Vad är en "förstahund"?

[Miljon]

Efter att ha läst lite trådar här och på andra ställen, så började jag undra. Då och då beskrivs raser som "ingen förstahund" och liknande. Att det är raser som kräver en kunnig hundmänniska, som är bra på hund och har en uttänkt träningsmetod, det förstår ju jag också. Och jag har inga frågetecken kring att sådana raser finns.

Det jag undrar över är motsatsen, vilka raser ÄR bra "förstahundar"? Finns det raser man kan rekommendera till icke hundvana, som vill lära sig? Raser som ofta är förlåtande, där lite missar i uppfostran sällan ger några stora problem och som kanske är väldigt lättlästa även för en newbie.
Det kommer väl sannolikt aldrig att bli så att alla som skaffar hund redan kan "allt", utan många framtida helt fantastiska hundägare kommer nog göra fel både en och trettio gånger med första hunden. Vilka raser, generellt, är bra att rekommendera då?

Jag tänker spontant på "klassiska" familjehundar, som golden, labbe, cocker spaniel... Av linjer som sedan länge är mer familjehund- och utställningsinriktade, än jaktinriktade då, förstås. Vad tänker ni?

 

[Hyacinth]

Efter att ha läst lite trådar här och på andra ställen, så började jag undra. Då och då beskrivs raser som "ingen förstahund" och liknande. Att det är raser som kräver en kunnig hundmänniska, som är bra på hund och har en uttänkt träningsmetod, det förstår ju jag också. Och jag har inga frågetecken kring att sådana raser finns.

Det jag undrar över är motsatsen, vilka raser ÄR bra "förstahundar"? Finns det raser man kan rekommendera till icke hundvana, som vill lära sig? Raser som ofta är förlåtande, där lite missar i uppfostran sällan ger några stora problem och som kanske är väldigt lättlästa även för en newbie.
Det kommer väl sannolikt aldrig att bli så att alla som skaffar hund redan kan "allt", utan många framtida helt fantastiska hundägare kommer nog göra fel både en och trettio gånger med första hunden. Vilka raser, generellt, är bra att rekommendera då?

Jag tänker spontant på "klassiska" familjehundar, som golden, labbe, cocker spaniel... Av linjer som sedan länge är mer familjehund- och utställningsinriktade, än jaktinriktade då, förstås. Vad tänker ni?

Jag tänker rasgrupp 9. Sällskapshundar.
Glada hundar som är med på det mesta men inte blir ufon av att inte använda huvudet. Sen skulle jag undvika kortnosarna för egen del. Jag hävdar envist att pudlar passar de flesta.

 

[squarepants]

En bra första hund kommer från en seriös uppfödare som kan erbjuda stöd och hjälp med träning under hundens liv. Valpens släktingar är hälsoundersökta och uppfödaren har god kunskap om deras mentalitet.

Rasen ska matcha hundägarens aktivitetsnivå och ambitioner. Är det en barnfamilj som vill ha en mysig kompis kan en lämplig hund vara en sällskapsspaniel. Är det en ensamstående person i 25-års åldern vars största intresse är att vandra i fjällen och resa till hundvänliga platser kan det vara allt från en retriever till en siberian husky.

Jag tycker inga renrasiga hundar är dåliga förstahundar så länge köparen vet vad dom ger sig in på. Ingen hund passar den som aldrig vill gå en kurs eller är villig att lära sig grundtänket med hund.

Jag har kompisar som köpt såväl jämthund som rottweiler som första hund, har gått alldeles utmärkt eftersom dom vetat vad dom köpt och haft ett stort intresse för hunden. Lika väl som jag har ett par bekanta som köpte en mellanpudel och inom ett halvår var den hunden så hemsk att dom tvingades sälja den.

Det finns egentligen bara en typ av hund som är 100% dåliga förstagångshundar - och det är fuskavlade blandraser eller ej SKK-reggade "renrasiga" hundar.

 

[Raderad medlem 94602]

"Ingen förstagångshund" är en hund som kräver hundvana.
Men nu tänker jag säga vad hundvana är för mig. Det är INTE att man har gått runt med många hundar i koppel, klappat och borstat en massa hundar och passat snälla, väluppfostrade hundar, det är inte heller att ha växt upp med en genomsnäll familjehund.

Hundvana är att kunna läsa hundars beteende, förstå varför de är som de är, veta hur man ska hantera och träna en del grundproblematik samt vara mycket engagerad i sin hund. Dvs vara villig att ge hunden det den kräver även om det inte är det jag vill.

