Ja, visst kan man tycka att det är livskvalitet att leva resten av livet så pass sjuk att man inte kan jobba på existensminimum. Jag tycker då inte det och jag unnar de sjuka lite mer än så.
OK, var går då gränsen? Bör alla som anser sig vara för sjuka för att arbeta, få en ersättning på.... 30 000 kr/månad, så de slipper vara både sjuka och uttråkade? Eller är det rimligt att samhället har en grundförsäkring som gör att man har tak över huvudet och mat på bordet TROTS att man inte bidrar till den allmänna kassan?
Skojar du?
Hur är det med glasögon? Tandvård? Saker som går sönder och måste ersättas? Sådant kan man skjuta på när man är kortvarigt på existensminimum. För en livstid funkar det inte lika bra.
Du menar att jag visste att jag skulle vara arbetslös i tre månader och utan inkomst så länge? Nej, det visste jag inte. Jag hade ingen aning om när jag skulle få jobb igen. Nu har jag ända sedan jag blev myndig byggt hela min tillvaro (lägenhet, omständigheter etc) på att jag ska kunna vara sjukskriven utan att behöva flytta, byta tillvaro etc.
För det känns inte tryggt för mig att bo större än jag har råd med på minsta inkomst. Det är inte ovanligt i min bekantskapskrets att man resonerar så, att man ska kunna bo kvar, leva normalt även om en eller bägge blir skadade eller sjuka längre tid.
Det fungerar jättebra om man har vänner inom cykelavstånd och är i tillräckligt godform för att cykla.
Ja, men vad är då alternativet? Igen. Ska vi kanske ha speciella taxipooler som kör runt folk som känner att de har behov av att slippa promenera och cykla? Eller är det rimligt att man själv får ta ansvar för sitt liv och det man behöver för att finna livet meningsfullt. Eller ska samhället i stort ta ansvar för att man har en - i sitt tycke - meningsfull tillvaro med kul fritid, spännande vänner och lagom utmanande dagar när man nu ändå är så olyckligt lottad att man är sjuk och har ont?
F ö info så lever jag nära en som har mycket svåra livslånga smärtor (jämförbart med skelettcancer i framskridet stadium) och vet mycket väl vad det innebär att vara både sjuk, ha ont och vara utan inkomst. Så blir det inte sällan när man varit egenföretagare sedan ungdomen. Du blir helt utestängd från sådana saker som sjukersättning.