Hur kommer det sig att publiken dömer hårdare än vad domarna gör?
Därför att vi inte har ett rykte att leva på, sitter vi hemma kan vi se saker från andra vinklar, risken för jäv är ganska liten då de flesta av oss aldrig har träffat en av ryttarna, för att nämna något.
Vad är det egentligen vi amatörer kräver av ryttarna och än mer, av våra hästar?
Vi kräver inte mer, det är snarare att vi tolererar mindre av dragande, slitande och sprattlande hästar.
Hur kan vi döma ut en piaff som (de fem!) domarna ger ett högre betyg för?
Därför att det är bedömningspunkten som - enligt mig - många domare inte dömer korrekt.
Rent logiskt borde väl vi i publiken döma ekipagen vänligare än vad domarna gör. Dels för att vi kan mindre och dels för att det är så fantastiskt att se ryttarens och hästens samarbete. Och för att vi vet hur svårt det är.
Det är snarare ologiskt hur otroligt dåligt många domare dömer. "Vi" ger höga poäng för samarbete men lägre för slit och drag, och räds inte att ge kända namn dåliga poäng.