Bra förstagångshundar är sällskapshundar.
Personligen tycker jag det är SKIT med urmjölkade jakt och brukshundar där man tvättat ut deras fina egenskaper för att bli enklare familjehundar för att folk gillar deras utseende....men inte deras egenskaper. dessutom kan egenskaperna slå till när som helst i linjerna ändå. Så vill man VERKLIGEN inte ha en vakt, bruks, vall eller vakthund....bör man köpa nått annat.

 

[Milosari]

En dålig förstahund är för mig en hund som har blixtsnabba reaktioner och som ligger mycket högt i kamp och motor. Samt om de har ett stort aggressionspaket. Då kan du ha både en bra uppfödare och en bra hund, vet du inte hur du ska ha hantera hunden så kan det snabbt urarta i alla fall. Vidare är många hundar med dåliga nerver, helst ihop med lite skärpa rätt svårt att reda ut när man är ny.

Bra förstahundar är hundar med stabila nerver, en aggression som är åt det mindre hållet och som tänker efter lite före den agerar. Egenskaper som bara är rasbundna till viss del.

 

[Lejonelle]

Alla hundägare har ju någon gång haft sin första hund. Jag tycker det är bra att inte ta i för mycket med den första. Det är klart att man kan köpa en arbetande ras som sin första hund med rätt stöd omkring sig och att det kan bli jättebra. Men jag skulle ändå säga att man gärna kan leta i grupp 9.

Bra första hundar som sällskapshund kan vara någon av bichonerna, cavalier/king charles, papillon, keeshond. Dansk-svensk gårdshund?

Mindre bra förstahund tänker jag är hundar med mycket skärpa, känsliga raser eller hundar med väldigt stark jaktlust eller andra specifika arbetsegenskaper (om man inte är ute efter dessa egenskaper). Många gillar utseendet på en Jack Russel och tycker de verkar käcka men inser inte att de får mer under motorhuven än de kanske klarar av. Det betyder inte att JRT är dåliga förstahundar men det krävs mer av köparen.

Jag tänker att en bra första hund är en hund där det inte blir katastrof om inte ägaren gör allting rätt.

 

[dpmatte]

Jag håller fullständigt med @squarepants

 

[Zoya]

Jag tycker inga renrasiga hundar är dåliga förstahundar så länge köparen vet vad dom ger sig in på. Ingen hund passar den som aldrig vill gå en kurs eller är villig att lära sig grundtänket med hund.
.

Håller med här.
Jag är smått allergisk mot uttrycket att "det där är ingen bra förstahund". Nähä, så om man t ex absolut vill ha en "vad det nu kan vara" som anses som en dålig förstahund så måste man först spendera 10+ år av sitt liv med en hund av ras man egentligen inte vill ha för att på så sätt efteråt kunna säga att "nu har jag minsann hundvana".

 

[Monstermom]

Håller med här.
Jag är smått allergisk mot uttrycket att "det där är ingen bra förstahund". Nähä, så om man t ex absolut vill ha en "vad det nu kan vara" som anses som en dålig förstahund så måste man först spendera 10+ år av sitt liv med en hund av ras man egentligen inte vill ha för att på så sätt efteråt kunna säga att "nu har jag minsann hundvana".

Fast att en ras inte är en bra förstahund betyder ju inte att det inte går att ha den som förstahund? Bara att det är mycket svårare och har större potential för problem. Vill man absolut ha en hund av en viss ras ska man såklart skaffa den rasen, men man får ju vara medveten om att olika raser är olika svåra.

Fila brasileiro (som fick agera exempel i en annan tråd också, så jag vill vara tydlig med att jag inte har någon kampanj mot rasen utan den råkade bara vara längst fram i tankarna nu! ) har tex i sin beskrivning på SKKs sida "är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper", vilket... Ja. Det stämmer ju, tycker jag. Det är en nackdel om man inte har någon vana av att läsa av hundspråk och förutse saker som är på väg åt fel håll innan det redan gått på tok med en sådan hund. Det betyder ju inte att ingen kan/får skaffa den som första hund, men om man föreställer sig lite allmänklantiga nybörjarmisstag med en pudel och en fila, inte sjutton är resultatet lika allvarligt i båda fallen liksom...

 

[Zoya]

Fast att en ras inte är en bra förstahund betyder ju inte att det inte går att ha den som förstahund? Bara att det är mycket svårare och har större potential för problem. Vill man absolut ha en hund av en viss ras ska man såklart skaffa den rasen, men man får ju vara medveten om att olika raser är olika svåra.

