Vad gör att en häst springer på/över en människa?

[SiZo]

Oj, jag delar verkligen inte din uppfattning! Jag skulle säga att en absolut majoritet av de hästar jag hanterat inte vill gå över/rakt på människor, och försöker att undvika det så långt det över huvud taget är möjligt.

Hur som helst ser jag fram emot att (förhoppningsvis relativt snart) ha enbart egna hästar hemma på egen gård.



Jag är väl medveten om vilken kompetens @tuaphua besitter. Jag kan dock inte tycka att det låter rimligt att hästar som lärt sig vara uppmärksamma på människor enbart hör hemma hos ett ytterst fåtal, mycket erfarna hästmänniskor? Här tänker jag nog tvärt om - att de hästar som inte fått lära sig detta, bör hanteras av människor med sådan omfattande erfarenhet tills de fått lära sig det.

Jag förstår att vi har väldigt olika utgångspunkter. Jag som tycker att 90% av hästarna gärna går rakt på en har givetvis en helt annan grundsyn på hästar. Är det en häst jag inte känner så antar jag att den kan komma att gå över mig och är på min vakt.

Medans du, med den erfarenheten du har, troligen inte är det.

Inget här är rätt eller fel.

Kanske ställer jag högre krav än vad du gör, och därför har vi olika erfarenhet? Jag anser att en häst som går närmare än 1 meter från mig är i min zon. Gör den det utan att fråga eller bli inbjuden så tycker jag att det är smått obehagligt. Och hästar som går in i min zon oinbjudna och inte flyttar sig endast genom att jag "tar mer utrymme" anser jag vara okänsliga, outbildade och det känns som viss risk att de går över mig om något händer. De flesta leder ju hästen vid bogen och det blir omöjligt att ha det avståndet då, så redan där blir det konstigt för mig. Är man helt okej med att leda hästen i hästens zon så är ju saken en annan.


Ett tips ang att "reagera på ingenting". Kolla på hästens ögon. Notera blinkningsfrekvensen. En häst som är introvert och stressad och på väg att reagera på något har lägre blinkningsfrekvens än vad som är normalt. Det är ett lätt sätt att se om hästen är stressad och något är på väg att hända. Är hästens blinkningsfrekvens påverkad så är det dags att backa, ge mer utrymme och vara beredd att eventuellt flytta på sig.

 

[MML]

Jag håller helt med dig och det är väl något som kanske har fallit bort från hur man tänkte ”förr”. Även om det såklart finns många saker som har blivit bättre. När jag var ung så var det mycket vanligare att man körde in hästen innan den skulle ridas. Hästen fick lära sig att stå still, klara att sitta fast och ha en sele som satt fast på kroppen. Hästarna stod i spilta och fick överlag ”rätta sig i ledet” mer än vad som krävs idag.

Jag tror verkligen att det är bra att reflektera över vad det innebär för hästarnas beteende och kanske främst för dem som ska handskas med dem. Det har ju skrivits en del om hovslagares arbetssituation och hur det ibland förväntas att de inte ska bara sko hästen utan också uppfostra den till att klara basic hantering.

Ja, jag funderar på vad det beror på. Hur kommer det sig att "problemhästar" tycks så mycket mer vanligt förekommande nu, än för ett antal (20-30-40?) år sedan?

 

[Alexandra_W]

Varför i hela fridens namn skulle det vara "hästens fel"? Vad har du fått det i från?

Hästen är en häst. Självklart är olyckor som hästen orsakar inte hästens fel. Jag tycker dock inte att en häst med ett sådant beteende hör hemma i en miljö där den hanteras av olika människor och vistas bland både hästfolk och andra människor (och hundar, katter etc.)

Tycker jag att hästens reaktion är onormal, eller att hästen är ovanligt reaktiv? Ja. Tycker jag det baserat på en enda incident? Självklart inte.

Det är väldigt svårt att gå grepp om vad du egentligen vill diskutera då du hoppar mellan exempel (sliter sig pga en katt, stegrar sig mot människor, blir skrämd på uteritt och springer på en människa som är två språng bort).
Men rent spontant känns det som att du ev har lite svårt att läsa reaktiva hästar och framförallt inte vill hantera reaktiva eller ouppfostrade hästar? Och tycker de inte ska stå i stall där andra kan behöva hantera dem?

