Fortsättning på Daisys mystiska kissbesvär som jag skrivit om tidigare: hennes provsvar kom tillbaka helt utan avvikelser (ingen lepto, inga läckande proteiner, i övrigt fina värden nu) och veterinären tyckte helt enkelt att vi åtminstone just nu får avfärda hennes kissbeteende som just en beteendeförändring, för det finns ju ingenting fysiskt som kan förklara varför hon kissar 10-15 gånger på en promenad. Jag börjar nästan undra om hon helt enkelt har tagit efter hanhunden vi är hundvakt åt på dagarna.
Så vi får fortsätta hålla koll på allmäntillståndet och mäta hur mycket hon dricker men försöka slappna av lite.
Lite ambivalent. Superglad att det inte är något fysiskt fel på henne, fortfarande lite jobbigt att inte kunna släppa garden helt.