Vad gör man när man tappat kontrollen?

[emmalo]

Använder mitt anonyma nick. Har nu kämpat mot denna dovt, molande värken i bröstryggen i 1,5 år. Läkarundersökningar, MRT och tester har gjorts och tyder inte på någon allvarlig sjukdom. Många undersökningar och tester hos läkare och sjukgymnast, men ingen kan säga vad felet är. Har nu ätit värktabletter till och från i ett år och jag ser inget slut på det. Jag behöver det för att orka med min vardag. Har tränat upp mina muskler i rygg och mage för att stabilisera och även testat TENS som tyvärr inte hjälpte något vidare. Även värme och kylbehandling som inte heller har gett något större märkbart resultat. Jag har testat det mesta känns det som. Bara försöka vila och att träna.

Jag försöker att jämt bita ihop och hoppas på att det snart kommer att vända och bli bättre. Tyvärr blir det aldrig så, utan det kan ligga stabilt på en viss nivå ett tag för att sedan bli sämre med mer värk än tidigare. Jag har svårt att vara i samma position längre stunder (till exempel sitta) och klarar inte av att prestera lika bra fysiskt som tidigare. Klarar knappt att springa 1 km för tillfället för att det gör ont och jag får alltid lida för det efteråt. Sömnen har blivit lidande trots utprovning av en extra madrass för avlastning (som jag tycker har underlättat) eftersom jag nu blivit sämre. Mitt psyke har också fått sig en törn och dalat under de sista två veckorna. Nu i helgen var det första gången jag kände att jag börjar tappa kontrollen över min situation. Brist på bra sömn och tabletter som inte hjälper tillräckligt och att mitt psyke börjar svikta alltmer. Fick två ångestattacker efter varandra vilket jag inte haft på två år. Jag känner mig fast i en situation som jag inte vill vara kvar i längre. Jag vill må bra och slippa ha ont.

Jag klarade inte av att gå till skolan i fredags på grund av det här. Är rädd att mina studier kommer bli lidande. Att jag snart inte orkar kämpa längre. Att jag bara gräver ner mig djupare och att jag inte orkar hålla gnistan uppe.

Mycket studier och prov nästa vecka och jag känner mig så oerhört instabil. Hade inte räknat med att bli så dålig av 1 km löpning.

Någon mer här med långvarig värk? Hur har ni tagit er igenom det? Hur lär man sig acceptera det? Hur ska man fortsätta orka kämpa?

 

[Maoam]

Låter tufft, förstår att det är skitjobbigt. Jag tänker spontant på massage, feldenkreis (stavning?), yoga eller akupunktur. Har du testat ngt av dessa? Har du blivit erbjuden sjukgymnastik? Det tar enormt mkt på en att ha ständig värk. Har du mkt ångestproblematik kan detta också göra värken värre så har du denna typ av problem så kanske du även ska försöka få hjälp mot den?
Jag hoppas att det löser sig för dig!

 

[Squie]

Har du träffat en smärtspecialist?

 

[emmalo]

Låter tufft, förstår att det är skitjobbigt. Jag tänker spontant på massage, feldenkreis (stavning?), yoga eller akupunktur. Har du testat ngt av dessa? Har du blivit erbjuden sjukgymnastik? Det tar enormt mkt på en att ha ständig värk. Har du mkt ångestproblematik kan detta också göra värken värre så har du denna typ av problem så kanske du även ska försöka få hjälp mot den?
Jag hoppas att det löser sig för dig!

Har fått musklerna i ryggen masserade ett fåtal gånger tidigare av sjukgymnast. Tyvärr blir jag spänd och låst bara en halvtimme efteråt. Är som om musklerna bestämt sig för att de ska vara så. Har funderat på kanske akupunktur. Yoga har jag kört lite på egen hand. Sjukgymnast har jag gått hos i ett år. Den jag hade först gav upp så fick en ny. Tyvärr känns det som om det kommer sluta på samma sätt med denna också.

