Jag har idag haft anledning att ta mig en titt i backspegeln igen och kunnat konstatera att utvecklingen har gått framåt de senaste åren. Det fanns en tid då jag verkligen inte litade på folk. Jag trodde att de skulle vara elaka, baktala mig så fort de fick chansen, frysa ut mig, göra mig illa helt enkelt. Jag trodde att folk skulle vara så oavsett om de visade upp en trevlig fasad eller inte. I princip var jag faktiskt nästan rädd för folk och litade inte på någon.
Det där har vänt, kan man säga. Numera socialiserar jag som aldrig förr. Jag har under de senaste åren också klarat av att konversera på engelska med folk, vilket jag aldrig varit bekväm med. Nian gick jag ut med en 2a i engelska och enda anledningen till att betyget var så lågt var för att det var så boooooring med engelska. Jag ansträngde mig inte det minsta.
Åren gick, internet blev vardag, jag började läsa engelska texter och lärde mig den vägen.
I sommar ser det ut som om jag kommer att få prata väldigt mycket engelska. Det finns ju något som heter workaway, där folk från hela världen anmäler sig som volontär för att jobba någonstans, cirka 4-5 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Värden som volontären jobbar åt, ger dem mat och husrum under tiden. Volontären får chansen att se sig om i världen på ett sätt som charterresor inte erbjuder och värden får hjälp med saker. Win-win helt enkelt.
För några dagar sedan anmälde jag mig som värd. Jag satt sent på nattkröken och presenterade stället och upplägget. Nästa dag hade jag blivit godkänd och någon timme senare hade jag fått 3 svar. En ung kvinna från Frankrike kändes trevlig och seriös, så vi hade ett samtal på Skype idag. Så som det ser ut nu så kommer hon hit om lite knappt två veckor. Hon kommer att ha friggeboden som sin under tiden hon är här. Den är fräsch och trevlig, men oändligt tråkig med de vita väggarna. Så småningom ska jag piffa och göra det mysigare där.
Så från att ha gått från nästan folkskygg till att bjuda in en främmande person att bo hos sig i några veckor, är ett ganska stort kliv. Lite spännande är det allt.
Det där har vänt, kan man säga. Numera socialiserar jag som aldrig förr. Jag har under de senaste åren också klarat av att konversera på engelska med folk, vilket jag aldrig varit bekväm med. Nian gick jag ut med en 2a i engelska och enda anledningen till att betyget var så lågt var för att det var så boooooring med engelska. Jag ansträngde mig inte det minsta.
Åren gick, internet blev vardag, jag började läsa engelska texter och lärde mig den vägen.
I sommar ser det ut som om jag kommer att få prata väldigt mycket engelska. Det finns ju något som heter workaway, där folk från hela världen anmäler sig som volontär för att jobba någonstans, cirka 4-5 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Värden som volontären jobbar åt, ger dem mat och husrum under tiden. Volontären får chansen att se sig om i världen på ett sätt som charterresor inte erbjuder och värden får hjälp med saker. Win-win helt enkelt.
För några dagar sedan anmälde jag mig som värd. Jag satt sent på nattkröken och presenterade stället och upplägget. Nästa dag hade jag blivit godkänd och någon timme senare hade jag fått 3 svar. En ung kvinna från Frankrike kändes trevlig och seriös, så vi hade ett samtal på Skype idag. Så som det ser ut nu så kommer hon hit om lite knappt två veckor. Hon kommer att ha friggeboden som sin under tiden hon är här. Den är fräsch och trevlig, men oändligt tråkig med de vita väggarna. Så småningom ska jag piffa och göra det mysigare där.
Så från att ha gått från nästan folkskygg till att bjuda in en främmande person att bo hos sig i några veckor, är ett ganska stort kliv. Lite spännande är det allt.
