Vad avlade bort tölt och pass?

[Sammet]

De flesta raser som finns idag som är nära ursprungsrasen har ofta 4 eller 5 gångarter.
Islandshästen är en, jag har pluggat på om raser i andra länder där de lever som nomader med sina hästar och ofta kan man läsa att hästarna har 5 gångarter.

Det fick mig att fundera på vad som fick oss att avla bort dom?
Att passen kanske inte behölls eftersom den inte var särdeles bekväm är förståeligt men tölten?

Idag föds individer inom "vanliga" raser med mer eller mindre starka tölt och eller pass. Ex ser man ofta varmblod med tölt-takt, min syster har en sådan en.


En möjlig orsak jag funderat mig fram till är givetvis att det kom "vägar" och att man då kunde börja köra hästarna och därmed inte hade behov av tölten.


Det militära? Kan de ha velat ha taktfast och därför önskat trav istället för tölten?

Andra?


När avlades gångarterna bort? Fanns de under renässansen? Användes de i krig?


Vilka använde tölten och passen? Var tölten till för bekväm ridning, eller användes den av fina damer? Medans passen kanske användes av de ryttare som red med bud?


Någon som kan ngt om detta?

 

[Björk]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Ett halvdant svar (långtifrån svar på alla dina frågor):

Du är nog inne på rätt spår: orsaken att gångarterna avlades bort i Europa och inte på Island tror man beror på vägnätet. I Europa gjorde man bra vägar tidigt; då började hästen användas främst som dragdjur för vagn istället för som riddjur. Och hästar drar lämpligast i skritt, trav och galopp. Det finns islandshästar som körs i tölt med en lätt sulky, men jag har svårt att tänka mig att de kan dra några större vagnar i den gångarten. På Island hade man usla vägar och eftersom tölt är en bekväm gångart att just RIDA i så behöll man tölten där.

mer kan jag inte...

 

[svea]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

De flesta raser som finns idag som är nära ursprungsrasen har ofta 4 eller 5 gångarter.

Stämmer verkligen det? Fjordingar, exmoorponnyer, sorraia och gotlandsruss m fl är ju tregångare allihop.

 

[Mia_R]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

I USA är pass en större sport än travet och med betydligt snabbare tider! Passgång är rätt vanligt hos många varmblod.

 

[pastejja]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Har provat rida ett par varmblod med pass när jag jobbade på travstall i min ungdom. En märklig upplevelse
Ulrika

 

[flashlight]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Jag tror du är helt fel ute, jag.

Som svea skrev, där har du en rad ursprungsraser utan mer än tre gångarter. Araber, new forest, shetlandsponnies, mfl lägger jag till.

Våra egna russ är väl närmast, när skulle man har avlat bort fler gångarter på dom?

Och som sagt varmblod har ju ofta nära till pass.


Vad drar du slutsatsen av öht? Fattade aldrig det.

Det finns raser som är nära ursprungsrasen fast folk inte lever som nomader med dem.

Och det är kanske snarare tvärtom då att man på island och andra ställen där man har dåligt med vägar, oländig terräng osv har avlat FRAM fler gångarter. Låter rimligare.

 

[Sammet]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Stämmer verkligen det? Fjordingar, exmoorponnyer, sorraia och gotlandsruss m fl är ju tregångare allihop.

Låt mig uttrycka det lite annorlunda, de flesta raser som finns idag som är nära urhästen och som fortfarande hålls under samma förutsättningar, som ridhäst åt nomader.

 

[Sammet]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Jag tror du är helt fel ute, jag.

Som svea skrev, där har du en rad ursprungsraser utan mer än tre gångarter. Araber, new forest, shetlandsponnies, mfl lägger jag till.

Våra egna russ är väl närmast, när skulle man har avlat bort fler gångarter på dom?

Och som sagt varmblod har ju ofta nära till pass.


Vad drar du slutsatsen av öht? Fattade aldrig det.

Det finns raser som är nära ursprungsrasen fast folk inte lever som nomader med dem.

Och det är kanske snarare tvärtom då att man på island och andra ställen där man har dåligt med vägar, oländig terräng osv har avlat FRAM fler gångarter. Låter rimligare.

Nja...


