Uppfödning Portugal

[Emine]

Det är enorm skillnad på en lusitano och en korsning. Jag har ägt båda. korsningar kan vara lite allt möjligt, då för att vara en Lusitano så måste föräldrarna vara avelsgodkända och dom seriösa uppfödarna har väldigt bra koll på blodet i deres hästar.
Korsningar är inte en Lusitano, sorry to say. Dom kanske har lusitano blod någonstans, men det går inte att jämföra öht. Dom hästarna som kommer till Sverige som korsningar har oftast varit misskötta och haft en tråkig uppväxt. Finns en viss kvinna som har exporterat enorma mängder korsningar till Sverige som "räddningshästar" för att tjäna pengar, och hon marknadsför dessa som "lusitanos" men det är dom inte.
Jag har själv haft en sån, då jag tyckte synd om honom och hjärtat fick bestämma, men hans beteende kunna vara rätt gränslöst ibland och det märktes tydligt hur det hade bristat i hanteringen av honom då han (och typ alla andra hästar i den fb gruppen) har varit fruktansvärt behandlade i Portugal och knappt ens fått mat. Såhär såg det ut när han gick på en äng i Portugal. Men Lusitano var han inte, utan en korsning.

Jag har ett 8årigt sto, som är ren-rasigt. Det är världens snällaste, mest nyfikna och personliga häst som kan hanteras av alla. Vi kan rida ut betlöst i barbackapad även om det blåser storm. Den hästen har ett hjärta av guld, och alla som möter henne (på clinics, veterinären eller vart vi än åker) kommenterar alltid vilken pärla hon är och vilken extremt trevlig häst.

Så det går inte att jämföra med en seriös uppfödare och renrasiga Lusitanos och dessa som bara låter hästarna gå och para sig i någon hage och sen får hästarna inte ens mat.
Visa bifogad fil 165684

För min del spelade inte föräldrar/stam så stor roll. Jag importerade henne inte heller utan köpte av en privatperson.
Oavsett ser man att det är mycket Lusitano i henne och hon ser ut som en. Sen kan det säkert vara något annat i henne. När jag köpte var inte syftet någon specifik ras utan en trevlig häst som uppfyllde det jag önskade. Under tiden hon var hel var hon otroligt trevlig, skarp dock… kunde vilja slåss och blev upprörd över hästar i hagarna på sidan av vägen. Lite brister i hanteringen men alltid alltid positiv till allt och orädd. Stökig på gången och bufflig men det har ju gått att jobba bort.
Enda jag vet från tiden utomlands är att hon var mager men det förklarades av resan hit.

 

[Emine]

Stackare var rädd om dig
Jag tycker det är otroligt otäckt med hästar som ger sig på människor överlag

Det tycker jag också. Inte varit med om det innan. Utmanad absolut men inte på detta sätt. Lugnande nu som sagt, skulle hon bli ohalt så får jag absolut ta ut hjälp om hon inte ger sig.

Hon gör det dessutom så fult, för hon vänder blixtsnabbt mot mig så jag har inte en chans att korrigera heller. Vi har jobbat massor på vad mitt space och hennes är (då hon inte förstått det innan) men där och då tappar hon det.

 

[Mineur]

Jag håller med om att det låter obehagligt och lider med dig! En vän till mig har två Lusitanos där det verkligen är tydligt att de kommer från helt olika uppfödare & linjer och den som kommer från tjurfäktningslinjer har vissa likheter med det du beskriver. Jättegosig men extremt skarp, väldigt lätthanterlig tills han plötsligt inte alls är det och då vänder det snabbt, och svårt att avreagera när han väl reagerat på något. Fungerar sällan bra med andra hästar och är det någon häst han verkligen inte tycker om reagerar han kraftigt. Men har han en bra dag är han underbar - jag har själv fått rida honom en sådan dag och kan bekräfta att det stämmer.

Vännen säger att hon aldrig skulle ha köpt honom om hon vetat vad hon hon skulle få (och hon misstänker även att de gett honom lugnande vid provridningstillfällena) men eftersom det var under pandemin och import var i princip omöjligt kunde hon inte köpa från sin vanliga uppfödare i Portugal (som föder upp underbara Lusitanos under fantastiska förhållanden, jag har själv varit där och ridit) utan var tvungen att hitta något mer lokalt. Men hon kämpar på (vilket jag inte nödvändigtvis tycker har varit rätt val alltid, hon har skadat sig ganska rejält flera gånger) och idag fyra år senare har de nått fram till en hyfsat stabil relation. Hon har jobbat med honom från marken väldigt mycket, mycket frihetsdressyr, och tagit mycket hjälp från diverse tränare för att nå fram till honom.

