(Utbruten) Allmän diskussion kring självmord

[Raderad medlem 68338]

Eller så är inte den självmordsbenägne tillräckligt tydlig med att denne vill ha hjälp. Det kan faktiskt vara så. Jag är inte uppe i ansiktet på mina bekanta. Jag har inte många nära vänner, men de vet jag hur de mår och jag finns där för dem.

För bekanta - nej, jag känner dem inte så väl att jag kan säga om de mår dåligt när de döljer det.

Problemet är också, tyvärr, att alla inte vill ha hjälp. Eller kanske pga diagnoser/mående inte vill eller klarar av att ta hjälp. Och på ngt sätt så bygger det hela ändå på att personen är mottaglig.

 

[TinyWiny]

Eller så är inte den självmordsbenägne tillräckligt tydlig med att denne vill ha hjälp. Det kan faktiskt vara så. Jag är inte uppe i ansiktet på mina bekanta. Jag har inte många nära vänner, men de vet jag hur de mår och jag finns där för dem.

För bekanta - nej, jag känner dem inte så väl att jag kan säga om de mår dåligt när de döljer det.

Eller så vill hen inte ha hjälp. Hen har bestämt sig och anser sig vara bortom räddning.

 

[Tassetass]

Håller med. Det handlar nog inte alltid om att skylla på omgivningen. Det kan finnas folk omkring som vill lyssna, men personen kanske inte vill eller förmår prata.

Och det kan även vara så att det finns en person som vill prata och ha hjälp och en omgivning, inklusive sjukvård, som vill lyssna och hjälpa till men det hjälper ändå inte.

Apropå det där med att personen i fråga verkar gladare när hen väl bestämt sig har jag också upplevt. Jag, och många med mig, trodde att det innebar att det hade börjat vända.

 

[Fan of Bill]

Siffrorna på hu många personer som tar livet av sog är skrämmande höga, men inte nog med det. Det visar också hur dåliga personer i omgivningen är på att lyssna och upptäcka tecken på att en närstående mår så dåligt att han eller hon inte längre vill leva.
Very Lazy Pethead

Dåliga personer? På riktigt, dåliga personer? Dåliga på att lyssna och dåliga på att se tecken. Ok.

Då kan jag meddela att även "dom duktiga personerna" som vänder ut och in på sin själ för att med näbbar och klor försök rädda någon som släpper taget, och som själva dras in i det svarta, kan misslyckas med att hålla den personen kvar i livet.

Om du tror att man kan hjälpa en människa som gett upp hoppet om livet, som är på väg att släppa taget, att man kan rädda den människan genom att bara lyssna, så är det långt ifrån alltid som det lyckas. Det krävs ofta mer och professionell hjälp, och det är inte alla som vill ha hjälp, även om dom kommer dit. Det finns människor som kommer till vägs ände och bara vill få lugn och ro och slippa ifrån.

Om du inte själv har erfarenhet av detta, så kanske du inte ska prata om sådant du inte vet något om. Det kan ställa till oreda hos andra som har erfarenhet.

 

[Raderad medlem 68338]

Siffrorna på hu många personer som tar livet av sog är skrämmande höga, men inte nog med det. Det visar också hur dåliga personer i omgivningen är på att lyssna och upptäcka tecken på att en närstående mår så dåligt att han eller hon inte längre vill leva.
Very Lazy Pethead

Snälla, återigen, kan du källhänvisa när du skriver inlägg som om de är hämtade ur en faktabok? Dina uttalanden är så klumpiga, försök tänka efter innan du skriver, speciellt när det gäller så pass allvarliga ämnen som detta.

 

[mandalaki]

Snälla, återigen, kan du källhänvisa när du skriver inlägg som om de är hämtade ur en faktabok? Dina uttalanden är så klumpiga, försök tänka efter innan du skriver, speciellt när det gäller så pass allvarliga ämnen som detta.

Men att många tar livet av sig är väl ändå oomstritt? Och med tanke på hur provocerande den där åsikten som hon framför är så kan du väl hugga på den istället för på hennes skrivsätt.

 

[Raderad medlem 68338]

Men att många tar livet av sig är väl ändå oomstritt? Och med tanke på hur provocerande den där åsikten som hon framför är så kan du väl hugga på den istället för på hennes skrivsätt.

Jag ifrågasätter inte antalet självmord utan att det hänvisas till hur dåliga omgivningen är att "förhindra" detta.

 

[mandalaki]

Jag ifrågasätter inte antalet självmord utan att det hänvisas till hur dåliga omgivningen är att "förhindra" detta.

