Uppskruvad

Jag har plötsligt växlat om och är uppskruvad till tusen. Det började väl med att jag köpte lysrör och att jag sen inte lyckats hitta armatur till dem, samtidigt som jag har för många plantor som inte får plats under de befintliga lysrören (5 ganska korta sådana). Jag tänkte att det är väl bara att sälja när det blir för många plantor men nu tycker jag inte de är klara för försäljning. Där borde jag kanske ta mig i kragen och bara annonsera ut dem?

Sen har snön tinat bort i trädgården och jag ser allt som skulle behöva göras, men i vilken ordning och hur? Jag kan ju inte stoppa huvudet i sanden i all evighet? Eller ja, det kan man ju, men jag hatar när det ser ut som det gör utanför huset.

Och på jobbet har det varit mycket sedan förra veckan. Jag känner att jag inte hinner med och får i den vevan också prioriteringsångest.

Och som vanligt när jag tycker att allt bara är för mycket så blir jag ilsken och uppvarvad. Vad fan är det för fel på mig?

 

[mandalaki]

Det låter lite som att du blir både överexalterad och överfrustrerad, du har liksom turbo på båda känslorna. EN träning nu i helgen avgör ju inte om du kan börja hoppa banor eller inte. Och snö på bilen är ett irriterande vardagsproblem men inte mycket att spinna loss för. Dina toppar verkar bli väldigt höga och dalarna väldigt djupa. Det kostar energi.

 

[EmmaBovary]

Jag tror inte att det är fredagens besök som spökar. Men det har varit mycket på jobbet. Och sen gick jag upp i varv över att jag kanske kunde börja rida hopplektioner. För mig är det liksom en livsdröm att kunna rida en bana på 90 cm (så jävla patetiskt lågt egentligen) så jag blev exalterad över att jag kanske kunde börja hoppträna. Men jag saknar fortfarande svar på om jag får låna ponnyn.

Det är liksom så mycket jag är frustrerad över hela tiden. Hela livet består bara av en massa hinder i vägen för att nå mål. Och när det tar stopp så blir jag frustrerad och uppgiven.


Det är mycket möjligt att jag har mer energi nu, men det kanaliseras helt fel.

Det kan bli så för mig ibland, tog ett tag att inse det. Det hjälper lite att kunna identifiera, men inte jättemycket alla gånger.

 

[Magiana]

Det låter lite som att du blir både överexalterad och överfrustrerad, du har liksom turbo på båda känslorna. EN träning nu i helgen avgör ju inte om du kan börja hoppa banor eller inte. Och snö på bilen är ett irriterande vardagsproblem men inte mycket att spinna loss för. Dina toppar verkar bli väldigt höga och dalarna väldigt djupa. Det kostar energi.

Jag har liksom hunnit bli rätt gammal vid det här laget. Och det suger stenhårt att det inte verkar bli något den här gången heller. Jag kommer nog hinna dö innan jag lyckats med något.

Den dagen jag dör så kommer minnesbilden av mig vara att jag hade ett onödigt liv och lyckades inte med nånting. Världen blev aldrig bättre av att jag fanns.

 

[mandalaki]

Jag har liksom hunnit bli rätt gammal vid det här laget. Och det suger stenhårt att det inte verkar bli något den här gången heller. Jag kommer nog hinna dö innan jag lyckats med något.

Den dagen jag dör så kommer minnesbilden av mig vara att jag hade ett onödigt liv och lyckades inte med nånting. Världen blev aldrig bättre av att jag fanns.

Fast varje gång du inte får till en ridlektion behöver du ju inte gå hela linan ut och konstatera att hela ditt liv varit förfelat?

 

[Magiana]

Fast varje gång du inte får till en ridlektion behöver du ju inte gå hela linan ut och konstatera att hela ditt liv varit förfelat?

Varje gång det inte blir något är ytterligare ett misslyckande, ytterligare ett steg längre bort från målet.

Jag har liksom aldrig lyckats med nånting. Jag vill liksom duga någon gång också.

 

[mandalaki]

Varje gång det inte blir något är ytterligare ett misslyckande, ytterligare ett steg längre bort från målet.

Jag har liksom aldrig lyckats med nånting. Jag vill liksom duga någon gång också.