Det är helt okej att känna/tycka/vilja. Jag har noll lust hantera andras ouppfostrade djur eller bli skadade av dem. Jag har inga problem hantera unga, känsliga eller reaktiva hästar. Men ouppfostrade - nä. Så jag undviker så långt det går att stå i stall där jag behöver hantera andras hästar utöver det jag själv väljer.

 

[MML]

Jag förstår att vi har väldigt olika utgångspunkter. Jag som tycker att 90% av hästarna gärna går rakt på en har givetvis en helt annan grundsyn på hästar. Är det en häst jag inte känner så antar jag att den kan komma att gå över mig och är på min vakt.

Medans du, med den erfarenheten du har, troligen inte är det.

Inget här är rätt eller fel.

Kanske ställer jag högre krav än vad du gör, och därför har vi olika erfarenhet? Jag anser att en häst som går närmare än 1 meter från mig är i min zon. Gör den det utan att fråga eller bli inbjuden så tycker jag att det är smått obehagligt. Och hästar som går in i min zon oinbjudna och inte flyttar sig endast genom att jag "tar mer utrymme" anser jag vara okänsliga, outbildade och det känns som viss risk att de går över mig om något händer. De flesta leder ju hästen vid bogen och det blir omöjligt att ha det avståndet då, så redan där blir det konstigt för mig. Är man helt okej med att leda hästen i hästens zon så är ju saken en annan.


Ett tips ang att "reagera på ingenting". Kolla på hästens ögon. Notera blinkningsfrekvensen. En häst som är introvert och stressad och på väg att reagera på något har lägre blinkningsfrekvens än vad som är normalt. Det är ett lätt sätt att se om hästen är stressad och något är på väg att hända. Är hästens blinkningsfrekvens påverkad så är det dags att backa, ge mer utrymme och vara beredd att eventuellt flytta på sig.

Eller kanske har vi mestadels umgåtts med olika typer av hästar?

De hästar som oinbjudna klampar in i "min bubbla" är ganska lätträknade. De flesta håller ett rimligt avstånd, eller på sin höjd kommer fram för att hälsa trevligt. För mig är det viktigt att de hästar jag ansvarar för (d. v. s. min egen och tidigare dotterns ponnyer) reagerar på "små signaler". Jag skulle aldrig tolerera att behöva dra i grimskaft, picka på rumpan för att de ska flytta på sig etc.

Jag har dock i hela mitt vuxna liv nästan enbart hanterat hästar i "mitt" stall, d. v. s. ett antal inackorderingar som ofta stått i samma stall under längre tid. Det har alltså mestadels varit hästar som varit ganska stabila i sin miljö, eller som snart blivit det.

 

[MML]

Det är väldigt svårt att gå grepp om vad du egentligen vill diskutera då du hoppar mellan exempel (sliter sig pga en katt, stegrar sig mot människor, blir skrämd på uteritt och springer på en människa som är två språng bort).
Men rent spontant känns det som att du ev har lite svårt att läsa reaktiva hästar och framförallt inte vill hantera reaktiva eller ouppfostrade hästar? Och tycker de inte ska stå i stall där andra kan behöva hantera dem?

Det är helt okej att känna/tycka/vilja. Jag har noll lust hantera andras ouppfostrade djur eller bli skadade av dem. Jag har inga problem hantera unga, känsliga eller reaktiva hästar. Men ouppfostrade - nä. Så jag undviker så långt det går att stå i stall där jag behöver hantera andras hästar utöver det jag själv väljer.

Jag har ärligt talat inget intresse av att behöva läsa reaktiva hästar, på den nivån som tycks anses rimlig i den här tråden. Jag vill inte behöva ha stenkoll på en hästs hela minspel för att vi möts på vägen, eller behöva vara extremt uppmärksam på allt som händer i omkringliggande miljö för att kunna leda hästen till eller från hagen. Det handlar för mig om grundläggande uppfostran och hanteringsträning, och jag har svårt att se hur det kan anses vara rimligt att utsätta andra för den ökade risk det innebär att hantera en häst som beter sig på det sättet.