Fila brasileiro (som fick agera exempel i en annan tråd också, så jag vill vara tydlig med att jag inte har någon kampanj mot rasen utan den råkade bara vara längst fram i tankarna nu! ) har tex i sin beskrivning på SKKs sida "är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper", vilket... Ja. Det stämmer ju, tycker jag. Det är en nackdel om man inte har någon vana av att läsa av hundspråk och förutse saker som är på väg åt fel håll innan det redan gått på tok med en sådan hund. Det betyder ju inte att ingen kan/får skaffa den som första hund, men om man föreställer sig lite allmänklantiga nybörjarmisstag med en pudel och en fila, inte sjutton är resultatet lika allvarligt i båda fallen liksom...

Fast det var ju det jag skrev - eller höll med om citatet "Jag tycker inga renrasiga hundar är dåliga förstahundar så länge köparen vet vad dom ger sig in på ".

I annat fall skulle man ju kunna säga att inga hundar är bra förstahundar (om det inte är genomtänkt osv). Därför gillar jag inte uttrycket "ingen bra förstahund".

 

[Monstermom]

Fast det var ju det jag skrev - eller höll med om citatet "Jag tycker inga renrasiga hundar är dåliga förstahundar så länge köparen vet vad dom ger sig in på ".

OK, det var "smått allergisk mot uttrycket..." som jag reagerade lite på, för jag tycker som sagt att det är stor skillnad på hur lämpliga (eller förlåtande kanske jag ska kalla det) olika raser är. Men jag håller såklart med om att är det en ras man förstår sig på och kan hantera så ska man ju inte skaffa något annat bara för att, liksom.

 

[Milosari]

Håller med här.
Jag är smått allergisk mot uttrycket att "det där är ingen bra förstahund". Nähä, så om man t ex absolut vill ha en "vad det nu kan vara" som anses som en dålig förstahund så måste man först spendera 10+ år av sitt liv med en hund av ras man egentligen inte vill ha för att på så sätt efteråt kunna säga att "nu har jag minsann hundvana".

Det behöver inte alls innebära att man köper en ras som man inte vill ha, men man får kanske leta noga efter linjer som har lite mindre av de egenskaper som kan göra hunden besvärlig. Vissa hundar är inte alls särskilt förlåtande, och gör man fel från början kan det snabbt gå käpprätt åt helvete och när du plötsligt har skapat en problemhund så krävs det inte bara en van hundmänniska utan en verklig expert för att få hunden på rätt köl igen. Det är problem du förhoppningsvis slipper om du inte köper mer hund än du klarar av just nu.

 

[Milosari]

Fast det var ju det jag skrev - eller höll med om citatet "Jag tycker inga renrasiga hundar är dåliga förstahundar så länge köparen vet vad dom ger sig in på ".

I annat fall skulle man ju kunna säga att inga hundar är bra förstahundar (om det inte är genomtänkt osv). Därför gillar jag inte uttrycket "ingen bra förstahund".

Frågan är bara hur man ska kunna veta vad man ger sig in på när man saknar erfarenhet? En vanlig hund reagerar fort i jämförelse med oss, en hund som är blixtsnabb måste du veta i förväg hur den kommer reagera för sedan är det för sent. Hur hanterar du en hund som vägrar släppa in dig i huset? Eller en som går igång som bara den på barn som leker?

 

[Red_Chili]

Håller med i varje ord som @squarepants skriver.

Tror förövrigt att det ibland kan vara bra att inte ha spenderat allt för mycket tid med hundar innan folk köper sig sin egna. Många verkar få väldigt mycket förutfattade meningar om hur hundar i sådana tillfällen. Om de tex umgåtts mycket med en släktings hund, utan att egentligen göra något med hunden och sedan skaffar sig en annan typ av hund, då verkar det vara lätt hänt att de missuppfattar en mängd olika situationer. Bättre då att gå in utan några tankar kring hur hundar fungerar och lära sig allt från grunden.

Men ja, det faller väl tillbaka på det där med att vara öppen för att lära sig och välja passande ras... Tänker mest på alla som vill ha vinthundar som säger "Jag har hundvana, så jag ska nog lyckas lära en vinthund allt möjligt!" och själv sitter jag mest och tänker att det vore bättre om de hade kattvana istället för hundvana

 

[Zoya]

Frågan är bara hur man ska kunna veta vad man ger sig in på när man saknar erfarenhet? En vanlig hund reagerar fort i jämförelse med oss, en hund som är blixtsnabb måste du veta i förväg hur den kommer reagera för sedan är det för sent. Hur hanterar du en hund som vägrar släppa in dig i huset? Eller en som går igång som bara den på barn som leker?

