Uppgiven

[Monstermom]

Nej, det är sant. Han säger ofta fina saker och ibland kan det till och med lovas saker, på hans eget initiativ som sedan inte hålls. Jag vill ju att han ska VISA att det är som han säger.

Jag skulle säga att vid det här laget behöver han inte bara visa viss ansträngning eller faktiskt goda intentioner, utan väldigt stora, praktiska och direkta förändringar.

Du kan inte leva sådär, och ett barn bör definitivt inte behöva leva sådär.

 

[Aliche]

Du säger att du inte vill bli en ensamstående förälder med allt vad det innebär. Fast du är redan en ensamstående förälder fast du är det i ett förhållande. För ingenting här är jämställt eller ens i närheten av stöttande eller förstående.
Han har haft massor med chanser att ta till sig det du säger att du behöver för att må bra, att respektera dina rädslor och tankar men han har valt att skita i det. Han har aktivt valt att strunta i dig och dina känslor, det är inte något som bara hände. Jag förstår att det är känsligt med ett barn inblandat och att han har sitt företag där ni bor men igen, han har aktivt valt att inte jobba på ert förhållande, han har aktivt valt sig själv framför ert förhållande och ert barn. Han har gjort en massa val som bara gynnar honom själv med noll och ingen hänsyn till dig och ert barn så det enda du kan göra nu är att göra egna val, för din egen skull och ditt barn.

Om du känner att du vill ge det en sista chans så hade jag sagt till honom att han får flytta ut en månad för du vill fundera över hur du vill det i framtiden och att han bör göra detsamma för så som det är nu kommer det inte fortsätta vara och vill han ha det så, så får han ha det själv- utan dig.
Prata om det tillsammans hjälper ju uppenbarligen inte eftersom han inte vill lyssna, han vill inte höra det du säger och det är också ett val han gör. Ingenting av det han gör och har gjort har bara hänt av sig själv. Han har aktivt valt det här och nu får han ta konsekvenserna av det.

Du och ditt barn förtjänar bättre.

 

[spinxx]

Jag vill inte behöva gå igenom en graviditet själv, jag vill inte bli ensamstående med allt vad det innebär och jag är nog lite rädd för själva förändringen det skulle innebära att gå isär efter så många år ihop.

Jag skulle även känna skuld och känna mig riktigt elak om det nu blir så att vi går isär, för han har allt här hemma till sitt företag. Han har lokaler och ja, allt. Han har även investerat i mindre summor på lokaler som han byggt. Så mitt samvete bara jag tänker på det kväver mig.

Jag känner för dig och önskar att jag kunde skriva något som inte var lika hårt, men bara det sättet du skriver på visar ju på att du är med honom av fel skäl - av rädsla och dåligt samvete.

Jag står bakom @Monstermom : Ord är bara ord. Säger han "vi fixar det här" så skall du ju genast se eller känna en förändring till det bättre - annars håller han inte sitt ord och bryter er överenskommelse trots att han vet att det gör dig illa.

 

[Marvin]

Alltså, förlåt. Men jag skulle tänka mig väldigt noga för innan jag skaffade barn med en sådan man.
Det har varit så många trådar här genom åren skrivna av kvinnor som är fast med sina knäppa ex, som inte bryr sig om barnen annat än som medel att sätta åt och kontrollera kvinnan genom att krångla med umgänge och vårdnad. Du kommer isåfall vara fast med den mannen de närmaste 18 åren. Jag tar för givet att ni inte kommer att fortsätta att vara tillsammans, det som ni har nu funkar ju inte, så kan du inte ha det!