Utomstående vid en misshandelsrelation

[Killaloe]

Jag tänkte vi kunde prata lite om detta och vad en kan göra som utomstående när någon har en dysfunktionell relation där våld och/eller missbruk förekommer.

För mig är det en helt ny och väldigt obehaglig situation, mest för att jag vill göra något men inte vet vad (och jag har ingen nära relation direkt med någon så det gör att jag har noll koll på hur jag bör agera och vad jag kan göra). Jag förstår ju att det skiljer sig enormt mycket från situation till situation, vad den utsatte vill/vad en själv vill och vad en har för relation, men tänker ändå att en generell diskussion, egna erfarenheter på ämnet osv kan vara värda att lyftas?

För jag lär knappast vara ensam (tyvärr) om att känna mig vilsen och ställd i en sån här situation?

 

[tanten]

Beroende på situation så tänker jag att en orosanmälan till socialen om missförhållanden i hemmet, eller en polisanmälan är alternativen.

Någon mer kunnig får komma med facit.

 

[Nebraska]

Jag vet inte om det är så mycket man KAN göra? Förutom om det finns barn i hemmet då. Då ska man givetvis anmäla det till socialen. För övrigt så hade jag nog bara sagt " Det där är långt från en sund relation och du riskerar både ditt liv och hälsa. Jag kanske inte orkar stå brevid och se på. Men jag är bara ett telfonsamtal bort .Den dagen du vill ta dig ut hjälper jag dig hitta en väg."

 

[Logaritm]

Jag tänkte vi kunde prata lite om detta och vad en kan göra som utomstående när någon har en dysfunktionell relation där våld och/eller missbruk förekommer.

För mig är det en helt ny och väldigt obehaglig situation, mest för att jag vill göra något men inte vet vad (och jag har ingen nära relation direkt med någon så det gör att jag har noll koll på hur jag bör agera och vad jag kan göra). Jag förstår ju att det skiljer sig enormt mycket från situation till situation, vad den utsatte vill/vad en själv vill och vad en har för relation, men tänker ändå att en generell diskussion, egna erfarenheter på ämnet osv kan vara värda att lyftas?

För jag lär knappast vara ensam (tyvärr) om att känna mig vilsen och ställd i en sån här situation?

Jag skulle göra ett påpekande till Soc och låta dom ta hand om ärendet. Samtidigt skulle jag vara tillgänglig som en vän om personen skulle vilja det. För det kan vara jobbigt med Soc ibland.

 

[tanten]

Jag vet inte om det är så mycket man KAN göra? Förutom om det finns barn i hemmet då. Då ska man givetvis anmäla det till socialen. För övrigt så hade jag nog bara sagt " Det där är långt från en sund relation och du riskerar både ditt liv och hälsa. Jag kanske inte orkar stå brevid och se på. Men jag är bara ett telfonsamtal bort .Den dagen du vill ta dig ut hjälper jag dig hitta en väg."

Det senare förutsätter att man är bekant med personerna.

Om det är t.ex. i porten bredvid och man hör och ser så är det svårare. Känns svårt att som random medmänniska gå fram och uttrycka stöd

 

[Trissa]

Det senare förutsätter att man är bekant med personerna.

Om det är t.ex. i porten bredvid och man hör och ser så är det svårare. Känns svårt att som random medmänniska gå fram och uttrycka stöd

Men då är det å andra sidan kanske lättare att ringa polisen och säga att det låter som om det pågår en misshandel i porten bredvid. Det är ju också en slags stöd.

 

[Killaloe]

Beroende på situation så tänker jag att en orosanmälan till socialen om missförhållanden i hemmet, eller en polisanmälan är alternativen.

Någon mer kunnig får komma med facit.

Ja en oroaanmälan till socialen känns ju väldigt rimlig. Här kanske andra vet mer, men är det samma för dessa oroaanmälningar att dom är offentliga? Inte så att jag inte kan stå för vad jag gör men är ner om misstroendet mot socialen/polisen är lågt och jag anmäler finns väl risken att personen ser det som ett svek och att min hjälp inte längre är ett alternativ?

Men då är det å andra sidan kanske lättare att ringa polisen och säga att det låter som om det pågår en misshandel i porten bredvid. Det är ju också en slags stöd.

Polis är också en bra idé tror jag, generellt, men frågan är vad dom kan göra när det händer upprepade gånger och personen som blir misshandlad inte vill anmäla?

Förutom om det finns barn i hemmet då. Då ska man givetvis anmäla det till socialen

Det håller jag verkligen med om, det känns som att vad en ska/kan/bör göra när barn är inblandade är så mycket tydligare eftersom det blir en helt annan situation (iaf för mig).