 

[Grazing]

Jag förstår att vi har väldigt olika utgångspunkter. Jag som tycker att 90% av hästarna gärna går rakt på en har givetvis en helt annan grundsyn på hästar. Är det en häst jag inte känner så antar jag att den kan komma att gå över mig och är på min vakt.

Det är ju lite olika vilken energi man utstrålar också, när jag hanterar hästar så utgår jag från att alla hästar respekterar mig och inte går på mig. Jag har liksom inte ens tanken på det eller går och är beredd på det utan reagerar om det händer. Jag liksom tar det om det händer, även om jag såklart är "beredd" och agerar snabbt om det händer så är det inget jag liksom går och väntar på eller aktar mig för så att säga.

Jag tycker hästar väldigt väldigt ofta uppför sig så man tror att dom kan komma att uppföra sig. Förväntar man sig och ser det som en självklarhet att hästen inte går på en så utstrålar man och agerar på ett helt annat sätt än om man går och är på sin vakt och är beredd hela tiden.

Jag har varit med alla möjliga hästar i hagar, och hanterar alla möjliga individer, både väluppfostrade och hästar som är väldigt burdusa och det är tycker jag extremt extremt få hästar som knör sig på mig inom det avståndet jag är bekväm med.

 

[Grazing]

Jag har ärligt talat inget intresse av att behöva läsa reaktiva hästar, på den nivån som tycks anses rimlig i den här tråden. Jag vill inte behöva ha stenkoll på en hästs hela minspel för att vi möts på vägen, eller behöva vara extremt uppmärksam på allt som händer i omkringliggande miljö för att kunna leda hästen till eller från hagen. Det handlar för mig om grundläggande uppfostran och hanteringsträning, och jag har svårt att se hur det kan anses vara rimligt att utsätta andra för den ökade risk det innebär att hantera en häst som beter sig på det sättet.

Fast att hålla koll på omgivningen tycker jag är ett måste oavsett hur snäll och väluppfostrad en här är. Det är ju en del av att hantera hästar, det är att kunna förutspå vad som ev kan komma att hända och kunna parera det. Och det gör säkerligen dom flesta utan att tänka på det. Börjar man tänka på allt man tänker på automatiskt så blir det oändligt mycket. Det är ju lite som att köra bil tycker jag, ingen kör bil utan att hela tiden ha koll på omgivningen, det är samma med hästar.

 

[Alexandra_W]

Jag har ärligt talat inget intresse av att behöva läsa reaktiva hästar, på den nivån som tycks anses rimlig i den här tråden. Jag vill inte behöva ha stenkoll på en hästs hela minspel för att vi möts på vägen, eller behöva vara extremt uppmärksam på allt som händer i omkringliggande miljö för att kunna leda hästen till eller från hagen. Det handlar för mig om grundläggande uppfostran och hanteringsträning, och jag har svårt att se hur det kan anses vara rimligt att utsätta andra för den ökade risk det innebär att hantera en häst som beter sig på det sättet.

Har du läst tråden så bör du nog läsa igen. Nu läser du ju inte riktigt vad jag skriver. Men min reaktiva treåring stod på stor anläggning mellan 3 och nästan 4 års ålder. Hanterades av personal och så av övriga hästägare. Privathästägare har stalltjänst på helgerna, om de inte betalar någon annan för att ta det. Men han hanterades totalt av 3-5 olika personer (förutom mig) per vecka och av 12 - 20 personer förutom mig per månad.

Det skedde EN incident där personal tappade honom vid ett utsläpp pga kombinationen reaktivitet och att han triggerstaplade men personalen missbedömde det. I övrigt så det allmänna omdömet om honom var jättesnäll och lätt att hantera men känslig. Dvs inte en enda av dessa människor hade problem med honom. Helt enkelt för att det sällan är några problem ens med de reaktiva när de är i en rimlig miljö och det finns rutiner. För de är ju liksom inte helt koko och reagerar på allt i sin omgivning hela tiden.

Det känns som du hela tråden använder ett ord (t ex reaktiv) för att beskriva något annat (typ galen)? Och då blir det jättesvårt föra en diskussion

 

[SiZo]

Eller kanske har vi mestadels umgåtts med olika typer av hästar?

