Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

[Fire-Eye]

Detta är då en "klaga-skriva-av-sig-tråd"...

Jag har arbetat väldigt hårt med min häst,, har i princip omskolat henne från galoppör till dressyrhäst. Eller ja,, jag håller på iaf. Men vi har kommit en bra bit på väg om jag får säga det själv. Från början tog hon inte stöd på bettet, hon gapade, och tuggade så det hördes över hela ridhuset. Hon slog med huvudet och kunde inte höger galopp. Hon exploderade i fattningarna och var spänd och negativ mest hela tiden. Efter ca 1 år, (haft henne i 1 år och 4 månader nu) så släppte nästan allt. Hon har börjat samla sig själv, och bära upp sig på ett bra sätt. Hon blev stadig i formen, och övergångarna började äntligen flyta. Högergaloppen satte sig verkligen ordentligt och hon blev nästan helt liksidig. Sen för ca 2 månader sedan började sadeln ligga dåligt, hon musklade ju om sig rätt rejält. Så vi skickade sadeln på omstoppning förra veckan och medans den var borta (5 dagar) så red jag i hoppsadeln (passar perfekt, custom-made och allt). Men jag har 0 sits i den sadeln, och den går inte att sitta ner i. Så därför red jag ut de 5 dagarna, och tränade lite övergångar och sånt ute. Mest nöjesridning. Innan brukade vi bara rida ut och galoppera efter dressyrpassen för att stärka muskler och kondition men nu var det alltså enbart nöjesridning. Och eftersom att vi bara har tråkiga vångavägar (platta, dumma skåne!) så blev det mest bara "rida rakt fram". Så sen, äntligen, fick jag tillbaka sadeln - som låg super efter omstoppningen så skulle jag ju ta upp träningen igen.. Men nu är hon som förbytt.. Ingenting fungerar. Hon är stissig och slappnar inte riktigt av, och hon verkar inte tycka det är kul alls.. Hon spänner nacken och går emot bettet, och är precis som hon var när jag fick henne.. Skyggar i hörnen och känns stressad. Känns så meningslöst. Jag vet ju varför hon gör det... Det är för att båda har tappat styrka och hon har inte varit där på länge.. Ju mer jag försöker arbeta henne, med övergångar, halter osv.. desto mer stressad blir hon... Jag vill inte ha kommentarer på något egentligen,, jag undrar bara hur jag ska göra för att få henne lugn, harmonisk och glad igen - som hon var innan. Jag rider korta pass, och pressar nästan inte alls henne så det kan inte vara att jag kör för hårt med henne... Hur får jag henne eftergiven i nacken och mer kontaktbar liksom,, hon biter sig fast i bettet nu och spänner som sagt halsen,, och när hon inte gör det så drar hon ner huvudet och drar tyglarna ur händerna på mig.. Hon verkar även ha tappat lite balans i högervarvet... Inte alls harmonisk och glad som innan.. Jag har noll motivation just nu, och ska strax till stallet, så skulle jättegärna tagit emot lite tips... Blir så frustrerad, och hon märker det... Ska rapportera hur det gick när jag har kommit hem.. Har jag tur så kanske hon är lugnare idag....

 

[bubbel]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Det finns inte en chans att hon har tappat styrka på bara 5 dagar, och knappast du heller... snarare sitter det i huvudet på henne. Möjligheten finns också att hon gått omkull i hagen och fått en låsning någonstans. Eller så tyckte hon helt enkelt att det var så kul att bara rida i skogen att hon inte vill dressyra

 

[flashlight]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Jag tror inte hon tappat styrkan inte på den korta tiden.

Men jag tänker två saker:

1. Är sadeln obekväm för henne nu? För hårt stoppad tex? Även om den objektivt sett passar, kan dessa känsliga varelser som fullbloden är totalnobba sadlar, det har jag upplevt flera gånger. Då blir de ungefär som du beskriver. Min förra var ett monster om inte sadeln passade (spänd, stressad, gjorde sej "onåbar")och det hade inget med vad sadelprovarna sa att göra

2. Det andra är om hon rätt o slätt har överenergi och att du faktiskt är FÖR snäll. Du säger att du inte kräver för mycket, men kräver du för lite? Känner jag också igen i så fall, det är en svår balansgång det där många gånger. Skygga i hörnen tex har jag nolltolerans på, visst händer det allvarliga försök tilll det men inte så mycket alls som det skulle kunna vara. Försöker hästen så stannar jag där och står still eller ryggar ett par steg, så är det inte lika spännande sen att stirra i hörnet. Hon har också blivit så stark nu att jag vågar sitta kvar mkt bestämt i tex galoppen och pressa henne att gå, i mkt kort men ändå galopp, det gör också att intresset minskar för att stirra.