Det finns raser med 5 gångarter där man inte lever som nomader med hästar, ja. Men de har man fortsatt att avla på gångarterna. Ofta pga att det ser fint ut, eller för att man tyckte gångarten var bekväm.
Som ex. kan tas Paso Fino eller TWH som både används inom gate.
Jag kan tänka mig att de har kvar sina "extra" gångarter pga. att att de var bekväma att rida.
Islandshästen har som ovan sagt behållt pga. att det var en bekväm gångart att rida i på icke befintliga vägar.
Där har hästen varit ett fortskaffningsmedel.
Islandshästen har även sitt ursprung bla. i norden om jag inte minns helt fel. Vilket tyder på att de hästar vi hade på vikingatiden hade tölt och pass.

Det finns div. nomadsraser som jag studerat, där man använder hästen för att ta sig från punkt a till punkt b, och det inte går att köra vagn. Dessa hästar har 5 gångarter.


Jag tror snarare att dessa gångarter avlats bort för väldigt länge sedan, ca. vikingatiden.

Att russet inte har 5 gångarter, men ändå är en av sveriges äldsta hästraser, kan likväl bero på medveten avel.
Snarare tycker jag det är underligt att det inte finns en enda hästras i sverige som naturligt har tölt (islandshästen är ju importerad), trotts att det bör ha funnits töltande hästar under vikingatiden.

 

[Mia_R]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Vad har du för kommentrar till att varmbloden har lätt för att passa, som jag redan skrivit om tidigare? Det är ju en konstruerad ras, väldigt långt från nån "naturras".

 

[Thesen]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Delvis knapplån
hoppar in i disskussionen, trots att svaret var riktat till någon annan.

Travarna, liksom många andra amerikanska hästraser, bär på tölt och/eller passanlag. Tror inte att det är någon tillfällighet att det är just de som från början har varit ridraser som har kvar de extra gångarterna. Tänker främst på de fina plantageägarna i amerikanska södern som faktiskt ligger bakom flera av dessa gångartsraser. Det var tydligen status att ha hästar med fler gångarter?
De flesta av de amerikanska raserna har spanskt blod i sig. Kan man tolka det som att de hästar spanjorerna hade på 14-1500 talen hade 5 gångarter? Fast då borde kanske connermarorna också ha det.

 

[Sammet]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Travaren är ättling till urraserna. (eftersom alla hästraser är ättlingar...)

Att travaren har behållt sin pass och i viss mån sin tölt kan bero på många orsaker.

Bla. att det tävlas i pass med vbl´et.


En liten fråga jag har är När tölten och passen skulle ha avlats in, ifall den nu verkligen är framavlad?
Enligt vad jag förstått så kan inte en "vanlig" häst som går med islandshästar lära sig att tölt, i motsatts till att man kan få bättre galopp på ex. ett varmblod om den går med hästar som har bra galopp (ex. hbl).
En (gris)passaktig islandshäst som går med andra passaktiga islandshästar stärker passtakten.
Detta tyder på att tölt och pass är genetiskt och inget som kan läras in genom betingning.

Om man kikar åp ex. TWH (det finns bla en tråd om denna hästras på forumet.) som har sin naturliga pass.
Denna pass kan sedan förvrängas genom att använda bla. platåskor till att bli ngt. näst intill groteskt.
Trotts detta kan amerikanarna inte avla fram detta groteska rörelsemönster så att hästen på "naturlig" väg kan gå på detta sätt.
Oavsett hur hästen går med platåskor, den dagen den föddes gick den Inte så, den gick i godtagbar pass.



Då är frågan, hur har man avlat fram till tölt och pass om dessa gångarter inte fanns från början?



I mina tankar är det nog snarare så att de första hästraserna hade tölt och pass och att det därifrån avlades bort.


Sedan får det tas i åtanke att detta skett över en mycket lång persiod som vi inte kan kan se översikten på.

Och det är därför jag ställer frågan, när avlades tölten och passen bort från våra hästraser?
Hade Napoleons Marengo eller Alexander den stores Bukefalos tre eller fem gångarter?
Hade grottmänniskans lurviga best fem eller tre?




Människan har "galopp" även om vi inte använder den, vi använder gå, jogga eller springa, men vi kan också använda våra ben i rörelsemönster som mer liknar galopp än trav.
Därmed inte sagt att vi längre behöver denna gångart, vi tar oss fram med gå eller jogga.



Hade hästen när den var rävstorlek tre, fyra eller fem gångarter?

Är det så att hästen växte, från rävstorlek, till häst, och därifrån utvecklades två olika arter, en art med tre gångarter och en med fyra-fem gångarter?