 

[Emine]

Jag håller med om att det låter obehagligt och lider med dig! En vän till mig har två Lusitanos där det verkligen är tydligt att de kommer från helt olika uppfödare & linjer och den som kommer från tjurfäktningslinjer har vissa likheter med det du beskriver. Jättegosig men extremt skarp, väldigt lätthanterlig tills han plötsligt inte alls är det och då vänder det snabbt, och svårt att avreagera när han väl reagerat på något. Fungerar sällan bra med andra hästar och är det någon häst han verkligen inte tycker om reagerar han kraftigt. Men har han en bra dag är han underbar - jag har själv fått rida honom en sådan dag och kan bekräfta att det stämmer.

Vännen säger att hon aldrig skulle ha köpt honom om hon vetat vad hon hon skulle få (och hon misstänker även att de gett honom lugnande vid provridningstillfällena) men eftersom det var under pandemin och import var i princip omöjligt kunde hon inte köpa från sin vanliga uppfödare i Portugal (som föder upp underbara Lusitanos under fantastiska förhållanden, jag har själv varit där och ridit) utan var tvungen att hitta något mer lokalt. Men hon kämpar på (vilket jag inte nödvändigtvis tycker har varit rätt val alltid, hon har skadat sig ganska rejält flera gånger) och idag fyra år senare har de nått fram till en hyfsat stabil relation. Hon har jobbat med honom från marken väldigt mycket, mycket frihetsdressyr, och tagit mycket hjälp från diverse tränare för att nå fram till honom.

Ja de låter väldigt lika din kompis häst och min. Upplever henne också väldigt styrd av ”dagen”. Vissa dagar är det hur lugnt som helst medan andra är det taggarna utåt. Jättegosig och älskar människor men inte andra hästar. Hon står bredvid min andra häst som är ranglåg och snäll. Alla andra hästar hon gått med har älskat henne men inte denna. Vi provade ihopsläpp några gånger men det slutade på samma sätt. Hon rusade på oprovocerat och matade på med sparkar fast den andra hästen visade alla tecken på att ”jag går härifrån, jag vill inte bråka”. Där brukar ju ge flesta andra hästar tycka att ”okej du var inget hot” men icke.

Jag kommer dock inte behålla denna om det fortsätter då jag redan har en häst med ”särskilda behov”. Syftet med denna var att kunna rida och ha en trevlig häst som fungerar som ungefär majoriteten av alla andra hästar. Trots många års erfarenhet av olika hästar inser jag ju också att detta blir för farligt om hon fortsätter.

 

[Krystalline]

Ja.. när jag sa att jag hade sålt menar jag mer att jag hade gjort mig av med hästen på ett eller annat sätt. Det är inte värt att sätta livet till hur mycket man än tycker om dem

Vi har haft ett par riktigt luriga lusar. Såna där som kunde komma bakifrån i hagen och hugga en i ryggen oprovocerat. Jag vägrar ha hästar som gör att jag måste ha en pisk i hagen för att freda mig om jag ska ta in nån annan eller fodra osv. Så de ryker. Säljs eller tas bort om det inte är något fysiskt fel på dem. Det kollas givetvis först!

Men nu känner jag att jag måste trycka på att jag ÄLSKAR lusar. De allra flesta är verkligen helt otroligt härliga att vara med. Oavsett om man rider, myser eller bara existerar ihop. Har träffat en "vanlig" häst med sånt trasigt psyke också.

 

[Emine]

Ja de låter väldigt lika din kompis häst och min. Upplever henne också väldigt styrd av ”dagen”. Vissa dagar är det hur lugnt som helst medan andra är det taggarna utåt. Jättegosig och älskar människor men inte andra hästar. Hon står bredvid min andra häst som är ranglåg och snäll. Alla andra hästar hon gått med har älskat henne men inte denna. Vi provade ihopsläpp några gånger men det slutade på samma sätt. Hon rusade på oprovocerat och matade på med sparkar fast den andra hästen visade alla tecken på att ”jag går härifrån, jag vill inte bråka”. Där brukar ju ge flesta andra hästar tycka att ”okej du var inget hot” men icke.

