Nej, jag tror att jag tar det sÄ oerhört hÄrt iom att min mor alltid glömde allt. Att jag skulle ivÀg pÄ nÄgot, vilken tid vi skulle ivÀg, att jag skulle hÀmtas (hej vÀnta i 3 timmar), att jag fyllde Är osv.
Det Àr sÄ oerhört viktigt för mig att vara precis tvÀrtom henne pÄ alla sÀtt och vis i mitt förÀldraskap och nu blev det verkligen som ett slag i magen.
Mannen skÀms ocksÄ lite men han har en annan uppvÀxt och kan, som ni andra, se att man fallerar ibland. Jag har istÀllet vÀrldens Ängest Àven om vi för fullt hÄller pÄ att planera in en "filmkvÀll" för sonen och hans bÀstisar. Kompisen som ska flytta kunde tydligen nÄgra dagar denna veckan
![Thumbs up :thumbsup: đ](https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f44d.png)
men Ängesten Àr brutal. Jag vÀrderar mig sjÀlv efter hur jag presterar sÄ just nu Àr jag ju inte vatten vÀrd i mina ögon. (vÀrderar inte andra sÄ och vet att man inte Àr sin prestation men..)