Det har faktiskt aldrig hänt. Beror ju på hur man frågar vidare senDa far du ocksa patienter som mig som alltid svarar, "Bra!" oavsett hur de mar egentligen. Eller i varsta fall, formodligen nar man inte tror pa det sjalv, "Absolut perfect!"
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det har faktiskt aldrig hänt. Beror ju på hur man frågar vidare senDa far du ocksa patienter som mig som alltid svarar, "Bra!" oavsett hur de mar egentligen. Eller i varsta fall, formodligen nar man inte tror pa det sjalv, "Absolut perfect!"
Tyckte det var en bra fråga! Den är mycket mer vägledande än ”hur mår du?”, praktiskt inriktad och tydligt att det handlar om funktionsnivån/hur grejer påverkas av hur en mår så det blir tillräckligt konkret att kunna säga något (som kan leda till vettiga följdfrågor vid behov).Det har faktiskt aldrig hänt. Beror ju på hur man frågar vidare sen
”Hur mår du?” känns alldeles för fluffigt och onödigt, patienten är ju hos mig för att allt inte är på topp, om allt blivit bra hade den ju troligen avbokat istället.Tyckte det var en bra fråga! Den är mycket mer vägledande än ”hur mår du?”, praktiskt inriktad och tydligt att det handlar om funktionsnivån/hur grejer påverkas av hur en mår så det blir tillräckligt konkret att kunna säga något (som kan leda till vettiga följdfrågor vid behov).
Härligt! För alla parter.”Hur mår du?” känns alldeles för fluffigt och onödigt, patienten är ju hos mig för att allt inte är på topp, om allt blivit bra hade den ju troligen avbokat istället.
Jag frågar dessutom alltid vidare utifrån vad som sades vid senaste besöket och planen som gjordes då. Mina patienter är förvånansvärt ärliga med t.ex. om dom gjort sina övningar eller inte och om dom provat olika lösningar, och hur det funkat. Har en riktigt bra dialog med så gott som alla (finns ju alltid undantag) så något verkar jag ju göra rätt
Samma härHemma från stallet. Ser nyheterna och oroar mig för det kommande valet i USA.
Här också . Men det ska inte bli långvarigt, vad jag kan se.Det snöar…
Hoppas inte! Skönt ändå att vi följer varandras väderHär också . Men det ska inte bli långvarigt, vad jag kan se.
Är det bra för dig eller dåligt?Kollar om läkaren skickat in mitt intyg till FK. Fick veta att min ena diagnos, depressiv episod, kommer ändras till bipolär sjukdom typ 2 idag.
Jag kommer ihåg att jag tyckte det var en jobbig diagnos att få. Det går ju trots allt inte "bota". Men jag har fått superbra hjälp av vården och hittat en behandling som gjort mig i princip symtomfri i flera år. Jag lär få käka tabletter resten av livet, men det är det värt.Kollar om läkaren skickat in mitt intyg till FK. Fick veta att min ena diagnos, depressiv episod, kommer ändras till bipolär sjukdom typ 2 idag.
Woohooooooo! Jag åkte tydligen hem i grevens tidDet snöar…
Jag tänker att det är bra att den diagnosen ses över och revideras – jag har ju svajat fram och tillbaka i stämningsläge så länge som jag kan minnas och nu när jag pratade med läkaren på telefon – hen ville tala med min ordinarie läkare innan hen började ändra i sjukintyget – så sa hen att det inte kommer innebära jättestora förändringar för mig just nu, mer än att jag har en mer korrekt diagnos. Jag mår inte bättre eller sämre i och med beskedet om diagnosen i alla fall – att få autismdiagnosen var både en större lättnad men samtidigt en större sorg också. Förhoppningsvis innebär diagnosen att jag kan få individuellt samtalsstöd igen.Är det bra för dig eller dåligt?
Ska nog lösa något till dig.Woohooooooo! Jag åkte tydligen hem i grevens tid
Skönt att höra att det var till det bättre!Jag tänker att det är bra att den diagnosen ses över och revideras – jag har ju svajat fram och tillbaka i stämningsläge så länge som jag kan minnas och nu när jag pratade med läkaren på telefon – hen ville tala med min ordinarie läkare innan hen började ändra i sjukintyget – så sa hen att det inte kommer innebära jättestora förändringar för mig just nu, mer än att jag har en mer korrekt diagnos. Jag mår inte bättre eller sämre i och med beskedet om diagnosen i alla fall – att få autismdiagnosen var både en större lättnad men samtidigt en större sorg också. Förhoppningsvis innebär diagnosen att jag kan få individuellt samtalsstöd igen.
Vi har ju gjort ett försök att trappa ned en av mina antipsykotiska/stämningsstabiliserande nu de senaste veckorna och det har tyvärr inte fallit väl ut. Valet var mitt och min tanke var att fortsätta trappa ned, men läkaren sa att vi kan öka dosen till den jag trappade ned från för cirka 2-3 veckor sedan och att vi för tillfället inte ska bry oss om huruvida medicinlistan ser "snygg ut" eller ej med tre antipsykotiska läkemedel staplade på varandra utan att vi låter dem vara om effekten är god och utan biverkningar. Så det var ju skönt. Man hoppas väl alltid att utsättningar ska gå smidigt men ibland vill det sig inte.
Jag kommer ihåg att jag tyckte det var en jobbig diagnos att få. Det går ju trots allt inte "bota". Men jag har fått superbra hjälp av vården och hittat en behandling som gjort mig i princip symtomfri i flera år. Jag lär få käka tabletter resten av livet, men det är det värt.