Fast saknar erfarenhet av vad? Hundar i allmänhet eller bara av just den rasen man är intresserad av? Att ha gedigen erfarenhet av shih-tzu när man tänkt köpa malle kvittar antagligen.
I sådana fall har ju uppfödare ett stort ansvar. Anser de att deras valpar är t ex för högtempererade för att passa någon som inte haft rasen förut oavsett dennes vilja att lära sig eller ta hjälp så måste de ju säga ifrån.

Min ras är t ex en sådan som många gånger beskrivs som "ingen nybörjarhund" och när jag var uppfödare var det många intressenter som var smått nervösa när de ringde mig för de var ju förstagångshundägare och hade hört att denna ras inte passade sig som första hund. Mitt svar var alltid att jag hellre säljer till en nybörjare som förstår vad denne ger sig in i och är villig att lära och ta hjälp - helst redan innan problemen kommer än en person som haft t ex Rottweiler i 30 år och som tror att en RR ska/kan uppfostras på samma sätt som dennes tidigare hundar. En sådan person har ju de facto allmän hunderfarenhet men är kanske inte alls lämplig att inneha en hund av ras med helt andra egenskaper om hen inte är mottaglig för att lära om i sitt tankesätt hur hundar med andra egenskaper ska/bör uppfostras.

 

[Monstermom]

I sådana fall har ju uppfödare ett stort ansvar. Anser de att deras valpar är t ex för högtempererade för att passa någon som inte haft rasen förut oavsett dennes vilja att lära sig eller ta hjälp så måste de ju säga ifrån.

Det stora problemet är väl att det blir de seriösa uppfödarna som eventuellt säger ifrån, medan de som mest är ute efter att sälja (och väl inte har de bästa, stabilaste representanterna av rasen heller) då blir de som säljer till okunniga nybörjare?

Jag tycker det är bra att vara tydlig med att det verkligen är stor skillnad mellan hur svåra olika raser är, och att nybörjare bör hålla sig ifrån de svårare om de inte är beredda på att verkligen få jobba hårt för att kompensera för sin ovana. Förhoppningsvis får det i alla fall några att fundera några varv till och välja en annan ras, istället för att gå "hunden blir vad man gör den till"-vägen.

Det kommer såklart finnas de som gör misstag ändå, och det finns förstås förstagångsägare som blir utmärkta ägare även till svårare raser, men jag hoppas att i alla fall några som behöver höra varningarna också hör dem.

 

[Lager]

Efter att ha läst lite trådar här och på andra ställen, så började jag undra. Då och då beskrivs raser som "ingen förstahund" och liknande. Att det är raser som kräver en kunnig hundmänniska, som är bra på hund och har en uttänkt träningsmetod, det förstår ju jag också. Och jag har inga frågetecken kring att sådana raser finns.

Det jag undrar över är motsatsen, vilka raser ÄR bra "förstahundar"? Finns det raser man kan rekommendera till icke hundvana, som vill lära sig? Raser som ofta är förlåtande, där lite missar i uppfostran sällan ger några stora problem och som kanske är väldigt lättlästa även för en newbie.
Det kommer väl sannolikt aldrig att bli så att alla som skaffar hund redan kan "allt", utan många framtida helt fantastiska hundägare kommer nog göra fel både en och trettio gånger med första hunden. Vilka raser, generellt, är bra att rekommendera då?

Jag tänker spontant på "klassiska" familjehundar, som golden, labbe, cocker spaniel... Av linjer som sedan länge är mer familjehund- och utställningsinriktade, än jaktinriktade då, förstås. Vad tänker ni?

Efter att ha läst lite trådar här och på andra ställen, så började jag undra. Då och då beskrivs raser som "ingen förstahund" och liknande. Att det är raser som kräver en kunnig hundmänniska, som är bra på hund och har en uttänkt träningsmetod, det förstår ju jag också. Och jag har inga frågetecken kring att sådana raser finns.

Det jag undrar över är motsatsen, vilka raser ÄR bra "förstahundar"? Finns det raser man kan rekommendera till icke hundvana, som vill lära sig? Raser som ofta är förlåtande, där lite missar i uppfostran sällan ger några stora problem och som kanske är väldigt lättlästa även för en newbie.
Det kommer väl sannolikt aldrig att bli så att alla som skaffar hund redan kan "allt", utan många framtida helt fantastiska hundägare kommer nog göra fel både en och trettio gånger med första hunden. Vilka raser, generellt, är bra att rekommendera då?

Jag tänker spontant på "klassiska" familjehundar, som golden, labbe, cocker spaniel... Av linjer som sedan länge är mer familjehund- och utställningsinriktade, än jaktinriktade då, förstås. Vad tänker ni?

Det går ju inte att säga sådär på rakt arm. Allt beror ju på vart den hamnar och vilket liv ägaren lever.