Är väldigt sällan jag har ångest. För några år sedan hade jag en lite jobbigare period i livet, vilket ledde till en del ångest, men annars brukar jag ha ett starkt psyke och vara stabil. Därför blev jag så chockad nu när jag fick två ångestattacker efter varandra. Då vet jag att det inte är bra. Jag vet att mår man dåligt psykiskt kan värken upplevas som värre, så riskerar kanske att hamna i en ond cirkel, om jag inte redan hamnat där.

 

[emmalo]

Har du träffat en smärtspecialist?

Nej, har inte träffat någon sådan. Bara vanliga läkare, sjukgymnaster och en arbetsterapeut. Har själv funderat på att kanske höra av mig till en idrottsskadeklinik. Att träffa en smärtspecialist, är det något ens läkare kan säga till en att göra eller får man söka dit själv?

 

[emmalo]

Usch, känner mig helt borta. Alldeles yr och matt.

 

[bettysmatte]

Provat naprapat?

 

[Maoam]

Du kan skicka en egenremiss till en smärtklinik om du känner att du behöver komma till en sådan. Du skickar helt enkelt ett brev där du beskriver dina problem och varför du anser att du behöver få komma dit. Testa om du inte får remiss från din läkare.

 

[neapea]

Har du testat att gå till kiropraktor? Tänker om du har några låsningar i kotorna som förvärrar situationen. Hoppas att du hittar en lösning!

 

[emmalo]

Provat naprapat?

Har inte testat någon sådan. Läkaren har bara sagt till mig att ta hjälp av en sjukgymnast, även om jag känner att det kanske skulle kunna finnas bättre saker att prova. Hur jobbar en naprapat?

 

[emmalo]

Har du testat att gå till kiropraktor? Tänker om du har några låsningar i kotorna som förvärrar situationen. Hoppas att du hittar en lösning!

Frågade min läkare för ett antal månader sedan om jag kanske skulle testa en kiropraktor. Till svar fick jag att det inte var något han rekommenderade eftersom man inte bör knäcka ryggen på så unga människor. Har man väl börjat måste man fortsätta med det sa han. Har själv en kompis som går hos kiropraktor för sina låsningar, men hon har varit med om en fallolycka för ett par år sedan. Upplever själv att jag kan få låsningar om jag till exempel sitter still en stund. Då när jag sedan försöker ställa mig upp och räta på mig har det liksom låst sig och jag måste resa mig upp försiktigt tills det knäcker till. Sedan kan jag röra på mig igen. Kan även ske lite när som.

 

[Efwa]

Frågade min läkare för ett antal månader sedan om jag kanske skulle testa en kiropraktor. Till svar fick jag att det inte var något han rekommenderade eftersom man inte bör knäcka ryggen på så unga människor. Har man väl börjat måste man fortsätta med det sa han. Har själv en kompis som går hos kiropraktor för sina låsningar, men hon har varit med om en fallolycka för ett par år sedan. Upplever själv att jag kan få låsningar om jag till exempel sitter still en stund. Då när jag sedan försöker ställa mig upp och räta på mig har det liksom låst sig och jag måste resa mig upp försiktigt tills det knäcker till. Sedan kan jag röra på mig igen. Kan även ske lite när som.

Fast sådant kanske inte en läkare ska svara på; om man måste fortsätta hela livet eller inte knäcka så unga människor? Det ska nog naprapaten/kiropraktorn svara på.
Visst är en läkare längre och bättre utbildad men de vet sällan hur dessa andra behandlingar fungerar och är inte alltid insatta.

Min dotter, då 16 år hade alltid ont i ryggen. Vi tog henne till min naprapat och hon fick ett antal behandlingar och är idag helt återställd och vet att om det kommer tillbaka ska hon, nu 20 år, ta kontakt med honom igen.

Hon gick alltså ca 7 behandlingar och har inte behövt gå tillbaka eller underhålla detta alls.

 

[Zoya]

Jag skulle också prova naprapat/kiropraktor om jag var du. Jag hade själv gått med smärta i ena axeln i nästan ett år och läkarna bara gav smärtstillande som ju såklart hjälpte för stunden men...

