Självklart tar inte djurskyddsinspektören själv sådana beslut. Inspektören gör kontrollen. Den som tar beslut om omhändertagande är länsveterinären. Alla dessa beslut kan överklagas. Ett omhändertaget djur avlivas inte OM inte en veterinär (inte länsveterinären, utan en oberoende) bedömer att djuret lider så mycket att avlivning är enda alternativet.
Efter omhändertagandet övergår djuren i polisens ansvar. Det är dom som omplacerar djuren, alternativt om detta inte går, tar beslut om avlivning.
En polisanmälan om djurplågeri/brott mot djurskyddslagen sker separat och går den vanliga polis- och rättsväsendevägen, där svarar djurskyddet bara för att lämna eventuella kontrollresultat som bevis till polis och åklagare.
Om man överklagar beslut om omhändertagande hamnar ärendet hos förvaltningsrätten som gör en ny bedömning grundat på alla bevis från veterinärer och inspektörer samt givetvis vad djurägaren kan lägga fram.
Alla ärenden hos djurskydd är offentliga handlingar som man kan begära ut. Dom kommer att sekretessprövas så vissa saker svärtas för att skydda personen det gäller, men annars kan man begära ut ärendet. Det är vettigare än att sprida "fakta" som man fått från andra, tredje, fjärde hand. Eller en ensidig version från en djurägare som ofta kanske inte kan förhålla sig särskilt objektiv...
det är vanliga människor som är djurskyddsinspektörer, så givetvis finns det alla möjliga personligheter och det är ju som sagt mänskligt att göra fel. Det jag hängde upp mig på hos många som kritiserar djurskyddet var att man som djurägare inte hade en syl i vädret (enligt dem) . Dom hävdar att djurskyddet kan ta friska djur avliva dem, bränna dem och sen är alla bevis borta, så djurägaren har inte en chans att överklaga detta. Vilket i mina öron låter helt idiotiskt. För djurskyddet får väl in en anmälan, kollar upp den och gör själva sedan en anmälan? Alla beslut sitter väl inte i deras händer?