Men generellt är en äldre trygg hund bättre för en ovan människa. En hund som inte jagar upp sig om det blir lite fel, och som kan anpassa sig till viss del. Skulle mer se till individ än ras i så fall.

En person som är aktiv, gillar friluftsliv, och inte ska ge sig in och trycka till sin hund - en sådan kan titta på ganska många raser om vi pratar lite äldre stabila individer som ska omplaceras.

Som labbeägaren blir jag alltid upprörd när de per automatik definieras som någon "ligga-i-soffan-ras". Det är vattenapportörer som ska jaga. Det finns en orsak till att polis-, militär-, ledar- och servicehundar nästan uteslutande är schäfer och labrador. Hårt arbetande raser! Bara tragiskt att se utställningslabbarna som vaggar fram...

 

[linnsan]

Gillar heller inte riktigt uttrycket "förstagångshundar".

Är man medveten om drifter och att man är öppen, tar till sig, läser på och vågar ta hjälp samt skaffar hund till vad man faktiskt vill ha den till ser jag inga problem med att skaffa en driftstark/svår hund/ras.

Om man däremot kollar på mannen som talar med hundar, tror att hundar blir vad man gör dom till och trampar och kör över en hund som inte tolererar det med tillhörande drifter - då går det förmodligen åt helvete.

 

[hastflicka]

Fast saknar erfarenhet av vad? Hundar i allmänhet eller bara av just den rasen man är intresserad av? Att ha gedigen erfarenhet av shih-tzu när man tänkt köpa malle kvittar antagligen.
I sådana fall har ju uppfödare ett stort ansvar. Anser de att deras valpar är t ex för högtempererade för att passa någon som inte haft rasen förut oavsett dennes vilja att lära sig eller ta hjälp så måste de ju säga ifrån.

Min ras är t ex en sådan som många gånger beskrivs som "ingen nybörjarhund" och när jag var uppfödare var det många intressenter som var smått nervösa när de ringde mig för de var ju förstagångshundägare och hade hört att denna ras inte passade sig som första hund. Mitt svar var alltid att jag hellre säljer till en nybörjare som förstår vad denne ger sig in i och är villig att lära och ta hjälp - helst redan innan problemen kommer än en person som haft t ex Rottweiler i 30 år och som tror att en RR ska/kan uppfostras på samma sätt som dennes tidigare hundar. En sådan person har ju de facto allmän hunderfarenhet men är kanske inte alls lämplig att inneha en hund av ras med helt andra egenskaper om hen inte är mottaglig för att lära om i sitt tankesätt hur hundar med andra egenskaper ska/bör uppfostras.

Nar man saknar erfarenhet och ar en riktig nyborjare vet man kanske inte hur mycket mer man skulle behova veta for att ha hund i storsta allmanhet och den ras man tittar pa i synnerhet. Det ar ju problemet med att vara oerfaren. Oftast TROR man att man har hyfsad koll, men egentligen har man ingen aning om nagonting. Det viktigaste ar ju om man ar villig att lara sig.

Sjalv skaffade jag mig en rottweiler. Avlad for arbete och mycket skarp, utan att ha en aning om hur det ar att vara hundagare. Jag var faktiskt lite radd for stora hundar men raknade ut att jag inte skulle vara radd for en 8 veckors hund sa det gallde att skaffa en valp.

Hade jag haft kompisar med hund intresse hade jag ju kunnat fa en viss bakgrunds utbildning och insett att jag maste ta reda pa vissa saker innan jag skaffade den forsta hunden. Eller om jag last och utbildat mig innan jag fick henne. Nu blev jag erbjuden en hund (da var rottis med svans mycket ovanligt i USA och uppfodaren ville att jag skulle ta henne for att jag ar Europe och inte skulle ens fundera pa att ta av svansen efter att hon kom) nastan medetsamma nar jag borjade titta efter en hundvalp.

Nu var jag intelligent nog att inse att jag hade mycket att lara nar hunden kom. Jag laste allt jag kom over och bokade in oss pa kurser direkt. De forsta kurserna var ingen "hit" da den forsta tranaren inte gillade rottisar, och nasta inte visste vad hon holl pa med, men som larare kanner jag bade igen en dalig sadan ... och hade ganska klart for mig vilken stil JAG har och behover for att jobba med hund, hast, eller barn.

Pa grund av att min hund behovde jobba for att ma bra ... blev hund traning ett stort intresse for mig. Det har varit en lang vag ... men vi har bada lart oss valdigt mycket pa 8 ar, haft fantastiskt roligt och blivit basta kompisar.