break_a_leg
Trådstartare
Jag kan ju börja med att säga, vi nämner inga som helst namn i tråden utan diskuterar "fenomenet".
Läste i Ridsport om en av de anläggningar i Sverige som använder sig av den träningsmodell som man använder ute i Europa bland många yngre ryttare. Dvs ponnyn/hästen står uppstallad på fullserviceanläggning, tränaren rider hästen x antal dagar/vecka + att ryttaren oftast rider med "tränarövervakning". (Och det finns fler anläggningar än denna, ingen nämnd ingen glömd).
Om jag inte missminner mig så tyckte ju den som intervjuades att det här konceptet krävs för att komma någon vart - och så kanske det är? Vad tror ni?
Något jag funderat över är: Leder inte detta till att dressyren ännu mer ses som en snobbsport? Om man nu får denna hjälp som ung, kan man sedan som vuxen rida självständigt på ett bra sätt eller avtar intresset? Får man ryttarkänsla själv eller blir man osjälvständig?
Läste i Ridsport om en av de anläggningar i Sverige som använder sig av den träningsmodell som man använder ute i Europa bland många yngre ryttare. Dvs ponnyn/hästen står uppstallad på fullserviceanläggning, tränaren rider hästen x antal dagar/vecka + att ryttaren oftast rider med "tränarövervakning". (Och det finns fler anläggningar än denna, ingen nämnd ingen glömd).
Om jag inte missminner mig så tyckte ju den som intervjuades att det här konceptet krävs för att komma någon vart - och så kanske det är? Vad tror ni?
Något jag funderat över är: Leder inte detta till att dressyren ännu mer ses som en snobbsport? Om man nu får denna hjälp som ung, kan man sedan som vuxen rida självständigt på ett bra sätt eller avtar intresset? Får man ryttarkänsla själv eller blir man osjälvständig?