(Kan säga att jag är så trött på sånt......)

Kanske ska du sysselsätta henne mer under ridpasset, det brukar vara bästa avslappningsknepet, växla tempo, gångart, rid olika vägar på ridbanan, olika rörelser, gör henne intresserad. Var fokuserad men inte otålig. Låt det bli som det blir och beröm när hon lyssnar.

Du känner ju hästen så jag tror du kan fundera dej fram till vilket det är av alla alternativ och hur du ska göra.

Eller gå över till Misse och kör hästen i centrifugen som straff

 

[Anna_]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Oj vad jag känner igen mig

Det som brukar hjälpa för mig är två saker. Jag brukar börja från marken några minuter, i skritt. Lägg fingrarna på den spända muskeln bakom nacken och be om ställning, eventuellt massera lite så att muskeln slappnar av, sen snabb eftergift när hästen mjuknar och låt den länga ut sig neråt. Och sen flytta in inner bakben och låt hästen länga ut halsen neråt (läs tex här på Tessans sida). Gör detta i båda varven tills hästen känns avspänd, innan du klättrar upp.

Det andra jag tänkte på, och allra viktigast! - mentalt fokus och en positiv målbild!! Min häst märker hur lätt som helst om jag inte är 100% fokuserad, lugn och positiv och då blir han direkt spänd och ofokuserad han också... Ta några minuter innan du går in på ridbanan och "meditera" för dig själv. Försök få in den där känslan du har när det går riktigt bra! Hur känns det i kroppen, i sitsen, takten, handen... Och så försöker du BEHÅLLA den känslan i kroppen, och INTE låta hästen smitta av sig med sin sinnesstämning (vilket händer jättelätt). Det är DU som ska överföra DIN bild till hästen

Det här är alltså typiskt sådant som du ska undvika

Jag har noll motivation just nu... Blir så frustrerad, och hon märker det... Har jag tur så kanske hon är lugnare idag....

 

[Lusidor]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Jag tror aldrig!! att hästen tappat något på bara fem dagar. På så kort tid tappar du ingen styrka, men kan lätt dra på dig spänningar!
Kanske hon gått där rakt fram och spänt sin rygg och tittat sig nervigt omkring och sprungit mer framåt med stuns än burit sig och lossat i ryggen.
Och så nu då du börjar jobba igen känns det svårt och hästen undandrar sig jobb med att gå och trissa upp sig.
Det kan göra ont i ryggen/korset efter några dagars nöjesturer, och mentaliteten kan ha laddats upp med intryck utifrån så det nu snurrar lite i huvudet.
jag skulle nog tipsa om att ge det lite tid fysiskt men ställa krav mentalt, så hon inte behöver tvivla på din säkerhet och vilja.
Du vet ju att hästen mår bra av att jobba rätt och sträcka på kroppen.

 

[Angel]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Om alla problemen kom efter att sadeln stoppats om så låter ju som om det är den mest troliga anledningen. Vissa hästar är otroligt känsliga för att sadeln inte känns bra. När jag provred dressyrsadlar med min så märktes det otroligt tydligt vilka som hon tyckte om och vilka som var helt fel även om alla såg ut att ligga bra.
Sen kan det ju självklart vara att hästen har sträckt sej eller likanande också och därför är stel och ovillig.
Lycka till i vilket fall som helst!

 

[Fire-Eye]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Svarar till alla!
Tack allihop!!!!!!

Jag vet om att det inte är sadeln, för första dagen jag red i den, och då jag var jättepositiv och glad över att få rida i den igen så gick hon jättefint, fick med bakbenen som aldrig förr! Och hon tjurar inte så mycket vid sadling längre heller.

Det där med att hon skyggar ska jag inte göra nåt åt. Med henne är det så; Blir hon rädd, eller "rädd" - och jag korrigerar, så blir hon ännu värre nästa gång. Jag brukar smacka till så fort hon börjar titta, eller ignorera helt, då lugnar hon sig.

Hon sprang som en galning i hagen både igår och idag, antagligen för blåsten. (Hon var inte stressad, bara glädjespring - men blir lika svettig för det..) Kan vara därför hon har varit spänd, hon kanske har sprungit fler dagar utan att jag har märkt det?

