Såg en snutt av Skavlan och där sa Jim Carter att han fick skriva autografer i Stockholm.
Jag blir ställd. Jag begriper inte fenomenet. Vad är det som gör en människas namnteckning åtråvärd (frånsett pengar då, men det är väl någon enstaka promille av alla autografer som blir värda något)?
Varför vill man ha någons namnteckning??
...dessutom känns det väldigt 60-tal...
Jag blir ställd. Jag begriper inte fenomenet. Vad är det som gör en människas namnteckning åtråvärd (frånsett pengar då, men det är väl någon enstaka promille av alla autografer som blir värda något)?
Varför vill man ha någons namnteckning??
...dessutom känns det väldigt 60-tal...