Med min nuvarande valp så märker jag jättetydligt att det är nu först efter 2½ månad tillsammans som vår relation sakta men säkert börjar utvecklas. Med honom har jag inte heller kunnat träna några rörelser eller kommandon tidigare. Han har visserligen inte reagerat på samma sätt som din med "rädsla", men han har helt enkelt inte förstått och inte lyssnat. Då tycker jag inte att det är någon idé att forcera. Vi har istället gjort utflykter tillsammans och bara inriktat oss på att miljöträna och "lära känna" varandra. Bara vara tillsammans. Och jag märker att sakta men säkert knyts banden mellan oss, och han förstår mer och mer vem jag är och vad jag vill och menar.

Jag kan vara lite intensiv av mig, men jag har försökt hejda mig och lämna lite utrymme åt att min vovve kanske behöver mer tid på sig. Inga krav, inga konstigheter. Bara vara. Och lära känna varandra.

Att tilltala hunden, rikta sin uppmärksamhet mot den och vilja att den ska göra något kan nog uppfattas som ganska påträngande av vissa hundindivider. Har du provat att vara sval, frånvänd och nästan ignorerande? Att försöka bygga upp en situation där hunden inte uppfattar dig som så intensiv? Där hunden själv söker kontakt efter godiset? Att när han blir sådär undergiven försöka vända hans sinnesstämning genom att "backa" och bli ignorant igen, och skita i själva kommandoträningen utan bara sträva efter att han ska ändra sinnesstämning och våga ta godiset och bli glad? (...bara tankar...)

Kanske är han en individ som bara vill vara med er och mysa under det första halvåret-året? Många hundar tar tid på sig att växa till sig i både kropp och skalle. Det är ju inte alls säkert att han bara för att han är på ett visst sätt under valpperioden inte kommer att växa till sig och förändras när han blir större. Men att det kanske kommer att ta lite tid att bygga upp relationen mellan er.

 

[Ainon]

Sv: Vad ska jag göra? (alla tankar välkomna- dressyr)

Är total nybörjare men har ett tips som en bekant med en liknande hund fick på sin kurs.

Man ska då (med en liten hund) sitta ner på golvet och kasta små bitar mat snett fram åt vardera sida (hunden ska såklart äta upp den första innan man kastar nästa ). När den gör det utan tvekan så väntar man med att kasta tills hunden söker kontakt (en kort kort glans åt ens håll tex) för att sedan öka kravet på kontakt tills hunden kommer fram till en och har ögonkontakt. Då har man en bra grund för vidare träning och utvecklar övningen för inlärning av kommandon.
Hennes hund gillade inte att ta mat från handen så i början så kastade hon maten vid belöning enligt ovan, vilket hunden tyckte var roligt.

Brukar göra så ibland med Uno men han blir i regel alldeles för taggad

 

[escodobe]

Sv: Vad ska jag göra? (alla tankar välkomna- dressyr)

Jag är ingen klickerfantast, men jag tror att klickerträning kan vara en bra träningsmetod för den där.

 

[Vindens son]

Sv: Vad ska jag göra? (alla tankar välkomna- dressyr)

Oj här kommer skillnaden på att ha liten eller stor hund in.

Jag har dvärghundar själv och stora hundar så jag har fått uppleva skillnaden både när de är valpar och stora.

Små hundar ser oss som rätt stora när vi kommer fram även om det bara är för att ge beröm.
Normalt för dem är då att visa så mycket underkastelse de bara kan vilket betyder huka ihop, krypa och rent av kissa på sig.
Jag har fått göra så med vissa av våra valpar att man helt enkelt lägger sig ner för att komma ner på deras nivå.
Då har de kunnat ta emot det budskap vi försöker förmedla på ett helt annat sätt.
När det kommer till inlärning så har det varit lättare när de har stått på bordet eller dyligt för att vi inte ska se hotfulla ut.
Men det bästa är om du kommer ner på valpens nivå.

Detta växer med tiden bort men kan ta flera månader på dessa små. Så länge de är valpar ska de visa underkastelse och vissa ser oss som en mycket dominant ledare livet ut.

Tänk på att inte lyfta upp valpen från golvet. Det är en ganska rejäl flugtur hunden får och den kan få hunden att känna sig otrygg.
Det är bättre om du sätter dig på golvet och låter valpen krypa upp i ditt knä. Sen håller du valpen mot kroppen och reser dig sakta så känner hunden sig tryggare.
Men tänk på att inte bära och lyfta valpen i onödan då den då kan tro att du försöker skydda den från något farligt. Till slut kan den tro att det mesta är farligt.

Små hundar har en enorm energi men sällan något vettigt att ta ut den på. Ge din valp leksaker med problem lösning och var med och beröm när den gör rätt. Den blir då mer och mer intresserad av den typen utav lekar och det är lättare att smyga in olika komando ord för det du vill betinga.

Lycka till med din valp!

 

[Zizzy]

Sv: Vad ska jag göra? (alla tankar välkomna- dressyr)

Är total nybörjare men har ett tips som en bekant med en liknande hund fick på sin kurs.

Man ska då (med en liten hund) sitta ner på golvet och kasta små bitar mat snett fram åt vardera sida (hunden ska såklart äta upp den första innan man kastar nästa ). När den gör det utan tvekan så väntar man med att kasta tills hunden söker kontakt (en kort kort glans åt ens håll tex) för att sedan öka kravet på kontakt tills hunden kommer fram till en och har ögonkontakt. Då har man en bra grund för vidare träning och utvecklar övningen för inlärning av kommandon.
Hennes hund gillade inte att ta mat från handen så i början så kastade hon maten vid belöning enligt ovan, vilket hunden tyckte var roligt.

Brukar göra så ibland med Uno men han blir i regel alldeles för taggad

Jag tror på att detta faktiskt kan funka på en litet "rädd" valpis.
Strunta i kommando inlärningar för ett tag, få valpis att våga busa och våga göra vad ni tycker är fel, hitta på hyss och få ordentligt med självförtroende innan ni börjar med inlärning.
Mycke kontakt övningar, lägg en filt på golvet när du kikat på tv, låt valpis klättra på dej, bita lite i håret, skratta mycket, och busa med en liten kamptrasa, se om hon vågar kampa lite, kasta godis och bete er båda två som barnrmupor och allt ska vara riktigt barnsligt.
Så fort hon gör något som ar helt tabo, bli helt stilla, och ignorera henne tills hon gör rätt, skratt igen och lite kill på magen.
Det funkade suveränt på en valpis som jag hade som var väldigt skygg, varför vet jag ej, men när det var leverans dax, var han minst (om inte mer) lika kaxig som sina syskon.