Njae,,, ute har hon faktiskt bäst ryggaktivitet, så länge man rider på dem "vanliga vägarna". Hon har ett fint schwung i steget och kliver på med stora luftiga steg. Jag har problem med att sitta ner ute, för hon blir så extremt rund, spec med hoppsadeln..

Ja, Misse mår finfint!! Han är av bättre virke, inte sånt där klent och dant...! Men han har ju fortfarande sadeltvång, så det är inte så kul att bara jobba från marken liksom...

Ju mer jag sysselsätter henne (har alltid fungerat på andra hästar) desto mer spänd blir hon, och desto mer försöker hon springa ifrån mig. Likadant med övergångar och halvhalter, hon laddar bara mer av dem.

Anna_; Du verkar förstå precis hur jag menar!!!! Jag gjorde så med henne igår faktiskt, gick med henne först och tränade att hon skulle slappna av och ge efter. Och hon är alltid helt kolugn från marken, kan både trava och skritta henne för hand, hon går i fin form och slappnar av. Men det är det här när jag sitter upp,, då börjar det.

Men jag måste faktiskt erkänna att jag hittade lösningen själv idag... Hon var så glad och lugn efter jag var klar idag, och under passet blev hon så lycklig! :'D

På vägen till stallet sa jag till mig själv (innan jag läst era inlägg) att jag inte fick lov att bli frustrerad,, att jag inte fick låta mig själv bli arg och tänka dumma saker om henne...

Så när jag sadlade kom jag på varför hon har betett sig som hon gjorde..

När jag fick henne så hade jag stor respekt för henne, och jag jobbade alltid efter hennes villkor. Gick något inte bra, så sadlade jag av och gjorde något annat. Ni tycker att det låter som om hon bestämde över mig, men det gjorde hon inte! På det sättet utvecklade vi en fin kommunikation och lärde oss läsa av varandra. De gånger jag hade en dålig dag så ansträngde hon sig lite extra för att hjälpa mig, och jag hjälpte henne tillbaka. Jag var alltid jätteförsiktig när jag red, och krävde aldrig för mycket, allt för att vi skulle utvecklas och för att hon skulle våga lita på mig, våga ta stöd på bettet och arbeta rätt. Jag kan ärligt säga att jag särbehandlade henne. Hade det varit en annan häst så hade jag jobbat mig igenom spärrarna och bestämt allt själv, men det fungerar inte med henne, för hon blir så frustrerad när hon inte förstår att det inte är lönt att bråka med henne - då vågar hon inte försöka alls nästa gång. Och efter typ ett halvår så fungerade allt! Sen när vi började utvecklas inom dressyren på riktigt (inte så länge sen alls) så antar jag att jag blev lite kaxig. Jag började tänka mer på mig själv, och på vad "vi skulle klara", än på vad hon tyckte och hur hon kände sig. Jag blev för tävlingsinriktad och jag började behandla henne som en häst, och inte min bästa vän. När saker inte gick åt rätt håll så blev jag frustrerad och tog ut det på henne. Jag ville för mycket. Jag tänkte mer på att vi skulle bli fina än att hon skulle vara harmonisk och att hon skulle jobba avslappnat. Så antagligen efter att vi har haft kul en vecka så ville jag komma igång med träningen.
- " Nu har jag en sadel som passar också, så nu ska vi minsann bli ännu bättre!"
ungefär så tänkte jag. Och Fia sa väl ifrån,, hon sa väl att hon inte klarar pressen mer. Hon tycker inte om att arbeta så. Jag hade slutat berömma henne för länge sen och nuförtiden har jag tagit henne för givet alldeles för ofta. Jag glömde hur hon var för ett år sen, och jag glömde hur viktigt det är att vi arbetar tillsammans.

Så innan jag hoppade upp så sa jag till mig själv att jag t.o.m skulle börja på nytt idag. Jag skulle börja behandla henne som Fia, som min vän - och börja rida som jag gjorde när jag ville hjälpa henne istället för mig själv. Så fort hon tog stöd på bettet så berömde jag hur mycket som helst, glatt. Jag pausade var 5e minut och la armarna om henne och berättade hur duktig hon är. Så fort hon gjorde någonting rätt så fick hon massvis av beröm, och sakta men säkert sken hon upp! Hon började kliva på bättre och hennes öronspel ändrades. Så fort jag var tyst ansträngde hon sig lite extra tills jag berömde henne igen. Det är rätt pinsamt att berätta iom att jag har behandlat henne som en unghäst, men hon var faktiskt stolt!! Hon var glad över att jag (som i början) uppskattade vad hon gjorde och satt inte bara och ville att allt skulle bli bättre, och mer perfekt. Dem övergångarna vi gjorde idag måste ha varit dem finaste vi någonsin har gjort. Jag fokuserade inte på formen, jag fokuserade på Fia! Och vilken skillnad!! Öronen fram, och hon var verkligen glad och nöjd!! I galoppen så galopperade hon lugnt och lyssnade på förhållningarna. Jag red i max 20 minuter, + 10 med skritten - men det var precis lagom och jag vet om att allt kommer gå mycket bättre nu, bara jag inte tar henne för givet.