Nja, så är det ju sällan. Det går framåt ibland och bakåt ibland.

Såvitt jag förstått av din livsberättelse har du ju lyckats något enormt eftersom du jobbar och bor i eget hus.

 

[Gnist]

Varje gång det inte blir något är ytterligare ett misslyckande, ytterligare ett steg längre bort från målet.

Jag har liksom aldrig lyckats med nånting. Jag vill liksom duga någon gång också.

Ibland får jag en känsla av att du tror att "alla andra" har superduper perfekta liv, där inga motgångar/missade mål/misslyckanden någonsin finns. Att allt de vill uppnå, allt de vill göra också blir så och sen jämför du dig mot den skenbilden och mår dåligt för att ditt liv inte är så och inte för att förringa dina känslor på något vis, för de är ju en del av dig, din verklighet men sånt som ditt liv är, faktiskt livet för de allra flesta.

De flesta har mål som de vill uppnå, saker de vill göra, en "plan" för livet, för framtiden, men i slutänden så blir många av de målen, de sakerna aldrig av. Det är dock inget misslyckande, det är bara så det är eftersom man inte kan styra exakt alla omständigheter i livet.

Finns nog inte en kotte som lyckas med allt de föresatt sig i livet och det är väl lite det du måste inse, att du kan inte jämföra dig med något som inte finns. Samt lära dig hantera dina tankar/känslor kring sånt och båda de sakerna får du förhoppningsvis verktyg till att hantera av den psykolog du träffar nu.

 

[Magiana]

Nja, så är det ju sällan. Det går framåt ibland och bakåt ibland.

Såvitt jag förstått av din livsberättelse har du ju lyckats något enormt eftersom du jobbar och bor i eget hus.

Att jag jobbar och har kunnat köpa ett hus gör inte världen bättre och ingen uppskattar mig för det heller. Chefen är väl nöjd om jag gör en insats i jobbet, men i det stora hela är det ingen skillnad. Jag är egentligen ingenting.

Ibland får jag en känsla av att du tror att "alla andra" har superduper perfekta liv, där inga motgångar/missade mål/misslyckanden någonsin finns. Att allt de vill uppnå, allt de vill göra också blir så och sen jämför du dig mot den skenbilden och mår dåligt för att ditt liv inte är så och inte för att förringa dina känslor på något vis, för de är ju en del av dig, din verklighet men sånt som ditt liv är, faktiskt livet för de allra flesta.

De flesta har mål som de vill uppnå, saker de vill göra, en "plan" för livet, för framtiden, men i slutänden så blir många av de målen, de sakerna aldrig av. Det är dock inget misslyckande, det är bara så det är eftersom man inte kan styra exakt alla omständigheter i livet.

Finns nog inte en kotte som lyckas med allt de föresatt sig i livet och det är väl lite det du måste inse, att du kan inte jämföra dig med något som inte finns. Samt lära dig hantera dina tankar/känslor kring sånt och båda de sakerna får du förhoppningsvis verktyg till att hantera av den psykolog du träffar nu.

Det är mängder med folk som tävlar i dressyr och hoppning. En del vinner priser. Vissa är uppe i hög nivå redan som barn/tonåringar. Jag är 45 och tar mig inte ens fram i lättaste klasserna.

Jag träffar ingen psykolog just nu. Den jag träffade nyligen hade bara som uppgift att utreda läget. Vi är klara med det.

 

[mandalaki]

Tidigare har du tagit ditt jobb och hus som en oväntat bra prestation, med tanke på att du kunde suttit som sjukpensionär sedan länge i stället.

Nu gör det inte världen bättre och du är ingenting.

Ser du inte omsvängningen du plötsligt gör i din syn på det?

 

[Magiana]

Tidigare har du tagit ditt jobb och hus som en oväntat bra prestation, med tanke på att du kunde suttit som sjukpensionär sedan länge i stället.

Nu gör det inte världen bättre och du är ingenting.

Ser du inte omsvängningen du plötsligt gör i din syn på det?

Det beror ju helt på situationen och vad man jämför med. Jag har presterat, men bara tillräckligt för att få ett jobb och ett hem. Det påverkar ingen annan på något sätt och ingen uppskattar mig för att jag har ett hem. Mitt liv är liksom helt i onödan. Det finns ingen poäng med det.

