Vad gör DU för att hjälpa till med integrationen?

[mandalaki]

En grej jag funderar på när jag läser tråden. Ingen nämnd och ingen glömd nu, inget mot någon enskild - men så många det är som påpekar att de ler och hjälper till. Jag tycker att det är lite sorgligt. Gör man inte ALLTID det, oavsett om det gäller tanter med rullatorer, folk med skrikande barn i famnen eller de som visar fram ett brev med en adress till Migrationsverket eller Sahlgrenska och på stapplig engelska frågar vart de ska?

Naturligtvis gör jag också det, precis som att jag säkert är överdrivet hjälpsam och trevlig för att många av de här människorna förmodligen möter en massa fientliga blickar från andra, inte minst om de går i t ex niqab - men borde det inte vara så självklart att man inte kom på att nämna det här?

 

[ainasoja]

En grej jag funderar på när jag läser tråden. Ingen nämnd och ingen glömd nu, inget mot någon enskild - men så många det är som påpekar att de ler och hjälper till. Jag tycker att det är lite sorgligt. Gör man inte ALLTID det, oavsett om det gäller tanter med rullatorer, folk med skrikande barn i famnen eller de som visar fram ett brev med en adress till Migrationsverket eller Sahlgrenska och på stapplig engelska frågar vart de ska?

Naturligtvis gör jag också det, precis som att jag säkert är överdrivet hjälpsam och trevlig för att många av de här människorna förmodligen möter en massa fientliga blickar från andra, inte minst om de går i t ex niqab - men borde det inte vara så självklart att man inte kom på att nämna det här?

Tyvärr gör inte alla det. Jag ser hur folk här tittar på dom asylsökande pojkarna som bor här på gården och hur dom tittar ner i marken när dom passerar dom som för att undvika att behöva säga ett simpelt jävla Hej.

 

[honung]

Jag tänker så här; det finns 2 poster här i tråden som kan tolkas vara såväl lite naiva samvetsposter som de även kan tolkas vara en tåfjutt typ "pilutta er, måste ni vara så himla gooooda människor hela tiden?".

Let it be.

 

[mandalaki]

Jag tänker så här; det finns 2 poster här i tråden som kan tolkas vara såväl lite naiva samvetsposter som de även kan tolkas vara en tåfjutt typ "pilutta er, måste ni vara så himla gooooda människor hela tiden?".

Let it be.

Hoppas du inte menar mig för någon tåfjutt var jag inte ute efter.

 

[ainasoja]

Jag är inte orolig över boendet i sig. Det jag är orolig är grannarnas attityd gentemot det. Att ungdomarna ska få skulden för minsta lilla och kanske råka illa ut.
Barnen som bor här idag hittar på en del djävulskap då och då, som att spränga brevlådor vid nyår. Jag hoppas att folk inte glömmer bort det och glorifierar sina egna ungar.
Men jag ska väl inte måla fan på väggen alltför mycket. Jag tror inte att vi kommer att märka av dem särkilt mycket och då kanske folk kan ge ungdomarna en chans

Jag kan ärligt erkänna att jag trodde det skulle bli problem här när dom flyttade in. Men inte pga att dom är asylsökande utan för att dom har tryckt in så många på så liten yta.

Trånbodda tonårsgrabbar som bara kan få vara ensamma i ett rum omm dom befinner sig på toaletten trodde jag skulle innebära mer alltså hur ska jag uttrycka mig.... Skadegörelse, hyss, narr, högljuddhet mm

Domm får 4 st i ett rum och kök. Jag hade själv upplevt det som jobbigt i den åldern dom är.

Men som sagt , dom är jättelugna och man märker knappt av att det bor så många grabbar där. Jag hoppas att dina grannar får samma knäpp på näsan som jag fick!

 

[ainasoja]

Hoppas du inte menar mig för någon tåfjutt var jag inte ute efter.

Samma här.

 

[mandalaki]

Tyvärr gör inte alla det. Jag ser hur folk här tittar på dom asylsökande pojkarna som bor här på gården och hur dom tittar ner i marken när dom passerar dom som för att undvika att behöva säga ett simpelt jävla Hej.

Jo jag vet, det är därför jag också säkert blir övertrevlig. Men jag tycker inte att det är så mycket att yvas över, det borde vara mer naturligt att man faktiskt är trevlig och öppen mot folk än det oftast är för oss svenskar.

 

[ainasoja]

Aaaabsolut! Gört!

Vart ska man vända sig? Ska jag prata med någon som arbetar på boendet eller kommunen?