Sedan inte sagt att russet i sig behöll sin tölt och pass eftersom människan valde att inte avla på den.

Dock slår pass ofta igenom på olika raser och synns hos individer som blir stressade och kastar upp huvudet.


En islandshäst som föds med 4 gångarter och vars föräldrar har 4 gångarter kan, av vad jag förstått, inte få en avkomma med 5 gångarter om den avlas med en häst med 4 gångarter.

Därmed kan passen sakta men säkert avlas bort på en hel ras om så önskas.
Kan samma sak hända med tölten om man avlar på islandshästar med stark trav och svag tölt?

En möjlighet till att pass och eller tölt avlats bort på russet (för mkt länge sedan) kan vara att dessa gångarter inte passade i deras terräng allt eftersom naturen förändrades.
Tölten passade för slätt landskap, inte för sly och skog.
Gotland är ett korallrev, vilket tyder på att vårt land legat vid mycket varmare breddgrader.
Troligast har även terängen till viss del förändrats.
Jag personligen tror på Pangea, det lilla jag vet om det och att områden förskjutits från ett eller flera områden.

Ha i åtanke att russet då inte var det russ vi ser idag.

Shetlandsponnyn tex. har hunnit vara både större och mindre än vad den är idag. Deras storlek beror på mattillgången. Mindre hingstar och ston klarade sgi bättre och kunde föröka sig mer än vad de stora hästarna gjorde på öarna.

 

[Mia_R]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Prezwalskin har mig veterligen inte tölt och/eller pass, inte heller vildåsnor eller zebror. Den sista riktiga europeiska vildhästen Tarpanen har jag heller aldrig hört skulle haft tölt och/eller pass, den utrotades så sent som 1876. Passgång finns även hos människor, hundar mm. Människor har alltid avlat för att det ska passa deras syften, bättre dragdjur, bättre riddjur, bättre livdjur.

Jag har aldrig hört att travare skulle få bättre galopp av att gå tillsammans med ridhästar, var har du fått det ifrån? När man ser föl och unghästar i blandade flockar syns det direkt vilka som är vad eftersom travarna föredrar trav och har en sämre galopp naturligt, pga avel.

 

[Sammet]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Jag har aldrig hört att travare skulle få bättre galopp av att gå tillsammans med ridhästar, var har du fått det ifrån? När man ser föl och unghästar i blandade flockar syns det direkt vilka som är vad eftersom travarna föredrar trav och har en sämre galopp naturligt, pga avel.

Det där är en klysha.

Min ettåring har kallblodstravare till föräldrar, båda föräldrarna har tränats till trav, hingsten har sprungit in en nätt summa, stoet har bra stam, helsyster till Logårds Rigels mamma.
När min ettåring var liten och gick själv med mamma höll han sig till trav, efter att han flyttades till lösdrift fick han 2 polare som också var 1 år.
Nu galoppera de i hagen och han har lika mycket och lika bra galopp som trav. Galoppen är dessutom mkt fin.

Samma sak gällde mitt varmblod som jag hade.


Ett hbl. som ryttaren inte tränar galopp på får precis lika kantig galopp som en vbl. travare som nyss blivit ridhäst.
Har förstahands erfarenhet av det med.

 

[Sammet]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Prezwalskin har mig veterligen inte tölt och/eller pass, inte heller vildåsnor eller zebror. Den sista riktiga europeiska vildhästen Tarpanen har jag heller aldrig hört skulle haft tölt och/eller pass, den utrotades så sent som 1876. Passgång finns även hos människor, hundar mm. Människor har alltid avlat för att det ska passa deras syften, bättre dragdjur, bättre riddjur, bättre livdjur.

Visste du om att den mongoliska ponnyn har tölt?
Det visste inte jag föränn jag började studera dom.
Jag har även hört om baskirhästar med tölt.

Bara för att man inte Vet om en hästras har en gångart betyder inte att de inte har den.
Hur djupt har du studerat prezwalskin?
Och hur djupt har du studerat en prezwalski som är ridhäst?


Jag tvivlar starkt på att nomaderna i mongoliet har avlat in "hästar som kan sprattla fint med benen".
De är väldigt nära den urtyp av häst som en gång fanns och påminner mkt. om islandshästen både i kropp och psyke.

Mongolisk hingst.
Enda bilden jag kunde hitta på en välgödd häst.



Lite mer fett på den här hästen och man skulle kunna tro att det är en bild från island och inte från Mongoliet.

