Det känns som att det mesta blev "som vanligt igen" förra veckan.
Vi var ute och åt lunch ihop och pratade precis som vanligt. Vad skönt det känns. Jag gillar verkligen inte känslan av att någon tar avstånd från mig.
Igår kom han in på mitt rum och bara pratade och pratade och pratade tills jag helt tappade koncentrationen. Jag bara tittade på de där läpparna och tänkte att jag aldrig kommer få känna hur det känns att kyssa dem och när han gick hängde doften av honom kvar i rummet en stund.
Jag gjorde som vanligt. Himlade lite med ögonen och pluggade in hörlurarna och jobbade med något svårt som krävde koncentration. Det är ett bra sätt att komma tillbaka till verkligheten igen.
Idag hade vi eftermiddagsmöte tillsammans. De andra deltagarna droppade av en efter en och till slut var det bara vi två kvar. Då blir det lite så där pinsamt tyst. Hur mycket vi än tänker likadant och hur kul vi än har tillsammans är vi så otroligt olika. Som från olika planeter. Vi har verkligen inget gemensamt som inte är jobb. Det är rätt komiskt. Vi tänker likadant och behöver bara prata halva meningar med varandra och sen nicka. Men vi skulle stå ut med varandra ungefär en eftermiddag utanför jobbet innan vi skulle ta avsked från varandra.
Vi var ute och åt lunch ihop och pratade precis som vanligt. Vad skönt det känns. Jag gillar verkligen inte känslan av att någon tar avstånd från mig.
Igår kom han in på mitt rum och bara pratade och pratade och pratade tills jag helt tappade koncentrationen. Jag bara tittade på de där läpparna och tänkte att jag aldrig kommer få känna hur det känns att kyssa dem och när han gick hängde doften av honom kvar i rummet en stund.
Jag gjorde som vanligt. Himlade lite med ögonen och pluggade in hörlurarna och jobbade med något svårt som krävde koncentration. Det är ett bra sätt att komma tillbaka till verkligheten igen.
Idag hade vi eftermiddagsmöte tillsammans. De andra deltagarna droppade av en efter en och till slut var det bara vi två kvar. Då blir det lite så där pinsamt tyst. Hur mycket vi än tänker likadant och hur kul vi än har tillsammans är vi så otroligt olika. Som från olika planeter. Vi har verkligen inget gemensamt som inte är jobb. Det är rätt komiskt. Vi tänker likadant och behöver bara prata halva meningar med varandra och sen nicka. Men vi skulle stå ut med varandra ungefär en eftermiddag utanför jobbet innan vi skulle ta avsked från varandra.
