hastflicka
Trådstartare
Jag har nu sytt ett par plagg till barnbarnen. Jag har inte sytt nagonting sedan 1986. Da flyttade vi utomlands och det fanns en skraddare i varje gathorn. Min husqvarna hade inte overlevt flytten och akte i soporna. I borjan pa 80-talet sydde jag alla mina och barnens klader ... uppenbarligen ar det vad jag minns for jag tankte att jag ar ju riktigt bra pa att sy. Det ar jag inte. Det har ar SVART ... sarskilt da jag ar en "perfectionist" och vill ha allting perfect. Sa vad var mitt forsta project? En liten tunika/klanning som ar fodrad till sondottern. Och VARFOR trodde jag att det var sa enkelt att sy ett litet fodrat plagg?
Mina samsta egenskaper ar nog att jag alltid tror att jag kan mer an jag kan. Jag ar alltid "over confident". Hittills har jag alltid fixat till alla svara situationer jag har forsatt mig i, jag har mycket svart for att misslyckas ocksa och ger verkligen inte upp i forsta taget . Maken anser att det ar en bra egenskap att vara "over confident" da det ju leder till att man forsoker ... och inte ger upp. Det kan ibland vara smartsamt, som da jag fick lana en 168cm hog varmblods hoppare da jag ville lara mig att hoppa ordentligt. Jag red honom varje dag i 8 manader ... tills nagon sag nar han skickade av mig (det hande varje dag) och utbrast att jag hade en fantastisk "tuck and roll". Da det inte var vad jag ville lara mig gav jag tillbaka hasten. Det ar en av de verkligen fa gangerna jag inte fullfoljt tills jag klarade uppgiften, men jag hade fyllt 50 for nagra ar sedan och hade osteoporosis sa jag bavade for den dag jag inte gjorde den "perfecta tuck and roll". Jag kunde definitivt mer om hoppning nar jag slutade rida honom an nar jag borjade ... men ...
Jag har ocksa for vana att anmala mig till seminaries, kurser, och whatnots dar det kravs forkunskaper som jag NASTAN har. Sedan far jag ligga i som en rod rav for att klara av det som forvantas av mig.
SA ... overconfidence och att ta mig vatten over huvudet ar typiskt mig och det ser jag som en dalig egenskap och verkligen en av hornstenarna som definierar mig.
Mina samsta egenskaper ar nog att jag alltid tror att jag kan mer an jag kan. Jag ar alltid "over confident". Hittills har jag alltid fixat till alla svara situationer jag har forsatt mig i, jag har mycket svart for att misslyckas ocksa och ger verkligen inte upp i forsta taget . Maken anser att det ar en bra egenskap att vara "over confident" da det ju leder till att man forsoker ... och inte ger upp. Det kan ibland vara smartsamt, som da jag fick lana en 168cm hog varmblods hoppare da jag ville lara mig att hoppa ordentligt. Jag red honom varje dag i 8 manader ... tills nagon sag nar han skickade av mig (det hande varje dag) och utbrast att jag hade en fantastisk "tuck and roll". Da det inte var vad jag ville lara mig gav jag tillbaka hasten. Det ar en av de verkligen fa gangerna jag inte fullfoljt tills jag klarade uppgiften, men jag hade fyllt 50 for nagra ar sedan och hade osteoporosis sa jag bavade for den dag jag inte gjorde den "perfecta tuck and roll". Jag kunde definitivt mer om hoppning nar jag slutade rida honom an nar jag borjade ... men ...
Jag har ocksa for vana att anmala mig till seminaries, kurser, och whatnots dar det kravs forkunskaper som jag NASTAN har. Sedan far jag ligga i som en rod rav for att klara av det som forvantas av mig.
SA ... overconfidence och att ta mig vatten over huvudet ar typiskt mig och det ser jag som en dalig egenskap och verkligen en av hornstenarna som definierar mig.