Ursäkta mig för att jag är utvilad...

[cirkus]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Vilken stackare.
Hon har nog någon sorts förlossningsdepression.

 

[chrysler]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Vilken bitter f*tta
Hon mådde nog inte så bra, har säkert tagit skada av sin förlossning & därför sa hon som hon gjorde.

 

[Piffelina]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Japp, misstänker det också. Ringde precis barnmorskan och pratade in på hennes telefonsvarare. Så hon ringer förhoppningsvis snart så jag får berätta vad som hänt. Inte för att gnälla utan för att hon ska kunna hjälpa henne.
Inser nu när jag kommit hem och lugnat ner mig att hon är nog inte sig själv just nu.

 

[boccia]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Tur att ingen sa så till mig efter min första förlossning, då hade jag kanske haft en grov misshandel på mitt samvete...

19 timmars förlossning (med EDA som bara tog på ena sidan ) och 2,4 liters blodförlust pga livmoder som inte drog ihop sig... Skulle någon sagt till mig att jag skulle skylla mig själv för att jag hade haft en så lätt förlossning (de andra i min föräldragrupp hade haft längre förlossningar än mig) så hade jag gått i taket!!!!

Oavsett om de inte är sig själva, sådant säger man inte, man håller de tankarna INNE i sitt huvud!!! Ser ingen som helst anledning att trycka ner andra bara för att man själv mår dåligt/är deprimerad (jag vet själv hur jobbig en depression är, men någonstans finns det gränser...)

 

[bubbel]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Men varför blir reaktionen så? Det är ju bara underbart att pmm har det så med sin son och jag får mer känslan "aaah, gu va härligt".
Varför växer hornen i pannan fram på människor när man berättar om hur underbart man tycker livet är? Jag tycker mej märka att bemötandet blir ett annat om man samtidigt flikar in ett "men, förra veckan var det riktigt jävligt, då sov han inte en blund" typ. Då blir man "normaliserad" igen. Annars kommer kommentaren i stil med "jamen vänta du bara...."


Jag var heller aldrig särskilt trött de första 6-8 månaderna. Jag ammade många ggr på natten (har alldeles nyligen slutat med det) men Adam sover i vår säng så det var som för Vindvissla; hittade han bara boobis så var det lugnt o jag somnade om omgående.
Det är de senaste 2 månaderna som tröttheten smygit sej på, men vi sover bra, det är nog mer att vi har så många projekt på gång som är lite tröttande, det har inget med Adam och att vara småbarnsförälder att göra.

Ja, jag tycker också att det låter jättehärligt Men som du kan se på senare inlägg så är det det där med den svenska avundsjukan Det är så himla tråkigt att många inte kan glädjas att andra har det bra för att de själva inte har det.

 

[mino]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Men varför blir reaktionen så? Det är ju bara underbart att pmm har det så med sin son och jag får mer känslan "aaah, gu va härligt".
Varför växer hornen i pannan fram på människor när man berättar om hur underbart man tycker livet är? Jag tycker mej märka att bemötandet blir ett annat om man samtidigt flikar in ett "men, förra veckan var det riktigt jävligt, då sov han inte en blund" typ. Då blir man "normaliserad" igen. Annars kommer kommentaren i stil med "jamen vänta du bara...."

Men det är så känsligt hur allt fungerar med barn. Och tyvärr finns det ju en grupp småbarnsföräldrar som har ett väldigt lätt barn som har en tendens till att antyda att det är deras förtjänst att deras barn/graviditeter är lätta. Jag snackade med en tjej som väntade sitt första barn helt nyligen och hon menade att gravidillamåendet var något man kunde styra med sin attityd... Folk som har flera barn brukar vara lite mer ödmjuka för helt plötsligt märker de att det som funkade så toppen med ettan inte funkar alls lika bra med tvåan.

