Jag vet inte, tycker inte det borde vara det, flyttade ju de sista dagarna i januari förra Äret sÄ det Àr ju mer Àn ett Är sedan och detta började runt november/december. Jag har sÄ dÄligt samvete och jag kÀnner ju vad chef och kolleger tÀnker om mig pÄ jobbet. SÀger "krya pÄ dig" och tÀnker andra hemskare saker Àn sÄ. Det syns i deras ögon nu, deras ansikte, deras sÀtt att prata med mig, ordval, till och med hur de ignorerar mig ibland och "missar" att informerar mig i saker som om jag inte vore en kollega lÀngre. Och jag kÀnner mig inte som en sÄdan lÀngre, bara en belastning. Lönesamtal i gÄr men dÄ var jag ju hemma. Men hur motiverar jag högre lön nÀr det Àr som det Àr? Jag kan inte. SjÀlvklart anser jag mig vara vÀrd högre lön, jag jobbar bra och sköter mitt jobb bra, men jag har för mycket frÄnvaro pga sjukdom och jag har inte blivit upplÀrd som sig borde pga att de andra inte haft tid, men det gÄr ju ut över mig, det Àr nu en belastning pÄ mig att det Àr sÄ. Att sÀga det Àr som att skylla ifrÄn mig. Det enda jag kan sÀga Àr att jag tycker mig vara vÀrd högre lön men jag vet att jag inte fÄr det sÄ jag har ingen lust med lönesamtal, det Àr lönlöst helt. Jag Àr sÄ besviken pÄ hela situationen.
i kvÀll Àr en skitkvÀll kÀnner jag.
Tack
Hoppas lite sömn botar, vÀrktabletter har inte gjort tyvÀrr.