Jag kommer dock inte behålla denna om det fortsätter då jag redan har en häst med ”särskilda behov”. Syftet med denna var att kunna rida och ha en trevlig häst som fungerar som ungefär majoriteten av alla andra hästar. Trots många års erfarenhet av olika hästar inser jag ju också att detta blir för farligt om hon fortsätter.

Vi kan ta beteendet idag om någon vill reflektera. Sambon tar ut henne ur hagen och låter henne beta lite vårgräs. Något som håller de flesta hästar sysselsatta, men inte hon.
När sambon vill byta plats markerar hon att det skall han ge fan i. Surar åt honom och hotar att sparka och resa sig. Hon kickar med bakbenen också så det är inte bara stegringarna och frambenen man får akta sig för. Lite så var hon när jag tog in henne och hon ville beta medan jag tyckte vi skulle gå in. Hotar och lägger öronen och visar att ”passa dig”. Nästa dag kan hon vara lugn, med en rätt uttråkad min. Förstår ju att hon har galet tråkigt i sin sjukhage och vi hade kunnat ta betydligt mer roliga promenader om man vågat. Sist vi var ute började hon slåss och kom lös. Oklart varför, det brukar gå hästar just på den delen av vägen men de var långt nedanför och följde inte efter. Men just det stället är visst ett ställe som triggar. Hästarna i hagen vid vägen har sin matplats där men den dagen stod ingen och åt.

 

[Emine]

Ja.. när jag sa att jag hade sålt menar jag mer att jag hade gjort mig av med hästen på ett eller annat sätt. Det är inte värt att sätta livet till hur mycket man än tycker om dem

Vi har haft ett par riktigt luriga lusar. Såna där som kunde komma bakifrån i hagen och hugga en i ryggen oprovocerat. Jag vägrar ha hästar som gör att jag måste ha en pisk i hagen för att freda mig om jag ska ta in nån annan eller fodra osv. Så de ryker. Säljs eller tas bort om det inte är något fysiskt fel på dem. Det kollas givetvis först!

Men nu känner jag att jag måste trycka på att jag ÄLSKAR lusar. De allra flesta är verkligen helt otroligt härliga att vara med. Oavsett om man rider, myser eller bara existerar ihop. Har träffat en "vanlig" häst med sånt trasigt psyke också.

Jag förstår och kommer inte att behålla om detta fortsätter. Förhoppningsvis är det ett förjävla dumt beteende av frustration att inte kunna göra något annat än att ha tråkigt just nu. Men är det inte det så…

Ja, de verkar jättefina lusarna. Speciella men med ett otroligt psyke vilket jag ju också var ute efter. En stabil häst liksom som är trevlig och modig. Jag har en traumatiserad wc sedan innan, med mycket flykt och som är otroligt nervös och rädd för det mesta. Samtidigt som den är väldigt mjuk och skulle aldrig göra något dumt medvetet mer än att möjligtvis stanna. Men den är speciell den med men här blev det ju en häst som är exakt tvärtom.

Nåväl hon var på MRI häromdagen då hon har en konstig hälta som varken röntgen eller ultraljud kan se mer små små förändringar på gaffelbanden. Men det ska ju inte ge såna här bryt att börja slåss.

 

[Nota]

Vi kan ta beteendet idag om någon vill reflektera. Sambon tar ut henne ur hagen och låter henne beta lite vårgräs. Något som håller de flesta hästar sysselsatta, men inte hon.
När sambon vill byta plats markerar hon att det skall han ge fan i. Surar åt honom och hotar att sparka och resa sig. Hon kickar med bakbenen också så det är inte bara stegringarna och frambenen man får akta sig för. Lite så var hon när jag tog in henne och hon ville beta medan jag tyckte vi skulle gå in. Hotar och lägger öronen och visar att ”passa dig”. Nästa dag kan hon vara lugn, med en rätt uttråkad min. Förstår ju att hon har galet tråkigt i sin sjukhage och vi hade kunnat ta betydligt mer roliga promenader om man vågat. Sist vi var ute började hon slåss och kom lös. Oklart varför, det brukar gå hästar just på den delen av vägen men de var långt nedanför och följde inte efter. Men just det stället är visst ett ställe som triggar. Hästarna i hagen vid vägen har sin matplats där men den dagen stod ingen och åt.

Men alltså en häst ska inte bli aggressiv av att vila, spökig och studsig absolut men inte aggressiv.

