E är inne i en lite krävande fas just nu. Hon vill bara promenera, och då måste man hålla henne i handen. Fram och tillbaks i lägenheten, och orkar man inte längre utan försöker erbjuda något annat så bryter hon ihop och slänger sig på golvet. Hon ska på allting som hon inte får. Eluttag, sopor, toalettborste osv. Vi ska givetvis barnsäkra huset sen men eftersom vi enbart bor tillfälligt har vi inte löst det. Hon kastar hellre mat över hela köket än att äta den just nu. Bestämd och högljudd när hon inte får som hon vill.
Samtidigt är jag trött. Magen är lika stor nu i v. 26 som den var på slutet av förra graviditeten. Jag orkar inte bära, promenera och böja mig lika mycket längre. Den här veckan har min frustration verkligen sipprat ut och jag får SÅ DÅLIGT SAMVETE. Min lilla, lilla tjej som bara vill uppräcka världen
Nu jobbar jag två dagar och sen börjar jag ordentligt efter föräldraledigheten om två veckor. Jag hoppas att lite avbrott från bärandet och hennes intensitet på dagtid ska leda till att jag har goda marginaler på kvällar och helger. Hon förtjänar en ängels tålamod och jag är så himla besviken på mig själv att jag inte har haft det på sistone.