Ja, det är jättebra att du ifrågasätter det. Men det där om inlägg som hämtade ur en faktabok handlar ju om hennes skrivsätt och det behöver du väl inte ge dig på. Du fattar ju att det är hennes sätt att skriva, det kommer inte från en bok.

 

[tuaphua]

Jag hade en vän boende hemma hos mig. Hon mådde väldigt dåligt och försökte ta livet av sig medvetet och mer av misstag då hon självmedicinerade och tog på tok för mkt. Hon var väldigt svårt sjuk. Ingen terapi, medicinering eller vad vi vänner och anhöriga gjorde hjälpte.
Hon flyttade från mig och några år efter tog hon sitt liv. Vi trodde också att hon hade en bättre period när det skedde.

I hennes fall hade vi varit tvungna att sätta upp lite gränser. Vi kunde liksom inte stå och vänta på henne på olika platser och hon inte dök upp pga fylla, droger etc och ibland blivit arresterad tom pga det. Jag hade egna problem, jobb, djur etc att sköta. Så jag sa att hon var välkommen hem till mig när jag var hemma. Men jag kunde inte lägga om mitt liv helt för henne.
Så på sätt och vis kunde vi alla gjort mer. Men då kanske vi själva också dukat under, allihop.
Det är inte så jäkla lätt och veta vad som hjälper och stjälper.
Vissa kan ju skärpa sig om folk sätter gränser. Andra är för sjuka.

 

[Raderad medlem 68338]

Ja, det är jättebra att du ifrågasätter det. Men det där om inlägg som hämtade ur en faktabok handlar ju om hennes skrivsätt och det behöver du väl inte ge dig på. Du fattar ju att det är hennes sätt att skriva, det kommer inte från en bok.

Ok jag tycker, alltså till skillnad från dig att det är felaktigt att lägga fram sina inlägg som "hård fakta" utan att källhänvisa. Där tycker vi olika helt enkelt!
Jag tycker att det vore bättre att markera tex "jag tycker", eller "jag anser om det här".. eller "min erfarenhet är ..." än att skriva som TS gör.

 

[mandalaki]

Ok jag tycker, alltså till skillnad från dig att det är felaktigt att lägga fram sina inlägg som "hård fakta" utan att källhänvisa. Där tycker vi olika helt enkelt!
Jag tycker att det vore bättre att markera tex "jag tycker", eller "jag anser om det här".. eller "min erfarenhet är ..." än att skriva som TS gör.

Och jag tycker att det är onödigt när det är fullständigt uppenbart att det är en åsikt det handlar om.

 

[TinyWiny]

Jag har inte haft någon närstående som har försökt ta sitt liv, men jag vet hur svårt det kan vara att hitta rätt person att prata med om sina känslor.
Very Lazy Pethead

Fast det är oftast inte att hitta någon att prata med som är problemet. Problemet är oftast en krisreaktion i ett redan tidigare jobbigt liv. Något händer som blir droppen och personen orkar inte längre. Det kan för utomstående vara en mindre om än tråkig sak, som när jag bröt ihop och grät när mina sadlar hade blivit stulna. De som förstod var de som visste hur oerhört mycket den ena sadeln betydde för mig (det är tack vare den sadelmodellen jag ens kan rida pga de funktionshinder jag har), hur svårt det skulle vara att få tag i en sådan igen och framförallt hur mycket som hade hänt innan stölden och att tjuven förmodligen var någon jag tidigare hade haft i mitt stall, någon som jag då hade bjudit in. Hade stölden skett vid något annat tillfälle, när inte så mycket hade hänt innan så hade jag inte alls reagerat så. Då hade jag blivit helförbannad istället för att någon inte kunde respektera mitt och ditt. Nu var jag absolut inte suicidal på något sätt men min reaktion kunde för utomstående uppfattas som helt orimlig. När man redan tidigare tänkt på självmord som utväg och något händer som blir droppen så är man bortom prat. Då behövs helt andra insatser. Sedan håller jag helt med dig om att det kan vara svårt att hitta rätt, rätt person att öppna sig för och få rätt hjälp av, rätt vård, rätt behandling, rätt mediciner och rätt hjälp i sin ADL.