 

[Vassi]

Finns en väldigt bra bok på temat; Varför går hon?
Det börjar vara många år sedan jag läste den, men som jag minns lyfter den bra varför "hon" inte bara går. Och att det inte lönar sig att tjata eller på andra sätt ligga på om att lämna utan att det snarare riskerar att driva iväg personen ifråga från relationer som blir viktiga den dag personen kan ta steget.

 

[Niyama]

Åh, undrar också . Det enda jag gjort är att fortsätta höra av mig, och försöka dra ur henne hur läget egentligen är och påpeka att det inte är i närheten av normalt. Dock begränsar han hennes kontakt med vänner så det är svårt att överhuvudtaget prata, hon har inte många vänner kvar nu.

 

[Killaloe]

Åh, undrar också . Det enda jag gjort är att fortsätta höra av mig, och försöka dra ur henne hur läget egentligen är och påpeka att det inte är i närheten av normalt. Dock begränsar han hennes kontakt med vänner så det är svårt att överhuvudtaget prata, hon har inte många vänner kvar nu.

Det låter som en fruktansvärd situation verkligen På så sätt är det ju enklare när en inte har känslomässiga band tänker jag, även om en bryr sig generellt som medmänniska. Det blir ju inte lika personligt

Jag tycker det är fantastiskt att du fortsätter höra av dig!

@Vassi stort tack för boktipset!

 

[TinyWiny]

I situationen att skrik hörs och jag inte har någon relation med de som bor där har jag ringt polisen. När vänner har varit i den situationen har jag varit väldigt tydlig med att de alltid har en trygg plats hemma hos mig när de väljer att lämna. Jag har varit försiktig i övrigt med vad jag säger. Jag säger aldrig att det ordnar sig bara hen kommer därifrån för jag vet att det inte är sant. Då startar en ny tid som kan vara jättetuff även om det är enda steget framåt. Jag klankar inte ner på deras partner i något läge för jag vet att i de gullisnuttiga stunderna berättas sådant som kan upplevas som kritik mot partnern för partnern vilket kan göra att jag inte kan skydda eller hjälpa min vän varken före eller efter hen lämnar. Det kan också göra att min vän blir arg på mig för det är en sak att själv säga att partnern är en idot och en helt annan om någon annan säger det och då kanske hen inte har någon alls längre. Har den misshandlande partnern börjat hysa agg mot mig så är risken enorm att hen avskärmar sin partner från mig medans om hen upplever mig som ofarlig kan jag få vara kvar som den harmlöse vännen. Jag försöker inte heller snabba på, forcera eller sätta press för jag vet att det är en process som måste få ta den tid det tar och mer press är det sista någon behöver i den situationen. Man är totalt och fullkomligt hjälplös i en sådan situation och det är tufft som satan att stå och bara kunna se på men det är det enda man kan göra. Det och att finnas där så mycket man kan och orkar.

 

[Görel]

Ja en oroaanmälan till socialen känns ju väldigt rimlig. Här kanske andra vet mer, men är det samma för dessa oroaanmälningar att dom är offentliga? Inte så att jag inte kan stå för vad jag gör men är ner om misstroendet mot socialen/polisen är lågt och jag anmäler finns väl risken att personen ser det som ett svek och att min hjälp inte längre är ett alternativ?

Polis är också en bra idé tror jag, generellt, men frågan är vad dom kan göra när det händer upprepade gånger och personen som blir misshandlad inte vill anmäla?


Det håller jag verkligen med om, det känns som att vad en ska/kan/bör göra när barn är inblandade är så mycket tydligare eftersom det blir en helt annan situation (iaf för mig).

Gör du en orosanmälan till socialtjänsten och uppger ditt namn måste socialtjänsten anteckna ditt namn och måste också lämna ut namnet om det efterfrågas. Däremot är det inte offentligt så att vem som helst kan få info om anmälan, socialtjänsten har en mycket stark sekretess, men den som är part eller vårdnadshavare har rätt att ta del av all info som inkommit till socialtjänsten.
Man får göra en anonym anmälan men vi som jobbar med att förhandsbedöma orosanmälningar föredrar om vi kan ställa följdfrågor till anmälaren för att få en bättre bild av situationen.

Om en vuxen människa utan barn blir misshandlad i en relation kan socialtjänsten erbjuda skyddat boende.
Om en vuxen människa med barn vilka kan ha bevittnat våldet blir misshandlad måste socialtjänsten enligt lag inleda utredning. Syftet med utredningen är att se om barnet är i behov av skydd eller stöd från socialtjänsten.

