Jag har de senaste åren jobbat med flyktingmottagning som bekant både här och i Europa. Enligt EU lagar blir alla nyanlända erbjudna en hälsoundersökning där man också blir erbjuden att vaccinera upp de vacciner man inte har. I Sverige är det här frivilligt - det går ju inte att tvinga någon till vård eller att vaccinera sig som bekant, men i utlandet, det finns ett flertal länder i Europa, långt ifrån bara Italien, är det mer eller mindre lag på vaccin. Malta har till exempel lagstadgat krav så till vida att barn inte får gå i skolan om de inte är vaccinerade (och det är ju skolplikt så det är ju liksom inte ett alternativ att hoppa över vaccinationen), Frankrike, Tyskland och flera andra länder har också restriktioner när det kommer till valet att tacka nej till vaccin eller inte.
Jag har hittills, under de år jag jobbat med flyktingar, träffat en familj som valt att tacka nej helt öppet. Att strunta i vaccin känns som ett västerländskt privilegium, och frågan är hur länge vi har råd att se det som ett västerländskt privilegium i en global värld? Får vi en epidemi nu eller inom kort, lär nog frågan utredas för lagstadgat krav.
Dvitamin droppar ger man väl dessutom för att få D-vitamin, det är kanske inte så märkligt att nyanlända inte gett sina barn det eftersom de oftast är från betydligt soligare länder än Sverige, medans, som Kryddelydd skriver, de flesta länder faktiskt har ett vaccinationsprogram som dock inte når hela befolkningen får del av av olika anledningar?
De tyckte nämligen att det hade varit bra om det hade gått.