Det kan vara bra att tänka på hur man uttrycker sig även såhär på ett forum. Nu är det tack och lov längesedan jag behövde gå på begravning efter ett självmord, över 20 år sedan men ändå träffade dina ord som en kniv i hjärtat. Hur många gånger tror du man som anhörig eller vän har frågat sig själv "varför såg jag inget? Varför sa hen inget? Varför såg jag inga tecken? Varför kunde jag inte stoppa henom?" Det mantrat upprepas tills man håller på att bli tokig. Sanningen är så grym att det finns inget man kunde ha gjort. Även om man hade kedjat fast sig ihop med sina vänner så måste man någon gång låsa upp. Man kan inte vakta människor 24/7 och särskilt inte när man inte ens vet för ingen kan läsa någon annans tankar. Ber någon om hjälp ska man självklart ta det på allvar och hjälpa så mycket man kan men hur ska man veta om hen inte säger något?

 

[Raderad medlem 68338]

Och jag tycker att det är onödigt när det är fullständigt uppenbart att det är en åsikt det handlar om.

Kanske är ämnet känsligt för mig, mer än för dig. Men jag anser inte att man framför åsikter på det sättet, helt enkelt! Men som sagt, vi är olika här, låt oss enas om det!

 

[tuaphua]

Fast det är oftast inte att hitta någon att prata med som är problemet. Problemet är oftast en krisreaktion i ett redan tidigare jobbigt liv. Något händer som blir droppen och personen orkar inte längre. Det kan för utomstående vara en mindre om än tråkig sak, som när jag bröt ihop och grät när mina sadlar hade blivit stulna. De som förstod var de som visste hur oerhört mycket den ena sadeln betydde för mig (det är tack vare den sadelmodellen jag ens kan rida pga de funktionshinder jag har), hur svårt det skulle vara att få tag i en sådan igen och framförallt hur mycket som hade hänt innan stölden och att tjuven förmodligen var någon jag tidigare hade haft i mitt stall, någon som jag då hade bjudit in. Hade stölden skett vid något annat tillfälle, när inte så mycket hade hänt innan så hade jag inte alls reagerat så. Då hade jag blivit helförbannad istället för att någon inte kunde respektera mitt och ditt. Nu var jag absolut inte suicidal på något sätt men min reaktion kunde för utomstående uppfattas som helt orimlig. När man redan tidigare tänkt på självmord som utväg och något händer som blir droppen så är man bortom prat. Då behövs helt andra insatser. Sedan håller jag helt med dig om att det kan vara svårt att hitta rätt, rätt person att öppna sig för och få rätt hjälp av, rätt vård, rätt behandling, rätt mediciner och rätt hjälp i sin ADL.

Det kan vara bra att tänka på hur man uttrycker sig även såhär på ett forum. Nu är det tack och lov längesedan jag behövde gå på begravning efter ett självmord, över 20 år sedan men ändå träffade dina ord som en kniv i hjärtat. Hur många gånger tror du man som anhörig eller vän har frågat sig själv "varför såg jag inget? Varför sa hen inget? Varför såg jag inga tecken? Varför kunde jag inte stoppa henom?" Det mantrat upprepas tills man håller på att bli tokig. Sanningen är så grym att det finns inget man kunde ha gjort. Även om man hade kedjat fast sig ihop med sina vänner så måste man någon gång låsa upp. Man kan inte vakta människor 24/7 och särskilt inte när man inte ens vet för ingen kan läsa någon annans tankar. Ber någon om hjälp ska man självklart ta det på allvar och hjälpa så mycket man kan men hur ska man veta om hen inte säger något?

Nej, man kan ju inte som privatperson erbjuda vak 24/7. När jag hittade min vän var det alltid tider då jag eg borde sovit eller jobbat. Hon kunde passa på under så kort tid som ett läkarbesök.
Det gick ju ibland att få henne till akutpsyk eller rent av läggas in. Men mer kunde man inte göra med de begränsade resurser man har som en privatperson.
Ibland mådde hon bra. Ibland spelade hon. Oftast kunde man skilja på det. Men inte alltid.

 

[TinyWiny]

Nej, man kan ju inte som privatperson erbjuda vak 24/7. När jag hittade min vän var det alltid tider då jag eg borde sovit eller jobbat. Hon kunde passa på under så kort tid som ett läkarbesök.
Det gick ju ibland att få henne till akutpsyk eller rent av läggas in. Men mer kunde man inte göra med de begränsade resurser man har som en privatperson.
Ibland mådde hon bra. Ibland spelade hon. Oftast kunde man skilja på det. Men inte alltid.

