Sv: Vad har gjort att ni "lossnat" mentalt?
Att få hoppa med en riktig klippa till häst gjorde underverk för mitt självförtroende. Han var den där typen som man bara behövde styra på hindret så skötte han resten själv, och han gjorde det lugnt och sansat, det enda man behövde göra var att hänga med och känna efter. Jag tog mig över 1.30 på honom, trots att jag innan dess fick stora skälvan om hindren blev högre än 60-70.
När jag tack vare honom hade kommit över den första skräcken och började tycka att det var roligt att hoppa, satte min kloka ridlärare upp mig på ett par lite knepigare hästar, som jag verkligen var tvungen att rida, och det gjorde ännu mer för självförtroendet. Känslan när man fixar en snäv omhoppningssväng på stallets utbrytarkung eller tar sig över en hel bana på ett balanserat sätt med hästen som är ökänd för att rusa är helt otrolig, jag lever fortfarande på det trots att det var tre år sedan jag slutade på ridskolan.
Nu har jag inte hoppat särskilt mycket sedan dess eftersom hästen jag rider är väldigt oerfaren när det kommer till hoppning, men hoppskräcken jag brottades med har ändå inte kommit tillbaka. Jag vet ju att jag KAN hoppa. Och att jag vågar.