Om man hör en pågående misshandel och ringer polisen kan ta polisen göra en polisanmälan trots att den som blivit utsatt inte vill anmäla. Det går under allmänt åtal. De kan också ta den misstänkta från platsen och hålla denne i förvar i ett par dagar.

 

[MiaMia]

Som jag förstått är grundprincipen ungefär tala om att du har sett men tjata sen inte om det då det riskerar att bli en försvarsreaktion som mer avfärdar dig. Men understöd inte heller genom att dela personens förringande eller bli avlastning som gör att de orkar stå ut med mer. Och viktigast, tala om att när du har bestämt dig att verkligen göra något (dvs. lämna) så kan du ringa mig oavsett om vi inte haft kontakt på länge eller det är mitt i natten. Då kommer jag finnas och göra vad jag kan för att hjälpa, även om vår relation inte är "aktiv" så länge du är kvar.

Läste en fin historia om någon obekant granne som med en dåres envishet tejpade upp lappar med kvinnojourens nummer i hissen. Som försvann illa kvickt, men ersattes om igen, i princip dagligen i månader. Och efter lång tid ringde kvinnan tack vare att hon kunnat lära sig numret utantill (vågade inte skriva ner det). Hon beskrev att känslan att någon sett hade hjälpt mycket för att komma till beslut. (hon visste alltså inte ens efteråt vem)

 

[Killaloe]

Gör du en orosanmälan till socialtjänsten och uppger ditt namn måste socialtjänsten anteckna ditt namn och måste också lämna ut namnet om det efterfrågas. Däremot är det inte offentligt så att vem som helst kan få info om anmälan, socialtjänsten har en mycket stark sekretess, men den som är part eller vårdnadshavare har rätt att ta del av all info som inkommit till socialtjänsten.
Man får göra en anonym anmälan men vi som jobbar med att förhandsbedöma orosanmälningar föredrar om vi kan ställa följdfrågor till anmälaren för att få en bättre bild av situationen.

Om en vuxen människa utan barn blir misshandlad i en relation kan socialtjänsten erbjuda skyddat boende.
Om en vuxen människa med barn vilka kan ha bevittnat våldet blir misshandlad måste socialtjänsten enligt lag inleda utredning. Syftet med utredningen är att se om barnet är i behov av skydd eller stöd från socialtjänsten.

Om man hör en pågående misshandel och ringer polisen kan ta polisen göra en polisanmälan trots att den som blivit utsatt inte vill anmäla. Det går under allmänt åtal. De kan också ta den misstänkta från platsen och hålla denne i förvar i ett par dagar.

Tack snälla för det här jättebra inlägget! Det är verkligen så myvket en (nåja, jag iaf) inte har koll på (som det här med polisen) i sådana här situationer.

Och jag förstår absolut att ni vill ha namnet på den som anmäler! Det känns dock, ut mitt perspektiv, som en svår balansgång när det ”bara” är vuxna människor inblandade eftersom jag tycker det känns rätt olustigt om en våldsam man med missbruksproblematik har anledning att söka upp mig. Just eftersom vuxna personer förhoppningsvis kan svara mer för sig till skillnad från barn. Men som sagt, jag förstår verkligen nyttan med det och tycker att det låter väldigt betryggande generellt att det är så stark sekretess kring anmälningar och liknande!

 

[Fiorano]

En väldigt nära vän till mig levde i en extremt osund relation, där det visserligen inte hunnit bli fysisk misshandel, men det låg i luften. Nu fanns det barn i hushållet och när det fysiska till slut brakade loss var det ett av barnen som fick ta smällen. Jag gjorde då en orosanmälan till soc. Tyvärr skötte dom det komplett u s e l t. Mycket för att paret var ett höginkomstpar, med nytt dyrt hus, en extremt lycklig fasad utåt och att mannen (som så vanligt är) är otroligt charmig och inställsam. Men det gjorde att processen för min vän att lämna var igång, nu nästan tre år senare är de skilda och hon har träffat en ny man och är helt förundrad över att män kan vara snälla och omtänksamma.

 

[Görel]

Tack snälla för det här jättebra inlägget! Det är verkligen så myvket en (nåja, jag iaf) inte har koll på (som det här med polisen) i sådana här situationer.

Och jag förstår absolut att ni vill ha namnet på den som anmäler! Det känns dock, ut mitt perspektiv, som en svår balansgång när det ”bara” är vuxna människor inblandade eftersom jag tycker det känns rätt olustigt om en våldsam man med missbruksproblematik har anledning att söka upp mig. Just eftersom vuxna personer förhoppningsvis kan svara mer för sig till skillnad från barn. Men som sagt, jag förstår verkligen nyttan med det och tycker att det låter väldigt betryggande generellt att det är så stark sekretess kring anmälningar och liknande!

