Vad händer med mig?

[nexxa]

I tisdags förra veckan åkte jag och min bror ca 10 mil söderut för att besöka ett shoppingcenter. När vi kört ca 1/3 av sträckan på motorvägen bara kastar sig en ganska obehagande overklighetskänsla över mig, jag blir yr, men känner mig inte svimfärdig, min brors röst känns som mil bort och jag kör utan att det märks hur jag mår, som om jag var utanför mig själv? Fick stanna och pausa 5 minuter men var fortfarande kvar i någon slags dvala. Inte riktigt där.

Samma känsla har det fortsatt att vara när jag kör och därför vågar jag knappt sträckor längre än till affären några km bort. När jag ligger ner och läser i mobilen blir texten oläslig och grötig i mina ögon. När jag lägger mascara om morgonen och försöker fokusera så blir det precis likadant.

Första tanken var stressreaktion? Men nu tycker jag bara det börjar bli märkligt och väldigt obehagligt. Jag går på en del mediciner, men de är inte nya så biverkningstiden har liksom redan blåst förbi.

Vad händer?!

 

[Narcissa]

I tisdags förra veckan åkte jag och min bror ca 10 mil söderut för att besöka ett shoppingcenter. När vi kört ca 1/3 av sträckan på motorvägen bara kastar sig en ganska obehagande overklighetskänsla över mig, jag blir yr, men känner mig inte svimfärdig, min brors röst känns som mil bort och jag kör utan att det märks hur jag mår, som om jag var utanför mig själv? Fick stanna och pausa 5 minuter men var fortfarande kvar i någon slags dvala. Inte riktigt där.

Samma känsla har det fortsatt att vara när jag kör och därför vågar jag knappt sträckor längre än till affären några km bort. När jag ligger ner och läser i mobilen blir texten oläslig och grötig i mina ögon. När jag lägger mascara om morgonen och försöker fokusera så blir det precis likadant.

Första tanken var stressreaktion? Men nu tycker jag bara det börjar bli märkligt och väldigt obehagligt. Jag går på en del mediciner, men de är inte nya så biverkningstiden har liksom redan blåst förbi.

Vad händer?!

Låter som ångest?

 

[hier]

Håller med föregående talare, det låter absolut som ångest. Mina panikångestattacker börjar alltid precis sådär, och då vet jag att det är kört, typ..

 

[Kilauea]

Tänkte också ångest.

 

[Magiana]

Jag tänkte också på ångest (har egen erfarenhet), men det kan också vara klokt att du blir läkarundersökt så det faktiskt inte är något fysiskt fel. Det är väl lika bra att få det uteslutet.

 

[nickan1]

Det skulle kunna vara absenser, epilepsi. Min dotter har det och det är liknande upplevelse. Gå till en läkare så du får utrett vad det är.

 

[Lena Furberg]

I tisdags förra veckan åkte jag och min bror ca 10 mil söderut för att besöka ett shoppingcenter. När vi kört ca 1/3 av sträckan på motorvägen bara kastar sig en ganska obehagande overklighetskänsla över mig, jag blir yr, men känner mig inte svimfärdig, min brors röst känns som mil bort och jag kör utan att det märks hur jag mår, som om jag var utanför mig själv? Fick stanna och pausa 5 minuter men var fortfarande kvar i någon slags dvala. Inte riktigt där.

Samma känsla har det fortsatt att vara när jag kör och därför vågar jag knappt sträckor längre än till affären några km bort. När jag ligger ner och läser i mobilen blir texten oläslig och grötig i mina ögon. När jag lägger mascara om morgonen och försöker fokusera så blir det precis likadant.

Första tanken var stressreaktion? Men nu tycker jag bara det börjar bli märkligt och väldigt obehagligt. Jag går på en del mediciner, men de är inte nya så biverkningstiden har liksom redan blåst förbi.

Vad händer?!

Som liten/ung hade jag liknande upplevelser som den första i din beskrivning. Jag har senare fått höra att det rör sig om någon form av temporallobs-epilepsi, fastän jag aldrig haft andra epileptiska anfall varesej förr eller senare. De kom ofta när jag koncentrerade mig på något, tittade stint på ett föremål eller liknande. Ibland tycktes föremålen krympa och bli pyttesmå.

Som "äldre" (vuxen) har upplevelserna hållit sig borta.

 

[nexxa]

@Narcissa @hier @hemlig @Magiana Jag har en hel del ångestproblematik och haft ett antal år och samtidigt har jag inte upplevt den såhär någon gång? Eller är det någon form av "accelererande" ångest? Alltså som ter sig på andra sätt om man drabbas av ytterligare sådan?

@nickan1 @Lena Furberg har faktiskt aldrig hört om det innan. Blir 26 år i augusti och aldrig hänt förut. Läser jag om det verkar det kunna utlösas vid dåligt psykiskt mående? Har både depression, ångest och PTSD, kan det ha med det att göra? Jag är ju så ruskigt trött på sjukhus och allt det där med allt som varit det senaste åren, men kanske skall ringa och prata med min vårdcentral efter midsommar i alla fall?

 

[nickan1]

@nickan1 @Lena Furberg har faktiskt aldrig hört om det innan. Blir 26 år i augusti och aldrig hänt förut. Läser jag om det verkar det kunna utlösas vid dåligt psykiskt mående?

Epilepsi kan man få när som helst i livet. Min dotter har dock haft epilepsi sen hon var barn. Det finns s.k. icke-epileptiska epilepsianfall som kan utlösas av att man mår psykiskt dåligt. Men kolla upp det är väl det bästa så du vet. Skulle det vara någon form av epilepsi (det finns många olika varianter) så finns det ju numera väldigt bra mediciner som gör att man leva som vanligt.

 

[nexxa]

@nickan1 Tack för svaret. Om jag nu får träffa läkaren, hur bedömer man att det i såfall är epilepsi? Måste man genomgå någon röntgen eller så?

 

[Magiana]

När jag gjorde en epilepsiutredning så gjorde de EEG först och sedan träffade jag en neurolog som jag pratade med. Mer än så blev det inte för min del. Andra kanske utreds mer.

 

[nickan1]

Som Matiana skriver så är EEG en undersökning man kan göra. Ibland syns inget på det. Det kan också bli tal om att göra CT eller MR, d.v.s. röntgen av hjärnan. Det beror nog helt på hur de bedömer dina symptom om det är en trolig orsak till problemen hur djupt man vill gå med eventuella undersökningar gissar jag. Min dotter gjorde ett långtids-EEG under 24 timmar för att man skulle få en bättre bild av hennes anfall och vad som skulle vara bäst att sätta in i medicinväg o.s.v. Då låg hon inlagd 24 timmar på sjukhus och var uppkopplad mot det hela tiden. Men det var efter att hon hade fått diagnosen om det är något som görs för att ev. kontastera epilepsi vet jag inte.

 

[Mammadutt]

Hej, jag kan känna igen mig i det du beskriver, för mig är det dissociation när det händer. (Epelepsi är utredd på mig). Du kan googla på det, samt depersonalisering och derealisation.