Vad har ni för häst och Varför?

[Aquilla]

Jag har en paso peruano. Hon är en känslig dam med egen vilja som trots det är väldigt modig och går fram i princip var som helst.
Att det blev just en paso var pga mina tidigare medryttarhästar. Jag älskar islandshästens tölt och varmblodets arbetsvilja, så jag försökte hitta något som passade. Kanske inte blev precis så, men tillräckligt nära. Och så får man lite större töltande häst än islänningen... och mindre mängd vinterpäls!

 

[Lager]

Jag har en paso peruano. Hon är en känslig dam med egen vilja som trots det är väldigt modig och går fram i princip var som helst.
Att det blev just en paso var pga mina tidigare medryttarhästar. Jag älskar islandshästens tölt och varmblodets arbetsvilja, så jag försökte hitta något som passade. Kanske inte blev precis så, men tillräckligt nära. Och så får man lite större töltande häst än islänningen... och mindre mängd vinterpäls!

Hur fick du tag på den? Finns det uppfödare i Sverige - eller bor du nån annanstans?

 

[Aquilla]

Hur fick du tag på den? Finns det uppfödare i Sverige - eller bor du nån annanstans?

Jag hade lite tur, kunde faktiskt provrida två ston. Föll för det större, 156cm. Det finns faktiskt ett par uppfödare i Sverige, jag köpte min från de som har Taur. De har dock slutat med rasen. Gångartshästar finns en förening som heter, alla töltande raser är välkomna där. Finns mer än man tror i landet

 

[Digbil]

Jag har en Kigermustang som är 6 år gammal.
Hon hamnade väl hos mig lite av en slump. Jag har jobbat i travsporten i massor av år och vid sidan om har jag tränat grunderna i westernridning med mina varmblod och kallblod. Min förra häst var en kallblodstravare som jag behöll som ridhäst efter avslutad travkarriär. När han gick bort var jag mer än färdig med travsporten och skulle ha en ridhäst.
Planen var att hitta en ung quartervalack (2-5 år) eftersom det var western jag skulle pyssla med. J

Jag hade läst lite om Kigern tidigare och tyckte det verkade vara en häst som skulle passa mig men det var ju en mycket ovanlig ras i Sverige och inte lätt att få tag på.
Sen visade det sig att en kollega var vän med en uppfödare, jag åkte dit och tittade och sen blev det som det blev. Några månader senare stod ett ettårigt mustangsto på gården. Hon genskjöt mig helt enkelt.

Jag känner att jag träffat rätt men det är inte en dans på rosor. Hon är smart. lättlärd, arbetsvillig och har massor av åsikter. Man måste ha henne med sig varje steg, då går hon genom eld för en, men om man försöker köra över henne, då är det ingen rolig häst. Hon tvingar mig att ta tag i mina svagaste sidor och gör mig till en bättre ryttare och tränare.
Att bebisrida med övertydliga hjälper funkar inte alls, då händer inget mer än att jag får en sur blick. Jag måste hela tiden veta exakt vad jag ska göra, se bilden framför mig och nästan bara tänka det jag vill.
Hon har högt självförtroende men är extremt känslig och mycket social. Har en del lustigheter för sig som att jaga ut grävlingar ur hagen, spåra älg och trampa ihjäl ormliknande saker på marken. Hennes mor-och farföräldrar levde vilt så det ligger ju nära.
Vi har gjort massor sen hon var liten, tävlat handklasser i western, varit på rasparad på galoppbanan och annat. Nu håller vi på med grundutbildning. Hon blev färdig i kroppen sent så jag har tagit det lugnt. Hon reds in som fyraåring, tyvärr så har hon varit konvalescent i tre månader denna vintern på grund av en sparkskada och lite annat tjafs. Men vi har ingen tid att passa så det gör mig inget att vi kanske "ligger efter".

 

[nightcrawler]

Jag har två halvblod. Tanken var från början att det skulle bli en travare. Ville inte att mina föräldrar skulle köpa en dyr häst om jag ledsnade och om jag ville fortsätta lite mer seriöst så kunde jag sälja och köpa nått vettigare. Men en bekant som visste att vi letade häst ringde och berättade att en annan bekant hade en häst till salu. Ett halvblod. Hon kostade det dubbla mot vad jag satt som prisgräns. Då var hon ändå skapligt billig. Den hästen är fortfarande kvar hos mej. Vi firar 20år i sommar.
Min andra häst är dottern till ovanstående.

 

[the_connemara]

Övervuxen connemara köpt från stuteriet jag red på som yngre, har ridit hela hans släkt. Han föddes under de åren men var den enda jag inte gillade pga så reserverad. Fick hem honom som sällskap som 2.5-åring, köpte honom på hans 3 års dag och snart fyller han 14 år Helt ärligt har han inga nackdelar, han speglar mig totalt och är en underbar individ! Jag hade velat göra om precis samma resa med nästa häst, att köpa en vuxen häst/stor häst känns inte alls som min grej o har aldrig varit.

