H
Hannahbal
Ja, den frågan ställer man sig ju lite då och då. Men nu är den mycket motiverad för min del. Mira har börjat uppföra sig aggresivt!!
Eller, är aggresivt rätt ord? Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla det, men oroväckande är det.
Jag har haft Mira i två månader nu, hon är alltså en vuxen omplacering. Har varit hemma i stockholm hela tiden, utom de senaste dagarna som har spenderats på landet. Hemma har hon varit jättebra med människor, vuxna som barn, män som kvinnor. Hundar har hon varit lite misstänksam mot, men aldrig gjort mera än sagt ifrån. Har inte en endaste gång sett minsta tendens till misstänksamhet mot människor!
Men nu… För ett par dagar sen var en farbror här på gården och fixade ved till oss och några grannar. Glatt gick jag, mamma och en granne för att tacka honom när han var klar med Mira lös. Vi kommer fram till honom och pratar lite, men Mira är inte pigg på det. Hon reser ragg, morrar och skäller till och med en gång! Hon som jag aldrig hört skälla tidigare! Jag blir helt paff och bara stirrar.
Senare på kvällen kommer en grannes man över. Han sträker fram handen men hon morrar och går undan. Nästa dag sitter vi och grannarna ute och äter lunch. En av grannarna går runt med ett litet barn som är på besök. Barnet är 2,5 år och vill välsigt gärna klappa hunden. Mira går iväg när grannen och barnet kommer mot henne, men de följer efter, Mira fortsätter springa ifrån dom runt bordet och vänder sig till slut om och morrar, skäller en gång och springer iväg.
Härkan jag förstå henne, hon kände sig antagligen trängd och jagad. Jag borde ha sagt att det räckte när Mira fortsatte gå iväg, men jag vet inte riktigt hur jag ska säga och förblir tyst. Ångrar mig massor nu!
Idag skulle vi och grannarna grilla. Mira är som vanligt lös och går runt lite här och var som hon känner för. Jag är uppe i huset och grejar med något, Mira är kvar ute med mamma och grannarna. När jag kommer ner berättar de att Mira morrade och skällde på ena grannen, pappan till dottern som följde efter Mira tidigare! Den här gången hade det inte varit någon provocering alls, han hade inte ens tittat på henne, han satt och fixade med grillen.
Senare idag kom ena grannens man igen och sa hej, samma visa med Mira den här gången.
Nu stack en granne in huvudet och sa god natt, Mira låg bredvid mig i soffan och morrade.
Vad är det här? Har inte sett minsta antydan till sånt här i stan!
På landet bor vi på ett gammalt bruk, i arbetarlägenheter i stora hus. Vi har nära relation med grannarna i de andra lägenheterna och spenderar massor med tid med dom. Kan det vara så att Mira ser utomstående som kommer som ett hot?
Nu kom jag ju på att hon visst gjort en sån här sak i stan, precis i dagarna innan jag åkte. Jag, pappa o Mira var ute och lekte när en alkis-tant kommer och håller på. Mira ligger tyst vid min sida och kollar in situationen. Tanten vill inte ge sig och börjar efter ett tag gå närmare, då far Mira iväg mot henne som ett skott, morrandes. Jag kallar med mycket bestämd röst in henne, och hon vänder dirrekt och kommer tillbaka. Hon la sig sedan precis lika dant och tittade tyst på när tanten bråkade lite till och sedan gick.
Nu blev det här jättelångt.
Men jag behöver verkligen hjälp! Så här vill jag inte ha det, ingen av oss mår bra av det. Vill stoppa det här, på rätt sätt, innan hon utvecklar beteendet ännu mer!
Jag har haft Mira i två månader nu, hon är alltså en vuxen omplacering. Har varit hemma i stockholm hela tiden, utom de senaste dagarna som har spenderats på landet. Hemma har hon varit jättebra med människor, vuxna som barn, män som kvinnor. Hundar har hon varit lite misstänksam mot, men aldrig gjort mera än sagt ifrån. Har inte en endaste gång sett minsta tendens till misstänksamhet mot människor!
Men nu… För ett par dagar sen var en farbror här på gården och fixade ved till oss och några grannar. Glatt gick jag, mamma och en granne för att tacka honom när han var klar med Mira lös. Vi kommer fram till honom och pratar lite, men Mira är inte pigg på det. Hon reser ragg, morrar och skäller till och med en gång! Hon som jag aldrig hört skälla tidigare! Jag blir helt paff och bara stirrar.
Senare på kvällen kommer en grannes man över. Han sträker fram handen men hon morrar och går undan. Nästa dag sitter vi och grannarna ute och äter lunch. En av grannarna går runt med ett litet barn som är på besök. Barnet är 2,5 år och vill välsigt gärna klappa hunden. Mira går iväg när grannen och barnet kommer mot henne, men de följer efter, Mira fortsätter springa ifrån dom runt bordet och vänder sig till slut om och morrar, skäller en gång och springer iväg.
Härkan jag förstå henne, hon kände sig antagligen trängd och jagad. Jag borde ha sagt att det räckte när Mira fortsatte gå iväg, men jag vet inte riktigt hur jag ska säga och förblir tyst. Ångrar mig massor nu!
Idag skulle vi och grannarna grilla. Mira är som vanligt lös och går runt lite här och var som hon känner för. Jag är uppe i huset och grejar med något, Mira är kvar ute med mamma och grannarna. När jag kommer ner berättar de att Mira morrade och skällde på ena grannen, pappan till dottern som följde efter Mira tidigare! Den här gången hade det inte varit någon provocering alls, han hade inte ens tittat på henne, han satt och fixade med grillen.
Senare idag kom ena grannens man igen och sa hej, samma visa med Mira den här gången.
Nu stack en granne in huvudet och sa god natt, Mira låg bredvid mig i soffan och morrade.
Vad är det här? Har inte sett minsta antydan till sånt här i stan!
På landet bor vi på ett gammalt bruk, i arbetarlägenheter i stora hus. Vi har nära relation med grannarna i de andra lägenheterna och spenderar massor med tid med dom. Kan det vara så att Mira ser utomstående som kommer som ett hot?
Nu kom jag ju på att hon visst gjort en sån här sak i stan, precis i dagarna innan jag åkte. Jag, pappa o Mira var ute och lekte när en alkis-tant kommer och håller på. Mira ligger tyst vid min sida och kollar in situationen. Tanten vill inte ge sig och börjar efter ett tag gå närmare, då far Mira iväg mot henne som ett skott, morrandes. Jag kallar med mycket bestämd röst in henne, och hon vänder dirrekt och kommer tillbaka. Hon la sig sedan precis lika dant och tittade tyst på när tanten bråkade lite till och sedan gick.
Nu blev det här jättelångt.
Men jag behöver verkligen hjälp! Så här vill jag inte ha det, ingen av oss mår bra av det. Vill stoppa det här, på rätt sätt, innan hon utvecklar beteendet ännu mer!