 

[honung]

Hoppas du inte menar mig för någon tåfjutt var jag inte ute efter.

ABSOLUT INTE! Jag är med dig precis i vad du menar.

 

[mandalaki]

ABSOLUT INTE! Jag är med dig precis i vad du menar.

Bra!

 

[honung]

Samma här.

Nejnejnej. Inte du heller.

 

[TinyWiny]

En grej jag funderar på när jag läser tråden. Ingen nämnd och ingen glömd nu, inget mot någon enskild - men så många det är som påpekar att de ler och hjälper till. Jag tycker att det är lite sorgligt. Gör man inte ALLTID det, oavsett om det gäller tanter med rullatorer, folk med skrikande barn i famnen eller de som visar fram ett brev med en adress till Migrationsverket eller Sahlgrenska och på stapplig engelska frågar vart de ska?

Naturligtvis gör jag också det, precis som att jag säkert är överdrivet hjälpsam och trevlig för att många av de här människorna förmodligen möter en massa fientliga blickar från andra, inte minst om de går i t ex niqab - men borde det inte vara så självklart att man inte kom på att nämna det här?

Visst borde det vara fullkomligt självklart att vara en god medmänniska men tyvärr är det långt ifrån självklart för alla. Som det exemplet jag nämnde med grädden, hen hade frågat flera men ingen brydde sig utan fick helt plötsligt bråttom därifrån.

Samma sak när jag bodde granne med flyktingförläggningen på 90-talet, de fick skulden för precis allt och folk tittade på dem som något som katten hade dragit in och vände bort blicken när de möttes istället för att säga hej. Det var vidrigt och för mig fullkomligt oförståeligt hur man kan bete sig så och hur man kan göra skillnad på människor beroende på vilken hud, hår och ögonfärg de har. Vi hade en liga i stan då som snodde cyklar överallt och de cyklarna som var så väl fastlåsta att de inte fick med sig cykeln demolerade de ofta istället. En av de få cyklarna på gården som varken blev stulen eller demolerad var min. Kanske insåg även tjuvarna att har man barnstolar i både fram och bak så behöver man sin cykel, kanske berodde det på att cykeln var gammal och inte värd något, kanske var det en slump, jag vet inte men jag fick höra många gånger att det var för att jag "beblandade mig med de där". När polisen sedan fick fast ligan och de visade sig vara etniska svenskar hela högen så sa ingen något om det mer men självklart fortsatte folk att bete sig illa mot våra nya grannar ändå.

En vän till mig som blev adopterad till Sverige som sjuåring har sagt många gånger hur mycket hon uppskattade att jag satte mig bredvid henne på bussen och pratade istället för att göra som alla andra som bara glodde med en blandning av nyfikenhet och avsky. Jag satte mig inte hos henne för att hon var mörk och att jag tyckte att det var exotiskt utan för att hon såg ensam, ledsen och rädd ut och jag tänkte på barns vis (jag var också sju år då) att jag kanske kunde få henne att bli lite gladare. För mig har aldrig utseende varit viktigt så jag vet inte ens om jag reagerade på det. Detta var i slutet av 70-talet, på landsbygden och många hade aldrig sett någon med mörkare hudfärg än de själva men istället för att bete sig normalt betedde de sig som svin. Jag var den första och enda på lång tid som överhuvudtaget pratade med henne (utöver adoptivföräldrarna förstås) och det gör ont i hjärtat att tänka på hur mycket hon utsattes för genom åren utan att hennes sk. kompisar sa ifrån eller hjälpte henne. Så jo, jag tycker att det är värt att nämna att man försöker vara en god medmänniska för kanske är det det viktigaste man kan göra av allt.

 

[honung]

Vart ska man vända sig? Ska jag prata med någon som arbetar på boendet eller kommunen?

Gå in på boendet! Personalen där blir nog jätteglada för ditt initiativ!
En kompis till mig arbetar på ett boende för ensamkommande, de fick en inbjudan att delta i träningar för ett fotbollslag ute på bygden, nu har verksamheten typ fullt fokus på fotbollsträningarna och bygden blomstrar. Allt som ger sysselsättning går åt mer än ett håll!
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/flyktingungdomar-raddar-byns-fotbollslag

 

[honung]