Jag struntar i att ni tycker jag är knäpp som inte behandlar henne som en häst, men det fungerar för oss - och om det gör min häst glad, och får henne att vilja arbeta - så är jag faktiskt villig att skämma ut mig! För jag älskar min häst!!

 

[lasseman]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Jag blir alldeles tårögd

Har en lite speciell karaktär till häst också och jag ska nog ta till mig dina tankar rejält. Tack för en god insikt!

 

[_vizzla_]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Du är varken knäpp, lr skämmer ut dig, absolut inte!!!!
Helt enkelt så känner du din häst, du ransakade dig själv, kom på felet, och behandlade hästen som den vill bli behandlad. Du uppmuntrade henne, talade om för henne att hon var världens bästa, osv osv. Funkar det på den hästen, så är det, det enda rätta. Visst behöver alla hästar beröm och förståelse, men din är exktra känslig, och mottaglig för sådant, och behöver det mkt och ofta.
Jag vet, jag har en mkt känslig häst, som är ngt av en arbetsnarkoman, men förstår han inte, lr inte orkar, blir han stissig. Då får jag lugna ner, berömma, ta det försiktigt, och vara noga med att berömma varje steg som blir rätt.

Jobba på och LYCKA TILL!

 

[Fire-Eye]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

+ Lasseman;

Skönt att flera förstår!!
Trodde jag skulle bli klassad som galen för jag "personifierar" min häst. Men tack för ert stöd! Och tack för att ni inte dumförklarar mig!
Känns skönt att inte vara ensam!!

Lycka till ni med!!!

 

[Lusidor]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Du skämmer inte ut dig, du imponerar!!
Den där känslan för hästens känsla vill jag ha varje dag!! Det är lätt att hamna i prestationsvågen och då det gått bra två dagar, då är det norm och så börjar man spinna vidare på kraven direkt..
Man får bara tacka hästarna för att de tar ner oss på jorden emellanåt!
Du löste inte bara ert problem utan lärde ut en hel del god ridfilosofi till oss andra!

 

[biffen]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Du - det är ju både en häst och en vän! Såklart!
Så det är ju helt rätt det du gjort.
Dessutom är det ett fullblod

 

[Fire-Eye]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Åh tack (nu äre jag som sitter med tårar i ögonen!)


Detta betyder mycket för mig,, känns ibland så ensamt.. Dem i min omgivning (snobbtränare, ponnyungar + snobbmammor) skrattade när jag kom in med Fia första gången. Folk skakade på huvudet och liksom; Flickan är 14, men mamman kunde väl haft råd med något lite bättre?! Hon var inte så fin när jag fick henne,.. Men nu har jag fått förfrågningar på vad jag vill ha för henne och vem hon är efter.. Och det värsta av allt är att ingen ser jobbet bakom.. Alla där köper sig fina hästar, och jag förstår inte asså...

Jag och Fia;

 

[Myssan]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Det är helt underbart att höra hur någon kan läsa av sin häst så bra som du!! Grattis!! å grattis igen

 

[Fire-Eye]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Tack så jättemycket!!! :'D

 

[Siluett]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Jättefina bilder och jättebra inlägg från dig, man blir nästan tårögd.
Heja!

 

[Fredrik_]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Flicka -Du är ett föredömme

Det är så lätt att tappa bort hästen i sin iver, att då som du sätta dig ned och rannsaka dig själv - är ju den enda hederliga vägen.


Jag är så glad att du finns där ute i världen

 

[Fredrik_]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Får jag spara den här bilden?

 

[Fire-Eye]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Tack!! Du är och kommer alltid förbli min idol.

Klart du får göra det!!

 

[Fire-Eye]

Sv: Vad gör man *långt*? Allt känns skit.

Tack!!

*Helt i chock, trodde jag skulle bli sågad... *