Blabbar på lite hur det var för mig rent generellt får du plocka ut det som verkar intressant.
För mig tog det lång tid att komma "ur" min utmattning, på flera sätt finns delar fortfarande kvar, eller snarare så behövde jag byta sätt att se på saker, hur jag tänker runt mig själv, prestation, bekräftelse och vad jag gör och vad jag själv anser att jag "måste".
I början var jag helt sjukskriven och orkade ingenting, hade hästen på lösdrift, kom knappt ut med hunden.
Jag fick rekommendationen att byta jobb vilket jag gjorde efter sjukskrivningen, annars hade det inte gått alls men även med ett annat jobb tog det lång tid att bli stark nog och orka med ett privatliv med, fortfarande kan jag bli väldigt sänkt energimässigt av att jobba mycket och framförallt vissa dagar drar mer energi än andra.
Det tog lång tid att känna mig energifull nog att ens fundera över vad som motiverar mig, att känna att jag hade näsan över vattenytan såpass att jag kunde planera in grejor som träningar med hästen eller träffa kompisar. Fortfarande jobbar jag med att känna av min energinivå och också att inte fara "iväg" så fort jag känner mig stark, acceptera den jag är istället och vara nöjd i stunden utan att deppa över vad jag "borde" orkat.
Jag hade hund och häst och behöll båda men efter en mellanlandning på ett kollektiv hamnade vi på en anläggning där jag har möjlighet att både träna för olika tränare utan att behöva åka iväg (blev en för stor mental belastning det med) och köpa till tjänster vilket har varit väldigt skönt.
I början gjorde jag inte många knop med hästen alls, den hade ett bra liv ändå med kompisar och utevistelse.
Ett råd är att det är ok att vara good enough, inte döma sig själv (eller andra) så hårt, det är ok, du är ok.
För mig tog det lång tid att komma "ur" min utmattning, på flera sätt finns delar fortfarande kvar, eller snarare så behövde jag byta sätt att se på saker, hur jag tänker runt mig själv, prestation, bekräftelse och vad jag gör och vad jag själv anser att jag "måste".
I början var jag helt sjukskriven och orkade ingenting, hade hästen på lösdrift, kom knappt ut med hunden.
Jag fick rekommendationen att byta jobb vilket jag gjorde efter sjukskrivningen, annars hade det inte gått alls men även med ett annat jobb tog det lång tid att bli stark nog och orka med ett privatliv med, fortfarande kan jag bli väldigt sänkt energimässigt av att jobba mycket och framförallt vissa dagar drar mer energi än andra.
Det tog lång tid att känna mig energifull nog att ens fundera över vad som motiverar mig, att känna att jag hade näsan över vattenytan såpass att jag kunde planera in grejor som träningar med hästen eller träffa kompisar. Fortfarande jobbar jag med att känna av min energinivå och också att inte fara "iväg" så fort jag känner mig stark, acceptera den jag är istället och vara nöjd i stunden utan att deppa över vad jag "borde" orkat.
Jag hade hund och häst och behöll båda men efter en mellanlandning på ett kollektiv hamnade vi på en anläggning där jag har möjlighet att både träna för olika tränare utan att behöva åka iväg (blev en för stor mental belastning det med) och köpa till tjänster vilket har varit väldigt skönt.
I början gjorde jag inte många knop med hästen alls, den hade ett bra liv ändå med kompisar och utevistelse.
Ett råd är att det är ok att vara good enough, inte döma sig själv (eller andra) så hårt, det är ok, du är ok.