 

[sorbifolia]

Vi kan ta beteendet idag om någon vill reflektera. Sambon tar ut henne ur hagen och låter henne beta lite vårgräs. Något som håller de flesta hästar sysselsatta, men inte hon.
När sambon vill byta plats markerar hon att det skall han ge fan i. Surar åt honom och hotar att sparka och resa sig. Hon kickar med bakbenen också så det är inte bara stegringarna och frambenen man får akta sig för. Lite så var hon när jag tog in henne och hon ville beta medan jag tyckte vi skulle gå in. Hotar och lägger öronen och visar att ”passa dig”. Nästa dag kan hon vara lugn, med en rätt uttråkad min. Förstår ju att hon har galet tråkigt i sin sjukhage och vi hade kunnat ta betydligt mer roliga promenader om man vågat. Sist vi var ute började hon slåss och kom lös. Oklart varför, det brukar gå hästar just på den delen av vägen men de var långt nedanför och följde inte efter. Men just det stället är visst ett ställe som triggar. Hästarna i hagen vid vägen har sin matplats där men den dagen stod ingen och åt.

Usch vad jobbigt det låter. Går det att tömköra henne? Jag tycker ofta det känns säkrare när man ska ut och motionera uttråkade boxvila-hästar, med en tillräckligt lång pisk så kan man kan hålla sig på behörig avstånd från både fram- och bakben....

En annan sak - går det att göra en tillfällig sjukhage på gräs till henne? Antigen som hon kan stå i hela dagen, eller åtminstonde medan ni är i stallet och mockar och fixar? Det borde göra henne mera nöjd + man slipper "bråka" kring att gräsa henne vid hand...

 

[Emine]

Men alltså en häst ska inte bli aggressiv av att vila, spökig och studsig absolut men inte aggressiv.

Jag tycker inte heller det. Och slåss över en fågel i ridhuset som hon inte är rädd för. Visst att det kan spöka till det rejält att vila men jag tänker mig att en annan häst flytt eller dundrat iväg men IFRÅN mig. Inte på mig…och inte slå mot mig med frambenen.

 

[Nota]

Jag tycker inte heller det. Och slåss över en fågel i ridhuset som hon inte är rädd för. Visst att det kan spöka till det rejält att vila men jag tänker mig att en annan häst flytt eller dundrat iväg men IFRÅN mig. Inte på mig…och inte slå mot mig med frambenen.

Ja sen finns ju hästar som springer ner människor i ren stress och som aldrig lärt sig att akta människan, men att medvetet aggressivt gå in för beteende som din häst gör låter helt vansinnigt.

Rasrelaterat eller ej.

 

[Emine]

Usch vad jobbigt det låter. Går det att tömköra henne? Jag tycker ofta det känns säkrare när man ska ut och motionera uttråkade boxvila-hästar, med en tillräckligt lång pisk så kan man kan hålla sig på behörig avstånd från både fram- och bakben....

En annan sak - går det att göra en tillfällig sjukhage på gräs till henne? Antigen som hon kan stå i hela dagen, eller åtminstonde medan ni är i stallet och mockar och fixar? Det borde göra henne mera nöjd + man slipper "bråka" kring att gräsa henne vid hand...

Vi får inte släppa på gräs än. Men senare blir det aktuellt med sjukhage på gräs. Eller egen beteshage beroende på hur hon får röra sig.

Jag har funderat på att tömköra, jag gör det ganska mycket. Där har man också kunnat plocka ner henne på jorden när hon testat. Men jag vette 17 nu… problemet är ju att jag inte kommer ifrån henne när hon väl retat upp sig. Den gången i ridhuset när hon slet sig och drog iväg kom jag knappt ut. För hon var efter… på ett mindre trevligt humör. Visst hon kanske hade lugnat sig om jag gått fram till henne och tagit henne men hon fäktade med frambenen och det var ett dåligt läge att testa. Aldrig stött på något sånt här innan, sura hästar, griniga hästar, reaktiva, stökiga osv men inte slagits där hästen medvetet vill ”slå ner” mig och är ”på mig”.

 

[Krystalline]

Vi får inte släppa på gräs än. Men senare blir det aktuellt med sjukhage på gräs. Eller egen beteshage beroende på hur hon får röra sig.

Jag har funderat på att tömköra, jag gör det ganska mycket. Där har man också kunnat plocka ner henne på jorden när hon testat. Men jag vette 17 nu… problemet är ju att jag inte kommer ifrån henne när hon väl retat upp sig. Den gången i ridhuset när hon slet sig och drog iväg kom jag knappt ut. För hon var efter… på ett mindre trevligt humör. Visst hon kanske hade lugnat sig om jag gått fram till henne och tagit henne men hon fäktade med frambenen och det var ett dåligt läge att testa. Aldrig stött på något sånt här innan, sura hästar, griniga hästar, reaktiva, stökiga osv men inte slagits där hästen medvetet vill ”slå ner” mig och är ”på mig”.