De hästar som oinbjudna klampar in i "min bubbla" är ganska lätträknade. De flesta håller ett rimligt avstånd, eller på sin höjd kommer fram för att hälsa trevligt. För mig är det viktigt att de hästar jag ansvarar för (d. v. s. min egen och tidigare dotterns ponnyer) reagerar på "små signaler". Jag skulle aldrig tolerera att behöva dra i grimskaft, picka på rumpan för att de ska flytta på sig etc.

Jag har dock i hela mitt vuxna liv nästan enbart hanterat hästar i "mitt" stall, d. v. s. ett antal inackorderingar som ofta stått i samma stall under längre tid. Det har alltså mestadels varit hästar som varit ganska stabila i sin miljö, eller som snart blivit det.

Så du pratar främst om hästar som du själv har ansvarat för grundträningen för, förstår jag dig rätt då? Det gör såklart ganska stor skillnad. Mina privata hästar har jag aldrig haft problem med. Men jag har tagit emot betäckningsston och jag har stått i inackorderingsstall med många hästar - det är därifrån erfarenheten kommer med andras hästar. Det är med andra ord ett ganska så stort antal hästar där jag har rätt lite med uppfostran att göra.

Fast att hålla koll på omgivningen tycker jag är ett måste oavsett hur snäll och väluppfostrad en här är. Det är ju en del av att hantera hästar, det är att kunna förutspå vad som ev kan komma att hända och kunna parera det. Och det gör säkerligen dom flesta utan att tänka på det. Börjar man tänka på allt man tänker på så blir det oändligt mycket.

Det är detta jag gör också, och iomed det så har jag aldrig blivit översprungen av någon annans häst. Det är svårt att förmedla exakt i text, det är inte så att jag går runt och är rädd, som ditt svar till mig verkar antyda att du tror att jag är. Men man märker rätt så tydligt om hästen är van vid att folk flyttar sig för en, tycker jag. Det är också en balans mellan hur mycket man kan flytta på en häst med sin energi. Jag vet en häst specifikt som alla i stallet hade problem med, utom jag. Han var egentligen väldigt känslig, och problemet var att när han började flytta på sig så fortsatte folk lägga tryck för att de ville ha honom längre bort - då svarade han upp, upp på bakbenen, slå med frambenen, kröka på nacken osv. Jag släppte istället trycket samtidigt som han började flytta på sig, och om jag ville ha mer avstånd när han slutade flytta på sig så la jag på tryck igen. För mig fungerade han superbra och jag behövde aldrig vara nervös kring honom.

 

[skiesabove]

Tror du verkligen att jag är så korkad, att jag hör en häst "skutta runt" ett fåtal meter bakom mig, och att jag då medvetet väljer att stå kvar på vägen och vänta för att se om jag eventuellt blir påsprungen? Och att jag, trots att jag är långt ifrån någon nybörjare på hästar, inte har en aning om "vilka ljud som är onormala"?

Jag tror inte att du förstår hur snabbt det gick från "lugn skritt" till "springa rakt på annan människa". Ett par galoppsprång, hos en väldigt reaktiv häst, går fort. Att ställa sig på bakbenen och vända håll går fort. Att som människa höra ett ljud, vända sig om, uppfatta vad som händer och kasta sig över diket och in i angränsande hage, går inte lika fort.

Nej, inte korkad. Det har jag varken sagt eller tänkt.

Men oerfaren runt den här typen av hästar är en möjlighet. Det är inte samma sak som korkad. Man kan inte veta det man inte vet. Man kan inte reagera och röra sig snabbt på något man inte är medveten om, och medvetande-om är en träningssak.

Jag tycker inte det är rimligt att kräva att alla hästar ska vara kolugna alltid. Som art är hästar väldigt "sprättiga", och det tar tid att träna extra sprättiga individer till att kunna handskas med sina egna kroppar när dom blir rädda.

Olyckor händer, det är aldrig hästens fel.

 

[Alexandra_W]

Det är ju lite olika vilken energi man utstrålar också, när jag hanterar hästar så utgår jag från att alla hästar respekterar mig och inte går på mig. Jag har liksom inte ens tanken på det eller går och är beredd på det utan reagerar om det händer. Jag liksom tar det om det händer, även om jag såklart är "beredd" och agerar snabbt om det händer så är det inget jag liksom går och väntar på eller aktar mig för så att säga.

