Har betalat räkningar med sista riktiga lönen.
Tittar på förslaget till betyg rara chefen sänt. Makalöst bra. Så bra att jag rodnar.
Det är så verkligt nu. Nästa vecka är jag utan jobb. Från välavlönad till arbetslös. Från förskottslön till efterskottsersättning.
Det är så jobbigt att jag helst stoppar huvudet i sanden och väntar på att det ska gå över. Samtidigt är jag så i grunden trött och utsliten. Första tiden utan jobb kommer jag nog att behöva för att komma ikapp i hälsomässigt.
Tackar gudarna för att jag hade sinnesnärvaro att bara ta en veckas semester i sommar eftersom det inte blev så många semesterdagar jag jobbade ihop. Tänker på kollegorna som glatt tagit ut sina fem veckor och de inser att de blir återbetalningsskyldiga på den semesterlön de fått i förskott.
Hur ska jag klara mig. Hur ska det gå.
Kommer jag någonsin att få jobb igen.
(ja, jo, det får jag nog men katastroftankarna är nära och jag sover inte så bra).
Fy sa jobbigt! Men som alla sagt, det kommer ju inte farre flyktingar sa det maste ju finnas fler job. Se det som en semester och ladda batterierna. Nar en dorr stangs oppnas en annan. KRAM!