Men sen är det ju så generellt att en person som har en förhållandevis bra situation helst bör hålla vädligt tyst om det. Man kan tex inte diskutera irritationsmoment i ens löneförhandling med en kompis som har 5000 mindre i månaden eller diskutera utseendeproblem när man ser ut som en fotomodell, det blir för provocerande för folk vill helst upprätthålla bilden av att summan av livsproblemen ändå är den samma för alla.

 

[cirkus]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Visst kan det vara provocerande, jag förstår exakt vad du menar.

MEN det beror på hur man uttrycker det hela. Om man uttrycker det som att man själv är en förträfflig människa som fått barn som sover gott om natten (eller vad det nu kan vara) och alla som har barn som inte sover GÖR FEL - så är det jäkligt provocerande. Medan den som ödmjukt inser att dethandlar om hur barnet ÄR. Inte alls är lika provocerande.

jag får spunk på alla som vet exakt hur man gör - för deras unge är ju så lättsam....

 

[Bollen]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Fy farao vad folk är korkade ibland.... förstår att ni gick därifrån.

Jag fick höra utav svärmor att: Ja nu när du hade en sån jobbig förlossning så förtjänade du att få en tjej ( som jag ville )!
Men vaddå, om jag hade haft en lätt förlossning hade det varit rätt åt mig om jag fick en kille??

 

[vansinnet]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

kl

Vi har också haft det lätt. Förlossningen var ju verkligen lätt som en plätt. (Vattnet gick 02, fick värkar vid 03, åkte in till BB kl 06 och Nikki föddes 11.27, utan bedövning)

Sen har hon sovit ungefär mellan 22 och 8 med en matpaus kl 5 ungefär.

Denhär veckan har hon däremot haft någon ökning som det verkar och ätit 2-3 ggr per natt, så nu är jag trött!

 

[Lillasystern]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Jag har en 3 månaders bebis och hon sover nu 11-12 timmar per natt. Har sovit hela nätterna sen hon var 6 veckor ungefär. I min föräldragrupp är det ingen som reagerat som i din grupp utan dom är mer fascinerade över att hon sover så bra. Dom brukar skoja och säga att till nästa gång dom ska ha barn ska dom beställa en som sover lika bra som Filippa.

 

[twinstar]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Skäms inte! Njut istället.

Jag får också konstiga blickar och kommentarer när jag berättar att vår bäbis sovit hela nätter sen hon var fyra månader och att hon dessutom sover till 9-10 varje morgon och ibland 11 med.

Men då är hon ju vaken till 21-21.30-22.00.

- Va? En bäbis som sover till 10 på morgonen. Det har jag AAALDRIG hört talas om, säger folk....

...som om man skulle skämmas?!

 

[twinstar]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

De andra i vår mammagrupp blev nästan arga på mig när jag berättade om min förlossning. Jag va oxå sist ut och alla hade haft maratonförlossningar :crazy

Haha!
Exakt så var det i vår mammagrupp med.

Jag var sist ut och födde på fyra timmar från att vattnet gick och tjejen kom sex vekcor för tidigt.

Alla andra hade gått över två veckor och legat och fött i 24-36 timmar!

 

[Brandgul]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Samma sovtider som när hemma. Så då är de väl två då

Klart somnar barnen vid 19 så är d ju uppe med tuppen! Det passar inte oss eftersom att pappa kommer hem vid 18 och vi vill gärna umgås. (Och jag sova på morgonen)

 

[twinstar]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Samma här!
Pappa kommer hem vid 18.30-snåret och skulle hon somna 19 så blev de ingen tid för dem.

 

[Snovind]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

KL
Jg kan bara prata för mig själv. Andras lätta förlossningar kan jag bara gratulera till, det blir jag inget avig över.

Men vad gäller sömnen är en annan grej, för jag mådde väldigt dåligt över att sonen inte sov. Har tagit ca 1 år innan han börjat sova längre stunder i sträck. Och jag orkade helt enkelt inte höra på hur lyckade alla andra var. Den kraften fanns inte hos mig, och fick mig bara att känna mig misslyckad. Alla vill ju ha barn som sover, har man inte det så har man dels det tråkiga att barnet faktiskt är trött och grinig på dagen + att man själv är jättejättejättetrött och då är det svårt att glädjas åt andra.

