M
Mahogny
Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.
Denna tråden gav mig hopp om att jag och min häst också kan bli mer samspelta. Har haft henne i ca 1 och 2 månader. Fick henne som 7 åring, då var hon verken riden elelr körd. Red in henne själv och allt gick ganska snabbt, men hade problem med galoppen då hon bara skenade och bockade. Under denna sommaren utvecklades vi rejält, men sen jag började på gymnasiet (naturbruk, hästinriktning) så har allt gått ner för, tror det är all press som sätts på mig som ryttare. Känns som om jag och hästen måste prestera och utveklas i snabbare takt.
Det ända jag fått är en spänd häst som är stel i höger varv, när jag läste denna tråden så såg jag lite på mig själv och förstod att det är hos mig felet ligger. Jag pressar henne helt enkelt för mycket.
Det är lätt att blunda för. Känner mig uber hemsk stackars min lilla häst.
Sen har jag haft många disktutioner med min mamma om hästen och hon har varit till salu antal gånger och testridigts av 13-16 olika ryttare. Men hästaen gick inte att sälja, hon är en enmans häst och blev hel stirrig av att nya ryttare hoppade upp. Plus att det faktisk ät något väldigt speciellt mellan henne och mig.. kärlek skulle jag tro:smirk:
Jag har aldrig fått hjälp med min häst för att min mamma inte anser att det är något viktigt (hästar har man ju bara för att rida runt lite på) enligt henne
Hon förstår inte heller hur vikrigt det är med en sadel som sitter bra eller hur viktigt det är att faktiskt raspa tänderna. Hon skyller alltid på ekonomiska problem och visst är vi inte rika men ibland får man lägga ut lite pengar på hästen, ska man djur ska det skötas ordentligt. Jag blir himla frustrerad och arg när jag inte kan ge min häst det den behöver. Hennes tänder behövs raspas och en kiropraktier behöver "rätta till" henne kors och sendheter.
Just nu så rids hon bara lite gran i skritt pga. min onda axel (får det för att jag spänner mig vid stress) och för att hennes tänder inte är helt ok och hon gärna går emot bettet. Jag gissar på att jag får önska mig i julklapp att en kiropraktiker och vet får fixa till hästen. Det blir nog det ända jag får också själv får man vänta.
Nu lånade jag tråden lite, behövde också skriva av mig lite. Är bara så frustrerad och ledsen just nu men har hopp om att till sommaren kanske jag och min häst kan börja träna så smått igen och kanske utveklas lite grann. Jag önskar att det kunde finnas någon mer än jag som kunde förklara för min mamma hur viktigt det är med rätt betsel och sadel, även hur viktigt det är att jag som 16 åring får hjälp av någon mer erferen med min häst......
Iaf önskar jag dig och din häst lycka till.... är glad för dig. Hoppas allt fortsätter så bra.... såg filmerna.. såg väldigt trevlig ut på den sista, enorm skillnad
Denna tråden gav mig hopp om att jag och min häst också kan bli mer samspelta. Har haft henne i ca 1 och 2 månader. Fick henne som 7 åring, då var hon verken riden elelr körd. Red in henne själv och allt gick ganska snabbt, men hade problem med galoppen då hon bara skenade och bockade. Under denna sommaren utvecklades vi rejält, men sen jag började på gymnasiet (naturbruk, hästinriktning) så har allt gått ner för, tror det är all press som sätts på mig som ryttare. Känns som om jag och hästen måste prestera och utveklas i snabbare takt.
Det ända jag fått är en spänd häst som är stel i höger varv, när jag läste denna tråden så såg jag lite på mig själv och förstod att det är hos mig felet ligger. Jag pressar henne helt enkelt för mycket.
Det är lätt att blunda för. Känner mig uber hemsk stackars min lilla häst.Sen har jag haft många disktutioner med min mamma om hästen och hon har varit till salu antal gånger och testridigts av 13-16 olika ryttare. Men hästaen gick inte att sälja, hon är en enmans häst och blev hel stirrig av att nya ryttare hoppade upp. Plus att det faktisk ät något väldigt speciellt mellan henne och mig..
kärlek skulle jag tro:smirk:Jag har aldrig fått hjälp med min häst
för att min mamma inte anser att det är något viktigt (hästar har man ju bara för att rida runt lite på) enligt henneHon förstår inte heller hur vikrigt det är med en sadel som sitter bra eller hur viktigt det är att faktiskt raspa tänderna. Hon skyller alltid på ekonomiska problem och visst är vi inte rika men ibland får man lägga ut lite pengar på hästen, ska man djur ska det skötas ordentligt. Jag blir himla frustrerad och arg när jag inte kan ge min häst det den behöver. Hennes tänder behövs raspas och en kiropraktier behöver "rätta till" henne kors och sendheter.
Just nu så rids hon bara lite gran i skritt pga. min onda axel (får det för att jag spänner mig vid stress) och för att hennes tänder inte är helt ok och hon gärna går emot bettet. Jag gissar på att jag får önska mig i julklapp att en kiropraktiker och vet får fixa till hästen. Det blir nog det ända jag får också själv får man vänta.
Nu lånade jag tråden lite, behövde också skriva av mig lite. Är bara så frustrerad och ledsen just nu men har hopp om att till sommaren kanske jag och min häst kan börja träna så smått igen och kanske utveklas lite grann. Jag önskar att det kunde finnas någon mer än jag som kunde förklara för min mamma hur viktigt det är med rätt betsel och sadel, även hur viktigt det är att jag som 16 åring får hjälp av någon mer erferen med min häst......
Iaf önskar jag dig och din häst lycka till.... är glad för dig.
Hoppas allt fortsätter så bra.... såg filmerna.. såg väldigt trevlig ut på den sista, enorm skillnad
