Utslagen

[Jamtland]

Har haft några "tunga" dagar nu, med noll ork och dåligt humör. Hur gör ni andra när dom dagarna kommer? Jag känner mig så satans uppgiven, och det HATAR jag...

Men rent krasst, mår jag så här pass dåligt av att vara gravid och ha fibromyalgi nu (i ca vecka 17) hur i hela friden ska jag då "överleva" till vecka 40?!

Igår skjutsade jag en vän till veterinären, gjorde ingenting "jobbigt" utom att köra bil, och ändå är jag totalt utslagen idag. Har ingen ork, ingen uthållighet, inget av nått. Känner mig som en utslagen babyfabrik som bara orkar ligga på rygg.

Och hur i hela friden ska jag någonsin orka ta mig igenom en förlossning när jag knappt orkar gå uppför en trapp utan att bli grinfärdigt trött? För att inte tala om att ha nyfödd som håller mig vaken på nätterna och behöver omsorg och vård?

Märks VÄLDIGT tydligt sådana här dagar att jag inte äter antidepp nu...

Har ni några tips?

Jenny

 

[globestar]

Sv: Utslagen

Jag är i vanliga fall "frisk" men överviktig förstås. Från v.6-16 låg jag helt utslagen i soffan/sängen och orkade knappt ge hästarna mat. Var i upprät ställning max 1 h/dag, orkade inte ens åka bil... Blev sen piggare men kommer att sjukskriva mig efter nästa vecka (v.31) eftersom orken är borta igen. Nu är jag inte lika illa däran men jag undviker trappor, gå ut med soporna m.m. Det jobbigaste jag gör varje dag nu är att mocka och ge mat åt två hästar Har börjat bli bilsjuk igen så snart blir jag "isolerad" igen, fast det är ganska skönt!
Min förra graviditet var exakt likadan så jag vet vad jag har att vänta...
Fast den här gången har jag kontakt med specialistmödravården och ska få hjälp av läkare och kurator under de sista veckorna före och den första tiden efter grav. Något för dig? Min barnmorska har noga poängterat att jag MÅSTE vila tiden som är kvar och ordna runt omkring mig så att jag får hjälp med ALLT. Ev. blir jag helt sängliggande och ska kunna få vara det utan dåligt samvete. Suck! Jag skulle vilja somna och vakna om ett halvår för då är eländet över och jag har förhoppningsvis piggnat till igen.
Även om det är ett helvete om särskilt nätterna så vet jag innerst inne att det är värt det. Min dotter som nu är 5 år är det absolut BÄSTA jag gjort i mitt liv!

 

[Jamtland]

Sv: Utslagen

Jo, i vilket fall som helst så tror jag att det definitivt kommer att vara värt det!

Det jag känner tynger mig mycket är att jag egentligen inte är "friskare" än så här... Äter jag inte smärtstillande (starka saker som jag inte rört under den tid jag vetat om att jag varit gravid) så mår jag så här. Dvs, är ohyggligt trött, orkeslös och omotiverad. Och det är verkligen inte läge att börja "knarka" smärtstillande förrän bebis är ute och har ammat färdigt. Inte heller antideppen kunde läkaren garantera var ofarlig, så den slutade jag också med.

Jag ska in på UL nästa vecka, får väl ta och prata med dom. Men än så länge är min sjukdom rätt "ny" för mig så jag tycker det är rent ut pinsamt att beklaga mig... Det syns ju inte på mig hur dåligt jag mår och även om jag inte VILL bry mig i vad folk tycker och tänker så gör jag tragiskt nog det...

Jenny

 

[mimmipigg]

Sv: Utslagen

Har du tur kommer du att bli bättre med värken eftersom kroppen vid en graviditet utsöndrar skyhöga mängder av hormoner som dövar smärtkänsligheten.
Den trötthet du känner nu kan ju vara en kombination av sjukdom och graviditet, i början av mina graviditeter kunde jag sova/ligga hela dagar var som bortdomnad, men det blev bättre när jag passerat halvtid. Min värk lättade också så att jag sällan varit så smärtfri. Det satt i hela tiden jag ammade så sista gången kämpade jag tappert med ammningen för att må bättre.

 

[Jamtland]

Sv: Utslagen

Värken är egentligen inget problem nu, jag är för trött/utmattad för att ha ont... Är så satans trött att det inte går att beskriva, känns som en blandning av att inte ha sovit på flera dygn och ha tagit ut sig totalt fysiskt. Och minsta lilla jag gör så blir jag ännu tröttare dagen därpå.

Har också märkt att efter att jag har ätit (oavsett vad det är och i vilken mängd) så slår den stora mattheten till och jag blir sängliggande någon timme... Sambon konstaterade att vi kommer att få ett girigt barn, han är söt! Men just det "fenomenet" kanske är mer av en graviditetsåkomma?

Jenny

 

[Snurrfian]

Sv: Utslagen

Jag tycker att det låter som du är helt normalt gravid... Jag har inga kända åkommor men har varit helt utslagen i början av båda graviditeterna... Sovit länge på morgonen, slummrat en stund mitt på dagen eller på efm och sen ramlat ihop i sängen på kvällen...
För mig har det sedan gått över runt v 20 lite drygt och mått riktigt bra ett tag men nu börjar det istället göra ont överallt och jag är trött för att jag inte sover på nätterna utan springer på toa mest hela tiden.... Men det är sånt man får stå ut med!