Nä men på riktigt. Lägg ner det där projektet innan hon dödar dig. Sagt i all välmening

 

[Nikan]

Jag kände ett sto som kunde flyga på folk, hon var flaskuppfödd och hade noll respekt för folk. Sen en jag kände hade ett sto som blev aggressiv, visade sig att hon hade en tumör på ena äggstocken och blev efter operation snäll igen.

Jag har passat en Lusitano med tjurfäktningsblod i sig, Veiga tror jag det var. Han var helt otrolig smart, arbetsmyra och inte rädd för något, snäll med. Han hoppade bra med.

 

[Emine]

Nä men på riktigt. Lägg ner det där projektet innan hon dödar dig. Sagt i all välmening

Jag förstår och tanken är väl det. Om hon inte lugnar sig betydligt när hon får röra sig. Risken eller ”chansen” hur man vill se det är att hon blir utdömd. Inte pga psyket utan denna hälta.

 

[Sel]

I ett försäljningsstall jag jobbade fick vi in en ung SWB valack. Kan han ha varit E: Tintin eller hette han Tintin? Jag är inte säker, men han var i alla fall 1.75 i mankhöjd och betedde sig likadant som TS häst. Det var en riktigt läskig häst att hantera, jag minns att jag fick klättra ut ur boxen över gallret en gång när han fick för sig att snedtända.
Den säkraste motionen var tömkörning eller ridning, och jag är rätt säker på att han lugnade sig, men gemensamt med din häst @Emine var att han också var halt, var en smart häst och fick stå länge på box och i sjukhage.

Ta hand om dig.

 

[Nota]

Vi får inte släppa på gräs än. Men senare blir det aktuellt med sjukhage på gräs. Eller egen beteshage beroende på hur hon får röra sig.

Jag har funderat på att tömköra, jag gör det ganska mycket. Där har man också kunnat plocka ner henne på jorden när hon testat. Men jag vette 17 nu… problemet är ju att jag inte kommer ifrån henne när hon väl retat upp sig. Den gången i ridhuset när hon slet sig och drog iväg kom jag knappt ut. För hon var efter… på ett mindre trevligt humör. Visst hon kanske hade lugnat sig om jag gått fram till henne och tagit henne men hon fäktade med frambenen och det var ett dåligt läge att testa. Aldrig stött på något sånt här innan, sura hästar, griniga hästar, reaktiva, stökiga osv men inte slagits där hästen medvetet vill ”slå ner” mig och är ”på mig”.

Förlåt men jag hade avlivat eller sålt som projekt imorgon.

 

[Emine]

Ja sen finns ju hästar som springer ner människor i ren stress och som aldrig lärt sig att akta människan, men att medvetet aggressivt gå in för beteende som din häst gör låter helt vansinnigt.

Rasrelaterat eller ej.

Nej jag tycker också det är konstigt. Sen känns hon väldigt grön i det mesta. Hon var tiden i alla gångarter men sporadiskt. Med mig fick hon göra något varje dag även om det bara var en promenad eller testa gå på transporten. Tömkörde, longerade och började ta lektioner på henne. Men då var hon positiv men med en tendens att gå/springa in i väggen när det inte passade. De flesta funkar ju att styra in i väggen för ingen häst vill trava med mulen i väggen utom hon då en häst man liksom får rida varje steg. Respekt för space var det noll av och det har vi tränat mycket. Tryckte gärna upp en i väggen på gången eller klev rätt över en. Sistnämnda får man passa lite på än idag om hon gärna vill ut ur boxen men annars har hon köpt det mesta utan att bli ilsken. Men nu har hon ju tappat det helt. Första gången hon reste sig och slog efter mig var på lina i vänster varv, då var hon half och fick vila en tydligen en idé hon fick som hon ansåg fungerade. Jag tolkade det som att det gjorde ont då höger varv var prickfritt.