Jag tycker hästar väldigt väldigt ofta uppför sig så man tror att dom kan komma att uppföra sig. Förväntar man sig och ser det som en självklarhet att hästen inte går på en så utstrålar man och agerar på ett helt annat sätt än om man går och är på sin vakt och är beredd hela tiden.

Jag har varit med alla möjliga hästar i hagar, och hanterar alla möjliga individer, både väluppfostrade och hästar som är väldigt burdusa och det är tycker jag extremt extremt få hästar som knör sig på mig inom det avståndet jag är bekväm med.

Det där tycker jag är jätteviktigt. Som ny i ett stall frågade en hästägare mig om jag kunde ta in hennes häst dagen efter. Jag sa javisst och frågade om jag skulle tänka på något särskilt. Nädå, ingenting förutom ha kedja för den kunde ibland vara lite pigg.

Jag tog in nämnda häst. Nada problem, den lunkade som en hund på slakt grimskaft. Jag blev ombedd ta in den några fler gånger och gjorde det. Den lunkade snällt.

Sen fick jag veta att den var ökänd för att bete sig illa, både med sin ägare och med andra. Stegra, hoppa runt osv. Jag såg den ett par gånger när matte skulle ta in och den gick mer på två än fyra ben. Nästa gång jag skulle ta in den reste den sig. Jag är helt säker på att det var för att jag från den gången visste hur den kunde bete sig och gick och var varse och den reagerade på det. Medan när jag innan tagit in den och den lunkat som en hund var för att jag inte förväntat mig annat än att de skulle vara lugn och snäll

 

[Grazing]

Jag tänker nu på t. ex. den tragiska olycka på en gymnasieskola, där en 17-årig flicka avled efter att ha blivit översprungen i samband med insläpp, om jag minns rätt. Jag vill inte diskutera just det fallet, men liknande situationer (i samband med ut- eller insläpp) är väl inte helt ovanligt att sådant händer. Gissar att det är lite uppjagade hästar, men knappast i regel så skärrade att de inte ser var de springer, eller?

Jag lyssnade precis på en podd där dom diskuterade olyckor där det var mycket folk. Det var fotbollsfolk som skulle in på arenan och i all iver krossar och går på andra människor av bara farten. Dom tänker inte i den situationen, dom ska fram och det är allt. Ingen förståelse eller tanke på att dom som är framför inte får luft till den grad att dom dör, det är bara fram dom ska. Det är ändå "vanliga" glada ivriga människor som ska fram till något dom har hajpat upp sig inför.

Jag kan tänka mig att det kan vara liknade när ivriga hästar ska in från hagen, det är mat, dom är hungriga och har väntat och dom vill in först. Vi kan uppenbart agera på det sättet och så kan även hästar göra. Det är dock enkla lösningar på sådant, det går hyfsat lätt att få bort den förväntan och stressen som ett insläpp till maten är.

Jag tänker också på det som hände mig alldeles nyligen. En tjej var på väg ut på ridtur, när hennes häst till synes från ingenstans reste sig på bakbenen, skickade iväg sin ryttare, och sedan sprang iväg mot några andra hästar och på vägen sprang in i mig så att jag for i backen. Det fanns gott om plats att inte springa in i mig, och jag försökte inte få tag på eller stoppa hästen.

Det är inte min häst och således inte direkt mitt problem att fundera kring, men jag vill trots det gärna förstå vad som ligger bakom att hästar springer på eller över en människa, när det inte handlar om en fullständigt panikslagen häst i okontrollerad sken, alltså.

Jag ser sådant lite som att det är sådant som kan hända helt enkelt. Det är olyckligt när en häst blir såpass rädd att den råkar ramma en människa i farten men den agerar som en häst. Helt klart ovanligt att en häst springer in en på det sättet men det kan hända. Jag har blivit rammad av hundar också som leker liksom, sådant som händer.

 

[Görel]

Det där tycker jag är jätteviktigt. Som ny i ett stall frågade en hästägare mig om jag kunde ta in hennes häst dagen efter. Jag sa javisst och frågade om jag skulle tänka på något särskilt. Nädå, ingenting förutom ha kedja för den kunde ibland vara lite pigg.

Jag tog in nämnda häst. Nada problem, den lunkade som en hund på slakt grimskaft. Jag blev ombedd ta in den några fler gånger och gjorde det. Den lunkade snällt.

