Alltså. FOLK!
Gick på kvällsrastningsrunda. Såg en person komma gåendes med två småhundar. Den ena såg ut att vara lös. Mycket riktigt så börjar en liten chihuahua att springa mot oss. Ägaren ropade något till mig om att han var lös men inte kommer springa fram och frågade om det var ok. Jag ropade tillbaka att jag inte ville att han kom till oss och genast blev det ett fasligt sjå att försöka få stopp på hunden... Ägaren lyckades inte, utan det var jag som nästan fysiskt fick stoppa honom. Ägarens ord?
"Han är jättesnäll! Han har blivit attackerad
jättemånga gånger av olika hundar men han biter aldrig tillbaka, gör aldrig något dumt!"
Jag såg väl ut ungefär såhär:
Snacka om att inte vara rädd om sin hund...
Vad händer 50 meter senare? Jo, vi möter en lös papillon... Där fick ägaren åtminstone stopp på hunden och kopplade den (
) meeen sedan satte hundskrället igång att skälla som en tok och då visade det sig även att den var kopplad i långt flexi, som tydligen var av modellen som inte har någon stoppknapp. Ägarens ord? "Hon är så snäll! Hon gör inget! Hon bara pratar lite, hahaha"
Tidigare idag? Ja då såg jag en ganska stor hund, såg ut ungefär som en svart, gigantisk cockerspaniel... Hur som helst. Hunden hängde sig i kopplet mot oss, ägaren verkade inte bry sig om att korta kopplet, ägaren verkade inte bry sig om sin hund öht. Efter ett tag, när de stannat (de kunde visst inte fortsätta framåt när vi var bakom dem) och vi också stod still så kortade hon i alla fall kopplet så mycket att jag vågade mig förbi. Vad gör ägaren då? Jo, börjar gå ganska direkt efter att jag kommit förbi. VARFÖR i hela världen kunde hon inte vänta en liten stund, så att vi slapp gå med två millimeters mellanrum?! Istället fick jag då pinna på så gott jag kunde för att skapa ett avstånd till dem. Det gick ju det med, men det blev knappast någon lugn och avslappnad promenadsträcka där.
Att det ska vara så jäkla svårt att underlätta för hundarna och andra hundägare vid möten...