Sedan är ju frågan hur nära besläktad häst och prezwalskin egentligen är eftersom prezwalskin har 66 kromosomer och en "vanlig" häst har 64.
Troligast är de närmare släkt än zebran då en avkomma mellan en prezwalski och en vanlig häst i sin tur får avkommor om den avlas vidare på (en avkomma mellan prezwalskin och häst får 65 kromosomer).
En Zebraavkomma blir steril.
Liksom en åsna/häst korsning.

Vilket leder mig till att prezwalskin troligast är en förgrening, eller tat tamhästen är en förgrening av prezwalskin.

 

[Sammet]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Ett annat faktum som skiljer Przewalskin från en vanlig tamhäst är att de inte får lång man och att deras svanns.
De fäller sin man varje sommar därav inte lång man.

 

[Mia_R]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

En mycket konstig klyscha i så fall. :smirk: Jag har själv haft min unghäst i en blandad flock som unghäst och sett massor med fölungar i blandade flockar och på de hästarna har man iaf direkt kunnat peka ut vilka som är travare och vilka som är halvblod utifrån hur de rör sig i hagen. Du kan inte jämföra kallblodstravare med varmblodstravare, de förra är inte lika hårt avlade för trav utan är samma häst som nordsvensken och dölen fram till 1964 då man delade stamboken i två.

Prezwalskin används öht inte som ridhäst i Mongoliet. Du tror inte att det snarare är så att man avlat fram gångarterna hos vissa raser eftersom de varit bekväma för ryttaren, istället för att man avlat bort dem? TWH är knappast närmare någon sorts "urhäst" än vad russet eller Prezwalskin är. Det finns för övrigt fler hästar av tamraser som fäller man och svans.

Var har du utfört dina studier, på plats antar jag?

 

[Sammet]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

En mycket konstig klyscha i så fall. :smirk: Jag har själv haft min unghäst i en blandad flock som unghäst och sett massor med fölungar i blandade flockar och på de hästarna har man iaf direkt kunnat peka ut vilka som är travare och vilka som är halvblod utifrån hur de rör sig i hagen. Du kan inte jämföra kallblodstravare med varmblodstravare, de förra är inte lika hårt avlade för trav utan är samma häst som nordsvensken och dölen fram till 1964 då man delade stamboken i två.[/qoute]

Visst är det skillnad på vbl och kbl travaren, det har jag inte sagt.
Vad jag sa är att galoppen kan förbättras genom att ha, tex, ett vbl. tillsammans med hbl. Om man har ett vbl. som ridhäst och denna inte har bra gångarter.
Därmed inte sagt att de blir lika bra som halvblodens.

Över lag har ett vbl. sämre galopp än ett hbl.


Att släppa ihop en häst med sämre gångarter med hästar med bättre påverka, men inte så att hästen går från LC nivå till VM.

Prezwalskin används öht inte som ridhäst i Mongoliet.

Den mongoliska hästen är inte samma sak som prezwalskin.
Den "mongoliska hästen" är de hästar som nomaderna använder sig utav.
Min fråga om hur djupt du studerat prezwalskin som ridhäst påpekar snarare att den är rent av olämplig att använda som ridhäst, bla. pga. sitt psyke som påminner om zebrans.
Medans hästar som varit tama, släppts ut i det vilda, och sedan generationer senare fångas in kan bli trevliga ridhästar så är prezwalskin inget ämne för ridhäst.

Du tror inte att det snarare är så att man avlat fram gångarterna hos vissa raser eftersom de varit bekväma för ryttaren, istället för att man avlat bort dem?

Var kommer isådana fall tölten ifrån?
En enda individ? Eller en hel ras?
Och var fick den rasen tölten ifrån?

TWH är knappast närmare någon sorts "urhäst" än vad russet eller Prezwalskin är. Det finns för övrigt fler hästar av tamraser som fäller man och svans.

Alla dagens tama hästraser har lång man, fjordingen har lång man även om människan väljer att klippa den.

Jag vet att vissa curlyhästar kan tappa man och till viss del svanns men de är också närmare urtypen.

Var har du utfört dina studier, på plats antar jag?

Mina studier är ännu på den nivån att jag läser, en himmla massa ointressanta engelsktextat (om jag har tur) material.
Vilket ger mer än att sitta och titta på en flock hästar när det gäller genetik.
Enda som skulle ge mig mer är att jag skulle kunna se gångarterna på riktigt istället för via video.

