Sv: Vad gör man när modet brister ???
Du har nog bara tappat i självförtroende när man börjar analysera vems "fel" det är- det är ju liksom aldrig hästens!
Känner man efter så är det lätt att inbilla sig att det är värre än det är, snurra in sig liksom. (Har själv råkat ut för det x antal gånger... Men lärt mig känna av den känslan och ta en time-out så man inte sätter sig i fel situationer i det läget.)
Ibland är det enkelt- man kan resonera sig fram till att nä, jag klarar det här, och spela upp scenarion framför sig hur man löser situationen på ett bra sätt med trygghet och självförtroende innan man tar tag i situationen.
Ibland kräver det mer långsiktigt jobb.
Har själv använt "mental träning för ryttare" (har för mig den heter så, fanns att köpa i mp3-format och på CD) i några omgångar och det hjälper faktiskt mycket även om man såklart ändå kan få tillfälliga svackor - mycket lättare att hitta tillbaka igen!
Sen är det såklart en process och då beror det på hur mycket hjärnspöken man har, hur mycket det finns att bena ut. Man kanske får ta det steg för steg.
Vad skiljer nu från när du var den där tuffa som inte alls var rädd för vad hästen skulle hitta på?
För mig har jag insett att det kan vara en kombination av 1. att man är rädd för konsekvenser - gör inte så för då händer det, gör inte så för då kanske det inte går att rida hästen sen! Och så drar de där negativa tankarna till sig att man gör precis det. 2. att man spelat upp hästens reaktioner i huvudet för många gånger så det blir mer av ett monster i ens hjärna än innan man "gjorde en grej av det" genom att börja analysera.
Nu kanske det inte alltid är så enkelt, men ibland kan det räcka med att resonera logiskt - det är samma häst som innan, han reagerar bara utifrån situationen. I kombination med att man reder ut de eventuella negativa tankar/rädslor som orsakar det beteende hos en själv som triggar hästen.