Naprapaten hittade att jag hade en låsning i bröstmuskeln. Han knådade bort den med både akupunktur och handstyrka (fick t o m blåmärken, så kraftig var låsningen) och sen fick jag ett eget träningsprogram för axeln. Efter fyra behandlingar hos naprapaten + egen träning så var mina axelproblem helt borta!

 

[tuaphua]

Använder mitt anonyma nick. Har nu kämpat mot denna dovt, molande värken i bröstryggen i 1,5 år. Läkarundersökningar, MRT och tester har gjorts och tyder inte på någon allvarlig sjukdom. Många undersökningar och tester hos läkare och sjukgymnast, men ingen kan säga vad felet är. Har nu ätit värktabletter till och från i ett år och jag ser inget slut på det. Jag behöver det för att orka med min vardag. Har tränat upp mina muskler i rygg och mage för att stabilisera och även testat TENS som tyvärr inte hjälpte något vidare. Även värme och kylbehandling som inte heller har gett något större märkbart resultat. Jag har testat det mesta känns det som. Bara försöka vila och att träna.

Jag försöker att jämt bita ihop och hoppas på att det snart kommer att vända och bli bättre. Tyvärr blir det aldrig så, utan det kan ligga stabilt på en viss nivå ett tag för att sedan bli sämre med mer värk än tidigare. Jag har svårt att vara i samma position längre stunder (till exempel sitta) och klarar inte av att prestera lika bra fysiskt som tidigare. Klarar knappt att springa 1 km för tillfället för att det gör ont och jag får alltid lida för det efteråt. Sömnen har blivit lidande trots utprovning av en extra madrass för avlastning (som jag tycker har underlättat) eftersom jag nu blivit sämre. Mitt psyke har också fått sig en törn och dalat under de sista två veckorna. Nu i helgen var det första gången jag kände att jag börjar tappa kontrollen över min situation. Brist på bra sömn och tabletter som inte hjälper tillräckligt och att mitt psyke börjar svikta alltmer. Fick två ångestattacker efter varandra vilket jag inte haft på två år. Jag känner mig fast i en situation som jag inte vill vara kvar i längre. Jag vill må bra och slippa ha ont.

Jag klarade inte av att gå till skolan i fredags på grund av det här. Är rädd att mina studier kommer bli lidande. Att jag snart inte orkar kämpa längre. Att jag bara gräver ner mig djupare och att jag inte orkar hålla gnistan uppe.

Mycket studier och prov nästa vecka och jag känner mig så oerhört instabil. Hade inte räknat med att bli så dålig av 1 km löpning.

Någon mer här med långvarig värk? Hur har ni tagit er igenom det? Hur lär man sig acceptera det? Hur ska man fortsätta orka kämpa?

Jag skadade mig -95(whiplash, kotkompressioner etc..) och lever sen dess med ständig värk. Jag har sedan dess inte sovit en enda hel natt. Man blir så klart väldigt slut och man blir stundtals deppig, känner hopplöshet och tappar gnistan.
Men man hittar också genom åren saker som lindrar, sätt att orka med. Och man hittar de saker som gör en sämre och kan lära sig undvika dem.

För mig har det varit viktigt att VETA vad som är problemet för mig. Jag har skador som aldrig kommer att gå att få bra. Det är för mycket söndertrasat i form av ligament, nervbanor etc.. Men jag VET iaf och slipper undra. Jag kan gå vidare..

Om du kontaktar en smärtklinik så arbetar läkare, sjukgymnast, smärtpsykolog, arbetsterapeut och sjuksyster i team runt patienten. Det tyckte jag var bra!
Nu kunde de inte hjälpa just mig så mycket. Men för folk med andra skador/diagnoser tror jag det kan vara väldigt bra.
Och smärtpsykologen hjälpte mig med hur jag ska hantera smärta rent psykiskt. Det var väldigt bra!