Sen fick jag veta att den var ökänd för att bete sig illa, både med sin ägare och med andra. Stegra, hoppa runt osv. Jag såg den ett par gånger när matte skulle ta in och den gick mer på två än fyra ben. Nästa gång jag skulle ta in den reste den sig. Jag är helt säker på att det var för att jag från den gången visste hur den kunde bete sig och gick och var varse och den reagerade på det. Medan när jag innan tagit in den och den lunkat som en hund var för att jag inte förväntat mig annat än att de skulle vara lugn och snäll

Jag har exakt samma erfarenhet.

 

[Anna-Bella]

Här är det, som jag skrivit ett antal gånger, en häst som både är väldigt reaktiv, och reagerar både snabbt, mycket och stort. Dessutom har hästen troligtvis aldrig fått lära sig hur den "bör" bete sig med människor, vilket gör att den (i flertalet situationer) går på, buffar, nafsar, tränger, reser sig mot, sparkar åt och beter sig allmänt illa och gränslöst mot människor.

En häst som "bara" är reaktiv - men som har koll på människor - är en sak.

En häst som "bara" är dåligt uppfostrad/dåligt hanterad - är också en sak.

En häst som är både och - är, som jag ser det, något helt annat och mycket farligare än båda de två tidigare hästarna.

Diskussionen har ju blivit lite spretig så jag känner att jag inte riktigt får grepp om situationen. Är det en häst som från ingenstans sparkar och reser sig, eller är det i samband med stress eller rädsla? Som redan nämnts med trigger stapling tex - blåsigt ute, någon häst har kommit in före och så kommer det ut en katt och då reser sig hästen? Eller står hästen och halvsover, ser en människa och fem sekunder senare sparkar mot människan?

 

[Anna-Bella]

Jag tycker överlag att folk inte är superbra på att läsa om hästar är stressade eller ej om de inte visar de ”klassiska” tecknen. Skulle lasta min (svårlastade) häst och fick höra från en som haft häst i 20 år samt en som jobbat som hovslagare i 40 år att hon inte alls är stressad, hon bara lekte med mig. Hon var otroligt stressad. Min andra låser sig totalt när han blir stressad och i princip fryser fast. Veterinärassistent som tyckte att vi bara kunde snabba på och dra fram ett spö för att han skulle gå snabbare mellan volten och löpargången. Väldigt onödigt med en stressad häst, men hon tyckte ju såklart att han inte såg stressad ut.

 

[animalasia]

Ja, jag funderar på vad det beror på. Hur kommer det sig att "problemhästar" tycks så mycket mer vanligt förekommande nu, än för ett antal (20-30-40?) år sedan?

Jag tror att det beror på att hästen har gått från att vara ett bruksdjur till en individ som man har en relation till. Jag menar inte att det inte fanns en relation mellan människor och djur ”förr” men den ser annorlunda ut.

 

[MML]

Fast att hålla koll på omgivningen tycker jag är ett måste oavsett hur snäll och väluppfostrad en här är. Det är ju en del av att hantera hästar, det är att kunna förutspå vad som ev kan komma att hända och kunna parera det. Och det gör säkerligen dom flesta utan att tänka på det. Börjar man tänka på allt man tänker på automatiskt så blir det oändligt mycket. Det är ju lite som att köra bil tycker jag, ingen kör bil utan att hela tiden ha koll på omgivningen, det är samma med hästar.

Ja, självklart. Jag anser dock att det är en viss skillnad mellan att "hålla koll på omgivningen", och att behöva vara extremt uppmärksam på allt som händer i omkringliggande miljö.

 

[Niyama]

Jag tror tyvärr inte att jag kan förklara på ett sätt som du förstår, i och med att du tycks ha en mycket bestämd uppfattning kring vad som hände och hur situationen såg ut. Det här blir därför mitt sista försök, och jag ska göra mitt bästa för att vara så tydlig jag kan.

Jag hade lämnat min häst i hagen, som ligger en bit bort från stallet längs allmän väg. På båda sidor om vägen är först ett dike, och sedan hagar. Ungefär halvvägs mellan hage och stall, ser jag att en stallkamrat är på väg ut på en ridtur med sin häst. Jag vet att hästen kan vara "otrevlig" mot människor i hage och stall, men mig veterligen går det bra för ägaren att rida. Hästen skrittar lugnt, ryttaren tycks inte ha uppmärksamheten på något annat utan ser ut att ha koll på sin häst. Hästarna i hagarna omkring står lugnt och betar.