 

[ameo]

Jag äger just nu fem shetlandsponnyer (mellan 1-30 år!), en welsh sek B, en new forest, två engelska fullblod och ett halvblod (SWB).
Shetlandsponnyn är oerhört mycket häst i en behändig förpackning. Kloka, arbetsvilliga, vänligt sinnade och roliga att jobba med. Jag har fött upp shetlandsponnyer i liten skala i drygt 20 år, 4 av ponnyerna är ston som är födda här och den femte är gårdens ålderman som numera bara är en pensionerad sällskapsgubbe som får göra lite som han vill....
Welshponnyn bytte jag till mig för att ge dottern en större ponny att rida på. Att det blev just den ponnyn berodde på flera olika omständigheter, men bland annat av nostalgiska skäl. Hon är utlånad till ortens ridskola sedan ett par år.
New foresten är egen uppfödning, efter att vi fått överta två ston för några år sedan. (det är den på min avatar...)
Fullbloden rider dottern på, den ena är 23 år och läromästare, den andra är påläggskalv. Och de är extremt olika på alla sätt - såväl exteriör och rörelser som temperament och sinne...
Och halvblodstanten är min promenadhäst.

 

[parellikusken]

Jag har en kallblodstravare. Väldigt nöjd med honom!
Jag ville ha en häst som gick att göra allt med och testa på olika saker med. Min häst var travtränad hos sin uppfödare som också är amatörtränare, så han var både körd och riden där. Inte utbildad, men var vän vid allt.
Jag gillar kallblodstravares mentalitet, stabila och smarta och har lätt att tända till med extra energi när det behövs. Min häst har ingen hög arbetsmoral, men när han väl är motiverad så ger han allt han har.

Jag gillar travares mentalitet, de har ett allvar i sig som jag gillar.

 

[PopcornPlayer]

Tre fbl, två swb, en irländsk ponny och en shettis.

Ponnysarna är dotterns, trevliga, välutbildade och ffa snälla barnponnysar.

Gällande storhästarna föredrar jag fblen alla gånger. De är smarta, lättlärda, kvicka, orädda och kräver en lätt ridning som passar mig som är liten och klen.

 

[Nepenthe]

Har en varmblodstravare.
En trevlig individ som passar mig utan stora krav som gillar att nöta grunder

 

[Dialhard]

Strax 19årig Hannoveranartant. Det finaste jag har och min allra bästa vän.

 

[Fjordfrälst]

Fjording har jag kollar lite på då jag främst söker en körhäst. Tycker dom verkar charmiga och fått uppfattningen att de är ganska friska?

Urcharmiga! Generellt sett är de enligt mina erfarenheter friska men visst har de vart lite sjuka genom åren. Men som sagt, inte så värst mycket.

 

[Fjordfrälst]

För mig är det en gång fjordhäst- alltid fjordhäst
Min första alldeles egna häst var fjordhäst och vi blev väldigt väldigt bundna till varandra . Han var en väldigt pigg och busig valack, vet inte hur ofta jag till en början fick tugga grus
. Slog bakut och bockade av ren glädje, även upp till sina 37år! Mitt nuvarande sto är 5, snart 6, och betydligt stabilare på så sätt att hon bockar eller slår bakut extremt sällan . Valacken hade ett underbart temperament, mitt unga sto minst lika fantastiskt psyke och temperament hon! Helt fantastiska hästar jag haft lyckan att äga och äger. Det roliga med fjordingarna är också storleksskillnaden på dem och ändå samma ras. Min gamla valack tex var långsträckt och kändes med sina 145 cm mer som en liten storhäst jämfört med min bästa kompis lilla valack på 135 cm med kooort hals . Och o inte minst; fjordhästarna är så otroligt mångsidiga! .

 

[kryddelydd]

Jag har ett gäng hästar.
Flest fjordingar (gillar arbetsviljan, samarbetsviljan och så ganska praktisk storlek. Dessutom tilltalande utseende).
Några islandshästar.
En kbl-travare, väldigt fin häst. Gillar travarnas mentalitet också, och min kbl-travare har ganska lätt för sig ridmässigt samt är inkörd.
En vbl-travare på livstidsfoder. Mentaliteten och arbetsviljan fantastisk.
Arab - lite väl flygigt kanske men kan bli kul inom western och dressyr.
SWB- inte riktigt min typ av häst men en trevlig individ som väl ska ut på tävlingsbanor i dressyr.
en quarter - inte heller "min hästras" men en utmaning att jobba med den här individen (fick honom för enstaka tusenlappar pga han var rätt besvärlig på många sätt).