 

[Inte_Ung]

Sv: Utslagen

Jag tyckte att den där totalt förlamande graviditets-tröttheten gick över de sista 3 månaderna.
Men det är inte kul att redan ha ett litet barn när man blir så där utslagen.
För din del så går det nog över innan barnet kommer, några månader innan.

 

[Jamtland]

Sv: Utslagen

Det låter ju någorlunda hoppingivande! Bara att hoppas jag hinner med några sommarmånader utan värk. Ska ju bygga stall i sommar!

Jenny

 

[Snurrfian]

Sv: Utslagen

Det låter ju någorlunda hoppingivande! Bara att hoppas jag hinner med några sommarmånader utan värk. Ska ju bygga stall i sommar!

Jenny

När man är gravid så måste man utveckla sina ledarskaps talanger, dvs man sitter i en bekväm stol och talar om vad folk ska göra! Det brukar fungera stundtals tills någon kommer på att man faktiskt kan göra lite nytta oxå...

 

[Jamtland]

Sv: Utslagen

Ah... Tror jag ska utöva dom talangerna i sommar! Låter som en trevlig ide. Frågan är bara vem man ska bossa runt med?

Jenny- som haft en riktigt bra dag idag och varit på ponnytrav! (och VUNNIT *skryt* *skryt*)

 

[Snurrfian]

Sv: Utslagen

Släkt, vänner, bekanta och grannar... Alla som råkar komma i närheten fungerar att köra med en stund...

Grattis förestän oxå! Duktiga små liv som vinner!

 

[Cillavan]

Sv: Utslagen

Jag är övertygad om att det kommer att bli bättre om ett tag in i graviditeten!!
Under min andra graviditet som slutade för sex veckor sedan så hade jag också dagar man inte orkar något, och det är jobbigt när man har en liten som gärna vill hitta på skojiga saker och som vill testa mammas tålamod! Men det går! Nu när jag har två så trytet tålamodet ofta om jag är trött, och storebror vill gärna trilskas ibland, och det är jobbigt, men trösten är att andra dagar går allt (nåja, nästan i alla fall) jättebra.

Jag skickar en uppmuntringskram! Lita på att kroppen kommer att producera tillräckligt med hormoner, det gör den! Då kommer du att orka amma och sådant!

 

[Jamtland]

Sv: Utslagen

Uppmuntringskramar tycker jag om dagar som denna! Var som sagt ute och "roade" mig igår och får betala rejält idag.

Jag hoppas också att hormonerna ska räcka till att hålla mig igång igenom det hela, men sen kommer tankarna att "tänk om det INTE räcker till... Vad gör jag då?!"

Jenny

 

[Snurrfian]

Sv: Utslagen

Jag hoppas också att hormonerna ska räcka till att hålla mig igång igenom det hela, men sen kommer tankarna att "tänk om det INTE räcker till... Vad gör jag då?!"

Jenny

Pratar med BM och hittar en lösning! Det finns alltid lösningar på ett eller annat sätt! Så strykekramar och övertygelse om att du kommer att fixa det här! Kom bara ihåg att det är okej att tycka att det är pest och pina, man blir ingen sämre mamma för det!

 

[Asa_S]

Sv: Utslagen

Typiskt graviditetsfenomen säger jag också. Oavsett hur du har mått tidigare! Det är detta som menas när man säger att gravida måste ta hand om sig. Orkar man ingenting så är det meningen att man ska vila! Och du - det går över, redan direkt efter förlossningen om du har tur. Att sedan vara trött pga vakna barn är en helt annan känsla. Och du kommer inte att vara samma person efter förlossningen och barnledigheten så du vet inte om du kommer att ha samma problem som tidigare, så sitt inte och ta ut det i förskott. Så vila dig och sov, du, oavsett vad du eller någon annan "tycker"! Och tänk ut något trevligt stillsamt att ägna tiden åt - läsa alla nobelförfattarna, studera NH, fortbilda dig med ridvideos, sitta på nätet !

(Ett tips till efter förlossningen - SOV så fort du har tillfälle och skit i allt annat än barnet och din sömn och mat - man vet aldrig när nästa tillfälle blir . Barnen tycks inte ha läst den där boken om att de sover 23 timmar om dygnet!)

 

[Kristin80]

Sv: Utslagen

Hej!

Jag vet inte så mycket om din sjukdom. Jag är själv gravid i vecka 26 och veckorna 12-18 var helt outhärdliga för mig. Jag va så otroligt trött. Tröttheten jag kände går inte att jämföra med nåt annat. Jag hade kunnat sova dygnet runt. Kände precis som om jag var nedsänkt i ett svart hål. Men för mig blev det bättre. Jag orkar visserligen inte lika mycket nu som innan men jag är mycket gladare och behöver inte längre sova 22 timmar om dygnet. Så håll ut. Du kanske blir piggar om någon vecka.

lycka till!