Så var det för mig. Jag tar å´min sida inte upp att jag är trött och all suger, men lyssnar å´andra sidan inte på andra heller.

 

[Basilika]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Min äldsta sov också hela nätter från två månaders ålder. Det är inget onormalt att det finns utvilade småbarnsföräldrar. Jag är tröttare nu när ungarna går i skolan än jag var när de var riktigt små.

 

[Flyttfogel]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Jag snackade med en tjej som väntade sitt första barn helt nyligen och hon menade att gravidillamåendet var något man kunde styra med sin attityd...

Åh! Om det vore så väl!

Jag kan förstå de föräldrar som är utom sej av trötthet o frustration som inte orkar lyssna på en sådan människa som glatt basunerar ut hur enkelt allt är... och den trötta förälderns vilja att ta ner den oförsämt pigga o fräscha föräldern to be på mattan o stampa lite på, det är ju helt förståeligt

Jag o min bästa vän fick barn med 3 månaders mellanrum och vi har skojat om att om jag producerar så kan hon bära o föda . För henne tog det 5 år och otal behandlingar, insemineringar och ivf-försök innan det blev en liten bäbis, för mej var det mer en Ooops! Jag mådde groteskt dåligt i 8 månader och hade en ganska snabb men ändå otroligt smärtsam och traumatisk förlossning och min vän hade underbara graviditetsmånader, gick över tiden men kunde tänka sej att vara gravid lite till och förlossningen gick lite mer som en dans för henne än för mej.
När vi pratar om våra upplevelser jämför vi gärna men det blir aldrig en tävlan om vem som hade det värst eller bäst och det är skönt. Jämför gör man ju alltid men det behöver inte vara i negativ mening, jag är bara intresserad av andras upplevelser. Jag önskar att det kunde vara mer så när man träffar andra föräldrar oxå men det är väl den där svenska avundsjukan som ställer till det...

 

[Aningsfull]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

haha. Jag är pigg som en lärka för det mesta, har aldrig haft så bra blodvärden som nu och jag mår verkligen toppen.
Mamma och pappa sa idag att man pratar om trötta småbarnsföräldrar men att dom har aldrig sett mig så pigg som nu. Kan nog stämma bra det.
Och jag har inte det minsta dåligt samvete, jag njuter i fulla drag.

 

[Aningsfull]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

- Va? En bäbis som sover till 10 på morgonen. Det har jag AAALDRIG hört talas om, säger folk....

Ailie behagar sällan att vakna före 11. Jätteskönt. Vi har sovmorgon varje dag. Oftast är det jag som väcker henne för att vi ska iväg någonstans.
Hennes pappa älskar också att sova länge på morgonen så åker jag någonstans själv kan dom ligga i sängen till klockan 1.

 

[jerseyko]

Sv: Ursäkta mig för att jag är utvilad...

Ja, jag tycker också att det låter jättehärligt Men som du kan se på senare inlägg så är det det där med den svenska avundsjukan Det är så himla tråkigt att många inte kan glädjas att andra har det bra för att de själva inte har det.

Bara för man har en snäll och alltid glad bebis som aldrig krånglar och som är "jobbig" när han somnar vid 20:30 istället för 19:30 eller är skrikig när han på en dag skrikit i sammanlagt max 15 minuter betyder det faktiskt inte att man är bra. Man kanske mår bra som mamma men inte som sig själv eller vad man ska kalla det.


Piffelina Jag drar mig faktiskt för att berätta hur vi har det här hemma och om förlossningen. Man räknas bara som bortskämd för amningen och sovrutiner fungerat klockrent och man är knäpp som inte upplevde förlossningen som att dras mellan 2 godståg eller skita ut en vattenmelon och känna att man bara vill dö.