 

[Liselotte X]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Utan att på något sätt hävda att jag är någon expert på hippologisk historia, känns det något underligt att hävda att man har avlat bort pass och tölt på de gotlandska russen. De har gått vilt på Gotland under årtusenden, och den riktade och planerade aveln skedde först i slutet av 1800-talet. Innan dess fick de föröka sig bäst de ville.. Rester av det har vi på Lojsta Hed, som inhägnades först 1922 (tror jag det var), och därefter har man blandat sig i mer medvetet vilka hingstar och ston som använts i aveln. Russen som är kvar i flocken har selekteras pga sina blodslinjer och övriga egenskaper, men att man haft som avelsmål att avla bort några rörelser, betvivlar jag å det starkaste. Jag har aldrig sett ett russ i naturligt tillstånd visa prov på annat än skritt, trav eller galopp.

 

[IngerG]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Hei!
Spennande tema, dette her.
Tølt er nok ein veldig gamal gangart, som er avla BORT i mange raser.
Her kjem ein del fakta eg skreiv om tølt på eit annet forum for nokre år sida (håper dere greier å lese norsk....):

Dette med gangarter (tølt og sånn) kan det seiast mykje om.
For å slå det fast med ein gong:
1.Tølt er ein ”opprinneleg” gangart for hest!
2.Det er slettes ikkje bere islandshesten som tølter!
Det med tølt og gangarter er og eit sånt ”sært tema” innan hest som eg har interessert meg litt for i nokre år.
Her kjem litt:

I ei flott bok eg kjøpte for nokre år sida, står det litt om tølt. Boka heiter ”The nature of horses. Their evolution, intelligence and behavior”, og er skriven av Stephen Budiansky. Utgitt i 1997. God bok, med mykje artig stoff, og ei god kjelde-liste.
I boka står (utdrag): For om lag 3,5 millionar år sida, levde ein hestetype kalla ”Hipparion”. I Tanzania i Afrika fann Mary Leakey i 1979 fotspor som var satt i mjuk lava dekket med vulkanoske. Fotspora var 3,5 millionar år, og frå mange ulike dyr, inkludert tidlege menneske.
Ho fann også spor etter Hipparion. Det spesielle med desse spora er at dei viser at dyra som sette dei, gjekk i tølt! (Eller ”running walk”, som dei seier i Amerika).
Altså ein urgamal gangart…

Eg har også ein fin bok, som nesten er lest ”sønder og saman”, fordi det var ei av dei fyrste hestebøkene eg kjøpte, tidleg på 80-talet. Boka er på dansk (Forum, 1978) og heiter ”Hestens forunderlige verden” (Av Ursula Bruns/Elisabeth Weiland). Orginalen er visst på tysk.
I den boka finner eg meir om tølt enn i dei aller fleste andre bøker, og eg har lyst til å ta det med her (Det vert litt langt, men men. Å oversette frå dansk til nynorsk er heller ikkje lett, så eg får berre unnskylde ein del ”haltande setningar):