 

[Emine]

I ett försäljningsstall jag jobbade fick vi in en ung SWB valack. Kan han ha varit E: Tintin eller hette han Tintin? Jag är inte säker, men han var i alla fall 1.75 i mankhöjd och betedde sig likadant som TS häst. Det var en riktigt läskig häst att hantera, jag minns att jag fick klättra ut ur boxen över gallret en gång när han fick för sig att snedtända.
Den säkraste motionen var tömkörning eller ridning, och jag är rätt säker på att han lugnade sig, men gemensamt med din häst @Emine var att han också var halt, var en smart häst och fick stå länge på box och i sjukhage.

Ta hand om dig.

Kanske ändå är värt att prova. Jag har plegicil så får trycka i lite innan. Inte för att det hjälper mer än att hon blir snubblig och då blir hon sur för det
Ännu läskigare när hösten är så stor. Min är rätt liten men i gengäld är jag det också.

 

[moster_punk]

Åh så tufft! Jag är övertygad om att hästar kan ha något som motsvarar mänskliga personlighetsstörningar, störningar som uppkommer när hästen inte fått rätt förutsättningar att utvecklas psykologiskt och socialt under de första åren. Med rätt förutsättningar tänker jag främst på flockfostran, att hästen fått lära sig hästspråk och sin litenhet och plats på jorden genom samspel med andra både jämnåriga och äldre hästar.

De hästar jag har träffat som beter sig som din har ofta gått ensamma med sin mamma och inga andra hästar. Ibland dåligt eller knappt hanterade av människor, vilket har skapat en osäkerhet hos hästen kring vad människor är för några och hur man förhåller sig till dem, eller i värsta fall en antipati och en frustration mot människor efter att ha blivit illa behandlad.

Min erfarenhet är att dessa hästar blir obotligt rubbade i sin kontakt med andra hästar, de kommer sällan kunna fungera normalt i en flock och utgör ofta en skaderisk både för sig själv och andra hästar eftersom de närmar sig andra hästar på ett onormalt sätt, tex. kliver rakt på en annan häst utan att förstå om den säger nej, eller kanske rent av anfaller andra hästar oprovocerat. De får tusen tillsägelser men upprepar ändå samma beteende om och om igen.

Beroende på hur hästens grundmentalitet är- om den är smart och hård eller vek och enkel till sin natur tex.- kan vissa av dem funka utmärkt i ridning och hantering, men det är inga hästar man tar där man ställer dem, utan man kan behöva påminna hästen varenda dag i tjugo år att den ska lyssna på dig och inte får göra si eller så, det är inte några hästar att lita på. Tycker också att de ibland upplevs mer känsliga för störningar i miljön, typ om det är en ny människa som ska leda den till hagen så vet plötsligt hästen inte ett dugg om hur det ska gå till och blir helt ohanterlig. Med en och samma människa och hantering dag ut och in kan det funka bättre. De saknar egen grundtrygghet i sig själva, har noll självkänsla och vag uppfattning om egna och andras gränser, precis som personlighetsstörda människor.

Ibland tror jag att inavel kan ligga bakom snarlika beteenden också, vissa importhästar jag har träffat med denna problematik har också haft diverse exteriöra avvikelser som man kan undra över om de är relaterade till hög inavelsgrad.

Oavsett vad bakgrunden är till beteendestörningarna är min erfarenhet att dessa hästar, i den mån man kan generalisera, bör gå i egen hage, ha väldigt strikta rutiner och hanteras så lite som möjligt "i onödan", dvs. träning och hantering enbart av högsta kvalitét och med mening, där människan är fullt fokuserad och hela tiden kan förklara för hästen vad meningen är. Att beta en häst som går till anfall skulle kunna vara exempel på onödig hantering där riskerna överväger nyttan. Om hästen är av en hårdare sort bör man också vara oerhört försiktig med korrigeringar och hellre gå med än mot om man är det minsta osäker på om man kommer komma igenom (ja, det gäller väl alla hästar, men i synnerhet dessa eftersom de kan vara extremt svåra att backa tillbaka ur en konflikt om den går överstyr). Jag ser dem som mentalt obildbara, outvecklade, de förblir på något sätt eviga småbarn, eller kanske "vildhästar" som inte går att dressera på ett normalt sätt. Om de är fina i ridningen tycker jag att de ska ha en specialmänniska som klarar att ge dem det de behöver, annars är jag för att avsluta deras vilsna vandring genom livet i förtid. Jag har mött ett tiotal som påminner om din häst TS, av dessa har det blivit något av ungefär hälften.

Jaha, nu skrev jag visst en halv roman, jag ber om ursäkt! Det vore jättespännande om någon annan vill reflektera över min teori om personlighetsstörningar hos hästar!