Vad ska jag göra?

[Skogstrollet]

Sv: Vad ska jag göra?

Det är inte så jävla svårt som folk vill få det till här.

För vissa är det det! Alla fungerar inte som du.

Det finns människor som blir i det närmaste handlingsförlamade när det står en besserwisser bredvid och ska tala om hur saker och ting ska göras.

Det har JAG personlig erfarenhet av och jag kan totalt sympatisera med folk som fungerar likadant.

Det har handlat från allt om att grädda bullar till hur min egen hund ska disciplineras (har inga barn), och jag har bara tittat på just för att jag varit helt övertygad om jag inte kan göra rätt och den här "pådrivande påstådda kompetenta personen bredvid" fullständigt tagit över.

Jag kom över det men det var inte lätt och jag gjorde det inte utan hjälp av stödjande och positiva människor i min närhet som talade om för mig att det är ok att misslyckas och göra fel ibland medans man lär sig.

Och sen, bara för att "det är ens barn" så garanterar det ingenting. Om så vore skulle barnamord, barnmisshandel och incest inte existera... För somliga tar det tid, eller inträffar aldrig, att föräldrakänslorna dyker upp.

 

[Silverkedjan]

Sv: Vad ska jag göra?

Som många andra här menar jag ju verkligen inte att det är något fel att se på TV.

Men det menar jag.

TV stressar bebisar. Barn under 2 år ska slippa TV:n helt.

Man kan se på TV när bebin sover. Om man nu int har något viktigare för sig då

 

[tessiem]

Sv: Vad ska jag göra?

Det ligger i mammans natur... =)
Nä, men i oh med att vi kånkat runt barnet i flera månader, och dessutom är programmerade att amma, även om vi använder flaska, så tror jag att vi knyter barnet till oss bättre...
Vi och vi, förresten - jag är ingen supermorsa för den skull. Ibland vrålar jag rakt ut - så får pappan ta liten under armen och försvinna ur min åsyn en stund.
Men det går över ganska snart.... =)

Fast det där är generaliseringar i stil med "män är vana jägare eftersom de jagade under stenåldern".....

 

[Jolanta]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag hade ingen aning om att bebisar inte skulle titta på TV, så Arvid satt där någon gång ibland. Sen nämnde jag det för BVC, och då sa dem precis som dej, att det inte var bra.

Men om jag ammar framför TV:n så ser ju inte bebisen TV:n, bara jag

 

[RedForDanger]

Sv: Vad ska jag göra?

Jo, jag vet, men det kan nog vara så att våra så kallade biologiska mönster kanske kommer i kläm i dagens samhälle, jag vet inte... Men faktum kvarstår - har man aldrig varit ängslig, blir man det nä man blir mamma.
Jag tror att en del män inte vet vad de skall göra i denna situation, med en ny liten varelse, så de spelar ointresserade, medans de blöder inuti. MEN, det är upp till dem att prata om det, och söka hjälp. Ingen annan kan göra det åt dem.
Med det sagt, så gör inte mammor rätt jämt heller...

 

[Skogstrollet]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag tycker dock att det är intressant att det är SÅ synd om papporna om dom mår lite dåligt, och då ska man självklart ta hand om deras barn, ta hand om dom, stötta och helst ordna hjälp också. Ingen har någonsin tyckt att jag ska lägga mitt hjälpsökande på någon annan. Mår jag dåligt, får jag söka hjälp. Oavsett hur jag mår dåligt.

Mitt svar hade blivit likadant om tråden var skriven av "pappan" om "mamman".

Hur mycket är stödet värt som man (förhoppningvis) fått under den 9månader långa graviditeten med illamående, hormonrubbningar, viktökning, onda leder och foglossning, dåligt med sömn och för att inte tala om förlossningen.
Hur många säger till mannen att han inte behöver stå ut, mamman får själv söka hjälp för sina besvär? För det är ju HENNES besvär.

Är man i ett förhållande, som är så pass stabilt att man väljer att skaffa barn med varandra, finns det då en tidsgräns på 3 månader för hur länge man måste stå ut innan man får lämna varandra?

Jag blir lite ledsen när jag läser sånt.
Om jag blir deprimerad vill jag ha stöd och hjälp, inte ett ultimatum.

 

[Bebben]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag krävde förstås varken extra stöd eller annat som gravid. Pappan fick helt ta över ansvaret med att bära in ved när jag var höggravid, i övrigt hade vi det som vanligt. Precis som att jag burit in ved tidigare då han legat jättesjuk eller så.

Sen fungerar jag så också, att jag inte hade velat lägga mina besvär av en graviditet på honom. Jag skulle aldrig vilja bli så jävlig att han ska behöva "stå ut" med mig, precis som jag förväntar mig att tänker likadant.

Ja, jag vill också gärna ha stöd och hjälp när jag är mer deprimerad än vanligt. Hade jag dock gjort saker som varit till fara för min son, eller som orsakade skrik/gråt hos honom, så hade jag blivit förbannad på pappan om inte han reagerat och ställt krav på mig att jag måste göra något för att bli bättre igen.

Den tidsgränsen du pratar om finns inte hos oss i alla fall, men jag förstår TS. Man tänker helt annorlunda när det handlar om ens eget barn, då vill man inte stå ut med vad som helst för barnets skull. Speciellt inte om pappan inte ens visar minsta lilla intresse för att försöka bli bättre med barnet.

 

[Skogstrollet]

Sv: Vad ska jag göra?

Vi får vara ense om att tycka olika då.

 

[Claudia2]

Sv: Vad ska jag göra?

Hej
Detta låter inte alls bra.
Ett litet barn ska inte behöva behandlas illa för att föräldern känner sig utanför eller vad det nu kan vara. Man får ju kalla kårar.
Hans svar verkar vara ganska så omogna. 'Inget är roligt med barnet' 'vet inte' osv.
Ett spädbarn är ju ingen leksak som man har roligt med. Utan ska få sina behov tillgodosedda av sina föräldrar.
Prata med din sambo eller försök att gå i familjeterapi.
Om inte detta fungerar skulle jag lämna honom.
Stå på dig.

 

[bananabambi]

Sv: Vad ska jag göra?

Och här väcker vi en gammal tråd som jag i dagarna tänkte på

Undrar hur det går för TS?

 

[JobbigaLiv]

Sv: Vad ska jag göra?

Hej igen.

Nja, det har inte blivit så mycket bättre, om några dagar ska jag börja gå hos en psykolog, BVC har remitterat mig dit, jag mår inte alls bra.

Sambon är fortfarande inte intresserad av barnet, fortfarande bara om jag ber honom.

/ JobbigaLiv

 

[bananabambi]

Sv: Vad ska jag göra?

Jättebra att du får hjälp om du mår dåligt!

Din sambo då? Finns det någon möjlighet för honom att få hjälp också? Eller är han inte intresserad?

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad ska jag göra?

Nog kan man vara lite klumpig utan att barnet blir trasigt.

Du har i.o.f.s. vissa poänger.
Men som du själv skriver, du har ingen egen erfarenhet av spädbarn.

De är MYCKET ömtåliga.
Det är extremt lätt att råka bryta nacken av dem eller skaka deras hjärnor till soppa.
Skallen består av löst sammanfogade plattor med bara hjärnhinnorna som skydd över fontanellerna.

Som varande en vuxen människa, 27år som den här mannen är, så måste man förstå att vara försiktig.
Om man inte kan göra det och ta instruktioner i "handhavande av bebis" så är det banne mig dags att växa upp.