”No vart denne gangarten holdt for å vere ein islandsk spesialitet i mange år, begrunnet med øyas sumpete terreng, kor hestane lærte seg å sette føtene raskt etter kvarandre for ikkje å synke nedi. Men på lange reiser i fire verdensdeler møtte eg den seinare stadig oftare, og det viste seg til sist at 60% av alle rasar i Amerika, Asia og Afrika kan tølte!
Det brakte forskningen i gang, og i dag blir det skrevet doktor- og lisensiatavhandlingar om emnet.
Og då man fyrst hadde fått augene opp, såg man tølt overalt. I middelalderens tresnitt tøltet man, og likeleis i dei tidlege klassiske ridelærer inntil det 17. århundre. I middelalderens tekster snakkes det i overstrømmande ordelag om noko, som kalles ”zelt”: ”Isôten pferd gjeng schône in zelt” skriv Gottfried von Strassburg i 1210, og hans samtidige Wolfram von Eschenbach seier: ”Sanftechliche und doch im vollen zelt, kom si rîtende über velt”.
Straks kjem vi no i tanker om den ”zelter”, som i middelalderen reknedes for å vere dei fine damenes ridehest, og som ein hittil hadde rekna med var passgjengar. Men det islandske tølt var på høytysk blitt til zelt (T vart til Z). Det var sikkert tenkt på samme gangart, for pass er i motsetning til tølt verken ”sanftechliche” eller ”schône”, men tvert i mot for det meste riktig ukomfortabel. Dessuten viste eit intensivt studium av tidlegare tekstar at det på ingen måte berre var damene som benyttet seg av den tøltende Zelter, men at det langt inn i det 17. århundre var den bekvemme ridehest for einkvar. Sjøl middelalderens stridbare herrer brukte den undervegs, og lot vepneren føre den travende stridshingsten som handhest.
Men kvifor vart alt dette gløymt i vest-Europa?
I hoffenes toneangivende ridning hadde den høyere skole vunnet annerkjennelse. Den vart smaksdannende i feudalismens og småstatenes tidsalder og heilt opp i vårt århundre. Kavalleriet utviklet riding i sluttede formasjonar, som krevde hestar, som kunne skritte og trave i nøye taktmessig einsartetheit. Og med utviklinga av fullblodshesten vart all ridings tempo i løpet av kort tid hurtigere, verken på veddeløpsbanen eller under jakten vart det teke omsyn til behagelegheiten; riding utvikla seg til SPORT. Hertil kom, at vegnettet i vest-Europa vart grundig forbetra mellom det 17. og 18. århundre. Karetene med god fjøring gjorde hestar med behageleg gang overflødige, for den reisande satt tross alt enn om meir bekvemt på polstra seter. Alt dette bidrog til å endre tidens smak i samme retning – den travende og gallopperande hest erstattet den tøltende.
Og kvifor gjenfinner ein denne hos oss nesten forsvunne gangart i dei andre verdensdelane – for det meste meget utbredt og høgt verdsatt?
Også dette er det ein forklaring på no bakover. Nybyggerne, som i det 16. og 17. århundre utvandra frå Vesteuropa til Amerika så vel som til Sørafrika hadde ingen sans for hoffmessig riding; dei utforska og koloniserte kjempemessige landområder til hest og brukte over 200 år på utbygging av eit nokonlunde tettmaska vegnett. Dei tok den tids beste hestar med seg til koloniane, behagelege hestar, som dei sakkunnig har oppdretta vidare til våre dagar. Under den amerikanske borgarkrigen (1861-1865) framkalte det enno ein rungande latter i sydstatene, at nordstatenes soldatar stadig lot seg kaste opp og ned i salen!
I sydstatene – Virginia, Kentucky, Tennessee, Missouri – vart og vert det stadig oppdretta elegante, store, fyrige rasar med deilige, bekvemme gangartar. I salen på desse kunne den spansk-fransk-kreolske plantasjeeigar verkeleg kjenne seg som HERRE. Tennessee-Walker, Five-gaited-American Saddlebred og fleire andre rasar. Deres tølt-gangartar vert særleg høgt betalt.
Om Tennessee-hestens WALK heiter det: ”Ingen ting har nokonsinne beroliget raskare ein engsteleg, tøvande rytter og gjort han tillitsfull att, enn ritt på ein Walker; ingen gangart har tilført hesteverdenen eit større antal trufaste omvendte enn denne. Engstelege nybegynnere eller ryttere, som under inntrykk av tidlegare uheldige opplevingar er blitt redde for hestar, men også øvde, erfarne ryttere, som kanskje har opplevd ein farleg styrt eller på grunn av sjukdom ikkje meire bryr seg om å ri, eller på grunn av framskreden alder ikkje meire trur at dei kan; Alle opplever dei straks ein vidunderleg kjensle av tryggleik og snart gjenopplives også gleden ved den sport, som mange av dei allereide fortvilte og motlause hadde oppgitt. Alt saman på grunn av den flytende bevegelse og det støtfrie ritt, som Walkeren byr dei på.”
Det samme gjelder uten begrensningar om alle tøltere, altså her i Europa om dei islandske hestar, fullblodstøltaren og den nyleg innførte Paso Fino.
Og denne beroligande, sikre gangart er fullt ut ein utsøkt, ridemessig fornøyelse. Dens rytme er både insiterende og –med sin glidande, yndefulle gjentakelse – avslappande. Alt etter hestens storleik, temperament og anlegg byr tølt på eit vell av dei finaste nyanser, som det med veksande viten er ein forlokkande oppgåve for ryttaren å finne ut av. Ein god tølt får alltid ryttaren til å sjå glad ut.
For den, som har eit øvet auge for den vanlege, europeiske ridemåte, frambyr alle tøltere eit påfallande syn: Hovudet holdes høgt, underhalsen buer lett frametter og ryggen er hvelvet nedetter. Beina trekkes kraftig i veret, hovudet nikker og den vibrasjon, som løper gjennom heile hesten og gir den tilridde tølter dens sprudlande letthet, fortsetter i halens bølgande bevegelser.
Tølt kjennes under tallrike namn hos mange rasar verden rundt. I Mongolia er ein hest som går i ein skolet tølt tre gongar så mykje verd, som ein som berre traver, og ein naturtøltar, som tølter i timesvis utan rytterens innflytelse, åtte gongar så mykje.
I Russland heiter tølt ”perestrup”; den beherskes især av dei rasar som nedstammar frå den eldgamle turkmeneren. Bortsett frå i det vestlige europa, kor tølt systematisk vart fortrengt og kun holdt seg utanfor allfarveg på Island og i det baskiske Spania, finnes det neppe noko land i verda, som ikkje har eit utvalg av tøltande rasar.”
Ursula Bruns fortel vidare i boka si om varmblodstravere som tølter:
…”Siden den tid er veddeløpsbanens traver blitt oppdaga som ein ny, kosteleg hest til fritidsfornøyelser. Den tåler ikkje å bli ridd på den klassiske måte og sterkt samlet; dens kroppsbygning egner seg ikkje til det. Tek ein nasa ned på den, spenner den den lange ryggen, og hesten føler smerter. Men let ein hesten ha nasa fri og får den lov til å senke ryggen, så går den ein jordvinnande skrittgang, ein brilliant tølt og den allerdeiligste galopp.”