Jag går på en ganska låg dos av en antidepp som heter Cymbalta. För mig som har mycket nervskador är just den att föredra. Den har helt tagit bort min Hortons(svår huvudvärk) som jag fick problem med efter skadan. Jag får också mindre ont i övrigt.
Det är inte helt ovanligt att man sätter in en låg dos av en del olika antidepp för att hjälpa till att sas höja smärttröskeln och ibland hjälpa till med sömnen.

I övrigt så tycker jag det verkar som att du blivit felinformerad ang kiropraktik. Jag är sambo med en kiropraktor som jobbat som det i runt 25 år. Han är även fd lärare på kiropraktorhögskolan. Får du behandling av en BRA kiropraktor är det inget som säger att du måste behandlas konstant.
Det en kiropraktor gör är att lossa låsingar i leder så du får fullgod rörlighet. Sen ligger resterande jobb på dig som patient att se till att träna och inte felbelasta dig så att låsningarna återkommer. Givetvis kan man behöva gå någon gång igen under livet. Man kan ju råka ut för saker.
Men du ska inte behöva gå en massa gånger i början eller sen fortsätta ofta.
Och det är heller inte skadligt att manipulera kroppen någon gång då och då.
Att gå med låsningar skapar däremot spänningar och ger smärta.

Iom att du redan gått till sjukgymnaster etc som jobbat med mjukdelarna i dig skulle jag faktiskt rekommendera just kiropraktor. Naprapater har en bredare utbildning där det ska ingå både manipulation och olika typer av behandling av mjukdelarna. Det ger tyvärr att de inte får samma kunnande inom manipulation. De har också en kortare utbildning öht.
Jag går aldrig till naprapater numer. Av just det skälet.. Jag har provat förr.. Men det har inte varit något "wow" för mig.
Beroende på var du bor kanske jag kan rekommendera någon om du vill gå.

I övrigt tycker jag Feldenkrais är för jäkla bra. Klart värt att testa!

Det kommer lätta! Du kan få mer hjälp än du fått. Och du kommer själv lära dig mycket mer om hur du funkar!

För min egen del har jag testat mycket smärtstillande. Men jag tyckte att jag i längden bara blev sämre av dem. Så jag går hellre på lätt dos antidepp och ser till att få sova med hjälp av sömnmedicin. Dagtid orkar jag med smärtan mer. Och ju mer jag rör mig, på rätt sätt, desto bättre. Värme är också guld.
Smärtstillande tar jag bara till då det är som absolut värst.

 

[JeayL]

Till svar fick jag att det inte var något han rekommenderade eftersom man inte bör knäcka ryggen på så unga människor. Har man väl börjat måste man fortsätta med det sa han.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men jag hade en läkare som iofs informerade om att det inte var bra att knäcka för ofta pga att jag har EDS och han var rädd att det skulle göra så kotor o.s.v. blev ännu mer överrörliga men han tryckte till de värsta kotorna då jag var där så smärtan skulle minska.

Går även hos naprapat lite nu å då, senast i fredags som fixar de värsta låsningarna.

 

[tjenixen]

Yoga har jag kört lite på egen hand.

Har du tidigare kunskap av yoga än det du gjort på egen hand?
Om inte, så är det i yoga väldigt viktigt att använda kroppen rätt och belasta den korrekt för att det ska ha någon positiv kroppslig inverkan. Om du provar öva yoga i syfte att hjälpa dig med din smärta, rekommenderar jag å det starkaste att söka dig till någon som kan hjälpa dig placera din kropp korrekt i positionerna.
Iyengar yoga är en typ av yoga som fokuserar otroligt mycket på placeringen av kroppen i olika positioner och man använder även olika redskap för att stödja upp och hjälpa kroppen för att undvika skador och felbelastning.
Det är inte ovanligt att folk med skador söker sig till iyengaryoga just för att positionerna går att justera och anpassa efter olika typer av begränsningar.

 

[emmalo]

Jag skadade mig -95(whiplash, kotkompressioner etc..) och lever sen dess med ständig värk. Jag har sedan dess inte sovit en enda hel natt. Man blir så klart väldigt slut och man blir stundtals deppig, känner hopplöshet och tappar gnistan.
Men man hittar också genom åren saker som lindrar, sätt att orka med. Och man hittar de saker som gör en sämre och kan lära sig undvika dem.

