Idag är tratt-slut-dagen. I eftermiddag ska Torstens stygn tas. Jag har aldrig tidigare haft ett djur med tratt så länge. Två veckor har han haft den och visst har han lärt sig hantera den men den är helt klart besvärlig. Han går in i saker, han fastnar, han har svårt att äta. Och vatten hamnar över halva golvet
Ute använder han den mer som jordfräs än tratt. Han är ingen speciellt vild typ så han har fått gå lös på tomten. Han flanerar mest, eller sitter och tittar på mig. Eller så nosar han och trycker ner tratten i gräset eller trädgårdslandet.
Han är numera en hungrig hund. Det har han aldrig tidigare varit. Jag har trugat i honom mat och t.o.m. handmatat kula för kula. Nu skäller han på påsen med mat och sitter vid matplatsen och gruffar på mig.
Han är också mer sugen på lek. Det här får mig att fundera på om han varit så besvärad av sitt luxerade bakknä att det hämmat honom?