 

[mandalaki]

Alla som jobbar bidrar ju till samhällsnytta?

De flesta människor presterar för att få ett jobb och hem. Eller jämför du dig med folk som åker jorden runt och räddar världen i slumområden?

 

[mandalaki]

Alla som jobbar bidrar ju till samhällsnytta?

De flesta människor presterar för att få ett jobb och hem. Eller jämför du dig med folk som åker jorden runt och räddar världen i slumområden?

Fast förresten, skit i det. Den bättre frågan är ju varför du plötsligt ska ner i det hålet av destruktiva resonemang.

 

[Magiana]

Alla som jobbar bidrar ju till samhällsnytta?

De flesta människor presterar för att få ett jobb och hem. Eller jämför du dig med folk som åker jorden runt och räddar världen i slumområden?

Nej, alla som jobbar förändrar inte världen. Långt ifrån faktiskt. De är bara kuggar i hjulet.

Jag vill bidra till en frisk värld och fred på jorden. Typ. Jag vill göra skillnad på riktigt.

 

[mandalaki]

Nej, alla som jobbar förändrar inte världen. Långt ifrån faktiskt. De är bara kuggar i hjulet.

Jag vill bidra till en frisk värld och fred på jorden. Typ. Jag vill göra skillnad på riktigt.

Då är nog ”jag är värdelös och mitt liv är förfelat” ingen bra början. Utan i stället får man väl börja leta volontäruppdrag.

 

[Magiana]

Då är nog ”jag är värdelös och mitt liv är förfelat” ingen bra början. Utan i stället får man väl börja leta volontäruppdrag.

Jag borde inte ens ha överlevt min födsel men av någon anledning så gjorde jag väl det på pin kiv. Det känns som om jag får sota för det nu.

Jag känner inte att volontäruppdrag är något jag kan ägna mig åt. Det ger inga pengar.

 

[mandalaki]

Jag borde inte ens ha överlevt min födsel men av någon anledning så gjorde jag väl det på pin kiv. Det känns som om jag får sota för det nu.

Vad vinner du på såna där tankar?

 

[stjarnhimmel]

Det beror ju helt på situationen och vad man jämför med. Jag har presterat, men bara tillräckligt för att få ett jobb och ett hem. Det påverkar ingen annan på något sätt och ingen uppskattar mig för att jag har ett hem. Mitt liv är liksom helt i onödan. Det finns ingen poäng med det.

När jag läser i trådar du skapar om ditt hus så tycker jag du presterat massor. Jag minns att jag tänkt att du är modig.
Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha ett hus men kommer mig aldrig för att köpa något. Men det gjorde du! Du vågade! Du vågade något många av oss inte vågade.
Kan du inte vända och se att du har lyckats med massor av såna saker?

 

[Magiana]

Vad vinner du på såna där tankar?

Det är en förklaring till varför saker är som det är.

När jag läser i trådar du skapar om ditt hus så tycker jag du presterat massor. Jag minns att jag tänkt att du är modig.
Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha ett hus men kommer mig aldrig för att köpa något. Men det gjorde du! Du vågade! Du vågade något många av oss inte vågade.
Kan du inte vända och se att du har lyckats med massor av såna saker?

Jag kände att jag var tvungen att köpa ett hus. Att fortsätta hyra blev ohållbart av hur många anledningar som helst.

 

[mandalaki]

Det är en förklaring till varför saker är som det är.

Nej. Det är ditt behov av destruktivitet som talar.

 

[mackan]

@Magiana alltså typ 99% av människorna i världen förändrar inte världen eller gör något för att rädda världen. Man behöver inte göra det för att känna värde eller känna mening med livet .

Jag tänker att du genomgår något naturligt i fasen som brukar ske för många i din situation, som du berättat om på buke för egen del i många trådar .

Krasha -bli orkeslös, apatisk . sorg. ilska . Sen mer energi.

Och utifrån det, eftersom steg i sig inte är svartvita och enkla, en kombo med alla variabler och känslor högt och lågt. Det är inte konstigt eller onaturligt eller ovanligt.