För mig har det varit viktigt att VETA vad som är problemet för mig. Jag har skador som aldrig kommer att gå att få bra. Det är för mycket söndertrasat i form av ligament, nervbanor etc.. Men jag VET iaf och slipper undra. Jag kan gå vidare..

Om du kontaktar en smärtklinik så arbetar läkare, sjukgymnast, smärtpsykolog, arbetsterapeut och sjuksyster i team runt patienten. Det tyckte jag var bra!
Nu kunde de inte hjälpa just mig så mycket. Men för folk med andra skador/diagnoser tror jag det kan vara väldigt bra.
Och smärtpsykologen hjälpte mig med hur jag ska hantera smärta rent psykiskt. Det var väldigt bra!

Jag går på en ganska låg dos av en antidepp som heter Cymbalta. För mig som har mycket nervskador är just den att föredra. Den har helt tagit bort min Hortons(svår huvudvärk) som jag fick problem med efter skadan. Jag får också mindre ont i övrigt.
Det är inte helt ovanligt att man sätter in en låg dos av en del olika antidepp för att hjälpa till att sas höja smärttröskeln och ibland hjälpa till med sömnen.

I övrigt så tycker jag det verkar som att du blivit felinformerad ang kiropraktik. Jag är sambo med en kiropraktor som jobbat som det i runt 25 år. Han är även fd lärare på kiropraktorhögskolan. Får du behandling av en BRA kiropraktor är det inget som säger att du måste behandlas konstant.
Det en kiropraktor gör är att lossa låsingar i leder så du får fullgod rörlighet. Sen ligger resterande jobb på dig som patient att se till att träna och inte felbelasta dig så att låsningarna återkommer. Givetvis kan man behöva gå någon gång igen under livet. Man kan ju råka ut för saker.
Men du ska inte behöva gå en massa gånger i början eller sen fortsätta ofta.
Och det är heller inte skadligt att manipulera kroppen någon gång då och då.
Att gå med låsningar skapar däremot spänningar och ger smärta.

Iom att du redan gått till sjukgymnaster etc som jobbat med mjukdelarna i dig skulle jag faktiskt rekommendera just kiropraktor. Naprapater har en bredare utbildning där det ska ingå både manipulation och olika typer av behandling av mjukdelarna. Det ger tyvärr att de inte får samma kunnande inom manipulation. De har också en kortare utbildning öht.
Jag går aldrig till naprapater numer. Av just det skälet.. Jag har provat förr.. Men det har inte varit något "wow" för mig.
Beroende på var du bor kanske jag kan rekommendera någon om du vill gå.

I övrigt tycker jag Feldenkrais är för jäkla bra. Klart värt att testa!

Det kommer lätta! Du kan få mer hjälp än du fått. Och du kommer själv lära dig mycket mer om hur du funkar!

För min egen del har jag testat mycket smärtstillande. Men jag tyckte att jag i längden bara blev sämre av dem. Så jag går hellre på lätt dos antidepp och ser till att få sova med hjälp av sömnmedicin. Dagtid orkar jag med smärtan mer. Och ju mer jag rör mig, på rätt sätt, desto bättre. Värme är också guld.
Smärtstillande tar jag bara till då det är som absolut värst.

Tack för ditt långa svar. Beklagar över värken du tvingas leva med. Har försökt ta till mig allt du skrivit. Har en tid till sjukgymnasten inbokad om ett par veckor och skulle det sedan visa sig att de inte har någon mer plan på hur vi ska gå vidare kommer jag nog att vända mig till en kiropraktor. Är villig att testa det mesta just nu.

Blev intresserad och läste lite om Feldenkrais. Hittade några lektioner som man kör en om dagen så nu har jag precis lyssnat på min andra lektion. Just nu känner jag mig faktiskt väldigt lugn och avslappnad. Ska testa det veckan ut och fortsätter det såhär bra är det nog något jag kan fortsätta med! Tackar så mycket för tipset! Mitt psyke kanske iaf kan bli mer balanserat.

