Ofta är seriös hundavel en förlustaffär, och timpenningen för det extra arbete och besvär som krävs för att ta tillbaka och fostra en slyngel kommer inte upp i den en sömmerska i Bangladesh tjänar.
.Det är också viktigt att det andra hemmet hunden får blir ett "forever home", alltså kräver själva säljproceduren mycket mer arbete och tid än på valpstadiet. Känner en kvinna som tog en renraskull på sin trevliga välmeriterade tik, och fick tillbaka samma tikvalp tre gånger. Spekulanter drog sig ur när de fick veta att de skulle bli det fjärde hemmet, eftersom det helt enkelt måste vara något allvarligt fel på den helt normala, fina tikvalpen.
Det är dessutom en helt orealistisk föreställning att en uppfödare ska kunna avgöra att just den här köparen och hunden i fråga är en match made in heaven. Hur ska det gå till att göra det efter ett telefonsamtal och ett kort besök? Just psykopater och bedragare brukar ju göra extra bra intryck i sådana sammanhang. Ordinära hundar är anpassningsbara djur, och trivs bra i alla hem där de får sina behov tillgodosedda. En kvinna från en omplaceringsorganisation sa att ingen omplacering någonsin hade misslyckats för att hunden inte funnit sig tillrätta.
Ett säkert tecken på att köparen faktiskt är seriös är att de betalar det säljaren vill ha, eftersom det bara är en struntsumma i hela hundägarkonkursen. Naturligtvis ska hundar med konstaterade ledfel, något beteendeproblem etc., inte kosta lika mycket som en valp, och naturligtvis måste hunden bli billigare om säljaren vill bli av med den snabbt. Å andra sidan tror inte jag att man kan kallas en seriös säljare om man går in för en snabb affär när det gäller hundar.