Varmblodstravaren kjem jo stort sett frå Amerika (amerikansk traver). Og er mellom anna grunnlagt frå raser med tølt. I Amerika arrangeres eigne passløp for rasen. Og eg trur nok mange her til lands også har vore borti varmblodstravarar med pass og tølt. (Snakka seinast for eit par dagar sidan med ei her som har varmblodstravar. Den tølter.)

Tølt er altså ein gamal og opprinneleg gangart. Etter mi meining trur eg nok dei fyrste hestane folk begynte å temme og ri, var tøltere. Tidlegare hadde folk temd ulike dyr, og eg har høyrd om riding på mellom anna elg…. Grunnen til at dei valge hesten som ridedyr, kan gjerne ha vore behagelege gangartar.

Så lenge folk rei mykje, vart tølten bevart. Også her til lands. Ikkje alle var dyktige til å ri. Riding på hest var transport og framkomstmiddel, ikkje sport. Og alle slags folk måtte ri. Uten forkunnskapar. Dermed var tølt heilt topp.
Men som Ursula Bruns seier i boka si, så forsvann tølten i vesteuropa. Det vart nok ikkje gjort noko bevisst forsøk på å utrydde eigenskapen og anlegget. Men andre eigenskapar var viktigare. Dessuten er det vanskeleg å få tak i hestar som både kan tølte OG gå samla på tøylen i klassisk dressur, eller å finne hestar som både kan bevege seg hurtig forran vogn i trav eller i millitære formasjonar, OG som i tillegg kan tølte.

FORSETTES.....

 

[IngerG]

Sv: Vad avlade bort tölt och pass?

Utvandrarane tok tølten med til td Amerika.
Dei lokale ”landrasane” rundt om i Europa (dei opprinnelige ”bondehestane”) tølta nok lenge. Men vart ofte etterkvart så påverka med blod frå ”overklassen sine hestar” at tølten forsvann der og.
Her i Norge var det svært dårleg med veger før langt inn på 1700-1800-talet, og riding og ridehest spilte stor rolle. Her var heller ikkje stort av ”klassisk riding”, overklasse, rideskuler og stutterier.
Eg vil difor tru at etter all sansynligheit tølta dei fleste norske hestane langt opp i nyare tid.
Dei var jo nært beslekta med islandshesten. Og på gamal kunst frå Norge er det støtt tøltande hestar ein ser.
Ser ein på gamle fotografier (frå seint 1800-tal osv) av hest i Norge, liknar dei ofte islands/lyngshesten i bygning.
Eg har høyrt historier om fjordhestar (vestlandshest) som har tølta. Las eit stykke i bladet ”Fjordhesten” for nokre år sida (skal rote det fram ein dag) om hesten Rauden (ein raudblakk fjordhest) som slo over i passgang (truleg tølt, då..) i blant. Innbillar meg også at ein eller annen vestlandsforfattar skriv om ein tøltande hest (?) Skal finne ut det og.
Men fjordhesten av i dag er avla fram etter andre marknadskrav. Og med eit eksteriør som nok ikkje er lett å foreine med tølt. Veit difor ikkje om det finnes fjordhestar med tølt no. (Har høyrt at det skal gjere det).
Lyngshesten (nordlandshesten) er meir som den opprinnelege rasen i Norge. Og mange tølter av dei.