De flesta av mina hästar är inskaffade som något form av projekt. Antingen pga att de varit unghästar - de flesta fjordingar inköpta som unghästar, den som var äldst när jag köpte honom var då fyra år och ett projekt - eller för att det funnits andra former av problem med dem.
SWB-hästen var tänkt för att jag vill se om jag kan lära mig att rida dressyr. Det kanske jag kan, men jag föredrar ärligt talat fjordingarna ändå.
Islandshästarna köptes för att jag ville se om jag kan lära mig gångartsridning också, och jag har väl lyckats skapligt med tanke på att jag köpt det billigaste jag har kunnat hitta av den rasen. Pris på billigaste islandshästen 1oookr (rätt antal nollor) och den dyraste kostade 20000kr.

 

[Marita73]

Jag har ett KWPN-sto. Hon är härlig att rida och oftast rolig att hantera. Dock är det en drama queen utan dess like och kan stressa upp sig hysteriskt då och då.
Jag har även en sällskapshäst, korsning varmblod/nordsvensk. Han är för liten för mig men mina grannar rider honom. Han är supersnäll och ett riktigt bra sällskap till Annie. Nackdelen är att han rakt igenom är en förvuxen ponny (156 cm hög) vilket gör att han gärna har sönder saker och nafsas.

 

[Fjordadonna]

Jag har fjordhästar. Helt klart rasen i mitt hjärta. Älskat dem sedan jag var liten och kärleken håller i sig. De är behändiga i storlek, snälla, robusta, trygga och stabila men med mycket charm och personlighet och läcker man. Och de fungerar till allt!
Mina två är ganska olika till både sätt och utseende. Den ena rör sig betydligt större och luftigare och är känsligare , den andra är också ganska framåt går ibland under namnet pansarvagnen då hon kan tuffa fram så gott som överallt. Henne måste man träna fram känsligheten lite mer med. Båda har gemensamt att de är vänliga, lätta att hantera: , lasta, sko vaccinera mm, exploderar sällan eller aldrig, är lättfödda (dvs låga foderkostnader
) pigga, glada och supersöta! Nackdelen kan väl då vara lättföddheten just, de blir förhållandevis lätt tjocka och de kan bli väldigt kreativa i försök att komma åt mat. De kan också bli lite starka, man måste vara ganska tydlig med vilka regler som gäller.

 

[Fiorano]

Jag har två connemaror, mor och dotter. Hade dottern först och fick hem henne på utbildning efter att jag tagit bort mitt sista halvblod och ville ha nåt enklare. Tycker väldigt mycket om mina maror men stundvis hade jag velat ha nåt med lite mer tryck i. Det handlar dock mer om individ än om rasen som sådan. Älskar att jag kan kombinera mysiga barbackaturer med att tävla och hävda oss på dressyrbanorna. De är himla trevliga och lättsamma och även om jag stundvis längtar efter en riktig dressyrhäst älskar jag mina ponnisar

Dottern

Mamman

 

[Amha]

Welsh mountain. Lite nytt här men anledningen till rasvalet är dels att de känns lika araberna och dels storleken. Jag har småbarn, småbarnen vill rida och det ska kännas lätt att komma till stallet även om barnen är med. Dvs att jag kan planera in en enkel aktivitet för barnen. Hade jag köpt en ridhäst till mig själv hade jag tvingats rida sena kvällar antagligen och jag hade aldrig orkat. Nu kan jag aktivera ponnyn tillsammans med barnen, dvs lära barnen att rida, och en av planerna är inkörning för att ha en egen aktivitet också. Den delen tar jag tider på dygnet som jag kan och orkar åka själv.

 

[Unafraid]

Ett halvblod, eller om man säger varmblod, import Belgien - passar det jag vill göra - hopptävla. Det enda som inte fungerar är att lämna själv på hemmaplan.
En Irish cob - köpte som sällskap, men red in och nu ska det bli tävlingsponny. Kanonsnäll, oerhört känslig, hur arbetssam som helst. Krävande att rida. Nackdelar: har lite mallanders, oerhört lättfödd. Hade skabb när hon kom. Typiskt för rasen.

 

[nullo-modo]

Har nu en korsning swb-xx-New fotest, han är en underbart snäll häst som går med på allt möjligt jag vill testa.

Den andra är ett engelskt fullblod, hon är vänlig , försiktig, modig, känslig och helt underbar.

Mina favorit raser är fullblodsraserna och en bunt med ponny/cob raser (russ, mara, tinker, welsh och säkert glömt någon) eller allra helst korsning fullblod + ponny/cob, har även några favorit linjer bland ridvarmbloden.