Uff, har haft ett jobbigt samtal med en person som flytt från Eritrea via Sudan och in i Libyen, där hen blev fast och - väldigt väldigt illa behandlad. Hen såg människor bli misshandlade och skjutna på mycket nära håll. Hen förvarades i lagerbyggnader tillsammans med många andra flyktingar, ingen toa och inget rinnande vatten alls, behoven gjordes öppet mitt bland alla och allt som kunde sprida sig spred sig - utslag, sjukdomar, panik och misströstan. Stora djupa ärr och sår av piskrapp som fortfarande inte läkt visades upp, och dessa är nu behandlade och på väg att läkas men aj.
Hen lyckades fly från lagerlokalen och att ta sig över havet till Italien och Lampedusa.
Jag fick en länk till en nyhetssida som har ett halvtimmes reportage från det stället hen hade varit på, det är inte filmat när hen var där utan vid ett annat tillfälle. Fruktansvärt är det mildaste ord jag kan komma på.

Jag fick kontakt med den här människan via röda korset som kontaktade mig efter att en annan eritrean som jag har mycket god kontakt med via språkcaféet rekommenderat mig som sverige/samtalskontakt för den här personen som inte gärna vill träffa andra flyktingar i stora grupper och är därför rädd för att gå på språkcafé. Vi ska gå och handla någon gång i veckan har vi bestämt, vi bor bara några kvarter från varandra och planerar att promenera till en affär som även ligger granne med en arabisk affär. Min vän från språkcaféet kommer vara med när det passar.

 

[Andromedae]

@honung Jag saknar en handklappningssmiley, så du får nöja dig med text. Oerhört starkt, både av din nya vän och av dig. Du gör skillnad!

 

[Andromedae]

Själv fick jag till frukosten ett facebook-meddelande med frågan om vad "pma" betyder. Vi pratade lite om jobbsökargrupper på Facebook och vad man ska skriva om man är intresserad av ett jobb. Har varit mycket prat om jobb de senaste veckorna (jag har en grupp deltagare som alla söker jobb väldigt aktivt). Det är sorgligt på så sätt att jag ser allt de lägger ner och hur lite de får tillbaka (ofta får de inte ens "tack men nej tack" på sina ansökningar) men det är också imponerande att se människor med sådant driv. Jag önskar bara att jag hade mer kontakter i yrkesvärlden, så att jag kunde göra mer rent nätverksmässigt för dem.

 

[honung]

Precis så! Jag reagerade häromdagen starkt på att en tjej som pratar mycket bra svenska, trots att hon "bara" varit här i två år, berättade att hon hade sökt ett sommarjobb hos kommunen, som parkstädare. Hon hade väntat ett par veckor på svar, beklagat sig lite för en av "mina kollegor" på språkcaféet som (också) blev lite upprörd och sedan hjälpte tjejen att ringa upp och vänligt fråga hur det gått med ansökan. Efter en lång diskussion om vem som hade skrivit ansökan (tjejen hade själv skrivit ansökan) fick de svaret att kommunen inte hade någon skyldighet att svara på alla ansökningar och i synnerhet om den som sökt bara varit i landet i två år för då borde man inte klara av att tolka svaret ens.
Suck.

 

[snow]

Fick mail idag om att någon har "bokat" mig (i "Låna en svensk"-projektet jag anmälde mig till alltså)

Jag fick mailadress och telefonnummer till personen så jag skrev ett mail och föreslog en tid för att träffas nästa vecka. Känns roligt och spännande

 

[Dentaku]

En tragedi på ett boende här idag blev en spark i baken för mig. Jag kände att det kunde vara extra viktigt med något positivt, så jag köpte ett stort påskägg med godis och åkte dit. Personalen blev jätteglad(för att inte tala om de barn jag stötte på på väg in som naturligtvis fick smaka på en gång). Först kom vi överens om att jag skulle stanna till middagen för att bjuda runt och få lite personlig kontakt men det var så rörigt och jag var så pass sliten att jag bara lämnade det och lovade att komma ner och fika någon annan dag i stället. Nu vet jag att jag är välkommen när som helst.

 

[Red_Chili]

Jag kom på en till sak som jag gör. Jag går på promenader med mina hundar

Grejen är att mina hundar har sitt ursprung i mellanöstern. Det är många i mitt bostadsområde som känner igen rasen, vissa har haft likadana hundar själva eller haft någon nära släkting som haft sådana hundar. De blir allihop glada av att se mina hundar, stannar, pratar, berättar historier om sina hundar och vill gärna att jag berättar mer om mina hundar. Jag har haft SÅ många intressanta samtal med folk tack vare hundarna och det känns som om vi alla kommer varandra lite närmare tack vare det.