Sv: Vad gör man när man inte får tag på en person?
Jag tror du har alldeles för romatiserande bild av tillit.
Du bör har tillit till dig själv, du bör gilla dig själv och tycka du är viktigt, att du har ett egenvärde.
Då först är du redo för ett förhållande och först då kan du fånga in en partner som passar dig. Först då klarar du uppbrott bättre och minns de bra stunderna lättare. Det är då du lär dig vad du gör fel någonstans.
Jag började mitt förhållande med min man med minst 1000 frågor och svar. På så viss visste jag hans gränser och han visste mina.
Vi brände inte ut kärleken genom att vi inte träffades varje dag. Vi var inte låsta till varandra och vi hade båda en gemensam plan och var på samma kapitel i boken med likvärdiga planer.
Min man är 9,5 år äldre än mig för när jag var 21 år så var jämnåriga killar för barnsliga och inte på samma våglängd som jag.
Jag kom från ett förhållande där jag prioriterades sist. Där mannen sa att han inte älskade mig lika mycket som jag älskade honom men först efter 3 flaskor vin. Han är min vän än idag men som partner fixade jag inte ha honom.
Nu visade det sig att han visst hade massa känslor för mig men man saknar inte kossan förrän den är ur båset
och jag var redan på väg bort. Jag brände bara ut honom för mycket i början. Han är dock fortfarande samma när det gäller prioriteringar och inget för mig som partner ändå.
Jag ångrar inte det förhållandet ett dugg fast det inte var så bra för vissa saker var ändå mycket trevliga och jag väljer att detta var viktigast. Vi bara inte passade ihop.
Jag vågade lita igen för jag tar hellre att våga ha förhållande till människor vad det än må bestå av än att leva i ensamhet utan att försöka ha vänner eller livskamrat. Vissa jag stött på har visat sig vara stolpskott och hamnat under kategorin "allt liknande undviks" för man känner igen mönstret av beteenden. Andra är mina vänner för livet och som jag vet skulle göra vad som helst om jag skulle vara illa ute.
Utan att chansa hade jag aldrig träffat dessa människor.
Så våga chansa igen. Kanske inte imorgon men om något år eller så när den senaste är ute ur systemet. Sedan är det bättre att leva själv än leva med en skitstövel.
Ibland finns det prinsar bland alla grodor och tänk vad synd det vore om du missade honom pga rädsla.
Tillit är något som du skall ha inom dig. Tillit till dig själv. Då överlever du bra om någon runt om dig inte upplevde till den tillit du gav. Det är deras förlust och inte din. Tillit är en värdefull sak som inte alla förstår värdet av.
Nu har jag babblat färdigt
Jag tror du har alldeles för romatiserande bild av tillit.
Du bör har tillit till dig själv, du bör gilla dig själv och tycka du är viktigt, att du har ett egenvärde.
Då först är du redo för ett förhållande och först då kan du fånga in en partner som passar dig. Först då klarar du uppbrott bättre och minns de bra stunderna lättare. Det är då du lär dig vad du gör fel någonstans.
Jag började mitt förhållande med min man med minst 1000 frågor och svar. På så viss visste jag hans gränser och han visste mina.
Vi brände inte ut kärleken genom att vi inte träffades varje dag. Vi var inte låsta till varandra och vi hade båda en gemensam plan och var på samma kapitel i boken med likvärdiga planer.
Min man är 9,5 år äldre än mig för när jag var 21 år så var jämnåriga killar för barnsliga och inte på samma våglängd som jag.
Jag kom från ett förhållande där jag prioriterades sist. Där mannen sa att han inte älskade mig lika mycket som jag älskade honom men först efter 3 flaskor vin. Han är min vän än idag men som partner fixade jag inte ha honom.
Nu visade det sig att han visst hade massa känslor för mig men man saknar inte kossan förrän den är ur båset
och jag var redan på väg bort. Jag brände bara ut honom för mycket i början. Han är dock fortfarande samma när det gäller prioriteringar och inget för mig som partner ändå.Jag ångrar inte det förhållandet ett dugg fast det inte var så bra för vissa saker var ändå mycket trevliga och jag väljer att detta var viktigast. Vi bara inte passade ihop.
Jag vågade lita igen för jag tar hellre att våga ha förhållande till människor vad det än må bestå av än att leva i ensamhet utan att försöka ha vänner eller livskamrat. Vissa jag stött på har visat sig vara stolpskott och hamnat under kategorin "allt liknande undviks" för man känner igen mönstret av beteenden. Andra är mina vänner för livet och som jag vet skulle göra vad som helst om jag skulle vara illa ute.
Utan att chansa hade jag aldrig träffat dessa människor.
Så våga chansa igen. Kanske inte imorgon men om något år eller så när den senaste är ute ur systemet. Sedan är det bättre att leva själv än leva med en skitstövel.
Ibland finns det prinsar bland alla grodor och tänk vad synd det vore om du missade honom pga rädsla.
Tillit är något som du skall ha inom dig. Tillit till dig själv. Då överlever du bra om någon runt om dig inte upplevde till den tillit du gav. Det är deras förlust och inte din. Tillit är en värdefull sak som inte alla förstår värdet av.
Nu har jag babblat färdigt