 

[emmalo]

Har du tidigare kunskap av yoga än det du gjort på egen hand?
Om inte, så är det i yoga väldigt viktigt att använda kroppen rätt och belasta den korrekt för att det ska ha någon positiv kroppslig inverkan. Om du provar öva yoga i syfte att hjälpa dig med din smärta, rekommenderar jag å det starkaste att söka dig till någon som kan hjälpa dig placera din kropp korrekt i positionerna.
Iyengar yoga är en typ av yoga som fokuserar otroligt mycket på placeringen av kroppen i olika positioner och man använder även olika redskap för att stödja upp och hjälpa kroppen för att undvika skador och felbelastning.
Det är inte ovanligt att folk med skador söker sig till iyengaryoga just för att positionerna går att justera och anpassa efter olika typer av begränsningar.

Tack för ditt svar. Har som sagt bara testat lite övningar hemma på egen hand. Skulle gärna vilja testa på att få till någon som verkligen kan yoga, men tror tyvärr inte att vi har något sådant i närheten där jag bor. Men ska nog söka vidare på det här och förhoppningsvis kanske jag hittar någon som sysslar med det.

 

[tuaphua]

Tack för ditt långa svar. Beklagar över värken du tvingas leva med. Har försökt ta till mig allt du skrivit. Har en tid till sjukgymnasten inbokad om ett par veckor och skulle det sedan visa sig att de inte har någon mer plan på hur vi ska gå vidare kommer jag nog att vända mig till en kiropraktor. Är villig att testa det mesta just nu.

Blev intresserad och läste lite om Feldenkrais. Hittade några lektioner som man kör en om dagen så nu har jag precis lyssnat på min andra lektion. Just nu känner jag mig faktiskt väldigt lugn och avslappnad. Ska testa det veckan ut och fortsätter det såhär bra är det nog något jag kan fortsätta med! Tackar så mycket för tipset! Mitt psyke kanske iaf kan bli mer balanserat.

Tack! Men faktiskt så skulle jag nog inte välja att inte ha upplevt det iaf. Det kan lära en väldigt mycket om en själv och andra. Och det är erfarenheter jag inte vill vara utan.

Ang Feldenkrais så skulle jag verkligen rekommendera att uppsöka en feldenkrais-terapeut om du sen vill fortsätta. Jag gick till den kvinna som först tog hit det till Sverige. Hon var helt fantastisk!
Jag fick ligga på behandlingsbänken medan hon gjorde små, små rörelser med min kropp. Det väckte "nerv-processer" som inte funkat riktigt och hjälpte mig hitta annat rörelsemönster. Jag fick en himla kroppskontroll av de övningarna och de jag fick för att själv göra hemma.
Jag blev faktiskt rekommenderad den kvinnan av en framstående läkare. Han fick inte tipsa om sånt egentligen. Men gjorde det "off the record" iom att han tyckte hon var så bra och hennes metoder faktiskt fungerade.

 

[Monimaker]

Håller med om att en kiropraktor absolut kan vara värdefull att kolla upp! Men som sagt, jag skulle bli misstänksam om kiropraktorn ansåg att det behövs många täta behandlingar i början, när jag googlade runt på jakt efter en kiropraktor var det en som ville att man skulle behandlas 3-4 gånger i veckan i början. Då pratar vi vid långvarig smärta och inte akuta smärttillstånd.

Den kiropraktor jag går till nu hade en vecka emellan de två första besöken och så har jag haft två veckors uppehåll - jag skall dit idag igen. På kort tid har han gjort underverk med min värkande kropp. Jag är 23 och kiropraktorn har inte en tanke på att jag skall bli något fall som alltid behöver återkomma och han har inget intresse av att knäcka till en frisk rygg heller. Men han har inte heller lovat mirakel på en så lång smärthistoria som min.

Jag har fått intrycket att flertalet läkare inte verkar se kiropraktik som en seriös verksamhet i förhållande till deras egna, undrar om det egentligen är därför du inte blivit rekommenderad att gå . .