vad är glädje?

[Efwa]

Jag tror man kan vara glad med några dippar och så tror jag man kan vara icke-glad med några toppar. Att vara neutral tror jag också är något man kan vara.

Jag tror i och för sig att vara lycklig sitter ihop med glädjen men behöver nödvändigtvis inte vara så.

Sedan vet jag folk som jag upplever som extremt icke-glada som själva anser sig vara glada människor och jag undrar i mitt stilla sinne hur man kan tro det när man bara klagar på allt och alla och samtidigt drar ner stämningen i ett sällskap.
Samtidigt som jag också ser folk som tycker att de inte är speciellt glada men som har en inre glöd som smittar av sig och höjer stämningen utan att vara falska.

Själv är jag (enligt mig själv då) en glad människa överlag. Jag har sorterat ut det tråkiga folket/energitjuvarna i mitt liv och känner verklig glädje utan att för den skull vara sprudlande. För mig är glädjen ett lugn, nära till skratt och roande, rå humor och ett fantastiskt vemodssug när jag ser en vacker vy som gör att jag börjar gråta.

Enligt många är jag elak, stel och har ett hjärta av sten men det burkar vara de jag numer knoppat bort. De ser nog inte mig som lycklig.

 

[karamelldrottningen]

ja vad tänker du glädje är? när är du glad?

pratade med en person om det. satt i en bil o funderade o frågade rakt ut om hen var glad o fick svar till svar javisst. själv känner jag aldrig så -- så tanken har dröjt sig kvar -- hur vet man?

är man glad när man inte är ledsen? när man inte känner ngt särskilt alls? när man känner pirr i kroppen för man gör eller ser framemot ngt kul? fredagseftermiddag på jobbet -- snart helg, kul!

eller försvinner den ’fysiska’ glädjen -- pirret i kroppen eller ’nu djädra mår jag bra’-känslan -- när man blir äldre?

barn är tillskillnad från vuxna ofta både skrik o skrattglada. för dom fjuttigaste sakerna från ett äldre perspektiv visst -- men försvinner förmågan till känna sån genuin glädje när man växer upp eller är vuxna bättre på kontrollera sina känslor?...

är det olika? endel jätteglada andra tomma -- iaf inte ledsna?

fåniga funderingar kanske men har ni några tankar?

Glädje är en känsla. Inte helt olik att vara arg eller ledsen. En grundläggande känsla som är lika viktig och närvarande som de andra känslorna.
Lycka är däremot något annat och ofta överskattat i dagens samhälle. Något vi strävar efter och jagar efter till den grad att det ofta blir hetsigt. Vi ”unnar oss” vi strävar att när vardagen känns grå och trist att många känner sig lurade. Är detta livet frågar man sig? Men det är så livet är. Vi är och ska inte vara 100 % lyckliga hela tiden.
Livet går upp och ner som en berg-och-dalbana.
De små stunderna när man minst anar det kan bli oerhört viktiga och berikar livet.

 

[karamelldrottningen]

Oftast är jag glad i interaktion med andra människor. I min ensamhet är jag oftast ganska sorgsen.

Jag brukar säga att ajg saknar eget ljus. Jag behöver då ljusete utifrån. Så jag gör det enkelt för mig. Jag är glad mot andra och de är glada motmig och då blir jag ännu gladare.
Det blir inte falskt eftersom jag genuint tycker att andra människor oftast är trevliga och härliga.

Detta tycker jag är intressant. Minns att du nämnt tidigare om ”ditt inre ljus” eller då bristen på den.

Så kanske det är för en del människor?
För min del har det ingen betydelse om jag är själv eller med andra. Troligen mår jag snarare bättre själv (generellt) rent sinnesmässigt. Kan absolut vara ledsen själv men är minst lika ofta glad, neutral osv.
Med genuint positiva människor är det däremot enkelt att själv dras åt det hållet. Så visst blir man påverkad av den man ungås med.

 

[Migo]

Jag är en deppig jävel, men skrattar högt varje dag. Den tillfälliga glädjen är säkert nyttig, men jag kallar inte det "lycka".

Lycka för mig är att äta kött jag producerat själv. Att veta att det finns en annan människa att prata med när hjärnan spinner iväg och behöver distraheras. Åsynen av hundarna som blir glada att se mig. Att hitta flow. Att bli bättre på något.

 

[vtok]

kul med så många kloka svar! läst alla men svarar samlat. varning för flum ..

funderar vidare -- skratt tex..

glädje anses höra samman med skratta le o socialisera. men man säger man kan skratta med munnen utan det når ögonen -- skratt hör inte alltid ihop med vad man eg känner?

är annars ’vara glad’ samma som ha en neutral grundstämning -- men kunna skratta spontant o/e finna sig vara i en tillfälligt glädjande situation?

eller finns glädje som känsla som ilska eller sorg -- en känsla så stark den upptar allt man känner. kan man känna så -- uppfylld av det? må så en hel dag? även om allt inte är ngt o skratta åt?

eller är det lycka? ngt tillfälligt pga en för en själv tillfällig stor händelse -- inte livets vardag. försöker finna känslan vad glädje är -- men är nog inte lycka jag far efter?

ngn beskrev glädje som olika känslor -- tex känna vemod över ngt som är vackert -- det kopplar jag till ngt heltannat..

tänker ofta på hur vacker naturen kan vara. eller möten med människor. när man betraktar saker. men känslan det ger mig är inte ngn känsla jag tänker på som glädje. det går från det neutrala till ngt ofta sorgset hos mig.

sen o ha livsglädje är en sak? man ser livet som ngt av värde. kanske är tillfreds. men vad är glädje som känsla?

tänker på personen i bilen som kunde ge ett rakt svar -- hade ngn frågat mig hade jag inte kunnat svara så på frågan. även ifall jag inte var ledsen eller arg eller ngt istället. jag mest bara ’är’ även om jag kan skratta rakt ut om ngn säger ngt kul.

är kanske det det normala bara olika definitioner av det?...

 

[Nepenthe]

När jag är i nuet och är tacksam för det och dem jag har i mitt liv