Litt meir om tølt, frå boka ”Hestene fra Sagaøen. Islandshesten før og nu” av Marit Jonsson. (2000):
”På dei fleste språk har ein beteiknelser for desse såkalte ”behagelege gangartar”. På gamaltysk kalles tølt for zelter, og dei engelske ord er amble, running walk, pace og rack. På latin snakket ein om thieldos, hester som gjekk tølt, og på notids-spansk finnes det minst elleve ord for tølt. Alle orda beskriver tølt i forskjellig tempo og takt, frå passaktig tølt (amble) til lynhurtig, rein tølt (rack). På dansk har ein benytta ordet gangar for ein hest med tølt. Denne beteiknelse kan mange ha sett i gamle beskrivelser utan å reflektere over ordets betydning.”… ”I Tyrkia finnes det tøltende hestar, det samme gjelder i Spania og i Hellas…..” ”I Spania har dei hestar som tølter, og på femtenhundretalet var flotte tøltere ein spansk spesialitet. Tølten har Columbus brakt med til Amerika, kor dei no har fleire tøltande hestarasar. I Søramerika kan dei fleste hesterasar også gå tølt; desse kjem også opprinneleg frå Spania. Også berberhestane kan tølte…”

Jonsson skriv også litt om kva som kan ha vore årsakane til at tølt og pass forsvann frå mesteparten av det europeiske fastland. Og ho har igrunn dei samme teoriene som Bruns, nemmeleg krigføring (kavalleri, riddere, høg dressur, hoffriding) og veger (vogner).
Jonsson skriv som ein avslutning på dette: ”….”Men i tillegg til køyrehestane og ridderenes store ridehestar beheldt ein alle plassar dei mindre og behagelege hestar med laterale gangartar til langt opp i sekstenhundretalet, kanskje i sær til dei kvinnelege ryttarane.”

I boka ”Den Islandske hest” av Annette Lerche Trolle (1997), kan vi lese:
”I middelalderen brukte ein det latinske uttrykk AMBULATOR (”ein som går”) for ein hest, som var særleg eigna som ridedyr. Ordet går att i det engelske AMBLE, som betyr ”gangergang”. Ordet GANGAR nemnes også i danske tekstar langt opp i tiden. I ein seinare tid, som berre hadde hestar med tre gangartar, meinte ein at ein gangar var ein hest som gjekk pass. Men etter all sansynligheit var det snakk om ein hest, som kunne tølte. Mykje tyder på, at ein enno på 1500-talet hadde tøltende hestar i Danmark, men dei vart færre og færre.”
Lerche Trolle skriv også om tap av tølt pga behovet for å avle gode vognhestar med fint trav. Dessuten hadde ”hoffstutteriene” stor påverknad. Konger og andre adelege lærte ”ridekunst”, og hestane skulle lære passage, piaff og øvelser i ”den høyere skole”. Noko som vart toneangivande for all avl. Gangergangen gjekk langsamt tapt i det europeiske hestematerialet.

Lerche Trolle skriv og: ”Fleire sørafrikanske og sør- og nordamerikanske hestar kan tølte. Det gjelder også mange arabiske hestar, som har blitt brukt av rytterfolk. Men i Europa gjekk hestens evne til å gå tølt og pass altså tapt. Ganske visst skjer det stadig, at ein europeisk hest fødes med anlegg for tølt. Men den får ikkje lov til å utvikle gangarten, som ansjåast som ein feil eller forvekslast med ein skade!”

I boka til Annette Lerche Trolle står det også om fleire danske kongar på 1500 og 1600-talet (og også seinare) som skaffet seg islandske gangere, i forsøk på å avle fram att hestar med eigenskapar for tølt….

Ein del hestar av den norske lyngshestrasen (nordlandshesten) går i tølt. Eg har sjølv to lyngshestar. Ein av dei har 3 gangarter, og berre det. Den andre har ein slags tølt. Naturlegvis er det ingen rein og fin tølt, men det er utruleg behageleg å sitte på hesten når ho går slik.