Gör du en anonym anmälan till socialtjänsten gällande vuxna människor utan barn får du vara beredd på att det inte händer så mycket. När det finns barn har socialtjänsten en annan lagstiftning och kan inleda utredning på info om att barn kan ha bevittnat våld. När det gäller vuxna människor finns inte alls såna möjligheter, där kan socialtjänsten erbjuda stöd men det finns ingen tvångslagstiftning förutom om missbruket är på den nivån att personen är till fara för sig själv.
Kontaktar socialtjänsten kvinnan och uppger att man fått en anonym anmälan om att hon blir misshandlad och frågar om hon behöver skydd och hon säger att det inte stämmer så gör man inget ner utan lägger ner anmälan. Man har inte rätt att inleda en utredning mot hennes vilja om det inte är extremt allvarlig info i anmälan, och om vi inte kan kontakta anmälaren för att fråga om detaljer så kan de detaljer vi behöver inte nå fram till oss.

Jag tycker att man istället ska ringa polisen nästa gång man hör att det pågår en aktiv misshandel. Då kommer förhoppningsvis polisen dit och kollar upp situationen. När det inte finns några barn har de inte skyldighet att anmäla till socialtjänsten på samma sätt som med barn.

Jag tror att en del av fallen där man är besviken på att socialtjänsten inte gjort något beror på att man har orimliga förväntningar på vad socialtjänsten kan göra och vilka befogenheter man har. Det räcker med att läsa här för att se att många har helt orealistiska förväntningar på vad socialtjänsten kan göra.

 

[Killaloe]

Återigen, tack snälla för att du tar dig tid och svarar så utförligt! Jag hade nog inte förväntat mig annat än att socialtjänsten i så fall ”bara” kan erbjuda stöd om hon vill ha, men jag tänker att det någonstans kanske åtminstone räcker en liten bit på vägen. Då vet hon att den möjligheten finns den dagen hon vill

Jag tror att en del av fallen där man är besviken på att socialtjänsten inte gjort något beror på att man har orimliga förväntningar på vad socialtjänsten kan göra och vilka befogenheter man har. Det räcker med att läsa här för att se att många har helt orealistiska förväntningar på vad socialtjänsten kan göra.

Och det är så himla himla tråkigt att folk har orimliga förväntningar och därmed blir besviken på socialtjänsten. Generellt tycker jag att socialtjänsten gör ett fenomenalt jobb och jag är så himla tacksam för det jobbet som görs.

 

[Görel]

Återigen, tack snälla för att du tar dig tid och svarar så utförligt! Jag hade nog inte förväntat mig annat än att socialtjänsten i så fall ”bara” kan erbjuda stöd om hon vill ha, men jag tänker att det någonstans kanske åtminstone räcker en liten bit på vägen. Då vet hon att den möjligheten finns den dagen hon vill
Och det är så himla himla tråkigt att folk har orimliga förväntningar och därmed blir besviken på socialtjänsten. Generellt tycker jag att socialtjänsten gör ett fenomenalt jobb och jag är så himla tacksam för det jobbet som görs.

Många förväntar sig att socialtjänsten ska vara polis och BUP och bostadsförmedling och jag vet inte vad. Och antingen gör vi för mycket eller för lite.

 

[Klonim]

Många förväntar sig att socialtjänsten ska vara polis och BUP och bostadsförmedling och jag vet inte vad. Och antingen gör vi för mycket eller för lite.

Instämmer! Om man har en relation agerar man. Annars kan man lika gärna låta det passera.

Har en barndomsvän som var snett ute för några år sedan. Han fick bo hos mig i en månad samtidigt som jag fixade jobb och lägenhet åt honom. Han jobbar fortfarande kvar och har kvar lägenheten så det blev väldigt lyckat.

Mitt råd är att inte ställa massa frågor eftersom det är svårt att be om hjälp. Men om man hjälper innan man frågar så blir det mycket enklare för personen att ta emot hjälpen.

 

[Görel]

Instämmer! Om man har en relation agerar man. Annars kan man lika gärna låta det passera.

Har en barndomsvän som var snett ute för några år sedan. Han fick bo hos mig i en månad samtidigt som jag fixade jobb och lägenhet åt honom. Han jobbar fortfarande kvar och har kvar lägenheten så det blev väldigt lyckat.

Mitt råd är att inte ställa massa frågor eftersom det är svårt att be om hjälp. Men om man hjälper innan man frågar så blir det mycket enklare för personen att ta emot hjälpen.

Jag är ledsen, men jag fattar inte hur ditt svar hänger ihop med mitt inlägg som du citerar?