Nej det går ju inte hur gärna man än vill hjälpa. Man kan inte heller rädda någon annan om man drunknar själv

 

[tuaphua]

Fö har jag nyligen haft två medelålders män i min bekantskapskrets som mått enormt dåligt pga yttre omständigheter. De har vänner och familj. Men ingen att prata med. De bar allt själv. De umgås med grabbiga grabbar som inte kan snacka känslor och är själva dåliga på det. Min fd sambo är mer verbal och van att prata känslor. Så han har snackat med dem. De har varit enormt tacksamma och sagt att det är så främmande att kunna prata med någon. Allra helst en annan man.
Jag tror det är därför fler män tar livet av sig. Det är inte lika vanligt att de pratar om sina känslor, de vet inte hur man gör IOM ingen övning i det. Så bär de på skiten själva och går under till slut.

 

[TinyWiny]

Fö har jag nyligen haft två medelålders män i min bekantskapskrets som mått enormt dåligt pga yttre omständigheter. De har vänner och familj. Men ingen att prata med. De bar allt själv. De umgås med grabbiga grabbar som inte kan snacka känslor och är själva dåliga på det. Min fd sambo är mer verbal och van att prata känslor. Så han har snackat med dem. De har varit enormt tacksamma och sagt att det är så främmande att kunna prata med någon. Allra helst en annan man.
Jag tror det är därför fler män tar livet av sig. Det är inte lika vanligt att de pratar om sina känslor, de vet inte hur man gör IOM ingen övning i det. Så bär de på skiten själva och går under till slut.

Det är så sant. Ännu en anledning till att vi måste bli mer jämställda och behandla människor som människor istället för som om vi skulle vara olika pga vårt kön.

 

[Petruska]

Men att många tar livet av sig är väl ändå oomstritt? Och med tanke på hur provocerande den där åsikten som hon framför är så kan du väl hugga på den istället för på hennes skrivsätt.

Nja. Det finns rätt många "osäkra självmord" och helt klart är att det över tid och geografi varierar en hel del vilka dödsfall som tolkas som självmord. (Det gäller ju.även tex våldtäkter, inga likheter i övrigt.)

 

[Vallmo]

Sen är det ju så att vissa psykiatriska diagnoser innebär högre dödlighet (suicid) också. Särskilt vid samsjuklighet (flera diagnoser). Det finns siffror på 10% dödlighet vid vissa diagnoser och betydligt högre vid samsjuklighet.

Jag jobbar ju med det här och har haft flera patienter som begått suicid.
Det är jobbigt för alla inblandade när det sker, särskilt om patienten är inskriven på enheten när det händer.
Men jag försöker också tänka att det är en sjukdom och olika sjukdomar medför risk för dödlighet, bara det att vid psykiatriska diagnoser handlar det om suicid.
Vid andra sjukdomar kanske det handlar om ålder, hjärtat orkar inte eller vad som helst.

Det jag vill komma till är att inte sjutton läggs det ut på anhöriga när gamla farmor dör av hjärtstopp eller förälder som dör i cancer osv. Det är sånt som händer och det händer även i psykiatrin.
Ibland är psykiatriska patienter verkligen så sjuka att det inte GÅR att rädda dom. Precis som vid annan sjukdom så kan inte anhöriga eller kanske ens vårdpersonal påverka livet och döden jämt.

Ursäkta svamligt inlägg, men det jag vill komma fram till är att det är fel att skuldbelägga anhöriga för att de inte förhindrat att personen gör suicid.

 

[vallhund]

Sen är det ju så att vissa psykiatriska diagnoser innebär högre dödlighet (suicid) också. Särskilt vid samsjuklighet (flera diagnoser). Det finns siffror på 10% dödlighet vid vissa diagnoser och betydligt högre vid samsjuklighet.

Jag jobbar ju med det här och har haft flera patienter som begått suicid.
Det är jobbigt för alla inblandade när det sker, särskilt om patienten är inskriven på enheten när det händer.
Men jag försöker också tänka att det är en sjukdom och olika sjukdomar medför risk för dödlighet, bara det att vid psykiatriska diagnoser handlar det om suicid.
Vid andra sjukdomar kanske det handlar om ålder, hjärtat orkar inte eller vad som helst.

Det jag vill komma till är att inte sjutton läggs det ut på anhöriga när gamla farmor dör av hjärtstopp eller förälder som dör i cancer osv. Det är sånt som händer och det händer även i psykiatrin.
Ibland är psykiatriska patienter verkligen så sjuka att det inte GÅR att rädda dom. Precis som vid annan sjukdom så kan inte anhöriga eller kanske ens vårdpersonal påverka livet och döden jämt.

Ursäkta svamligt inlägg, men det jag vill komma fram till är att det är fel att skuldbelägga anhöriga för att de inte förhindrat att personen gör suicid.