Vi närmar oss varandra på varsin sida vägen. Ryttaren säger hej, jag säger hej. Vi passerar varandra. Av okänd anledning reser sig mycket kort därefter hästen på bakbenen, kastar sig runt, tappar sin ryttare, dundrar in i mig och vidare till hästar i en hage ca 50 meter bort.

Allt som allt handlar det alltså om ett fåtal sekunder mellan att vi passerar varandra, till synes lugnt och sansat, och att jag ligger på marken. Avståndet mellan oss kan inte ha varit mer än ett par galoppsprång, eftersom vi just passerat varandra när hästen kastade sig runt.

Du får gärna anse att det var klantigt och okunnigt av mig att inte bara vara på helspänn och fullt beredd att kasta mig över diket. Det är helt okej om du tycker det. Jag tycker dock inte att det är rimligt att någon, hästvan eller ej, ska behöva ha sådan koll på mötande hästar för att kunna känna sig någorlunda säker när man rör sig efter en väg.

Men om avståndet var så kort, du hann inte ens flytta på dig osv, så är det ju inte konstigt att en skrämd häst som just tappat sin ryttare råkar springa in i dig? Avståndet är ju inte bara kort för dig att reagera på, det är även kort avstånd för den skrämda hästen att hinna uppfatta och eventuellt undvika dig. En olycka.

 

[MML]

Har du läst tråden så bör du nog läsa igen. Nu läser du ju inte riktigt vad jag skriver. Men min reaktiva treåring stod på stor anläggning mellan 3 och nästan 4 års ålder. Hanterades av personal och så av övriga hästägare. Privathästägare har stalltjänst på helgerna, om de inte betalar någon annan för att ta det. Men han hanterades totalt av 3-5 olika personer (förutom mig) per vecka och av 12 - 20 personer förutom mig per månad.

Det skedde EN incident där personal tappade honom vid ett utsläpp pga kombinationen reaktivitet och att han triggerstaplade men personalen missbedömde det. I övrigt så det allmänna omdömet om honom var jättesnäll och lätt att hantera men känslig. Dvs inte en enda av dessa människor hade problem med honom. Helt enkelt för att det sällan är några problem ens med de reaktiva när de är i en rimlig miljö och det finns rutiner. För de är ju liksom inte helt koko och reagerar på allt i sin omgivning hela tiden.

Det känns som du hela tråden använder ett ord (t ex reaktiv) för att beskriva något annat (typ galen)? Och då blir det jättesvårt föra en diskussion

Jag har givetvis läst tråden. Mitt förra svar till dig var dock inte enbart baserade på dina tidigare svar, utan på tonen i tråden som helhet.

Jag avsåg alltså inte alls din häst som jag inte vet något om, men det låter naturligtvis bra att det "bara" skedde en incident under er tid på stor anläggning.

När jag använder ordet reaktiv så menar jag just det - reaktiv. Vad jag har insett är att just gällande hästen i "mitt" stall, är den både reaktiv och samtidigt dåligt uppfostrad/hanterad, och det är den kombinationen som gör den både otrevlig och farlig.

 

[MML]

Så du pratar främst om hästar som du själv har ansvarat för grundträningen för, förstår jag dig rätt då? Det gör såklart ganska stor skillnad. Mina privata hästar har jag aldrig haft problem med. Men jag har tagit emot betäckningsston och jag har stått i inackorderingsstall med många hästar - det är därifrån erfarenheten kommer med andras hästar. Det är med andra ord ett ganska så stort antal hästar där jag har rätt lite med uppfostran att göra.

Nej, det gör jag inte. Jag pratar om de hästar jag (min häst eller dotterns ponnyer) delat stall med. De enda hästar jag haft någon del i deras fostran, är våra egna. Övriga hästar har jag "bara" hanterat vid behov så som ut- och insläpp, på/av med täcken, fodringar etc.

Det har dock inte varit hästar som kommer och går allt för frekvent, alltså inga ston på betäckning, eller hästar i träning etc.